måndag, maj 29, 2006

Tjejdagar och tennistokiga familjen

Sen i onsdags har jag haft tre väninnor på besök. Det har varit härligt, roligt och som alltid lite tårar. Vi har ätit ute, shoppat och druckit aperitivos i mass. Och pratat. Så härligt att ta igen lite tid med tre intensiva dagar. Och det betyder mycket att de vill komma och se vart vi nu bor och hur vi har det. Tack Y, T och M för några härliga dagar!

Nog för att maken och jag älskar att spela tennis, men vi har en överman. Det visar sig att vår dotter är en riktig tävlingsmänniska. Fast det är iofs ingen nyhet. Hon inte bara tävlar, hon går in för en sak med hull och hår. Lilla H snart 6 år vill lära sig serva nu, (dvs kasta upp bollen själv och slå till den) och hon klarar det rätt bra måste jag säga. I morse när jag lämnade på dagis var hon sur för jag skulle vidare och spela tennis, utan henne. Hela helgen har vi fått kasta bollar till henne. Hon är outtröttlig :)

Lille O fick ett tennisracket han med i helgen. Han bär det på ryggen i sitt fodral, som är ämnat att bära på ryggen. Han spelar inte, han vill inte säger han nu när han har ett. Men han går runt och berättar att han är en tenniskille nu. Jag provade att fråga om han och jag bara skulle spela lite, när syrran inte var med. Nej mamma, sen när jag är fem år, då ska jag ta fram mitt racket.

Som vanligt påverkas han inte av vad andra gör och som vanligt vill han gärna ha allt man kan få vare sig han vill använda det eller ej. En fas, som mina väninnor i helgen sa. Men han är en glad bollkalle, liksom sin syrra. Så nu spelar faktiskt exilpappan och jag på helgen, med två alldeles egna bollkallar. Den ena vandrar dock snart iväg med sitt raket och berättar att han är en tenniskille för de som vill lyssna. Han plockar senare fram sina älskade dinosaurier som han packat ner i tennisfodralet och inviger dem i hur man hoppar på bollar och klättrar i nätet :) Med en upprörd syster bakom sig som ropar att det faktiskt pågår ett spel att han ska flyyyyyttta på sig. Han flyttar på sig och intar istället domarstolen där dinosarna får ramla ner en efter en.

Lilla H viker aldrig med blicken från våra bollar, hon har en uppgift som hon tar på fullaste allvar. Sen byter vi och så spelar hon mot en av oss. Sen är exilpappan och jag trötta men lille O är nöjd med sin lek och lilla H vill för allt i livet inte åka hem. Vi måste se ut som "sådana där" föräldrar som puschar sina barn till att bli duktiga inom en sport. Fast det är tvärtom, lilla H som aldrig vill sluta. La familia Svedese som spelar tennis PRECIS som alla andra svenskar får vi höra. Ungefär lika korrekt iakttagelse som att alla svenskar är blonda.