lördag, maj 13, 2006

Självklart...

Kom den superkända fotbollspappan med fru fram till mig igår på tennisen (har aldrig sett dem tillsammans förut) och var störttrevliga. Tji fick jag för mitt tidigare inlägg där den ena nämndes: ) Men så blev jag skådad ordentligt med som alltid, fast jag är van nu, undrar varför de ger mig så mycket uppmärksamhet och funderar på att kläcka ur mig att de ska sluta smickra mig *S* Eller om de undrar vart jag köpt mitt linne eller mina jeans? Fast jag undrar om vi har samma sorts humor. Jag ser bara Gucci framför mig, de undar nog vad Filippa K är, jag slipper iaf undra...

Lilla H grät när hon skiljdes från sin stora kärlek Giacomo igår kväll, faktum är att tennisfröken klagade över att de inte kan koncentrera sig, ehm. Hjälp, snart 6 år och fullkomligen förblindad. Lille Giacomo tog lilla H i handen, resolut, efter kursen och tog in henne i hans bil och låste snabbt. Där stod två mammor och glodde på varandra och inte riktigt visste vad vi skulle säga *S* Tårar från bägge barnen slutade det med. Exilpappan behöver komma hem, han är bra på sådana samtal...

Fick en deja vu till Patrik och Såningsvägen 55 i Viksjö. Då jag var 6 år och överrumplad av känslor till denne Patrik. Minns inte hans efternamn men jag har ett gammalt klassfoto, någon gång kanske jag borde googla och se vad han gör idag. För skojs skull.

Vi åkte hem till Nina och lilla H och de lekte superbra, nu har hennes tal lossnat så bra och all frustration som tidigare blev obstinathet eller tårar är nu som bortlblåst. Vi bjöds på god middag, perfekt fredagsmys. 21.00 åkte vi hem och somnade alla tre framför en film i min säng. Där har vi sovit så där illa som man kan när man är tre personer i en säng hela natten...

Solen lyser som en propp här i norra Italien. Det är sagolikt vackert och jag kommer att sakna detta mycket, eller minnas med glädje trots de svårigheter den första tiden utomlands innebär.

Vi åker till Moltrasio idag, lunch hos goda vänner och lekamrater, vår espressomaskin brann upp imorse och jag fällde en tår. Exilpappans och min första dyra investering i materiella ting. Men ögat blev blött och tårar rann för att jag mindes att vi var så lyckliga över denna espressomaskin som vi lyxade till vardagen med. Lilla H gurglade i sin vagn medan vi inhandlade denna italienare. Och nu har den brunnit upp. Och jag är beroende av espresso, så fort jag har duschat måste jag ta med barnen till en kaffebar. Och snart besöka alessis stora factory outlet för att förhoppningsvis hitta en ny. Fast det måste nog vänta ända till lördag....

Medan jag stod och lipade över minnen så la sig lille O på golvet, ja det rykte mycket men vi har nästan 4 meter i tak. Han kröp till dörren och öppnade den! Tack vare kråke böckerna. Lille O är en klok kille. Lilla H sa givetvis på en storasysters vis att det inte BRINNER det RYKER. Så har vi pratat om att rök är minst lika farligt och lille O är mäkta stolt.

4 Comments:

Blogger Sunflower said...

Oh, sörjer med dig! Själv är jag också kaffedrickare och fungerar inte utan kaffe. Vi har dock investerat i bra perculator, men ständig tanke på en espressomaskin finns där... :) Kram

1:53 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Sunflower. jag har sådan abstinens efter en dag att inte få göra mitt egna kaffe att jag tror jag inte kan vänta mer än max en vecka. Riktig abstinens och den fina silvriga maskinen står där ute på lilla terrassen och lyser i solen och har liksom tackat för sig...

6:41 em  
Blogger Sunflower said...

Sorgligt. Hoppas du hittar en ny trotjänare snart! Du, ska ni flytta!? =)

9:29 em  
Blogger Ina said...

Jag söker vidare bland Gaggia-sortimentet men bara på nätet än så länge, måste nog se och få förklarat "live" för att kunna bestämma oss. Men av den billiga vi fick i julklapp har ett behov skapats - vill inte och kan inte leva utan espressomaskin mera. Det är så GOTT och så beroendeframkallande att göra sitt eget!!

11:19 em  

Skicka en kommentar

<< Home