Svensk sommar

Fast i Italien. Här är 23 grader och strålande sol, sol som bränner. Svettpärlor tränger fram på våra nosar, vi drar filten vi ligger på i trädgården till skuggan. Vi har picnic på samma filt och vi badar i vattenspridaren. Vi tar en cykel promenad till parken och vattnet, vilket betyder att ett barn cyklar och den andra håller mig i handen. Två cyklande barn i denna trafik säger jag nej till. Vi tar en toast och barnen gungar när jag dricker cappucco. Solglasögon är ett måste.

Cafét nere vid vattnet är exilfamiljens hak. De ler stort när de ser oss numer, säger cioa senora e bimbi. Det känns härligt. De bjuder barnen på gratis glass. Idag på vårt café berättar en av servitörerna att han bor i vårt grannhus. Han lät mig inte betala vår lunchnota. Jag vet inte hur jag ska bete mig när jag blir bjuden oväntat. Jag kan inte den italienska traditionen kring detta, om det nu finns någon.

Vi gick vidare till Nina, Cristina och Chiara. Där fylldes poolen med vatten, tjejerna i likadana bikinis, sur liten O som fick vara nakenfis. Han var mest sur för att alla är tjejer. Hm, ny fas.

Efter snabb middag med barnen sitter de nu och tittar på en film som heter Kiriku. En lugn snäll film om en liten kille i en by någonstans i Afrika. Om alla djuren han möter dagligen. Varför gör inte pixar samma typ av filmer. Barnen tittar storögt och tempot är superlungt. Att den är på italienska har de inte ännu kommenterat.

Påsklovet är dryga 2 veckor här. När barnen är lediga är ju jag med det. Vi började dagen med att köra exilpappan till snabbtåget. Mitt lokalsinne är inte det bästa. Men jag ger mig ändå ut. Trodde faktiskt på tillbakavägen att jag enkelt klarade att hitta tillbaka till motorvägen, och till och med köra åt rätt håll. Vilket för mig är en bragd. Men av en oförståerlig anledning så hittade jag inte tillbaka till motorvägen utan kom ut på småvägarna bredvid den hur jag än försökte. Fast jag håller mig numer lugn, sjunger med i melodifestivalens låtar och intygar för barnen att vi faktiskt SNART är hemma. Lilla H hjälper mig med att "upptäcka" blåa skyltar som det står Como på med. Barn kan sina föräldrars svagheter väl...

Att reta mig på usla schlagers samt mig själv i trafiken har jag lyckats bota mig ifrån. Den förra är lika mycket en för mig behövlig försvarsmekanism som den andra...