Vi har anlänt och landat lite...

Min man är utsänd som det heter. Men han är den som sänt ut sig själv kan man också säga. Vi bor, sen 4 veckor nu, i vårt gemensamma drömland, Italien. Vi valde att bosätta oss i Como och vår lilla by heter Cernobbio. Här är svårt att inte trivas. Här är ögonbedövande vackra vyer om man så sitter på vår balkong och blickar ut över bergen, och de tvättlinor och loftgångar som blicken tar upp samtidigt är så härligt italienska och bara förgyller. Promenerar man ner till Lago di Como, ca 3 minuter, så känns det lite overkligt. Vattnet som glittrar, båtarna som kör, bergen som mystifierar. Jag får alltid samma känsla när jag går ner till vattnet, en overklighetskänsla, så svårt att ta in denna vy. Gränderna och kyrkorna och deras ringande klockor, varje morgon 07.45 vaknar vi av kyrklockans ringande, underbar väckarklocka. En annan vy är ju trafiken, men ärligen är den helt ok här och jag är road av italienarnas sätt att tränga sig förbi.

Jag försökte ta ut pengar på mitt nya italienska bankomatkort igår, fick ett meddelande i rutan där det stod att jag skulle återlämna kortet direkt eller så skulle polisen kontaktas. Jag kliver in på banken och glädjs över en engelsktalande Fulvia som är min kontaktperson. Hon ler och säger, welcome to Italy, not all works here.... Väntar på ett nytt kort som tar ca 4 veckor att få. Det gäller att inte ha bråttom, om man inte åker bil då....