Donne Italiana + nonno
Den äldre generationen får gå först enligt alla regler.
Jag älskar "farfar/morfar" italiano. Nonna (mormor/farmor) skriker och hotar innan något hänt. -Vill du ha grädde lille vännen? Det får du inte för du är en elak liten kille! Barnet försvarar sig snabbt att han är en bravo liten bimbo. Farmor skrattar. Jag mulnar åt denna i mina ögon kränkande uppfostringsmetodik.
Nonno han ler, skämmer bort och sparkar boll och gullar. Nonna skriker och gör en show av allt. Nonno ler även mot våra barn och skämmer bort oss med komplimanger. Nonna nochalerar oss helt.
Mina gelikar då, donne. Jag har flera bra erfarenheter men mest har jag sådana som skiljer dem från mig med mil. Beröm till den italienska kvinnan som alltid ser perfekt ut, jag älskar att se dessa uppklädda italienare/skor, det är verkligen stil på detta folk. Fast sen kan man ju tycka att det går till överdrift med. Jag undrar hur tidigt de går upp för att göra sig så fanatiskt perfekta för att gå med barnen till dagis och sen direkt hem igen? Hur viktigt är apperence egentligen.
Jo för donne italiano molto molto. De tittar på mig uppifrån och ner varje dag, skådar, skärskår. De hälsar artigt eftersom jag alltid hälsar på alla. Det går från bongiorno till salve och nu med vissa är jag ciao. De håller sig på sin kant. De skämtar om sex efter 2 minuters samtal. De kritiserar mig för att jag efter 8 månader inte är flytande i italienska. Det är tuffa ord och vassa armbågar. De skrattar rått åt männsikor som roar dem. Och de skrattar högt. De äter inget trots att personen de besöker lagat mat i timmar. De bantar.
Jag har inte så många italienska väninnor. De jag har är av ett annat släkte kan jag ibland känna. De har rest utanför Italien och anser inte att jag har fel i en diskussion bara för att jag inte är ifrån italien. Eller det räcker inte, jag är inte från Como så hur ska jag kunna förstå?
De utbildar sig, gifter sig får barn och sen är de hemma. Om man är härifrån. Mina väninnor i Milano är av helt annan karaktär. De arbetar så hårt att jag blir alldeles matt av att veta om det. De är jämt glada och liksom de andra jag känner har en tuff attityd. De är vassa, snabba och eleganta.
Jag har flera gånger hört italienska kvinnor säga till sina barn att de bara får pussa sin mamma. Att de inte ska leka med sötare flickor än de själva. Jag ser mycket kinderägg och chips till mellis. Jag lever i en mindre stad och det jag ser här behöver inte alls vara representativt för italienska kvinnor. Detta är min erfarenhet av belle donne italiana.
Jag älskar "farfar/morfar" italiano. Nonna (mormor/farmor) skriker och hotar innan något hänt. -Vill du ha grädde lille vännen? Det får du inte för du är en elak liten kille! Barnet försvarar sig snabbt att han är en bravo liten bimbo. Farmor skrattar. Jag mulnar åt denna i mina ögon kränkande uppfostringsmetodik.
Nonno han ler, skämmer bort och sparkar boll och gullar. Nonna skriker och gör en show av allt. Nonno ler även mot våra barn och skämmer bort oss med komplimanger. Nonna nochalerar oss helt.
Mina gelikar då, donne. Jag har flera bra erfarenheter men mest har jag sådana som skiljer dem från mig med mil. Beröm till den italienska kvinnan som alltid ser perfekt ut, jag älskar att se dessa uppklädda italienare/skor, det är verkligen stil på detta folk. Fast sen kan man ju tycka att det går till överdrift med. Jag undrar hur tidigt de går upp för att göra sig så fanatiskt perfekta för att gå med barnen till dagis och sen direkt hem igen? Hur viktigt är apperence egentligen.
Jo för donne italiano molto molto. De tittar på mig uppifrån och ner varje dag, skådar, skärskår. De hälsar artigt eftersom jag alltid hälsar på alla. Det går från bongiorno till salve och nu med vissa är jag ciao. De håller sig på sin kant. De skämtar om sex efter 2 minuters samtal. De kritiserar mig för att jag efter 8 månader inte är flytande i italienska. Det är tuffa ord och vassa armbågar. De skrattar rått åt männsikor som roar dem. Och de skrattar högt. De äter inget trots att personen de besöker lagat mat i timmar. De bantar.
Jag har inte så många italienska väninnor. De jag har är av ett annat släkte kan jag ibland känna. De har rest utanför Italien och anser inte att jag har fel i en diskussion bara för att jag inte är ifrån italien. Eller det räcker inte, jag är inte från Como så hur ska jag kunna förstå?
De utbildar sig, gifter sig får barn och sen är de hemma. Om man är härifrån. Mina väninnor i Milano är av helt annan karaktär. De arbetar så hårt att jag blir alldeles matt av att veta om det. De är jämt glada och liksom de andra jag känner har en tuff attityd. De är vassa, snabba och eleganta.
Jag har flera gånger hört italienska kvinnor säga till sina barn att de bara får pussa sin mamma. Att de inte ska leka med sötare flickor än de själva. Jag ser mycket kinderägg och chips till mellis. Jag lever i en mindre stad och det jag ser här behöver inte alls vara representativt för italienska kvinnor. Detta är min erfarenhet av belle donne italiana.
posted by Var dags glimtarn at 10:37 fm
2 Comments:
Ciao! Det var intressant att läsa om dina erfarenheter av italienska kvinnor! Som du själv säger är det skillnad mellan storstadskvinnan och småstadskvinnan, och att inte tala om dem som bor i byar. Det är stora skillnader mellan kvinnor i Italien, beroende var de kommer ifrån, var de vuxit upp, var de bott och studerat, om de reser mycket, osv. Just det där med att inte äta har jag också träffat på. De bantar, de bantar, de håller sig slanka men efter 50 strecket tror jag de inte orkar längre och sväller upp. Har både hört och läst om det medan jag bodde där. Intressant företeelse! :) Vad det gäller uppfostran så är det stor skillnad mellan där nere och här i Sverige, och jag tror inte att det kommer att förändras. Det är sådant som går i arv. Vänta du bara tills barnen börjar i skolan, så ska du se skillnad. Visst det är på gott och ont, vad är inte det! Jag kan tycka att här i Sverige så är barn för slappa, vi har "curlingföräldrar", många barn saknar respekt, tror de får allt, vill ha allt, de har rättigheter men inga skyldigheter. Inte alla men en hel del. Ja, stora skillnader finns det! Hoppas det kommer fler observationer av det slaget från dig som är på fältet!? :) Bacione
Sunflower- Jag håller med dig, en blandning vore bra. Italienska barn har fin respekt för äldre, det beundrar jag och inpräntar i våra barn med, de har disciplin med, på ett bra sätt. De lär sig tidigt att skaka hand (våra barn gör det dagligen när de möter ngn ny) och ja allmänt hyfs som man ändå lär sig senare i livet och som inte skadar att känna till redan nu. Jag ska försöka skriva fler refelktioner, kul att du gillade det...
Skicka en kommentar
<< Home