9 månader, mystid och Washington besök

I nio månader har vi nu varit här. Det känns längre, för att så mycket hänt på dessa månader. Med oss, den gemensamma utmaningen att flytta utomlands har verkligen svetsat oss mer samman. Utan tvekan. Exilpappan är och öppnar en konferens i Palma (stackars sate...*not*) och vi fick ett sms klockan 08.00 att han nu flyger hem. Vi hade mystid, nyvakna brottades vi och kramades och skojade. Lille O sa att jag var nog väldigt sjuk igår eftersom jag inte sa att de måste borsta tänderna. Sant jag är risig till tusen kvällstid, hostar utan att kunna sluta. Han sa att det var tur att han påminde mig så att tandtrollen och Börje i munnen inte ätit upp tänderna under natten. Tänk vad man säger till de små liven....

I förrgår satte lilla H på sig sitt magiska halsband, hon behövde sin talesman sa hon (på tal om vad man säger till sina barn). Den dagen kom hon hem och sken och har lyst som en propp ända sen dess. Hon berättade igår kväll att det börjat en ny flicka som är 6 år i hennes klass och som hon satte sig bredvid.Att halsbandet hjäpte henne att prata med den nya flickan. Hon sa att det är ju så tråkigt att inte ha en kompis och nu blev hon hennes kompis. Och det har lönat sig att säga hej till den nya flickan, de har lekt ända sen dess. Givetvis tillsammans med Giacomo och Alessandro med.

När något frågar mig hur lång tid det tar innan barnen är helt trygga, har kompisar och pratar bra om man flyttar utomlands ska jag svara 9 månader. Nu är de helt tillfreds och hemma. Jag vet vi flyttar, och jag måste tro att det blir lätt. Att det tar två månader kanske. För språket hjälper ju till enormt mycket. Lilla H hade ändå bytt till skolan och lille O är ju den som trivs minst med sin fröken här.

Besök från Wasnington, The Capital : ) Exilpappan har ju varit utomlands sen de kom men ikväll går vi ut och äter tillsammans. Måste berätta för Valeria underbara barnvakten att vi flyttar med, hon kommer kanske vilja åka 45 minuter för att träffa oss ändå till hösten....

Nu ska jag ta med mig de söta barnen som jag för tillfället känner mig för att äta upp hela tiden till lilla båten så att vi 10 minuter senare befinner oss i Como stad. Där ska vi till parken, äta godis (fast de säger att jag är för sjuk för att äta godis idag *S*) och möta våra amerikanska vänner!

Buona Domenica di tutti!