fredag, augusti 18, 2006

Kapitalismens berg och dalbana

Åh som jag åker med, och barnen. Kapitalismen hägrar. BNP siffrorna jublar. Livet leker och magsyran pressas sakta uppåt.

För första gången i mitt liv vill jag frysa alla inköp. Bara därför att. Jag är trött på att konsumera. Riktigt less faktiskt. Att åka med i kapitalismens bergochdalbana. Är det så vi får endorfiner idag. Genom att köpa, handla, förvärva? 70-talisternas inne drog.

Såg allas leksaker i sommar, allas fina bilar, båtar, fina hus och sommarhus, soffor och kläder, smycken, väskor, tekniska prylar. You name it. We all want it. Och vi inte bättre än någon annan.

Men kanske har min makes nyfunna ovilja till att äga fast egendom smittat av sig på mig. Fast min smitta är nog tillfällig och mina symptom ter sig annorlunda.

Men nu ska jag utmana mig själv och krypa in i en liten kapitalistisk fristad. Utan att revolutionera för det. Men som en utmaning. Se hur det känns att faktiskt istället använda de höstkläder man redan har. Eller att inse att det går lika bra, bara man har känslan kvar. Att noga väga varje köp på kapitalist gatan. Vill ha pryl eller borde köpa pryl. Must have or only want?

Vi har "satt upp" nya regler för barnen. Så att vi slipper vill ha tjat. Fast det är bara lille O som vill ha av exilbarnen. Men i allafall. De får veckopeng varje söndag. Den får de hushålla med som de vill. Men för att köpa något måste de spara till det och veckopengen är inte stor. Men verkligen stor nog för en snart 5 och 6 åring. Fast för att komma fram till det var jag tvungen att tänka till. Varförinte mentaliteten ska väck. Sen regel nummer 2 är in and out metoden. En ny leksak in, en gammal trist bebisaktig eller så väljs ut. Läggs i en stor korg som sedan ges bort till kvinnojour eller dylikt vi hittar i Schweiz. Den känns bra. Avskyr att se massa leksaker. Båda vuxna barns och småbarns. Det blir så lätt överflöd och alla undrar hur det gick till.

De som känner mig kommer nog att skratta lite menade och små rått åt detta inlägg. Jag är inte fröken slösa (eller ehm kanske)men definitivt en fröken I kind of must shop. Till oss alla, ja faktiskt till alla jag håller kär. Present hit och dit. Åh snygga jackan, tröjan, jeansen, sitter så snyggt, must have. Fast det är en want to have. Utmaningen är min. Men haka på. BNP siffrorna jublar ändå vilket ju ÄR BRA för Sverige, det vill säga vi SKA handla mycket. Hm....

Jag utmanar mig själv i 2 månader. Bra början. Barnen har fått (se de får och får *S*) en almanacka där de själva ser när det är söndag, genom att vi kryssar över dag för dag och söndagen råkar ju vara röd och den kan även en icke läskunnig 4 åring utläsa. Så de ser när de ska ha utförst sina megastora sysslor för att få sin peng.

Måttlighet är trist. Men det finns något som heter klokhet med. Kanske ska man inventera sina saker och sina regler efter sommaren. En fräsch nystart. Eventuellt måste jag be maken ge mig veckopeng att hushålla med. Eller så ryggradslös är jag faktiskt inte. Jag ger mig själv min veckopeng. Så lämnar jag korten hemma förutom när det handlar om att handla mat. Japp, så får det bli. VIlket innebär at jag enkom antar halva utmaningen, eftersom jag lämnar verktygen hemma. Hm, måste tänka igenom detta igen.

Det enda jag ska köpa som inte är want to have är ett par stövlar denna höst. Bara för det ska jag jaga de perfekta bruna stövlarna. Allt annat ska jag vara blind för. Oh, jag känner en lättnadens prestations ångest. Ja faktiskt just det ; )

Så måste vi köpa en bil i höst. Det svider redan. Jag har ingen lust alls. Mina shoppargener har rymt. Jag älskar bilar. Kanske är det en sen begynnelse till 30 års kris. Som jag trott att jag galant surfat mig förbi.

5 Comments:

Blogger Ina said...

Oj, det här inlägget måste jag läsa igen för att kunna kommentera. Förutom "en in en ut" - det har jag tänkt så där diffust men inte fått nån ordning på, det fick jag nu - tack!!

TACK, TUSEN TACK, för ditt beröm i min blog. Det är länge sedan jag var kraftigt överviktig nu men fortfarande blir jag så barnsligt glad, så oerhört berörd, när jag får positiva kommentarer. Du gjorde min kväll! Jag springer inte så mycket, eftersom promenadkompisen inte kan det pga värk. Jag prioriterar sällskapet. Men jag tror att jag fortfarande kan klämma 30 minuter om jag ger mig den på det. Klart du ska vara stolt!! 45 minuter är ju jättebra - för visst springer du fort också??!

10:22 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Ina- jag vad ska man kommentara. Det är min insikt om all shoppinghysteri som slagit in. Som en kil i lyckan att shoppa. Du förstår nog. Stod i ett shoppingcenter i Sverige, det var fenomenalt, allt fanns där. Allt var snyggt, bra och roligt. Så kändes det. Jag blev nästan äcklad. Måste vara en kris :) Men ärligt jag inser hur jag matas med intryck, det finns så SÅ mycket prylar. Förstår vår lille O som ser allt detta att det blir tjat. Faktiskt. Kanske avhållsamhet är lösningen, men då kan man ju inte handla med barnen, för ICA är ju med fyllt med filmer och leksaker! Se jag är fortfarande på min egen lilla krigsstig :) Ta ÅT dig av berömmet, du är skitsnygg i kroppen, verkligen en eloge!

11:04 em  
Anonymous Anonym said...

Förstår preciiiis vad du menar med "must have" osv.
Jag fick ett supergott råd för många år sen av en klok man som sa:
-Om du ser något som du vill ha/köpa, så fråga dej inte:
Behöver jag den här? Då svarar du nog "Ja!", utan fråga dej istället:
-Kan jag undvara den här?
Svaret blir oxå oftast "Ja!" men resultatet blir en otrolig skillnad! ;-)

10:22 fm  
Anonymous Anonym said...

Sorry girl but who are you kidding now?you have so many boots!!all ready.I remember a gorgeous pair we bought in Switzerland last november.Love you!!

5:53 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Mamma- ha ha BUSTED : ) But they were/are black....not brown *S*

6:27 em  

Skicka en kommentar

<< Home