Ett hopp om ett hopp in i framtiden...
Idag har vi tagit det lungt igen. H körde min bror med fru till tåget, de borde vara framme i Verbier nu. Bror min riggar väl sin skärm för fullt... Vi skickade iväg A och P på sightseeing runt sjön, fast de tar inte båten, de kör själva, såklart P vill ha frihet till egna avstickare :D! De kom nyss tillbaka och maken och jag kom fram till att det är bra att skicka ut gäster själva. A och P hade massor med bra information om små strander etc till oss, som inte vi ännu hunnit upptäcka :)Undrar när vi ska spela det där spelet vi alla talat om, vi försökte redan komma till skott på julafton men inte lyckats än, så klassiskt.
H, barnen och jag tog en promenad till sjön, avstickare till banken och fikade som alltid på "vårt" café. Lille O cyklade, lilla H åkte på sin skatescooter. Lilla H konstaterade att det är lättare att åka skidor än att cykla. Ja cykla har hon inte haft helt lätt för men skidorna stod hon själv på direkt.
Jag satt och funderade en stund om hur mycket våra barn kommer att minnas detta äventyr. Och vad de kommer att minnas. Kommer de att minnas deras första kämpiga tid på deras italienska dagis? Kommer de att minnas huset vi bor i, eller är det främst dofter och palmer man minns? Dvs, de som inte finns "hemma". Ska bli intressant att få reda på, i framtiden då. Sen undrar jag nyfiket på hur länge vårt äventyr varar, vi vet ju inte själva, men jag är tacksam för varje dag här, jag vill inte hem till Sverige på ett bra tag ännu. Många svenskar vi träffat säger att år 3 börjar hemlängtan komma, för att för vissa tydligen gå över då de fortfarande är här... De som flyttat hem har flyttat någon annanstans, ja jag tror man värderar om en hel del och har lättare för att ta ett nytt steg när man väl ska hem. Skulle vi hem nu tror jag jag skulle föredra en skärgårdsö eller storstan. Inget mellanting som förorten. Österlen kanske fördendelen... Om det skulle gå att realisera då med jobb etc.
Ja vi är här på obestämd tid, men hoppas på åtminstonde två år. Åtminstonde. Ibland skulle man ha en liten kristallkula *S*.
Läste i mitt horoskop att detta blir ett produktivt och kreativt och mycket gott år. Det vill jag tro på *S*. Makens 2006 skulle vara en prövning, så precis som vanligt jämkas allt :)
Spegel spegel på väggen där, säg mig hur många år vi blir här! :D
A domani!
H, barnen och jag tog en promenad till sjön, avstickare till banken och fikade som alltid på "vårt" café. Lille O cyklade, lilla H åkte på sin skatescooter. Lilla H konstaterade att det är lättare att åka skidor än att cykla. Ja cykla har hon inte haft helt lätt för men skidorna stod hon själv på direkt.
Jag satt och funderade en stund om hur mycket våra barn kommer att minnas detta äventyr. Och vad de kommer att minnas. Kommer de att minnas deras första kämpiga tid på deras italienska dagis? Kommer de att minnas huset vi bor i, eller är det främst dofter och palmer man minns? Dvs, de som inte finns "hemma". Ska bli intressant att få reda på, i framtiden då. Sen undrar jag nyfiket på hur länge vårt äventyr varar, vi vet ju inte själva, men jag är tacksam för varje dag här, jag vill inte hem till Sverige på ett bra tag ännu. Många svenskar vi träffat säger att år 3 börjar hemlängtan komma, för att för vissa tydligen gå över då de fortfarande är här... De som flyttat hem har flyttat någon annanstans, ja jag tror man värderar om en hel del och har lättare för att ta ett nytt steg när man väl ska hem. Skulle vi hem nu tror jag jag skulle föredra en skärgårdsö eller storstan. Inget mellanting som förorten. Österlen kanske fördendelen... Om det skulle gå att realisera då med jobb etc.
Ja vi är här på obestämd tid, men hoppas på åtminstonde två år. Åtminstonde. Ibland skulle man ha en liten kristallkula *S*.
Läste i mitt horoskop att detta blir ett produktivt och kreativt och mycket gott år. Det vill jag tro på *S*. Makens 2006 skulle vara en prövning, så precis som vanligt jämkas allt :)
Spegel spegel på väggen där, säg mig hur många år vi blir här! :D
A domani!
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home