Monica hade gjort så fint för lille O...

O:s fröken är nog besviken idag att vår lilla kille är sjuk. Vi hade bestämt att han skulle firas idag och inte igår eftersom vi tog ledigt på hans födelsedag. Vi hade gäster med och O "passade ju på" att vara sjuk. Allt på en gång, vi som varit friska så länge, minns inte att vi varit sjuka på typ ett år, förutom lite små förkylningar då.

Igår kväll talade jag med H om att vi tycker att det är bra om hon vågar gå själv till dagis, att hon lär sig italienskan fortare om hon är där och lär känna andra barn bättre om O är hemma, eftersom de annars leker tillsammans hela tiden. Hon lyssnade in och sa inte så mycket men meddelade att hon nog inte ville gå. Imorse sa hon nej, hon vill vara hemma med. Jag tog fasta på vad skolan sa förra veckan då vi var där, att de leker så mycket tillsammans, svårare då att knyta an till de italienska barnen. Och italienskan. Jag viskade i hennes öra att jag tror att hon klarar av det galant. Hon protesterade men bestämde sig själv sen att hon nog vågade. Make lämnade då han sen skulle vidare till Schweiz. H var nervös sa maken, han var kvar en stund och han förklarade för Sabrina att H tyckte det var lite läskigt att vara där utan O. Men det gick ändå bra tyckte han. Vi får se hur det är när hon kommer hem...

Jag hade skrivit i barnens skolbok att Ol är sjuk i högfeber och hoppas att vi istället kan fira hans födelsedag en annan dag. En assistente läste i boken och sprang in till Monica, O;s fröken. Maken kikade in för att säga hej men hon var inte där just då. Men han såg att hon satt upp ballonger i hela klassrummet och slagit in små karameller i finaste papper….. Jag har dåligt samvete för detta, borde ha ringt! Men jag trodde ju inte att det skulle vara någon förberedelsse för O;s firande, man lär sig..

Monica vet att vi tycker att hon är lite strikt och vi har även haft ett möte med rektorn (betalande kunder kräver nog mer *ehm*) och Monica i måndags för att kunnna tala engelska och fråga hur hon tycker O trivs, samt ta upp detta om maten som O tycker är nästintill ångestframkallande. Det var ett jättebra möte och skönt att kunna tala direkt. Allt reddes ut och de sa att vår kille är charmig och go men spänd. Spändheten har vi sett och vi tror att det beror på lunchen. Hon kunde nog hålla med och sa att hon inte förut haft ett barn som inte talar italienska, att det var nytt för henne med. Hon sa att hon önskade en lång parlör så att O med känner att hon anstränger sig för att förstå honom. Kändes bra att hon tänkt till och har idéer hon med. Rektorn är verkligen superbra och det kändes bra att stämma av hur de upplever att det går för H och O nu efter 3 månader på dagis (snart). Vi bestämde gemensamt att O ska stanna i Monicas klass då vi fick veta att O och H hela tiden leker tillsammans, förtståerligt, men inte helt bra. De upplever att O hamnat i beroendeställning till H då han blir ängslig så fort hon inte är med honom och vi ska försöka bryta lite försiktigt. Allt är ju lika tufft för H, hon var inte direkt lycklig imorse att tåga iväg allena utan sin kära bror som stöd under dagen, men hon är tuffare och mer kavat än sin bror. Önskar jag hade tips på hur jag kan stärka dem i deras mod sas under denna första tid. Lite väntar jag ut detta första halvår och peppar dem bästa jag kan. H sa själv igår att bara hon kan prata med de andra blir dagis roligt.

Vi fick även berättat för oss på mötet hur utländska barn brukar reagera samt hur lång tid det tar innan de blir "italienska". Allt mellan 6 månader till 1 år. Men både H och O upplever de som fysiska och utåtriktade vilket gör att de oftast då lär sig snabbare. Bara ca 12% vänder sig inåt, då tar det 1 år vilken ålder de än har när de kommer. H klättrar och jagar killarna (ehm) och O har dragit sig till de mest fysiska killarna. Helt naturligt, ett sätt att kommunicera. Monica upplever O som väldigt fysiskt, utan att alls vara aggressiv, men ser även att han är en rätt lugn kille som gillar egentid. Rektorn sa att om 3 månader tror hon att han fullt ut kommer att vara sig själv men att barnen måste få vara mer fysiska när de kommer, de kan bara kommunicera med kroppen. Tungan är ju rätt lam i början... O pratade bara svenska i 3 dagar innan han föstod att det var lönlöst. H testade inte ens, hon visste innan att de inte förstod. H upprepar allt hennes fröken säger, O är tyst på dagis fortfarande men pratar en del italienska hemma, vilket H inte gör. Däremot nickar O till svar på dagis, det gör inte H än.

Monicas dekorationer var nog en ansträngning med att visa att hon bryr sig om O och att hon vill att han ska trivas bra. Så kom vi inte idag…. Ja vi kan ju inte hjälpa att han är sjuk idag men det känns så typiskt och trist då hon jobbat så för hans skull.

Jag ringde Cristina och hörde om hon hade möjlighet att hämta H i eftermiddag. H tycker det ska bli roligt att bli upphämtad av henne. Cristina hjälper gärna till, ja jag brukar ju köra hennes dotter hit och dit jag med. Känns skönt att vi har någon vi kan ringa när det behövs som kan hämta barnen. Vi som inte är italienare och bor här blir ju beroende av vänner då vår familj är långt borta. Nätverket blir därför rätt sammansvetsat och självklart känns det som.

Det är soligt här som det oftast är, det är kanske 6 grader varmt. O leker med byggmagneter och skriver bokstäver om vartannat. Ett helt nytt intresse för honom, det är helt klart skolan som uppmuntrat det!

Vi ska snart ner i källaren och hänga upp vinterkläder som ligger kvar på golvet. Äta lunch och kanske packar jag ner honom i den gamla vagnen som inte använts på 2 år och tar en promenad förbi banken och igen hör vart mitt bankomat kort är……….

Cara Monica, Ol é malato, febbre 39 C. I spero che va posso de….. Cara Sabrina, Oggi Cristina, Mamma di Nina, prende á Hannah. Del av mina lappar till skolan idag. Jag vet inte om jag skrivit rätt eller fel, men jag har ansträngt mig :)

Tanti aguri per te....

Man ska få vara frisk på sin födelsedag men ärligen ser vår feberkille inte så lidande ut. Febern är hög men han tittar på Pippi på de sju haven som kom som present från både morbror och gudmor :) Oliver sov gott när vi tågade in och sjöng jamåhanleva, det var många presenter då många skickat en till honom, verkligen rart! Lego, spindelmannen linne, bilbana, film, ja allt går att skicka *s*

Vi gör alltid en aktivitet med barnen när de fyller år, något de önskat att göra, O ville åka till äventyrsbadet i Schweiz. Sorgligt nog är det inte ens att tänka på då han är sjuk så de andra barnen har åkt med maken och kompis J. Men O ska åka på lördag och han säger själv att han inte orkar och är nöjd med att titta på Pippi på video.

Imorgon skulle han firas på dagis eftersom vi ”tog ledigt” på hans födelsedag men nu får vi skjuta på det. Måste ringa dagis och säga att de inte ska baka en tårta imorgon, då kockarna på skolan alltid gör det. Ett dilemma är att H säger att hon inte vågar gå utan sin bror, förståerligt, men att vi och skolan tror att det skulle vara bra för henne att vara själv en dag så att hon knyter an till andra barn snabbare. Jag står villrådig och vi kommer att försöka få henne själv att tycka att det är lite spännande men vi får se hur vi gör tillslut. Deras vänner åker hem ikväll och maken gör sin typ 6:e tur till flygplatsen på två veckor. Framtida gäster får hyra bil :) Men vi tycker det är urkul att så många redan kommit och hälsat på, barnen överlyckliga att deras kompisar med kommit och ska skicka teckningar med dem till de andra dagisbarnen på förra dagiset.

Vi har nu fått ordning i huset, bra att få gäster, då händer det saker! Vardagsrummet är helt möblerat och blev urhärligt att nu vara i, barnens rum blev också jättebra och nu har vi installerat den nya tvättmaskinen som vi mer eller mindre fick av ”herr Whirlpool”. Så nu kan vi koncentrera oss (läs jag) på annat och spara lite pengar kanske :)Tyvärr gick ett vred sönder igår i väggen där man sätter på kallvattnet till badkaret och det blev lite panik här. Det sprutade rakt ut med högt tryck såklart. Jag letade numret till fastighetsägaren och till rörmokaren, rörmokaren svarade inte. Tillslut hittade maken vart man stängde av vattnet, på ett klart ologiskt ställe… Mr Dotti junior (ägaren till husets son) kom med en rörmokare, den jag ringde hade mobilsvar på. Imorse kom ”vår” rörmokare som löste problemet, rörmokaren igår kliade sig mest i huvudet. Det ”lustiga” i detta land är att vi som hyr får betala fast det är fast egendom som havererar…. Bara att skaka av sig bäst man kan.

Nu ska jag till vår 4-åriga värmekamin och se om jag lyckas få i honom lite vatten. Tänk för fyra år sedan föddes han, att så mycket händer på så få år!

Undrar hur avskedet går ikväll då Matilda och Simon ska flyga hem till Sverige igen,...

Tanti aguri per te, tanti aguri per te tanti aguri per Or tanti aguri per te! Så låter det iaf när barnen sjöng för honom på kalaset:) (melodi happy birthday)

Lycka är en vän....

Stor lycka när O och Hvaknade på söndagsmorgonen och deras allra käraste kompisar sov en trappa upp. Alla 4 barnen sprang på varandra och lyckan var fullständig:) Jag var hemma och fixade inför O:s kalas i söndags, maken, min mamma och barnen med J och hans barn var ute i flera timmar och lekte och såg sig om. De kom hem 30 minuter före kalaset och alla bullar och kakor var färdigbakade och kalasbordet dukat, ballongerna uppblåsta.

Skaran barn var olik från föregående år då här var :en liten halv-engelsk/halv-peruan kille, 2 halv-skottar/halv-columbianska tjejer, en liten kille från sydafrika, 3 svenska tjejer som bor i Italien samt Simon och Matilda från Sverige som ju även bor där och våra små då. 11 barn och det var roligt att se dem fiska fiskdamm etc, ala svenska traditioner. Alla föräldrar följde storögt efter :)

Vi serverade glögg och lussebullar till de vuxna, de flesta tyckte det var gott men mest njöt nog de svenskar som är bosatta här.. Tiden gick och som vanligt i detta land gick de flesta hem allt för sent. Inga 2 timmars kalas här inte. En glad liten 4-åring var det som nattades igår kväll iallafall.

När barnen sov tog maken, jag, mamma och J en pizza och vin. Telefonen ringde och det var Alessandro som är Sonias bror (hon som lär mig italienska) och som bor mitt över gatan. Han pratar knapphändig engelska och jag trodde han frågade om han kunde ringa upp efter ett tag. Men innan vi la på förstod jag att han sa att han gärna är barnvakt istället för sin syster som jag frågat om hon skulle vilja vara det någon gång, dvs om hon inte kan då vi behöver det. Han kom över, det var det han sa om det var ok om han kom istället för att prata i telefon, haha typiskt italienare tycker jag. Konversationer tar man in persona :) Han kom, hälsade på maken som han inte sett förut och sa egentligen inte något mer än just hej. Vi pratade lite om det här med att vara barnvakt och han är ofta det till sin ena systers barn. Just när han skulle gå, typ 3 minuter senare, frågade maken om han ville ha ett glas vin och han vände på en 5-öring :) Sen satt vi här och skrattade gott i en god timme då vi diskuterade maffian, statsmakten i Italien, att min mamma som var här igår är både skild och omgift (inte så vanligt här) och detta genom ett lexikon och mycket charader och knapphändig italienska, allt går! Han erbjöd sig att sitta barnvakt på fredag då vi berättade att vi är bortbjudna.

Det blir första gången vi har barnvakt men när man såg hur kul han och barnen hade sist han kom hit så känns det inte så nervöst. Lite för att han är man men det är ju hemskt orättvist jag vet. Han bor mitt över gatan och hans syster är en vän. Främst är han väldigt go och det känns som om att detta syskonpar kommer att förbli våra vänner länge.

O har högfeber idag, deras vänner är kvar och det är dags för mig att slå in lite presenter, vi hoppas att hans feber lägger sig till imorgon den 29 november då vår lillkille blir hela 4 år!

Snön ligger vit på palmen...

Snön ligger vit på palmerna och det känns som vi står inför en riktig Disneyjul!!! Vi kliar oss lite i huvudet men skrattar när vi kliver in i vardagsrummet, där det mer känns som det bor ett träd än att det står en julgran. Vår julgran är inte bara 3 meter hög den är även 3 meter bred känns det som *S*
Men det kommer bli en kalasfin julgran och julfirandet har startat redan känns det som. Imorgon ska den kläs, vi är för trötta idag och har ätit en god lasagne och sallad och barnen har gått 5 dagar denna vecka på dagis och är lite slitna. Imorgon är det öppet hus på dagis och det ska bli väldigt roligt att få se hur hela verksamheten går till. Våra barn börjar lära sig språket nu, jag vågar inte chansa på när första hela meningen kommer men det känns inte så långt borta. Jag tror att O kommer vara den som pratar först, han säger flera nya ord varje dag och översätter perfekt åt oss, och ärligen förstår vi inte allt han säger. Häftig erfarenhet att höra sina barn säga ord inte vi förstår.

Mamma och jag har varit i Schweiz idag och jag njuter av att hon är här. H är överlycklig och har meddelat att XXXXX som mormor heter inte får åka hem. H har alltid sagt hennes förnamn och O har gått från att säga marmor till mormor. Igår följde H med en kompis hem, mycket roligt hade hon och det känns så skönt. H, jag och O åkte till flygplatsen där O stormade in i sin mormors famn.

Här är det 0 grader och det snöar, barnen överlyckliga och italienarna fryser förtvivlat : ) att se snö på palmerna runt om känns weird, att se italienarna köra försiktigt med :)

Efter dagis imorgon blir det lussebullar bak och sen hämta barnens bästisar, så till flygplatsen igen…

Nu ska vi umgås och natta.

Buona Domenica/Trevlig helg!

Det bor ett spöke här eller nåt...

Jag sover så gott på nätterna nu när H är borta, visst är det hemskt!OCh det är inte normalt, jag brukar sova oroligt till tusen. H varken snarkar eller annat och normalt är jag så mörkrädd (erkännande 1) när han är borta. Barnsligt mörkrädd är jag. Så när han är borta är lampan i badrummet tänt och så tänker jag att kommer någon se det tänker ju de att det är för barnens skull :) Efter i natt borde jag vara mörkrädd men konstigt nog känns nattens händelse underbar!

Igår när jag släckte ner i vårt vardagsrum så sa jag högt att "fan vilka coola lampor, I love them" (erkännande 2), så där fånigt högt och som ingen annan någonsin skulle veta om jag nu inte skrev det här. Men jag måste berätta annars kan jag inte berätta vad som hänt. Jag är barnsligt förtjust i lampor, vet inte varför och Italien är ju känd för viss design just inom min passion och erkännande nummer 3, vi har köpt 3 lampor sen vi kom hit. Av de pengar vi sålde saker hemma innan vi for. De tre lamporna samt den jag gjort själv var tända i morse!!! Och inte det minsta dimmade utan på "högsta" möjliga. Barnen och jag blev nästan bländade när vi klev ner för trappan imorse. Och hur reagerade jag, jo jag log och ler än. Skumt. Men jag kan inte förklara det, någon här hör mig *iiii*. Barnen såg på mig och log de med, utan att fråga något. Huset är från 1803 och jag är fullkomligt kär i det, många skulle nog säga att det är aningens opraktiskt med dessa våningsplan och annat med kanske vad vet jag men jag andas superbra här och vi alla vill vara hemma mycket. Så bor det ett spöke här tro? Jag fick ju nyförälskelsekänslor rent fysiskt när jag gick in i sovrummet första gången och blev nästan rädd. Bor Amor här? :)

O lillkillen ville villle inte inte gå in. Jag älskar min fröken sa han (osäker på att han gör det...) men jag avskyr lunchen mamma, jag kan inte äta lunch i Italien. Jag träffade Majorie, frågade kort om hon kunde hjälpa mig prata med Monica, hon sa att hennes usla italienska inte kan förklara det jag ville. Ok, jag pratar hellre än bra och skäms inte för det så jag tog sats. Visade hans ovackra tandrad där det saknas tänder och raden kommer att kräva både implantat och ställning. Sa att kött är svårt för honom, sa att han berättar att han får ont i magen av att tänka på lunchen, han älskar fisk och kycklig som är mjukt eller ragu (köttfärs) och orden rann ur mig. Hennes svar blev, är det bra om jag ber kocken som lagar special mat(fatta egna kockar på rad...) att laga äggrätter till Ol:s secondo då det är kött förutom då det är ragu. Super, jag översatte för Ol. Han hoppade av glädje, gullunge. Jag tackade för att hon förstår min usla italienska, hon sa att den är inte usel, jag gör mig förstådd. Hoppas nu att han äter. Lite grinig är han, men detta är svårt för jag vill inte se att han börjar bli skicklig på att gömma mat, då har det gått för långt...

Nu väntar jag på IKEA lasset, så jag kan få montera och stöka bort sakerna i barnens rum som en surprise. Sen måste jag handla, röja klart i källaren och till jul slog det mig att allt här känns färdigt. DÅ ska jag jobba :)

En vardag i mitt liv -inte mitt "vanliga" vardagsliv

Det går en artikelserie i DN om vardagsliv som handlar om hur två arbetande föräldrar får ihop vardagen. Ja jag känner mig just nu utanför all vardags press, jag har ett kontor här hemma, men ingen arbetspress på mig och känner genast när jag ska hänga på vänner som bloggat om detta idag, om hur de får ihop sina liv, att mitt liv just nu är så långt bortom stress. Men hur som haver jag hänger på mina mailkompisar, Såhär såg min dag ut ”minut för minut” :) Här kommer den moderna familjens vardag http://denmodernafamiljen.blogspot.com/ och här Thinkerbells http://jagvilllevaladolcevita.blogspot.com/

07.00 vaknade av att ett sms damp in, tänkte att det var H men det var Majorie som tydligen är vaken tidigt om morgonen, eller iaf sms:ar tidigt. Hon undrade om mitt knä. Vände mig om och la armarna om lilla Hsom sov bredvid mig.

07.15 Vi har tydligen kramats klart, jag njuter i sängvärmen men H kliver upp och sätter sig och ritar.

07.30 O kom och kröp ner i sängen min och värmde sig, gott att morgonkramas och kittlas lite. Antar att H väckte honom.

07.45 Elena ringde på dörren. Jag öppnade järngrindarna genom att trycka på knappen på telefonen i hallen och H sprang ner och öppnade dörren. Ciao, ciao, tutto bene, si si etc.

08.00 Jag i duschen barnen ville se på TV.

08.20 Jag gör frukost på en bricka, vi har andra vanor när H inte är hemma, ibland iaf… Vi satt och åt framför Discovery och pratade krokodiler.

09.00 Vi åkte till dagis. O hittade inte sina kära kort som byts på dagis, han valde en dino istället. Han var lite arg för att jag inte visste vart de var. Dina saker får du hålla ordning på själv sa jag men är rädd för att jag lyckats tvätta dem då de brukar ligga i hans fickor *gulp* Måste ta reda på det : /

09.15 Låten ”Kasper och Jesper och Jonathan” slutade på stereon i bilen och jag fick stänga av motorn. Vi knallade upp från backen vi parkerat i och in på dagis, puss puss hej hej och kärlek hela dagen. H var inne hos O:s klass.

09.30 Hemma igen, började med att städa i ordning hyllorna i köket, sen luckorna, sen i ett skåp och lämnade kylskåpet till senare. Skönt att få det gjort, gick egentligen mestadels av tiden igenom massa papper som väntat på uppmärksamhet…

10.30 Gjorde en latte och ringde lite samtal. Gick igenom alla lappar från dagis och skrev upp allt om inskrivningen i skolan den 28 november, antecknade lite frågor där jag inte förstod vad det stod. Gick igenom agendan för O:s föräldramöte på torsdag och sist lapparna om öppet hus på dagis på lördag. Skrev en lista om allt som måste göras inför söndag och vilka gäster som landar när och ska hämtas var innan dess. Samt hur många vi blir etc, handlalista etc.

11.00 Datorn på, funderar på att ta ett jobbförslag, ett projekt. Hur skulle det gå ihop med hämtning och lämning? Läste och svarade på mail. Telefonen ringde om en julgran som levereras på fredag (här levereras allt, det är inte lathet) samt IKEA möbler till barnens rum som kommer imorgon. Känner mig som en husa idag.

12.30 Lunch (bestående av te och en bulle, hm), fick samtal av Anna som berättar om de olika fröknarna, ringde Gregor om att jag inte kan spela tennis imorgon då mitt knä är supersvullet fortfarande. Ringde Soina om italienskan att jag inte kan på torsdag för då ska vi till polisen (questuran) om uppehållstillstånd.

13.00 Läste italienska, samtidigt som jag läste mail. Hade 18 personliga mail imorse, otroligt.

13.45 Läste lite i min bok samtidigt som jag åt en smörgås nu.

14.15 Ringde mäklaren i Sverige inför husförsäljningen 1 december, bokade flyttstädning samt beställde en reservdel till tumlaren som saknades, eller kollade upp att den kommer att levereras i tid. Mycket samtal idag.

15.18 Ja dags att åka till dagis, blev lite sen brukar åka 15.00 för att lyckas få en parkering.

16.00 Hemma igen, lite snack med barnen om dagen på tu man hand. O vill inte äta på dagis försöker försiktigt reda ut varför han väljer att lägga köttbitar på golvet…. Igen ska jag ta upp att de ska låta honom vara, han äter bra hemma. O förstod självklart att man inte bör lägga köttbitar på golvet fast det är ett sätt att gömma dem på, vi kom överens om att han ska säga no grazie istället. Hoppas de inte tvingar honom att äta, sånt fungerar inte. Samt är hemskt för barnet. Måste gräva i det igen. Kyckling och fisk äter han ju som tur är. H kastade sig på legot och O kastade sig in i hennes lek.

16.45 Lagade fisk och pasta, potatisen slut, morötter och vatten. Inget spännande, jag är usel på att komma på spännande rätter som går relativt fort.

17.30 Middag.

17.45 Så lång tid tar det att äta, en hel kvart…. TV dags.

18.25 Gjorde pepparkakor med barnen, som alltid en hit. Pseuvdotvilling nummer 1 ville dela upp formerna systerligt sas :) Efter två plåtar och en deg slutade vi. Konstaterade surt att Gilles deg inte är så god…Men piper inte så lätt ner på ICA här och köper en annan. Typiskt.

19.20 H och jag satt med ”Jag börjar med siffror och räknar” hon är outtrötlig, älskar sånt och börjar nu lära sig plus och minus, forma siffrorna rätt och alla former. Det går fort… O såg på superhjältarna och lekte fängelse på egen hand, hm. Men kom ibland och räknade prickar.

20.00 H:s tur att välja bok, stoppar då istället om O först. Båda vill bli omstoppade först och H försöker alltid deala med honom. Funkade inte för henne ikväll.

20.30 Städade upp efter dagen, hur kan det bli så stökigt på några få timmar, det var urfint imorse!
Nu ska jag läsa mail, surfa efter hotell i Verbier åt kompis över nyår, leta resa till familjen efter nyår. Skriva på en förlossningsplan till kompis, eller inte plan utan ansökan på BB Stockholms fria kvot är vad det ska stå.
Plugga 2 verb innan jag ska läsa ut min bok. Ringa H och säga god natt och sen stänga alla järngrindar och fönster dito och släcka lampan…. Hur gömmer man länkar så där snyggt som mina mailkompisar gjort? Det ska jag med försöka ta reda på...

Privat lärare 2. Eros Ramasotti

Måndagen började med att Hannah som slutat vara sjusovare väckte mig med en av hennes härliga teckningar. Hon lägger teckningen på en när man sover och går sen för att måla en till. Jag vaknade av att två stycken låg på min mage. Klockan 07.45 begrundade jag de tre "tränarna" som hon sa, där en klättrade på klättervägg, en lyfte tyngder och den tredje hoppade trampolin. Oliver ville inte vakna så vi kramades lite. Hannah är inte alls kramig längre, bävar för pussar men Oliver kan man gosa med hur länge som helst. Måtte han inte ”växa ur det”. Oliver ville inte gå till dagis sa han bestämt men väl där sprang han in. Hannah hängde på in till honom. Hon är blyg just nu, ja väldigt lite då men för att vara vår Hannah. Men hänger gärna på lillebror och han blir glad. Det är så underbart att se dem lägga armarna om varandra eller trava hand i hand.

Här går alla hand i hand, även en pappa med en 14 åring. Jag ler fortfarande när jag ser det. Ovan. Men det är ju så naturligt och underbart att man kan hålla sina föräldrar och vänner i handen. När två killar går hem tillsammans efter skolan håller de vanligtvis händer, om de inte sparkar på en boll då :)

Egentligen har ingenting hänt idag mer än lite trist städning eller plockning och stuvning. Enkel middag bestående av pasta, kalkon och ärtor med smält mozzarella på. Barnen petade bort alla ärtor men lämnade det antal som år de är. Vad får de sina idéer ifrån…Oliver fick en bula i pannan idag, sen slog han sig på badkarskranen här hemma. Jag var sur och tröstade tydligen dåligt. Fick böta med 12 pussar vid nattning :)

Förstå vad bra Eros Ramasotti är på att lära ut italienska! Smörsångaren har ingen aning om att jag lär mig massor av nya ord av hans sånger, han sjunger så klart och tydligt och använder så enkla ord. De jag inte fattar slår jag upp. Så nu har jag ytterligare en källa till inlärning, Eros. Så länge jag nu står ut med Eros :)
Henrik bortrest, ringde och sa god natt när barnen spelade Björnes magasin och komponerade sina egna berättelser. Inte lätt att prata med en 4 och en 5 åring då, tror Oliver sa hej hej och puss, Hannah var helt stum av koncentration :)

Har precis sett min brorsdotter på nätet och vinkat i min webbkamera, jag längtar tills jag får hålla i henne och bekanta mig IRL!

Nu ska jag bädda ner mig och gotta mig i Karin Alvtegens Skam.

Io, Ajouta, Gratzie, Scusa, non och si

Dessa ord har bytts ut. Av barnen då. Här sägs det inte längre jag, hjälp, tack, ursäkta, nej och ja. Lustigt att vissa ord byts ut tycker jag. Vi bara ler Henrik och jag och tänker att det där får de ordning på själva. Oliver verkar dock inte så medveten om att han bytt ut de orden. Hannah gör det nog mer på skoj.

Idag har vi bara handlat mat. Men det tog tid då vi letade länge efter jäst och inte jäsningsbart mjöl som alla hänvisade oss till. Henrik tog barnen till lekparken då mitt knä sa ifrån till mer promenader. Jag gjode lunch och förberedde bullbak. Vi hade mysigt Hannah, Oliver och jag när vi rullade bullar men de blev inte i närheten så bra som de blir hemma. Rätt hårda och äckliga blev de... Måste ta reda på vad som blev så fel, jästen annorlunda? eller tog jag jäsningsmjöl istället för vanligt, svårt att förstå av förpackningen. Är smöret så annorlunda? Nåväl vi åt bullar iaf till kaffet och Oliver tyckte om dem sa han :)

Barnen och jag har bara slappat ikväll, Henrik sitter på ett plan på väg till Holland. Våra italienska grannar meddelade idag att så kallt som det är nu har det aldrig förut varit i Italien i november. Det är 12 grader och sol, men känns faktiskt kallare.

Imorgon måndag, jag ska försöka baka saffransbullar inför kalaset på söndag. Städa källaren, där det fortfarande står en massa ouppackade kartonger och väntar på uppmärksamhet… Och äntligen jobba lite, nu är det lungt i huset!

Julgran beställd inför nästa helg. Julen räddad :)

Det blev ingen blogg i igår. Detta beror på att då jag skulle skriva bloggen låg jag istället och ojade mig stort. Henrik och jag hade fått leverans på en taklampa och den har ca 30 handblåsta glaskupor som ska ”monteras” på. Jag stod på en stol och testade en ”kupa” lite här och var utan att finna dess rätta ställe att sitta, jag snubblade, glaskupan gick i 1000 bitar och (oersättlig) jag föll rätt ner på knät och min knäskål hade en ”pip” i mitten sas, ser inte så bra ut. Ordentligt lindat och hoppas envist slippa sjukhusbesök.

Efter många om och men bestämde jag mig för att följa med till Majorie och Dion som bor i grannbyn men som är från sydafrika. Lindade knät och fick ett glasrödvin i handen väl framme :) Jag hade på känn och sa till Henrik på vägen dit, att jag tror att dessa människor tror jag vi kommer att gilla skarpt. Vi skulle ”bara” komma på en aperativo men väl där flög tiden och vi lämnade 24.00 med två sovande barn, en riktigt kul kväll. Däremot undrar jag hur de kan bo där de gör, förvisso otroligt vacker utsikt men vägen upp till huset skulle jag inte vilja köra varje dag, hjälp så smalt och trångt i svängarna att man får backa och köra framåt och backa och köra framåt flera gånger innan man kommer igenom kurvorna. Och vi har ingen stor kombi utan en liten en….

Jag hann i alla fall köra Hannah och Nina till tennisen igår före jag ramlade.Hämtade barnen tidigt då jag var på ett föräldramöte först som slutade strax före 15.00. Det handlade om våra barn som ska börja första klass nästa år, våran lilla Hannah alltså. 22 elever i varje klass blir det och föräldrarna klagade på detta, men då man sa två lärare i varje klass så blev det lugnt. Själv satt jag tyst och tänkte att de vet inte hur bra det är med ”bara” 22 elever i varje klass och sen om det är 2 lärare med så är det ju fenomenalt! Jag förvånades över hur mycket jag förstod, men skulle någon fråga mig något så skulle jag inte kunna prata. Kanske har jag tagit ett litet trappsteg uppåt när det handlar om italienskan.

Nu har Henrik och jag två val före 30:e november. Vilken av dessa två lärare vill vi att Hannah ska ha. Maria-Rosa som varit på skolan sen 1970 och känt Maria Montessori ( inte viktigt för beslutet för oss iofs men hon framhöll hur bra inlärningsmetodiken är och kan den ju väldigt väl) och verkar vara en mycket uppskattad lärarinna på skolan. Men strikt med. Den andra Stephania, ung, kanske 30 år, jobbat som lärare i 8 år. Verkar snäll men kunnig. Väljer man Maria-Rosa så kommer barnen bara ha henne i 2 år, sen tar den andra fröken över i klassrummet, då hon ska pensioneras. Väljer man Stephania har barnen henne hela vägen upp till 5:an (där sluter skolan sas, sen byter man till en ny skola). Spontant känns det som om att det blir Stephania, för alla andra vill ha den andra och jag vill inte att Hannah ska få nya lärare hela tiden då hon redan fått det iom flytten. Hannah är mjuk som person men väldigt prestationsinriktad så press behöver hon inte på sig, snarare tvärtom. Stephania verkar mjukare. Jag tänkte faktiskt på människor jag känner som dessa två personer påminner mig om och då känns det som om jag känner en Stephania som just är lärare. Låter kanske knäppt men kändes bra att tänka så och sätta den personen med Hannah, tror den kemin är mer rätt just nu iallafall. Men egentligen handlar det väl mest om vilka kompisar som kommer med i den klassen. Samt ska jag fråga om de båda är vana med utländska barn. Visst kommer Hannah prata italienska nästa höst men det är hennes andra språk.

Idag har vi tvättat och hängt tvätten på lilla balkongen, strålande sol, 12 grader och det känns kyligt, men tvätten torkar faktiskt ändå på en dag. Vi åkte till Comostad, så vacker och charmig att jag känner att där kan man vara varje helg och känna att det ändå är lika charmigt. Vi gick ner till parken och barnen lekte där. Vi frös och gick och åt lunch. Vi köpte en köksassistent då jag saknar så att baka och jag alltid lånat mammas förut, vilket är lite svårt nu :) Vi beställde en julgran från Schweiz som kommer nästa lördag, dryga 3 meter lång! Snart ska vi bullbaka och kavla pepparkakshjärtan och hänga dem i fönstren. En till varje person som kommer att fira julen hos oss har barnen önskat :)

Igår efter skolan ropade flera barn på Hannah. Hannah höll Nina i handen då jag hämtade henne med eftersom hennes mamma är i Berlin och frågade om jag kunde köra henne till tennisen. Jag tror att kombinationen av att hålla en kompis i handen och få uppmärksamhet av en annan styrkte henne enormt, hon log hela hon. Jag tror att jag nojjat mig lite mycket för Hannah. Igår fick vi reda på att alla andra utländska barn bråkat och varit riktigt ledsna vid lämning. Vi har ju haft klagomål från våra barn men inga tårar, vi känner oss tacksamma.... Jag var hos rektorn dock igår och hon berömde min usla italienska, snälla människa, jag var där för att Oliver vill byta till Hannahs klass trots att han har kompisar i sin. Nu har detta tjatats om så länge från Oliver utan att gå över och eftersom Hannah bara går där en termin till och Oliver faktiskt i 1 1/2 år till så ställde jag frågan. Jag kände mig stolt att kliva in där, jag är skyldig mitt barn att han har det så bra som möjligt, men att boka möte med rektorn här är något mycket viktigt och inget man gör i onödan. Skönt att ta sig själv i kragen ibland, ingen bragd men ändå kände jag att nu testar vi inte längre då tjatet inte upphör. Och jag antar har grund i något. Jag fick med mig Clara som pratar engelska (men det behövdes inte!) båda sa direkt att de ska prata med lärarna och ge svar så snart som möjligt.

Nu vill Oliver spela yogikort, hejhej!

Classe=klass

Krock...krock och tapperhet...

Idag har vi inga gäster och solen har lyst som en propp hela dagen, typsikt...

Torsdagen började tidigt kan man säga då det blåste oerhört mycket ute i natt! Jag vaknade av vinande vind och att luften inne kändes så fräsch, och kall. Jag gick upp och såg att våra balkong dörrar stod vidöppna. Vi hade inte stängt stål luckorna utanför i natt och då hade dörrarna alltså lyckats blåsa upp helt! De där gröna ståldörrarna är inte bara skydd mot inbrott utan även håller de regn och vind borta. Sen sov jag till 10.00, fick sovmorgon och det var oerhört skönt. Vaknade av en Hannah puss och att hon viskade att hon bäddat sin säng och klätt sig färdigt :) Henrik lämnade barnen och jag somnade om.

Jag har inte ännu ”erkänt” att jag nu krockat vår nya bil 2 ggr på en vecka. Här är så oerhört mycket bilar överallt och nej jag har inte kört in i någon och ingen har heller kört in i mig *peppar, peppar*. Men här är så trångt! Alla ska upp och ner och vända på samma smala gata, där även vägarbetare etc. trängs med den vanliga trafiken. Två gånger har jag nu blivit trängd så illa att jag i förra veckan fick ett par stora järngrindar stängda på bilen, jag kom ingenstans satt fast mellan en bil framför och en bakom… Ena bakdörren ordentligt tilltryckt… Idag på den smala gatan vid dagis så stod en bil parkerad helt galet precis när man svänger in på den gatan och tog upp hälften av utrymmet, galet för där kör massor av bilar in och ut och får då vänta bakom den parkerade bilen och ta fart och hoppas att ingen kommer runt hörnan om man ska ut. Jag svängde in, en lastbil skulle precis köra ut och såg mig i sista sekunden, jag trängde mig in någon decimeter ifrån en stenmur så att han skulle komma ut (tutade och betedde sig men jag kunde ju knappast backa in på en stor huvudled!) RASP hörde jag, stål ljud…. Klev ur bilen, såg inget, jag var ju inte mot stenmuren men det var på den sidan jag senare upptäckte att vår fälg och vårt framdäck är uppkluvet. Undrar nu mest vad som händer nästa gång *gulp* det känns svårt att undvika! Och inte heller kul att komma hem och berätta...

Efter dagis så ville Hannah gärna leka på gården med de andra barnen, hon ville inte gå och Oliver satt och pratade en dryg timme innan vi kunde locka med oss henne. Och jag ville låta henne vara. Men hon lekte inte direkt med de andra barnen utan försökte komma med i deras olika lekar. Hon är så modig, så tapper, en kämpe. Jag observerade hur hon sökte kontakt, sprang bredvid i en kull lek men kom liksom aldrig riktigt in i den. Hon tog en pinne satte sig bredvid en tjej som ritade med en dito i sanden, Hannah älskar sånt. Hannah ritade en kanin och flickan tittade och gick. Inte demostrativt alls men skulle gå hem och timingen var bara usel. Hon kom och sa att ingen vill leka med henne (men inte ledsamt, konstaterande), lek på du då sa jag så självklart jag kunde. Ja så fortsatte det men titt som tätt kom små killar och sa ciao till Oliver, han verkar ha flera kompisar. Det är svårare för Hannah. Jag beundrar hennes tapperhet och outröttlighet. Men hon är inte helt utan kompisar. En asiatisk kille som pratar engelska i hennes klass och hon leker ibland, även en flicka som heter Ella gillar hon. Men Nina hälsar knappt på henne och de verkar vara långt ifrån lika gamla känner jag och Hannah säger själv att hon tycker att hon är lite barnslig :) Men jag är övertygad om att Hannah kommer få många vänner när hon pratar italienska. Hon är verkligen framåt. Idag frågade hon om jag trodde att hon pratar italienska den dagen hon börjar skolan, lilla vän. Det kunde jag i alla fall lova då det nästan är ett år dit.

Imorgon är det inskrivning i skolan för Hannah, ska bli intressant att träffa hennes lärarinna och se hur det går till. Har hört att det är en bra fröken men ganska strikt. Få se vad mitt intryck blir. Först måste bilen förbi verkstaden bara…

Om en vecka kommer Hannah och Olivers bästisar, tror det blir ett bra break för dem!

Henrik ska ut och bowla med Raffaelle ikväll, nu börjar hans kontaktknyteri :=) Imorgon ska vi på aperativo till Majorie och Dion från sydafrika vilket ska bli kul. Majorie ringde idag och sa att vägen upp till deras hus är riktigt smal och att det inte är ovanligt att deras gäster har mindre olyckor på väg upp och sa att vi kan parkera på gatan istället om vi vill. INGA flera bucklor tack!

RRRRrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Vaknade av att barnen förde liv en våning upp, vilket betydde att de var sin morfars wakeupcall :) Länge lekte de tillsammans. Själv gick jag upp 08.20, vi har gått och lagt oss alldeles för sent sen vi fått gäster, men sånt hör ju till, fniss och skratt och diskussion på kvällen…
På morgonen idag var jag och spelade tennis med Gregor, som klagade lite på min kondition, hm, jag var urtrött och samtidigt sa han att tennis ska vara avslappnande. Jag far som en påse i halvstorm mellan nätet och ytterlinjerna, avslappnande? Kul och högkoncentration för mig och ursvettigt med, men avslappningen upplever jag först efteråt :)

Vi tog en lunch på La Bella Vita (Pernillas restaurang) inte världens charmigaste inredning men världens godaste mat vilket alla var rörande överens om. Pernilla kom ut och hälsade och vi började prata om det italienska systemet, eller vi lyssnade när Pernilla som varit här i 20 år pratade. Hon sa att om 6-7 år kommer nog italienarna ta efter fransmännen och gå ut och demonstrera. Men italienarna är olika fransmännen, de klagar lite som svensken (dvs i tysthet ) men gör föga åt det, de gillar inte att sticka ut hakan och gapa. Men de njuter av livet torts upplevd "misär". Sen euron infördes har allt blivit så dyrt här och medel lönen ligger kring ca 13.000 svenska kronor! Mamma Mia säger jag, hur har de råd? Jag upplever att maten är ca 30% dyrare här på ”ICA”! Skolorna och läkarbesök etc är mycket dyrt. Javisst jag hör frågan, det finns statliga skolor och läkare men ringer du en läkare och ber om en tid idag så säger de välkommen i februari, ringer du samma läkare och ber om en privatid erbjuder samma läkare dig en tid om en timme. Ett läkarbesök kostar ca 1300 för ett barn. För en tandställning betalar man själv ca 50.000 etc. Så även fast lönerna är låga (de har stått stilla länge) så har priserna skjutit i höjden. Men vi som åt världens bästa lunch betalade 500 för 4 personer och en flaska vin inräknat. DET var inte dyrt och sådan enormt god mat!

Hämtade glada barn och vi tutade på morfar och Margaretha längs hemvägen, som hade promenerat hem från Como. Jag hittade en ficka och plockade upp dem precis när de passerat ”allt det vackra” och den trista vägen tog vid. Bingo. De ville till benett och handla ett par glasögonbågar, vi 5 körde dit (Henrik jobbade hemma). När vi klev ur bilen fick barnen varsinn 5 Euro sedel av sin morfar, de har nog aldrig fått pengar förut, vi har inte börjat med det… De letade bland leksakerna efter saker som kostade 5, såg på prislappen först och sen på sakerna. Hannah hittade två saker för 2 Euro vardera och tog dem, Oliver tog en legoriddare för 7 Euro, Hannah bjöd på sin sista ”peng” och jag fick då pynta en jag med. Men jag älskar ju lego och var inte svårövertalad.

Vi tog en gemensam fika medan barnen lekte med sina saker och nu kör Henrik till flygplatsen. Om en vecka kommer mamma och någon dag efter Hannahs och Olivers bästisar från Sverige till Olivers kalas, superbingo! Alla stannar i några dagar. Gäller att jobba undan en del till dess, tiden springer när man har gäster.

Genombrott för Oliver som inte kunnat säga Rrrrrrrrrrrrr (rullande R) och han har tränat men konstaterat att det inte går. SÅ precis när Henrik etc åkt till flygplatsen testade han och ut kom ett perfekt rullande R. Han blev alldeles till sig av glädje och rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrullllar och rrrrrrrrrrrrrulllar samtidigt som han ger mig en highfive!!!

Giocare=leka

Tull smugglaren....

Det är vinter här nu fick jag höra idag. +12 grader och dimma. Dimman i norra Italien ligger hela vintern säger många, men Como verkar ofta vara skonat, pga av ”kullarna” (som i Sverige skulle benämnas berg) runt om staden.

Jag körde pappa och Margaretha till Schweiz idag, till den stora stora outleten. Den är enorm! Där var vi relativt ensamma i alla butiker, vi var rörande överens om att så fina kläder designmässigt och kvalitetsmässigt känns svårt att hitta i Sverige, det stora utbudet. Vi sa att kanske ska man köpa alla sina kläder där, pengarna räcker bra mycket längre och till roligare/bättre kläder. Jag handlade inne på Hugo Boss (som jag aldrig handlat på! ) och betalade en vinterjacka (dun) för samma pris som en vanlig vinterjacka i en vanlig kedja hemma.

Vi åkte alla till dagis för att hämta, förutom Henrik som hade möten i Milano, och presenterade morfar för personalen. Vi åt en stor lunch så det blev middag till barnen idag, så tar vi något som vid 20.00 tiden. Hörde precis min pappa berätta att Oliver skakade hand med sin fröken och stod lugnt bredvid och sa adjö, vi ses. Ja inte så man gör i Sverige, tänk vad barn lär sig snabbt och adapterar nytt. Och även jag tänker inte på det längre men kommer väl ihåg första gången jag såg det och tänkte, så förlegat och överartigt. Men här är man mycket artig och nu tycker jag att det är trevligt att ta i den som man säger hejdå till om det är en person man träffar mycket. Man kan ju se allt från olika håll, få se vad jag tycker en massa längre fram!

Blev stoppad av tullen på väg in till Schweiz och satte på mig min nya jacka på väg tillbaka om detsamma skulle hända på väg hem. Man får bara ”ta ut” saker till värde av 30 Euro och skatta på jackan kändes inte så kul när den var inköpt på en outlet för att den var billig. Men såklart blev jag inte stoppad då jag bemödat mig gömma påse, galge och med tänderna bitit bort prislappen :)

Måste berätta om juldekorationerna som tillkommit i vårt hus. Jag har "konstruerat" en takkrona till vårt vardagsrum :) Tog två ljusslinogor runt två kransar, fäste den ena en bit under den andra, dekorerade den lagom kitschigt. Det blev skitsnyggt! :) Sen en massa snöflingor i tyg och olika färger i Hannahs och Olivers rum. Få se vad mer det blir, det är ju en bit kvar än jag vet, men till Olivers kalas den 27 november ska det vara färdig pyntat, i år drar vi ut på julen!

Dogana=tull

Gäster på semester, värdinna på detsamma!

Det blir ju så att när man har gäster så har man semester själv :) Gästschemat är ganska fullbokat fram till 8 januari, och mycket rödvin blir det, goda luncher och middagar *gulp och mums*.

Barnen var lyckliga imorse när jag lämnade dem! Första gången som jag sett att de verkligen är riktigt glada vid lämning sen vi kom hit, superskön känsla. Kanske var vår 3 dagars break det som behövdes för att deras batterier skulle bli fulladdade.

Barnen hade pepparkakor med sig idag, mor Annas men ändå… Alla tyckte att det var roligt att få smaka biscotti svedese (svenska kakor) och barnen fick gå runt och bjuda till teet som de dricker här 14.00 varje dag (örtte men inte grönt). Barnen tyckte det var riktigt roligt och blev stolta av att få bjuda. Oliver sa att hans fröken försökt läsa på kakburken vad det stod, men att hon inte kunde läsa :=) Vårt hemliga språk säger vi, svenskan då, vi tycker att det är lite ”häftigt” och pratar om det ibland att här har vi ett hemligt språk och sen när vi kommer hem till Sverige ett annat. Jag har fortfarande så svårt att inse att våra små barn kommer att bli tvåspråkiga.

Tack till min darling Linda, det berör alltid att få höra av min kloka kloka väninna att du tycker att jag gör ett bra ”jobb” som mamma. Ja alla gör sitt bästa brukar jag tänka, och när barnen känns otygliga får man väl anstränga sig mer :) Sen får man så härliga ärliga tips och råd och delad erfarenhet av de som står en nära, vilket jag tycker är så berikande och reflekterade och inbland riktigt renande. Aha upplevelser får man kanske mest med dem man beundrar för deras egenskaper och vars sällskap man gärna delar *puss* (läs kom hit snart!)

Idag handlade pappa och Margaretha vin och annat, och vi konstaterade att i detta dyra land är vin och whisky 30% av priset hemma. Då ska man alltså köpa vin för att få valuta just nu för den svaga kronan i Italien men slopa resten av maten *S*

Vi åt en lång god trevlig lunch nere på Harrys vid vattnet. Sen hämtade jag barnen och kvällen har varit lugn. En god lasagne fick jag till och struntade i berchamelsåsen och penslade de färska lasagheplattorna först med Olivetto olja, sen spädde jag ut grädde med mjölk och rev ner massor med parmesan i ”blandningen”. Rivna morätter blandat med köttfärsen, lök och basilika och olika kryddor. Inte så magert dirket men pomodorosalladen fick väga upp grädden:) Gott blev det i alla fall. Pastarätter är min melodi om det ska smaka gott men annat är jag inte vidare bra på, jag har svårt för att följa recept, tycker det känns så statiskt och kanske därför blir mina kötträtter nästintill äckliga eller riktigt riktigt goda. Svart eller vitt. Men roligare, i alla fall vissa gånger. Jag saknar pinjenötter enormt mycket, jag hittar dem här men en liten tunn påse kostar uppåt 50 svenska så jag lägger aldrig ner dem i vagnen. Däremot massor med tomater, dessa smakrika tomater och jag som aldrig varit ett tomatfan tidigare!

Buona sera di totti. Vilka är ni som läser, jag trodde bara min närmaste familj och vänner skulle hitta hit, såg på min sitemeter att det är i snitt 19 per dag! *gulp*

Kan man beställa en barnkokong?

Jag gillar denna paus, mycket. Jag gillar där vi bor, mycket. Jag gillar huset vi bor i, mycket. Mest gillar jag tiden vi fyra har för varandra, allra mest.

Jag gillar de människor vi träffat och börjat umgås med, en hel del. Jag ser välvilja, empati, intellektuellt utbyte, starka kvinnor och män med humor, mycket humor. Mycket outgoing. Mycket internationella. Vi är bönder i jämförelse. Nästan i alla fall. Tänk att fast man gillar sitt nya val av leverne och plats vad oerhört glad man blir när svenskar vi känner väl, just nu familj, är på besök! Man vill väl ha allt som vanligt :)

Runt om oss ”här” har folk så lite familjetid, så lite tid för sina barn. Varför då? Båda kanske jobbar men det är ovanligt, den ena hämtar alltid 15.30. Eller så gör nannyn det. Alla äter nästan ute varje kväll, med sin make/maka, babysitter hemma. Inte ibland, VARJE kväll. Helt overkligt för mig, att man vill det. Att man har barnvakter som kommer varje eftermiddag.

Jag och barnen var hemma bara därför att i fredags. Vi julhandlade lite pyssel och dekorationer, gjorde farsdag present, köpte grönsaker bakom kyrkan och var i lekparken innan det var dags för barntennisen. Både dagis och de föräldrar jag mötte den dagen var ärligen förvånade. Men jag såg en viss förundrad beundran. För en svensk behöver man ju inte förklara varför man är hemma, det är mysigt, eller få höjda ögonbryn för att man är hemma om man har möjlighet en dag. ALLA borde vara det OM man har möjlighet. Det är en skyldighet som förälder att ta sig tid för sina barn och är det så att man har den tiden en vanlig vardag är det underbart. För alla. Dagis frågade 2 gånger om inte något av barnen var sjukt, nej vi tar ledigt för att vi känner oss för det och har möjlighet, punkt. Tänk att det kan vara så konstigt!

Just nu vill jag linda in mina barn i en mjuk och varm och trygg kokong där alla barn leker med dem och där alla pratar samma språk. Lejonmamman morrar när jag ser mina söka kontakt och någon "snorunge" (mossförstå mig rätt) kavat vänder på klacken. Men inte konstigt, de pratar ju inte, de är stumma... Men samtidigt ser jag hur "språktrappan" bestigs mer och mer, de svarar kanske inte på alla tilltal men de vänder sig till mig och svarar på svenska. Framsteg :)

Nu har vi gäster och har åkt bergbana 750 meter upp på Brunateberget mittemot. Dimma och kallt idag, kallaste dagen hittills så utsikten var klart begränsad men vi alla gillade lunchkrogen och äventyret. Stor marknad nere på ”vår” piazza som vi strosade i. Nu är det dags för att förbereda en oxfilépasta, som jag hoppas jag kan få till så att det inte bara låter gott utan även smakar dito….

Fördomar och sanningar om italienarna

talienarna är tillbakadragna och stängda…..

Nä men eller hur, den bilden har man ju inte! Men så beskriver de sig själva. Har hört det så många gånger nu. De rör sig i sina egna kretsar och släpper inte in andra. Men säger jag, jag tycker jag och min familj blir insläppta. Med handen på hjärtat är ju de vi börjat umgås med inte italienare eller halva familjen är ev italiensk, men ändå upplever inte jag det så. Inte än iaf. Låter mer som om de beskriver svensken för mig. Från tiden jag jobbade i Milano på projekt från Sverige tyckte jag italienarna var precis som jag hört innan, varma och vänliga och öppna. Har fortfarande den bilden, efter 8 veckor i landet.

Det är stor skillnad på norra och södra Italien, det påtalar alla italienare vart de än bor. I norra jobbar man hårt och är ”modern” i södra gör man ingenting för att färglägga en aning det jag får höra. Men när man läser historian kring nord och syd så förstår man hur olikheterna uppkommit, eller kvarståt kanske är bättre att skriva. Sen handlar det ju om klimat med. Känns lite som nord och syd här är som Sverige och Norge relationen.

I Italien röker alla. Not. Här infördes rökförbudet före dess att man gjorde det i Sverige. Jag ser fler människor röka i Stockholm än här. Men det kan ju inte vara sant, här bor ju så många fler. Har dock tänkt på att jag inte ser många röka här.

Här är så förorenat säger de. VA?! 100 meter över havet och i denna lilla stad med 100.000 invånare invid bergen, nära alperna. Skojar ni? Milano är ju ändå 5.5 mil bort…

Italienarna är usla på engelska =sant. Här lär man sig engelska från 3 års ålder, men ingen kan prata engelska, jo en del men väldigt få. De som jobbat i internationella bolag eller rent av internationellt. Tänk om Sverige inte var Europas Lappland rent geografiskt utan låg här i norra Italien, då skulle svensken tala italienska, franska, spanska och tyska. Vill jag tro. Kanske blir det så att när man bor riktigt ”centralt” så behöver man inte anstränga sig.

Här äter man kakor till frukost = sant. Hur kan de stå sig till lunch de små barnen?

Här talar kroppen samma språk som munnen = sant, jag känner hur mina armar och händer flaxar mer än vanligt.

Man blir tjock av pasta. Är det verkligen så? Jag har förvisso inte lätt för att gå upp i vikt och vi äter mycket pasta, men ser inte många överviktiga här, färre än hemma. Kanske är det sättet de äter på. Hur de kombinerar pastarätterna. Kakor till frukost, 3 rätter till lunch eller 4 fördendelen om man vill, iaf 2. Lagom stora inte små inte stora, lagom portioner. Middag sent (det har man ju hört är helt fel) typ 1 timme före läggdags. Vinet ,är det vinet som gör att man omsätter snabbare. Eller limoncellon? Jag menar ,förvisso kan de peta i sig nyttigheter i pastan (mycket kronärtskocka och nötter just nu inorra Italien) men pastan är ju basen i maten, kakorna är ju bara knasiga för en svensk men hur kan de vara så smala här? Jag ser dem äta, och äter gör de gärna…

Här går man inte på disco om man är gift. Alltså, 1700 talet (om det funnits discon då, men tillställningar fick väl gifta kvinnor gå på?)… Här bor man inte under samma tak om man inte är gift heller 1800?

Någon frågade vad för Internet operatör vi har, kände inte igen namnet på vår. Personen fick förklarat för sig att i Sverige har många sitt förnamn@efternamn.se. Denna person ville inte höra mer om hur efter de är. De tar åt sig direkt utan att det är menat så…

I Italien finns det 46 miljoner mobil abbonnemang, i Italien är det dyrare att ringa på sin mobil än i Sverige. Hur kommer det sig?

Som icke resident i Italien betalar man andra tariffer, t ex på el. Vi betalar 6 gånger mer än vad vi kommer att göra när vi blir residents. Detta råkade jag höra igår. Sådant berättas inte för en.

Jag tycker om det mesta i Italien, som utlandssvensk och det som irriterar italienarna som t ex byråkratin tycker jag är rätt roande. Undra om det håller i sig…

Vart är mitt bankomatkort jag beställde?

Barnen gobitar. Jag tror jag äter upp dem imorgon men först ska jag sova bredvid en hostande Oliver. Det där j—la RS-viruset han fick som liten baby tycker jag fortfarande ger sviter vid förkylningar. Kanske blir vi tre hemma imorgon tillsammans, julpyntshoppar och sen till Villa Olmo och barntennis. Deras humör får bestämma. Lovely Friday, jag skriver i förskott, i förberedelse på en fredag full med barnaktiviteter. Och inhandla farsdag present är ett måste med…

Och hemma är vi, ringde dagis och de blev förvånade av anledningen att vi bara tog ledigt. Ska berätta mer om det en annan gång men på vårt dagis har de flesta barnflickor etc för att "hinna/orka" trots att de är casalingas (hemmafruar). La dolce vita är inte massa hjälp, lagom hjälp....

Mest om italienskan och italienska vanor

Solen skiner i Cernobbio/Como och det är 14 grader varmt. Det känns varmt, jag har bara en lättfodrad kavaj över en långarmad t-shirt men 14 grader är ju inte varmt. Det är lite subtropiskt klimat här så när det regnar och är molnigt känns det istället jätterått. Men italienarna har mer kläder än min nyinköpta kavaj på sig, de har tom mössor på de små barnen... Såg på väderkanalen som jag blivit beroende av (supersvensk antagligen) att det ska bli sämre till helgen, givetvis, vi ska ju få gäster…

Allt gick tillslut bra imorse,först hade vi ett samtal Oliver, Hannah och jag vid frukosten. Henrik pussade hejdå vid 7.45 typ, gjorde frukost åt oss utan att hinna äta själv. Henrik i ett nötskal. Vår frukostmkille som Hannah säger :) Tacksamma för det, det är det bästa som finns kan jag tycka, att frukosten står klar när man vaknar. Latte, ägg, bröd och massa pålägg och alltid frukt och grönsaker när Henrik gör frukost. Mmmm. Samtalet började med att Hannah sa: Jag ORKAR inte gå på dagis idag. Är du trött? Nej jag ORKAR inte vara tyst en hel dag till! Då sa jag snabbt, men du behöver inte vara tyst. Du kan ett språk de inte kan men prata kan du ju! Prata svenska. Sen kom frågorna: hur säger man jag, jag vill, nej tack, min tur etc. Sen frågade jag dem olika saker hela frukosten och Hannah svarade på rätt saker och jag ser hur mycket hon vill lära sig. Nästan läskigt att se en 5 åring så koncentrerad och dedikerad… Oliver bryr sig inte så mycket om att prata rätt eller inte alls.

I bilen sa Oliver att NEJ jag tänker inte gå idag jag är för sur för det! Testa att le Oliver, då brukar det kännas lite bättre, om man ler mycket så blir andra glada och ler tillbaka och vill vara med en. Är det sant? Testa. När vi kom så skulle Hannah direkt till gymnastiksalen så vi pussades och Oliver och jag gick in till Monica. Buongiorno Senora, Oliver log massor. Han log massor mot alla :) Alla log tillbaka och sa ciao Oliver. Pust, det fungerade. Han satte sig vid Monica och alfabetsbordet. Han skrev sitt namn med gemener och mycket stor möda. Alla var imponerade inklusive jag själv. Handstilen var nästan oläsbar men rätt bokstäver i rätt ordning. Någon frågade om inte O:et hade en apostrof, men nej sa han. Stolt gick han till måla bordet istället, sa Come ti chiami (vad heter du) till den killen som han kallar för sin kompis. Jacko svarade han och såg mycket förvånad ut. Jaha, mamma Jacko heter min kompis. Sen fick jag en puss och gick ut.

Skulle precis köra iväg så kom Cristina och frågade om jag skulle ta en kaffe snabbt först. Jepp, visst, gott. 15 minuter stod vi och drack vår morgonkaffe och hann konstatera att hennes man och min man sitter på samma plan, sammanträffanden är häftiga tycker jag.

Jag skulle älska om någon startade kaffebarer i Sverige vid förskolor, lekplatser etc. Här sitter man inte ner och snackar i 58 minuter, här tar man en stark god kopp kaffe, ståendes, babblandes om någon står bredvid, tackar för kaffet och går. Behovet tillfredsställt. Perfekt sätt att börja dagen på innan man ska göra alla sina måsten. Även då man kommer tillbaka till dagis för att hämta, så gott att hinna ta en snabb kaffe först, och inga 35 spänn här utan 8 dito för en latte/cappuchi/macciato. Grindarna öppnas 15.30 och innan dess är det omöjligt att hämta och för att få en parkering måste man vara där tidigt eller sent och jag hämtar hellre tidigt så jag hinner tanka kaffebehovet först. Samma sak vid de flesta lekplatser här, en kaffebar invid, placerad så att man ser sina barn, ofta står man då utomhus.

Men här finns massor med saker jag nu ser när det handlar om barn som jag inte gillar. Italienarna gör allt för sina barn i mångt och mycket, även björntjänster, i mina ögon. Kan ni tänka er att få en lapp där det står, träna era barn att ta ett nej samt att äta grönsaker??? Jag trodde mina ögon skulle ploppa ur, förstod jag rätt? Då fick jag svaret att många italienare säger inte nej till sina barn, de får äta vad de vill etc. Fick höra att våra barn äter så bra TROTS att Oliver har haft en matstrejkar period och bara ätit pastabianchi (pasta med parmesan och ev gräddsås) så har han tydligen ätit grönsaker. Pust. Men nu börjar han äta kött och andra proteiner igen, efter det att vi slutat tjata… Man lär sig hela tiden :=O

Jag tar tillbaka allt jag sa igår om att min italienska börjar lossna lite, hade min första lektion idag och jag är usel. Fattade lite av vad hon sa och kunde inte svara…. Nu förstår jag hur barnen känner sig hela dagarna. Nyttigt ja, men tufft helt enkelt. Massor av läxor till på onsdag nästa vecka. Ska läsa lite varje dag, måste det, jag vill prata!

Måste skriva mer på min bok, nu har jag latat mig länge nog, eller jag har jobbat på relationer och har faktiskt nu flera som jag känner att jag kan prata med och ha ett bra och kul utbyte med, ja hela 6 stycken om man tar alla trevliga jag träffat…. Inte så dåligt men på förskolan är det 3 och utanför skolan samma nuffra. Nu ska jag först skriva inbjudningar till Olivers kalas!

Uppehållstillstånd måste man ju ha...

Vi gick upp tidigare i morse, det är så skönt att ha mer tid på morgonen. Hannah tillverkade pengar både 100 och 1000 lappar, tom 1004 lappar som nu är vackert nerstoppade i min plånbok om jag skulle behöva mera pengar :) Jag fick en sedel med en sko på med, eftersom jag gillar skor... Undra om Hannah blir en budgetkvinna framöver :) Oliver börjar vilja lära sig skriva sitt namn. O har han kunnat länge men idag kom l och i med. Sen fick vi tankabilen pengar, lappar som Hannah skrev JET på, mycket bra att ha.
Lämnade båda barnen hos Sabrina idag, Oliver mycket glad för det, men de går först in och hälsar ordentligt på sina respektive fröknar för det är viktigt tycker jag.

Henrik tog cykeln ner till Questuran, jag ska på tennis och väntar otåligt på hur det går för honom där nere. På Questuran söker man uppehållstillstånd och detta borde vi ha gjort för länge sedan men när vi kommit ner dit har kön med icke EU medlemmar varit så lång framför oss att det inte har varit någon idé. Tyckte vi, vi har inte velat kan man ju skriva med, eller orkat....Det går ju snabbare för en svensk än för en icke Eu medlem men det är samma kö så man får gott vänta. Man kan säga att Questuran är ett hål i väggen bredvid den stora polisstationen. Kön ringlar inte, den står stilla. Sen går det 1000 rykten om hur godtyckligt det är, även fast vi har alla papper iordning betyder inte det att vi får uppehållstillstånd direkt utan polisen vi möter kan enkelt bestämma sig för att bara ge oss tillstånd i 3 månader, så får vi köa sen igen… Givetvis borde jag med stå i kön nu men då vi tror att detta tar till 16.00 eller så så kan jag nog spela tennis först och sen ställa mig bredvid maken min.

Jag och barnen behövde aldrig köa med 198 andra människor då Henrik lyckades boka en tid åt oss, den 24 november ska vi förhöras och granskas, känns skönt att nu ha ett datum!

Tennisen var superkul, Gregor puschar mig så bra och jag har lärt mig mer på dessa 3 gånger än på 1 år hemma. Tennis är verkligen min sport, jag njuter när jag spelar. Sen testar jag min italienska på honom, han rättar mig men det är urskönt att lyckas komponera ihop lite meningar och att vi faktiskt pratar, om än haltigt…

Hannah och Oliver och jag åkte till Benett efter dagis, köpte varsinn leksak då jag lovat det då ett annat barn oförsiktigt nog hade sönder deras. Nu har vi lekt med det nya tillskottet till leksaksverkstaden hela kvällen. Henrik badar barnen och läser saga idag. Imorgon ska han ut och resa, men åter på fredagskvällen. På lördag kommer min pappa och hans fru, barnen längtar och det ska bli roligt att visa vart vi bor, och ses såklart!

Fick Ingrid, en österrikisk kvinna, att översätta senaste mötet för mig och hjälp, nu förstår jag hur det är att ha barn i skolan. En massa läxor till föräldrarna :) Ett möte en fredag 14.00, en halvlördag åt öppen verksamhet för att se hur barnen ”arbetar” dagtid, med barnen då. Julföreställnings förberedelser etc etc. Sen ett annat möte för att få träffa den lärare som ska ha 1:orna nästa år och där man även skriver in sina barn till första klass. Känns overkligt att skriva in Hannah i skolan redan…

Imorgon torsdag är min första konversationslektion, ska ägna förmiddagen åt att skriva ner en massa verb jag vill kunna och känna mig lite förberedd för vad som komma skall. Men ett litet genombrott kännerjag då det gäller förståelsen, det börjar lossna lite…

En promenad runt Cernobbio före barnen skulle hämtas blev det, nu blir jag kanske känd som den framfusiga svenskan men jag har ärligen stuckit in huvudet i varje butik och patisserie etc och sagt hej. Handlar man skakar de gärna hand. Känns skönt att presentera mig då jag tänker handla mycket här. Tänker köpa köttet hos köttmästaren, vinet på enothecet, frukten på fredagar utanför kyrkan då jag hört att det är den bästa i Como, säkert en del kläder i dessa ljuvliga butiker. I dag köpte jag den snyggaste militärgröna fodrade kavajen som jag inte kunde gå ut utan och ett par av dessa underbara jeans i "nipote modell" som jag hört även är NK:S storsäljare just nu :) tråkar jag ut med mode? Jag älskar kläder och här finns det gott om snygga kläder, svårt att inte nämna :) Jag är verkligen förälskad i Cernobbio, kanske därför jag klev in i alla små butiker och affärer, för att känna att jag är en del av byn om jag hälsat på alla :)

Dagens ord: Föräldrar= genitori (cari genitori börjar alla lappar i barnens väskor med…)

Det är långt ifrån stressigt i en paus...

Ja en vardagspaus då. En paus från att vara 2 hårt arbetande heltidsföräldrar med tiden som fiende. Åtminstonde upplevde vi det så. Utan att förringa det livet, vi älskar båda att jobba, våra familjer och våra vänner hemma saknar vi såklart. Sverige är vårt hemland. Men en paus kan ju vara varmt välkommen fast man gillar sitt liv i Sverige! Att testa något annat är kanske få förunnat men vi ville iaf inte gå miste om chansen när vi fick den. Läste i somras en debattartikel om varför man inte kan få jobba och vara på toppen av sin kariärr vid 55-65, om man vill. Tror debatten grundade sig i att en svenska vid 60 års ålder är ordförande för FN, om jag inte minns fel. Ja varför inte? Nu är barnen små och behöver oss mer än när vi är 60 får man tro och personligen tar jag hellre en del av min "pensis tid" nu, OM jag får må bra senare i livet vill säga. Och det kan man ju inte veta. Denna chans lär inte återkomma, eller åtminstonde är sannolikheten rätt liten för det.

Det var en härlig dag idag 17 grader och inte ett moln på himlen! Jag körde barnen till dagis och pratade lite med Monica och Sabrina. Hannah är lugn och verkar tillfreds, hon leker med andra men leken blir oftast inte så lång eftersom hon inte talar italienska. Men hon är glad och äter allt varje dag (notera 4 tallrikar med mat!) och vill gärna vara med och duka och servera maten. Tror jag det, då syns hon ju och får känna sig delaktig. Oliver ville inte gå in idag, på så sätt uppkom samtalet och jag tog helt sonika med mig Hannah in till Olivers rum. Monica sa javisst och att hon är helt flexibel med sådant. Hannah ger Oliver den trygghet han behöver och hon själv som verkar entra 6 års trotset vill nog gärna känna sig behövd. Kändes som ett bra samtal där vi alla sa att lite mer tid, sen pratar vi igen om detta. Jag hymlar inte för barnen eller uppmanar dem att vara modiga, jag säger som det är, det är tufft nu för att bekräfta det de känner. Men fyller givetvis i att till våren pratar de italienska som små vattenfall. Jag mantarar samma sak varje gång diskussionen uppkommer och de nöjer sig med det svaret. Jag är glad att de berättar att och vad som är jobbigt med, att vi alla kan tala känslor. Jag har slutat ställa frågor om dagen då jag märkte att de blev pressade, nu berättar de självmant. Men man måste väl fela först för att sedan hitta den bästa vägen för alla. Men som mamma vill man ju gärna veta :)

På tal om 6 års trotset begynnande här hos oss läste jag i Anna Wahlgrens bok och även de andra böcker jag har säger samma sak. 6 åringen är inte glad utan mest arg och svår. En tid där barnet är som förbytt. Hm…säger jag bara, vart tog vår vänliga, glada, charmiga, roliga tös vägen? Väntar in henne igen, som tur är får vi ju glimtar av vår Hannah iaf så vi överlever väl :) Så nu är det alltså dags att sätta gränser igen, men för ett större barn vilket är svårare tycker jag. Hon har ju varit en ängel länge länge och med flytten kanske vi bygger på trotset, vem vet. Min mamma har alltid sagt att Hannah varit en ängel väldigt länge och undrat när denna nya fas skulle entra... Hm, nu har det hänt :) Oliver snart 4 år har istället blivit lugn och det går bra att resonera med honom. En liten darling som gillar närhet och sina fantasilekar med syrran.

Idag har ”lyxmamman” varit nere i Como (tog bilen själv, heja mig för att jag hittar och hittar parkering!) träffade glada Cecilia och fick min rundvisning, vi avslutade med en lunch på Pernillas restaurang. Det är inte synd om mig direkt, en fantastisk skön dag med många skratt.

Pernilla lagar all mat själv, Mamma Mia, hon är en fantastisk kock! En minestronesoppa kan smaka fantastiskt mustigt och gott! Cecilia och jag pratade om lite olika affärsidéer som alltid är kul samt om man kan vara jämställd trots att den ena partnern är hemma, och som vår situation där den ena jobbar litegrann och den andra väldigt mycket (stundom iaf). Hennes man reser mycket liksom Henrik. Men vi enades om att vi tror att det går relativt bra och vi kanske ska komponera ett recept på hur man kan lyckas :) Attityden har vi iaf, det brukar jag komma långt på annars...

Barnen och jag var i parken vid vattnet efter dagis, pannkakor till middag, nu leker de i sitt rum och jag och Henrik ska nu dricka varsinn latte, so long!

Dagens ord: Pranzo =lunch

Lombardiet, Como, Cernobbio och om oss

Lämnade barnen 09.00 (en hel halvtimme före vanlig tid) och Hannah hann precis med på sin engelska. Jaha, NU förstår jag varför barnen ibland har sagt att ”nää det var ingen engelska/gymnastik/musik” idag. Man måste lämna senast 09.15 dessa dagar, annars blir de kvar i klassrummet, vilket iofs inte är helt fel det heller då man får dela sin frökens uppmärksamhet med bara 4 till (5 stannar alltid kvar). Men gymnastiken vill de inte missa och Hannah älskar sin engelska, Oliver med, där pysslar de fram språket. Sist var det en ”rainbow” de gjorde sa Oliver som nu har rättat sin mamma. Han säger inte Pappio till Henrik, han säger Pappino dvs. liten pappa :)

Vad jag ville få fram var att vi inte förstått att vi måste vara där 09.00 om de ska vara med på aktiviteterna…

Idag har varit soligt och 16 grader, inte ett moln och min kropp passade då på att må riktigt uselt, inge kul att skriva om så jag tänkte skriva lite om Cernobbio /Como och Lombardiet istället. Själv kände jag till rätt lite om norra Italien innan vi flyttade hit, södra är jag mycket bättre på både ren geografi och historik.

Lombardiet är till ytan en av de största regionerna i Italien och är en av landets rikaste och mest moderna regioner, hela området genomkorsas av vattendrag och vattenrika källor. Lombardiet är uppdelat i 4 stora områden: poslätten, kullarna med de vackra mindre sjöarna, lågalperna med de stora sjöarna (gardasjön Italiens största, Comosjön med sin oerhört vackra natur och konstskatter av stort intresse) samt till sist alperna som bildar Lombardiets gränser i norr. Klimatet på poslätten är kontinentalt vilket innebär stark värme på sommaren och kyla och dimma på vintern. Personligen är jag tacksam för de olika årstiderna norra Italien bjuder på. På sluttningarna runt sjöarna råder ett milt och torrt och hälsosamt klimat som möjliggör odling av palmer och olivträd och citrusfrukter, ja här bor vi då. Alperna bjuder givetvis på kyla på vintern och svalka på sommaren :)

Comosjön där vi bor är beläget i ett vackert bergslandskap med branta sluttningar och har i århundraden lockat besökare som kommer för att segla, vandra i bergen, cykla eller för att koppla av och få inspiration. De norra stränderna i synnerhet präglas av ett trolskt lugn. Från den långsmala sjön som formas som ett önskeben av glaciärerosion, har man strålande utsikt upp mot alperna och ner mot städerna Como och Lecco. Staden är belägen i en dal mellan Brunateberget och Sant Éustachiokullarna som ligger runt sjön.Här är jämt en massa turister men när jag läser i guideboken står det att staden kan besökas på en halvdag haha.

I Italien bor 56 miljoner människor vilket jag som svensk har svårt att ta in, speciellt då vi bor i en lugn stad. I Como bor det 100.000, tror jag, får alltid lite olika svar. I Cernobbio kan det väl kanske kanske bo 500 människor, men det är en vild chansning :) Men Cernobbio ligger ju 3 minuter ifrån Comostad men är en egen liten kommun. 3 piazzor och flera historiska vackra hus som Villa Déste, Villa Olmo och Villa Bernasconi. Till Cernobbio kommer italienarna själva gärna på söndagar, till piazzan nere vid sjön och för att äta sin söndagslunch.

Cernobbio var ett favorittillhåll för den landsflyktiga drottning Caroline av England i början av 1800-talet. Jag ska inte snöa in på historik och låta som en guidebok heller, längre :) Men vill beskriva vart vi bor, region, stad och by.

Imorgon ska jag få en guidning i Como av en svenska, vart pärlorna till butiker ligger och vilka restauranger och kaffebarer man inte bör missa att besöka. En annorlunda guidning men ack så önskvärd då jag är ”resident” och inte ”bara” turist :)

Kort om vår italiano per stranieri kurs idag som är hysteriskt komisk….Paola (lärarinnan) har ingen plan innan hon kommer dit, vad vi ska gå igenom eller vad hon ska lära ut. Idag tittade en kvinna på kort när hon kom in, som hon nyligen framkallat, Paola tog korten och gick igenom släktband etc. med hjälp av dessa kort. Hon är för rolig. Nu kan jag allt om vad svägerska, systerdotter, farfar heter. Men vi kan bara 2 ynka verb och det är knappt. Ja vår veckotimme i konversation här hemma med Sonia lär ju vara mycket bra för oss. .. Verben får vi plugga in själva. Borde göra en plan, ett verb om dagen som man rabblar och skriver upp 28 gånger. Jag är ändå förvånad över hur mycket jag förstår nu jämfört med vad jag gjorde för 8-10 veckor sedan då vi kom hit. Men att sätta ihop en mening känns fortfarande oerhört svårt. Har även svårt att tänka mig att våra barn om två månader kommer att prata rätt obehindrat....

Om livet i en gränsstad och lego m.m. :)

Regn idag. Vi skulle ta bergbanan upp till Brunate (mitt över sjön på toppen av berget) men ångrade oss då vädret verkligen inte känns idealsikt för den utflykten. Man tittar väl ner på molnen bara när det är en regnig dag och som höjdrädd vill jag ha lite mera utsikt i belöning än så, efter att klarat pärsen med bergbanan som stegrar riktigt brant och åker ända till toppen av berget…

Ringde en svenska i byn bredvid och frågade vart den närmsta outleten ligger, visade sig att bara 15 minuter ifrån oss ligger ett jättekomplex. Packade in oss alla i bilen och stackars Karin som bor i Schwiez fick hänga på till Schweiz, där outleten ligger. Men hon såg inte ut som om hon sörjde utflyktsmålet, denna oulet hade allt och jag gick vilse bland alla butiker :)

Hemma igen ringde Nina och ville att Hannah skulle komma över, Hannah ville gärna komma, modig tjej som ju varken förstår vad hon eller hennes föräldrar säger. Men hem kom en glad tjej som hade haft superkul. Ninas mamma skickade med en videofilm och kort på vad de flesta flickor (typ 5 år) leker med i Italien. Barbie släng dig i väggen här har man Winx, 6 hjältinnor som är lite som Harry Potter och kan trolla. Alla är snälla/goda och flickorna är engagerade i deras olika trollkunskaper. Verkligen rart att inviga Hannah i detta så att hon vet vad det är för kort som dras fram på dagis och hur man leker leken. Sånt är viktigt när man är 5 år (och kanske hela livet?).

Cernobbio är sista staden i Italien före Schweiz om man åker motorvägen till oss från Milano. Vi är i Schewiz nästan lika mycket som i Italien. Vi åker till simhallen i Schweiz, tar takeout i Schweiz och åker till Ikea i Schweiz tex. Vi kommer definitivt att åka skidor i Schweiz. Nu har jag skrivit Schweiz så många gånger att ni fattat poängen tror jag. Jag älskar verkligen att bo så nära till mycket "variation". Nära alperna, nära vattnet, nära Venedig, Italienska rivieran, Gardasjön etc. Tror vi kommer att hinna lära känna både Italien och Italienska och franska delen av Schweiz rätt bra under den tid vi bor här.

Lego, jag älskar lego, barnen älskar lego och maken med :) Vi har verkligen börjat få mysigt i vårt vardagsrum längst ner där vi sällan varit tidigare (pga av att det varit tomt på möbler). Vi tänder ljus och tar fram mitt och mina bröders lego från 70-talet och bygger alla 4. Lego ska bo i ett vardagsrum, i en snygg korg och tömmas ut på en tjock varm matta. Musik i bakgrunden och massor av ljus i höstmörkret. Detta har vi gjort idag och även igår kväll när vi hade en urtrevlig kväll med vänner skrattade vi åt att alla stundom kände och begrundade dessa olikformade små bitar och tryckte ihop dem till något som alltid liknade något man kände sig för att bygga. Mera lego önskar sig familjen Lohk!

Vin, man lär sig alldeles för fort att uppskatta goda viner här, men tro det eller ej, även om man kliver in på "vinbutiken" är kvalitén mycket olika, vi har kanske risk för att bli vinsnobbar här, då alla talar viner och vilken vinbutik och vilket vin man hittar vart...

Kanske ska Hannah inte ha lektioner i alfabetet och räknetalen trots allt (alltså uttal), känns just nu som om hennes ordförråd exploderar (fast detta kanske inte egentligen hänger ihop med lektimme i uttal...) Idag ropade hon dai! till Oliver (kom igen/skynda på) och sen sa hon andiamo Oliver, dai subito! (vi går, kom igen genast). Vart har du lärt dig det Hannah? Sur 5 åring (mkt surt hon oss just nu, riktig fas ala skolboken...) sätter armarna i kors och ropar INTE VET JAG!

Är jag italiensk nu mammma?

För jag bor i Italien och snart pratar jag italienskan lika bra som alla andra barn, är jag italiensk nu eller först när jag pratar italienskan så bra mamma?

-Oliver snart 4 år

Barns logik är ju sååååååå underbar.

Båda barnen har nu ett litet genombrott (men de kämpar de små liven än, men ändå glada, men urtrötta efter en dagisdag) båda två har anammat den italienska melodin perfekt i mina öron. Även mamma säger de på italienskt vis (Maaaamma) och pappa är pappio för Oliver, vet inte hur det blev så... Vet att Henrik kallat sin pappa för paps hela livet, kanske Henrik med får ett annat pappa namn :) Hannah presenterar sig förövrigt som Anna..... Buhu, vi som älskar namnet Hannah, men italienarna uttalat h som acca och kan inte säga det som vi gör, så det blir kort och gott Anna.

Snart kommer en liten Nina hit, kompis till Hannah och båda flickorna har längtat, så Henrik och Karin och Oliver tar en lång promenad runt Cernobbio och så möts vi senare på en fika vid vattnet så att tjejerna få lite ensamtid och tid att knyta an i fred.

Hannah har fått en isbjörn av sin morfar för flera år sedan och den är hennes favorit och den tas med överallt, givetvis då även till dagis och isbjörnen har olika kläder varje dag. Numer heter den inte isbjörnen (som aldrig döpts till något annat, det är en isbjörn kort och gott säger Hannah när man frågar vad den heter), nu heter den orsa bianco = isbjörn på italienska.

Nu några timmar senare är Nina här, hennes enormt trevliga mamma bad om ursäkt för sin 2 timmar sena ankomst (Henrik mfl hann redan komma tillbaka från promenaden….) och sa att jag latinamerikan kan inte hålla tider. Så vet vi nu det. Själv åkte jag på att leka med barbie under denna väntan :) Men hon är grymt charmig och sliter som mamma till en liten lillasyster till Nina som de tror är ett bokstavsbarn. Cristina, mamma till Nina, är designer av accessoarer och kläder, ursnygga etniska kläder och rakt på som hon är frågade hon om jag inte kan vara modell för dem nu när nya kollektionen är klar. Hey, 33 bast och modell, klart jag ställer upp (man blir ju smickrad pga åldern och tänker inte låta några tåg passera, tar chansen att få lite snygga kläder haha), men tyvärr är jag inte så fotogentik om det inte är en mycket duktig sminkös på plats, men det skulle det vara. Tur det för då kan hon/han trolla bort de mörka ringarna under ögonen jag är född med :) Så kan jag ju passa på att ta med Henrik på restaurang på kvällen, uppsminkad och egotrippad *S*.

Vi bestämde att tjejerna ska få en timmes lektion i veckan ala lekmodellen med alfabetet och räknetal, färger etc i italienska dvs. hur de uttalas så att de kan dem för när de börjar skolan nästa år. Alltså inte för att lära sig alfabetet, det kunde Hannah vid 3 års ålder men då italienska alfabetet ”bara” innehåller 21 bokstäver och alla apostrofer etc. är annorlunda och räknetalen är rätt komplicerade tycker jag att uttala. Här kan alla barn läsa och skriva vid 4-5 års ålder säger de och de lär sig genom att de har förklippta bokstäver och lär sig först ljuda orden. De hävdar att ett barn kan och vill skriva och läsa tidigt men att motoriken inte är klar för att lära sig skriva bokstäverna själva. Därav använder man modellbokstäver. Intressant att se ett annat system. Det finns ett bord på förskolan dit man kan gå om man vill leka med alfabetet som de säger, helt frivilligt men ett mycket populärt bord. Något annat som är annorlunda är att här lär man sig skrivstil från början, de skriver så vackert att jag inte kan läsa vad det står ibland! Som min farmor skrev…. Så denna "lektion" varje vecka är för att våra barn inte ska vara efter från början utan kunna hänge med i undervisningen. Men det är en lektimme, men med bokstäver och siffror.

Oliver får gå han med denna timme i veckan men han är inte road av alfabetet så han får testa om han tycker det är kul några gånger. Men färgerna etc. kan han ju hänga med på! Fast han är lite färgblind lillen tror vi, han säger alltid grönt om rött och vice versa och ligger färgerna bredvid varandra säger han att han inte vet vilken färg någon av dem är och chansar på blå… Hannah älskar att skriva och börjar så smått knäcka läskoden och vill jämt stava så jag tror hon skulle tycka var mycket kul med en dito timme, utan att själv inse nyttan. Nu låter det hysteriskt mycket aktiviteter eller hur. Instämmer. Men förutom en timme i veckan med italienska för att klara skolan nästa år så blir det en kurs, ballett eller tennis. Simning för Oliver som bara är 4. Men jag har sagt det förut, här umgås man på aktiviteterna, man går inte hem till varandra på samma sätt som i Sverige om inte föräldrarna känner varandra väl. Men alla föräldrar umgås med varandra då barnen kursar, det ligger alltid en kaffebar intill. Mycket är mer genomtänkt kring barnen här, i varje bar (kaffebar då) och restaurang finns något för barnen, de syns får ta plats men alla uppfostrar allas barn vilket gör att barnen lär sig respekt för alla vuxna och speciellt för den person de är hemma hos, den restaurangen de är på visar de respekt för kyparen och tackar honom artigt och i skolan sin fröken etc. Tror detta går hand i hand med att barnen syns och får ta plats, alla introducerar sig ordentligt och hälsar glatt och berömmer barnen för ditten och datten men kräver respekt tillbaka. Säger ifrån när något är tokigt i deras uppförande. Men utan att gorma eller vara respektlös tillbaka. Mycket fin barnkultur här i Italien, vad jag har sett so far. Barnen är välkomna överallt på alla tider.

Henrik är i Como med Karin och Oliver och ikväll kommer Raffaele och Malin på lite sushi och vin! Nina hämtas när de slutar leka bra bestämde vi, bättre än att hitta på en lämplig tid, jag ringer den trötta Cristina som varit ensam med sina barn i 3 veckor nu…

Jag frågade Cristina om ballett som Hannah så gärna vill dansa och hon sa att här är det på största allvar och man måste gå två gånger i veckan. Hm, vet inte hur jag ställer mig till det. Cristina intygade att det var en mycket bra fröken och att hennes dotter älskar det och lilla Nina verkar vara som Hannah, en klättrig och inte så supertjejig tjej i sina lekar. Vi kanske ska åka och titta. Hannah och Nina leker jättebra och Hannah plockar upp flera italienska ord. Nina har bott här i 3 år men tidigare gått på internationella skolan så hennes italienska är ok men begränsad, hon är med tyst på dagarna på dagis. Idag har iaf Hannah lärt sig säga min tur, nej vänta, kom så går vi! Nina som annars pratar engelska väljer att prata italienska med Hannah, och Hannah säger faktiskt lite ord tillbaka. Jag vet inte varför man säger att barn är som svampar men jag förstår ju uttryckets innebörd och kommer inte på något bättre att skriva. Men varför som en svamp, kan en svamp absorbera mycket vätska, är det därför? Berätta gärna för mig hur ordspråket uppkom :) Barn är som tvättsvampar vore kanske annars bättre *S*

Lördag och jag har inte vari ute ännu, men när Henrik och Karin kommer tillbaka så ska jag ner på lokala marknaden 100 m från huset och köpa upp veckans frukt och grönsaker!

Buona Domenica! (trevlig söndag som nog översätts trevlig helg!)

Middag med "pantertanterna"

Fredag, har inte varit ute än men molnigt och gissar på 15 grader.

Kort blogg då jag är lat idag :)
Hade en riktigt kul middag igår med 11 svenskor. Ett sammansvetsat gäng mellan 30 till 60 år. Enormt roliga och öppna och goa. Vi tjattrade om ditten och datten till 24.30 så det blev sovmorgon imorse…. Pernilla vars restaurang vi sågs på bjöd på den godaste maten och en färsk frukttallrik till dessert mmm.
Jag uppskattar verkligen dessa utomlandssvenskor som varit här i mellan dryga 8 år till 30 år, riktiga pantertanter och make it happen människor. I detta forum verkar man få tycka hur som haver utan någon pessimism eller skeptism, vädra fritt och skratta åt olikheterna. Kände mig snabbt ”hemma”.

Nästa träff i december ska vi byta julklappar för en viss summa, ser fram emot det, kan tänka mig att dessa paket kan innehålla vad som helst som inte är mainstream :) Oja, glöggfest i Milano blev jag uppbokad på med och våra barn blev "anmälda" till Luciatåget i svenska kyrkan. Totalt är det tydligen 18 svenskor som känns till av detta gäng i Como och man vet aldrig vem som kommer men de är alltid många. Av oss igår var vi 3 helsvenska familjer, men de halvitalienska "rules" tydligen...

Gäsp, jag har inte kommit igång idag men snart dags för svenska gäster och dags att handla lite gott till kvällen…. Men Hannah och jag ska på tennis först bara vi två, killarna hänger ut här hemma som de säger.

Hoppas att våra barn har haft en bra fredag på Scoula di Materna idag, vi var alla trötta imorse...

Relationspusslande....

Solen skiner som en propp, ca 16 grader och klockan är snart lunch. Tror jag ska äta lite mache sallad och körbärstomater med mozzarella, balsamvinäger och en smörgås. Tomaterna i Italien är så goda att vi äter dem som godis, hur kan de smaka så mycket mer här?

Lämnade barnen i morse och det gick bra, men i eftermiddag ska jag fråga Sabrina så gott jag nu kan om Hannah är med i de andras lekar, om hon är glad och har någon eller några hon knyter an till bland barnen. Så att de vet att vi känner oss lite ängsliga om just det.
En assistente satt utanför klassrummet och pysslade med lite olika barn, de gjorde tyghjärtan bland annat och hon frågade om Hannah ville vara med. Hon gick in och sa hej till Sabrina och gick sedan ut för att pyssla. Jag tycker de andra barnen ser så små ut, men kanske för att vi har en lång dotter. Vår 5 åring köper jag ju en 6 årings kläder till, dvs storleksmässigt och de italienska storlekarna är väl mindre, så här blir det väl för en 7 åring. Ja hon brås på sin farfar längdmässigt, helt klart. Lång och ståtlig tycker jag :)

Majorie, en jätte trevlig ”tjej” bjöd mig på en kaffe efter lämning. Det var hon jag träffade i parken nere i Como i lördags, vars son går i Olivers klass. Urtrevlig och vi klickade direkt, känns rätt lik mig efter bara 1 ½ timmes snack. Hon har varit här i 2 år snart och sa att de har ett bra umgänge här, är 5 familjer som umgås en del och att vi måste ses på en middag hos dem inom kort. Hennes man är ju urtrevlig han med så kanske blir dessa sydafrikaner några vi kommer umgås en del med här. Vi får väl se vad jag skriver längre fram. Blev även påhoppad av energiknippet Cristina imorse och blev kindpussad 58 gånger, bestämde att vi ses vid Villa Olmo imorgon fredag. Sen ville hon umgås i helgen så jag antar att det är vi som bjuder på en aperativo på lördag *S*. Får gäster på lördag med, så det passar ju bra att köra ihop lite olika folk och roligt för barnen med.

Jag måste komma igång med att gå igenom det jag skrivit på ”min bok” mina fingrar vill bara skriva mer och mer och det har blivit 8 kapitel nu. Men det är ingen struktur i det jag skrivit om man ser till uppställningen och hur jag berättar. Trist att gå igenom men måste göra det. NU.

”Ska bara” ringa Sonia först för att se när hon kommer imorgon och diskutera priset lite mer. Iofs välinvesterade pengar. Sen ska jag ringa Cecilia i Moltrasio om ikväll. Anna kör ikväll, ska bli roligt att få se vad det är för svenskor som nu bor här i Como och jag har förstått att det är en salig blandning människor i olika åldrar men att dessa middagar lätt slutar efter 24.00. Ikväll är det alltså den månatliga ”svenskor i Como” träffen på Pernillas restaurang! Såklart att en svenska har en restaurang här, tänk att så är det vart man än vänder sig i världen, alltid något svenskt hak och givetvis ska man ses just där :)

Ja kanske blir det så att vi mest kommer att umgås med andra "ytsisar" här, det blir nog lätt så... Men en del av dessa familjer är ju halvitalienska iochförsig. Jag "tippar" nu på att vi kommer att träffa dessa sydafrikaner en hel del, Cristina och Michael (colombian och skotte), sen har vi 2 andra familjer som vi umgås med "redan" och som vi träffade före dess att vi kom hit. Men kanske vi inte alls klickar framöver, men det är mitt "bet" iaf :) Sen har vi våra kära vänner back home med, som kommer hit titt som tätt, men visst måste man ha ett umgänge på plats med och jag tror att det är så att vi jobbar på detta i 6 månader, säkerligen, för att sedan till våren ha en mer naturlig kontakt med de "nya" och hinna ägna tid åt de "gamla". Många berättar att umgänget och tiden fördelas mellan Italien och sitt ursprungsland och att det går i faser. Jag kan lätt tänka mig att det är så. Lite relationspusslande.

Dagens ord: Libro=bok

En vanlig dag?

En vanlig onsdag var det kanske idag, men egentligen finns det inte några vanliga dagar här för oss, ännu. Henrik lämnade barnen imorse och Monica tog tydligen lång tid på sig att titta på Olivers kära Pokémon kort. Att man kan älska 7 kort så mycket…. (han tom sover med dem!)
Både Henrik och jag tycker att Monica verkar mycket engagerad och växer på oss.

Hannahs fröken Sabrina kändes bra från början, väldigt varm men hon ler mest mot oss och säger inte mer än att Hannah är glad och äter allt och härmar allt hon säger, vilket ju är bra för språkinlärningen. Men vi märker att vår dotter kämpar, hon är verkligen tapper men stundom arg hemma. Precis som alla som flyttat utomlands med barn berättat om att deras 5 åringar var. Och det är ju bra att hemma är tryggt och att man kan pysa där. Men mest är hon ju go och glad och jag får flera gånger höra vilka fina och artiga barn de är. Att de delar med sig generöst men rättvist och kan leka utan konflikter. Mitt intryck av italienska barn har ju varit att de är så välartade så det känns som en stor komplimang från de italienska fröknarna. Hannah och Oliver är så glada säger de, det mår jag bra av att höra när jag går här hemma och oroar mig. Båda barnen verkar omtyckta av de italienska barnen vilket givetvis känns jätteskönt att se, de hälsar alltid och ropar hejdå. Det går att vara omtyckt utan att tala, att vara uppskattad kompis och rolig i en lek. Däremot är det ju svårt för Hannah med jämnåriga tjejer just nu eftersom de leker så mycket fantasilekar och babblar och babblar. Därför leker hon hellre med killarna säger hon. Deras lekar är inte lika komplicerade att hänga med i när man inte förstår språket.

I helgen berättade Hannah för första gången att hon kan en hel del italienska ord. Encora betyder mera, basta betyder att man ska sluta, va en classe betyder att man ska gå in och banjo är där man tvättar sig (tja det betyder ju badrum iaf), orsa är björn. Som vuxen blir jag imponerad att man förstår utan att någon någonsin översatt. Själv måste jag ju ha en förklaring från ordboken eller från en annan människa. .. Skönt med att hon berättar lite bara sådär.

Jag hade tennislektion imorse, Mamma Mia, det är verkligen explosivt om man jämför med att jogga, jag är högröd i en timme efteråt. Att spela tennis i en timme är så mycket jobbigare än att jogga länge, tycker jag. Måste vara alla dessa stopp och sen att man snabbt springer fram och tillbaka. Men det är så roligt, jag lär mig massor av Gregor som är min tränare, han är suverän på att se vad jag gör för fel. Servade alla bollar perfekt idag haha *stolt*. Bokade in Henrik på kurs på fredagar, han måste röra på sig maken min, och han älskar ju tennis liksom jag själv. No more soffpotatis *S* Känns bra att lägga pengar på att motionera och jag har räknat ut att det kostar ungefär som ett gymkort, men är 1000 gånger roligare! Ett plus är att Gregor pratar italienska enkom och kräver dito av mig, fast jag sa idag att fine men mitt ordförråd är ju begränsat så så mycket prat blir det inte från mig. Så jag kastade in en massa engelska ord när jag ville säga något och han ropar dem högt tillbaka från andra sidan nätet på italienska. Jag lär mig tennis och italienska samtidigt *S* Om jag skulle sammanställa mitt italienska ordförråd just nu skulle det nog vara en komisk läsning. Det skulle stå ord om barn, ord om städning, ord om tennis och lite vardags uttryck, ord om hus från vår husletartid när vi fick slå upp dubbelgarage etc. Kanske ska min nästa blogg vara mitt ordförråd.... :)

Oliver hade bytt sina Pokémon kort idag med en kompis som också hade kort med sig i sin ryggsäck, han sa stolt till mig att han sa NO när han inte ville byta något kort. De har det tufft att säga ifrån eftersom de inte vet vad barnen frågar så får de oftast ”dra det kortaste strået”. Men de lär sig, och vi har pratat om hur kroppen med kan säga ifrån.

Jag hängde upp lite tavlor idag, eller fotografier, Oliver utbrast att det var SÅ FINT, han ser alla förändringar direkt, har alltid gjort det. Nu har jag sänkt takhöjden lite mera på sina ställen. Kort om tavlor är vi förvisso men jag kan ju måla själv, måste köpa dukar och göra mina ränder i en serie tavlor som jag vill ha och som ju blir en billig tavla.

Norra Italien är fullt av bra outlets och billigt är det. Italienska möbler är 70% av priset och hamnar nästan på IKEAS prissättning. Det är alltså så mycket en italiensk soffa kostar utan mellanled, som en IKEAsoffa,… (fast det är ju inte oberänsat antal utan oftast en av varje kvar och små outlets.) Alessis outlet längtar jag till, liksom den med riktigt bra hifi prylar.

Barnen och jag gick och handlade efter dagis, de är suveräna på att hjälpa mig att komma ihåg, deras korttidsminne är iaf mycket bättre än mitt. Väl vid kassan tittade Hannah i vagnen och konstaterade att där fanns ingen mjölk. Nähä nä, hon pep iväg efter direktioner om vart mjölken står. Jag konstaterade sedan att ketchup hade jag glömt som jag lovat Oliver. Nejdå, det hade Oliver sett och redan lagt i…. Superhandlarna.

Just nu sitter Henrik och spelar kort med barnen, pokémon kort, som ingen av dem vet hur man gör men roligt verkar de ha!

Un abbracchio