söndag, mars 05, 2006

Senora underbar!

Jag frågade givetvis, eller fick naturligtvis höra hennes efternamn första veckan vi bodde här. Men då var jag så koncentrerad på att säga goddag rätt, att jag genast glömde hennes efternamn. Senora underbar kallar jag henne, vår grannfru. Idag kom hon vår solstråle, och ringde på. Vi har ju varit borta i en vecka och hon var inte hemma när jag ringde på för att be henne ta in vår post. Men utan att känna henne så känner jag henne, om man nu kan det. Jag förstod att hon skulle se våra solgardiner vara nedrullade och att hon då skulle förstå att vi var borta ett tag. Att hon då skulle titta till vårt hus och vår lilla mini brevlåda. Jag hade rätt. Jag hade heller ingen annan att fråga och tänkte att il postino som kommer på sin moppe varje dag och ringer på när ett stort kuvert kommer, då vår brevlåda är så liten att bara småbrev får plats, skulle förvara de stora kuverten till mig.

Senora underbar ringde på vår cittofono på vår cancello (grindtelefonen) och kom som alltid med ett stort leende, med händerna utbredda som i en stor luftkram och tog ordentligt tag i mig och pussade mig länge och mitt på kinden. Inga luftpussar där inte. Bella senora Lohk, jag fick en lapp av postiljonen och har hämtat dina paket från Sverige, jag var ändå på posten! Flera pussar, flera leenden och sen ropar hon på väg bort att jag ska pussa de vackra barnen med. Senora underbar. Det slår mig att vi har tur med grannar, det har vi alltid haft. Ovanligt.

Våren är nu här skulle jag kunna skriva som rubrik på dagens blogg. Men vågar man? 16 grader och strålande sol och 4 små svenska barn i t-shirts på promenad i Moltrasio, tittandes på vänners nya hus. Utsikten slående. Byn helt oturistisk, lite lite högre upp än de mer exploaterade byarna runt sjön på vår sida. Fantastiskt renoveringsobjekt. Så fantastiskt runtom med att våra vänner som är på besök fick myror i huvudet. Att renovera är deras passion. Varför inte renovera i Italien istället :) Den som lever få se. Una altra bella giornata. Tänk om det nu slagit om från 6 grader och rått till 16 grader och sol, att våren är kommen! Blommorna är här iallafall och då kusten bara är två timmar bort bestämde vi oss eventuellt för att ta en tripp dit nästa helg. Två timmar bort är det tjugo grader och sol och där brukar graderna hålla sig konstant. Som maken sa idag: här har vi ingen familj och få vänner att underhålla, låt oss verkligen inte glömma att se oss om istället och när de är här på besök eller vi där på besök så tar vi igen kvalitetstiden. Det bästa av två världar? Just nu känns det så.

Cristina och Michael bjöd oss alla på pizza och vin i deras trädgård efter promenaden, första ute lunchen och mycket uppskattad av oss alla.

1 Comments:

Blogger Var dags glimtarn said...

En till underbar dag idag, vårblommor och glada människor. Våren har en tendens att hippa upp humör:) Insnöad vet jag precis hur det känns att vara, hua, stackars er!

9:56 em  

Skicka en kommentar

<< Home