tisdag, oktober 25, 2005

Mamma, jag går i skolan nu!

19 grader, soldis i Cernobbio idag.

En glad dottras ord på väg till dagis och menade tennis skolan. Mycket stolt och frågade flera gånger om hon inte kan få gå varje dag. Verkar efter en första gång att det bor en tennispelare i henne :)

Detta känns oerhört skönt för, för att summera barnens omställning så var O lite ängslig i början men H hur kavat som helst. Go och glad och nyfiken. O var lite rädd och blyg och kände stort behov av att vara med sin allra käraste syster på dagis. Nu är O helt hemma på dagis, förutom att han inte pratar italienska, men flyger gladeligen in och har sina vänner. H går dit med av fri vilja, men hon kämpar... Vi ser hur tapper hon är men att det är jobbigt… Mammahjärtat vill fråga, hur kan jag hjälpa dig?, men bara tiden kan nog det. Hemma är hon svår att nå ibland, pratar inte om sin vardag på dagis och vill inte gärna kramas. Det krävs en "kittelattack" för att få den där närheten då hon efter att ha kiknat faller ihop i en liten hög. Det hör nog till åldern med iofs, detta lite arga, och allt detta visste vi ju om. Att som 5 år flytta utomlands tar 6 månader innan de är helt sig själva igen. Egentligen har vi nog haft det enkelt iom att barnen inte klagat, men som förälder ser man ju ändå att det är kämpigt. Och något annat kan man heller inte förvänta sig. Men när lite mer tid sprungit förbi så tror vi att vi gör dem en tjänst som ger dem ett till språk och att få bo i ett annat land i några år. I alla fall uppskattade jag det mycket både som barn och vuxen. Vår attityd har nog hjälp barnen vill jag påstå, mycket handlar nog om attityd…

Barnkalas 16.30 på en tisdag. Hallå, ska inte det vara under helgen? Nejdå, här hyr man lokal och håller kalas under vardagarna. Tar man med tårta till skolan när de fyller år undrade jag, nejdå, det bakar köket på dagis! Oj, så behändigt….. O vill iaf ha svenska kanelbullar, så jag får väl baka ett dussintal innan 29:e november.

Har jag berättat om Elena? Hon är självutnämd städerska vill jag påstå och kommer varje vecka, vissa veckor två gånger om jag inte strukit… Men en dag räcker tycker jag, men det tyckte inte hon, och hon vann…
Men jag gillar Elena, jag testar olika tafatta meningar på henne och hon skrattar glatt, idag sa jag hela 5 meningar till henne på italienska utan att behöva säga come si dieche först… Men först ”skällde” hon på mig för att jag har en Barbiestrykbräda (normal svensk storlek, köpt på IKEA). Låt bli den då sa jag och log, nej nej Rköp en stor på Benett (ICA) till imorgon, haha, svar på tal.

Man får vara stolt för det lilla man presterar och kanske är Paolas taktik på italienska kursen bra, att tala om ett verb på 3 timmar, hey idag använde jag det verbet fem gånger :)

Hur var då kalaset? Mötet med rektorn? Det får bli en rapport om det i nästkommande blogg eftersom det ännu inte hänt:) Nu måste jag åka och köpa en tvättmaskin, vår la av här, vilket var väntat, kanske skulle jag fota den, den ser ut som en katastrof. Hoppas att jag lyckas inhandla en utan några språkproblem. Att tro att det finns bruksanvisning på engelska är inte alls säkert, men å andra sidan lyckades jag lista ut hur denna fungerade utan någon dito...