Sol, luncher ute och ord på känslor...
Exilpappan fortfarande i Australien. Vi saknar honom men har enomrt mycket mystid. Solen lyser som en propp och det är mäkta varmt, solkräm på. Vi har tur med för det dimper in lunchinbjudningar och lekstunder. Igår var vi hos familjen Galli som är halvsvenska halvitalienska. Väldigt gott, mysigt och jag njöt så av att höra dottra växla mellan italienska och svenska. Jag får så sällan höra henne prata italienska eftersom jag som förälder aldrig är med på skolan. Lille O lekte som vanligt mest för sig själv...
Men då pappan i huset som är italienare kom hem men som jag pratade engelska med började lille O med prata engelska. Han hör det ju varje helg och har snappat upp en hel del, han har helt klart språköra. Med lilla Chiara pratar han bara engelska, fattar inte hur han lärt sig det! Fast det är samma meningar som snurrar men ändå.
Idag är det FESTA DELLA MAMMA, (nu vet jag att det stavas så : ) ). Mors dag här i Italien. Vi har ätit frukost i sängen, ja ingen latte då men färskpressad jos och nybakat bröd, som jag fick stå för själv då *S*. Fick två superfina små tygväskor som barnen gjort på dagis, målat på, jag är mäkta impad.
Om en timme är vi bjudna på lunch igen, hos Nina och Chiara. Lille O vill ta med sig alla sina svärd, han har lärt sig vad fäktning heter på italienska nu och jag har lovat att se om det finns kurser. Men jag har förstått att fäktning är en stor sport i Italien, så kanske äntligen hittar lille O något han verkligen vill göra. Han har ju fäktats dagligen sen han var 2 år.... Han är en liten hemmakille, mysigt men ibland när han vill hem har vi precis kommit "dit", man får truga lite med honom för att få honom att ha roligt på bortaplan med.
Ord på känslor, jag jobbar stenhårt med det. Sätter barnen på sängkanten sätter mig bredvid elller på golvet och frågar varför de säger som de gör. T ex jag VILL INTE gå på dagis. Att de berättar varför, hur vi kan lösa det och vad man kan göra i olika situationer. Det fungerar så bra och jag hoppas att de alltid kan sätta ord på varför de känner som de gör samt att de alltid vill känna att de kan prata om det de känner utan att känna att de blir dömda av mig. Fast det kanske är önsketänkande : )
Men då pappan i huset som är italienare kom hem men som jag pratade engelska med började lille O med prata engelska. Han hör det ju varje helg och har snappat upp en hel del, han har helt klart språköra. Med lilla Chiara pratar han bara engelska, fattar inte hur han lärt sig det! Fast det är samma meningar som snurrar men ändå.
Idag är det FESTA DELLA MAMMA, (nu vet jag att det stavas så : ) ). Mors dag här i Italien. Vi har ätit frukost i sängen, ja ingen latte då men färskpressad jos och nybakat bröd, som jag fick stå för själv då *S*. Fick två superfina små tygväskor som barnen gjort på dagis, målat på, jag är mäkta impad.
Om en timme är vi bjudna på lunch igen, hos Nina och Chiara. Lille O vill ta med sig alla sina svärd, han har lärt sig vad fäktning heter på italienska nu och jag har lovat att se om det finns kurser. Men jag har förstått att fäktning är en stor sport i Italien, så kanske äntligen hittar lille O något han verkligen vill göra. Han har ju fäktats dagligen sen han var 2 år.... Han är en liten hemmakille, mysigt men ibland när han vill hem har vi precis kommit "dit", man får truga lite med honom för att få honom att ha roligt på bortaplan med.
Ord på känslor, jag jobbar stenhårt med det. Sätter barnen på sängkanten sätter mig bredvid elller på golvet och frågar varför de säger som de gör. T ex jag VILL INTE gå på dagis. Att de berättar varför, hur vi kan lösa det och vad man kan göra i olika situationer. Det fungerar så bra och jag hoppas att de alltid kan sätta ord på varför de känner som de gör samt att de alltid vill känna att de kan prata om det de känner utan att känna att de blir dömda av mig. Fast det kanske är önsketänkande : )
posted by Var dags glimtarn at 10:37 fm
4 Comments:
Jag tror inte att det är önsketänkade att de ska känna att de kan berätta - det ligger mer på lyssnaren. Och att "grunda" som du gör, visa redan nu att du är intresserad av vad de har att säga och villig att hitta en lösning som känns bättre, tja - varför ska de inte vilja fortsätta berätta!?? Du är suverän som mamma!!
Håller med föregående talare. Det är upp till dig som mor att visa att du är villig att lyssna och att du är intresserad, fråga "varför" men inte säga "är det för att du är arg..." för då lägger man orden i deras mun, tycker jag. Barnen ska själva lära sig att indentifiera sina känslor, tankar och åsikter, och man ska finnas till och lyssna, fel blir det när man lägger ord i deras mun för barn vet inte än att härma. Man kan förklara att ilska är si och så, och ledsen kan man bli när..., men låta barnen själva tala om vad de känner och varför. Jag tror att du lär de på rätt sätt! Ibland vill de inte tala, så man ska inte tvinga dem. De ska få känna att de kan när de vill och att det är OK när de inte vill, men att du alltid finns där för dem. Jag lovar dig att de kommer när de känner sig redo. Och som du gör att tillsammans hitta lösningar på problem är mycket bra! Fortsätt så, jag hejar på dig! :)
Förresten är jag avis på solen och värmen. Här blåser det kallt, och igår missbedömde jag vädret så jag frös när vi var ute och åt glass. *bbbrrr* Det heter Festa della mamma, så du var inte långt ifrån. ;)
ina - jag hoppas att det inte är önsketänkande....fast det kommer säkert faser när man "fryses ute", men kanske detta grundande mildrar det... Tack och dito!!
sunflower- ja lägga ord i munnen är lätt, det fungerar bra att fråga fast ibland får jag hjälpa lille O på vägen... Här var hela TJUGO ÅTTA grader idag...pust :)
Skicka en kommentar
<< Home