Vi är på svensk mark!

Klockan 06.30 på morgonen i Trelleborg utropar lilla H: - Lille O, vi är på svensk mark! Hon pekade mot en svensk flagga. Lille O svarade: -Jag vet, mamma har sagt det. Han sa det utan att öppna de sömndruckna ögonen.

Någon timme senare vaknade de på riktigt, vi var i Gränna, vi åt frukost, lingongrova och risgrynsgröt. Vi alla log, det är inte så varmt men det är härligt ändå, sa vi alla. Lilla H och lille O lekte senare på en lekplats i Gränna. Lilla H konstaterade roat att alla barnen pratar svenska. Det fanns en gunga ledig, de delade på den, exilbarnen. De sjöng en lång italiensk barnsång. De andra barnen tystnade. En undrade vad för konstigt språk de sjöng på. Italienska kom till svar, med ett stolt leende levererades det. Nu har de förstått rikedomen med att kunna fler än ett språk.

Vi träffar familjen, och våra närmsta vänner. På söndag "checkar" vi in i den lånade sommarstugan. Det är skönt med en bas under en tid när man är borta länge. Vi är borta men ändå hemma. Det känns härligt att vara här. Fast lilla H säger Forza Italia.
Konstigt att det känns som om vi var här igår, fast så inte är fallet. Allt är härligt bekant men med väldigt vanligt, tiden står still där man har sina rötter. Är det så?