BRUM brrrrrrrrrrrrrrruuuuuuuummmm, suck brrrrruuuummmmmmm zzzzz.

Tänkte ha rubriken "donne italiano" och skriva om hur jag ser på de italienska kvinnorna. Fast det får vänta. Såklart mår lille O inte bra nu när exilpappan är borta och det kliar ordentligt i mina fingrar efter att skriva skriva skriva. Öronbarn lille O, poverino...

Tyckte att han var gnällig igår, han kan nämligen bli riktigt ynklig och som en ettåring vilja bäras omkring... Normalt är han glad och charmig men som sjukling är han en riktig nervklämmare ; )

I går kväll kom vi äntligen kom hem efter lång körning till och från flygplatsen och givetvis med mig vid ratten en massa felkörningar med. Barnen är vana vid att jag svär vid ratten och efterpå skrattar åt min hopplöshet. Lilla H är van att leta efter skyltar där det står Como. Exilmamman är inte bra på att hitta på "essingeleden" (tangenziale, är det nord som är min eller est eller vart är det nu solen går upp och ner, och fan ja det är molningt idag!) kring Milano, eller rätt avfarter. Jag är inte ens bra på att hitta till rätt påfarter på motorvägen. Så som alltid körde vi blåavägar, dvs den långa vägen bredvid motorvägen. Men så att man hela tiden ser motorvägen. Den ligger som en godispåse framför ögonen på mig, haha här är jag ropar motorvägen till mig. Här är jag, men du kan inte ta mig! Sen blir jag superglad och ropar hejarop till mig själv så att barnen hör att exilmamman visst kan hitta, tills jag svängt av, skyltarna ändras och det finns hopplöst många vägar att välja. Oskyltade i mina ögon. Så svär jag snart igen.

Jag lär inte ändras så länge man inte kan köpa en CD som det står lokalsinne på, som man sen kan tanka in i hjärnan. Jag har accepterat det och jag tror att våra barn har grymt bra tålamod med mig som förare. Som tur är gillar jag att köra bil, en av två pusselbitar är bättre än ingen. Lille O frågar mig ibland om jag hittar hem, lilla H kan sucka och säga att hon kan läsa Como till lille O, att vi säkert hittar om lilla H läser skyltar och exilmamman följer dottras instruktioner. Sådana diskussioner kan våra små barn ha i baksätet mellan byten av cd skivor, sten sax påse lekar och bokläsning. När alla möjliga lekar är avhandlade VILL DE VARA FRAMME. Who can blame them... Det "roliga" är att både exilpappan och exilmorfar sa innan vi åkte att det är lätt att hitta tillbaka. LÄTT!!!??? Jag trodde de kände mig....