Pepprad...

Lille O babblar och babblar, oavbrutet just nu. Tusen frågor pepprar han oss med. Man vill ju svara på allt förklara och ge näring åt nyfikenheten. Idag orkar jag inte. Febern slår ut den verbala förmågan. Jag lagar lunch och det känns som en bragd. Tänk före barn lagade man knappast lunch när man hade feber. Spagetti och köttfärs, river parmesan och skalar gurkstavar. Hur vill du ha din ragú O frågar jag, blandad eller bredvid varandra. -NEJ NEJ mamma, jag vill ha dem på bredvid varandra. Inte PÅ, bredvid, PÅ BREDVID.

-Ehh, kom min kärlek till den varma spisen ta tag i den varma kastrullen och ta fram din egen tallrik och häll. Det säger jag inte. Ej heller antyder. Men jag sätter mig i en hög på golvet och försöker ta sats att igen fråga, hälla, ställa fram.

-Men mamma, varför FÅR man feber, varför har du inte lagt min pasta bredvid köttfärsen? Varför är man hungrig egentligen? Kan man inte alltid äta frukost istället?

Tänk om man fick skriva istället. Älskling maila mig alla dina frågor så ska jag sekventiellt svara på dem. När det plingar till i din dator har du ett svar. Denna peppring gör mig bara stum och oinspirerande.

Idag längtar jag tills exilpappan och lilla H kommer hem och "tar över" vår lille älsklings "en miljon frågor" om dagen. Fast jag tror att han avverkat nästintill alla. Trots sin feber. Min bara ökar av hjärnverksamhet ; )