Dan före dopparedan

Lille O har en passion för att sno våra morgonrocksskärp. Varje morgon när vi kliver upp i detta kalla stenhus som det är på vintern drar vi snabbt på oss morgonrockarna, fötterna i tofflorna. I tofflorna känner man lite hårda saker som ngn gömt där i en lek. Morgonrocken går inte att stänga för skärpet har blivit ett koppel på hunden Spike. O: s älsklingshund. Barn är rara.

Lille O har sagt sin första mening på italienska, utan att själv veta om det! Han märker inte när han kastar in italienska ord i svenskan, eller han byter snarare ut de svenska. Lilla H förstår massor. Men båda är "fortfarande" tysta på dagis. O helt tyst. H säger sina 15-20 ord.

I går kväll gjorde maken en fantastiskt god chicken korma, melon och prociuotto först, jag gjorde en kanelpannacotta med mandarinklyftor och riven vitchoklad på. Gott. Men framför allt var sällskapet riktigt roligt. Lustigt det där att vissa människor du möter kan du inte sluta snacka med, munnen går och går och orden köar. Vi avbröt varandra och gestikulerade vilt för att få höra vår egen röst med :) Maken mår inte bra idag, än, lille O leker runt honom med just morgonrocksskärpet, maken halvsover. Kanske så det ska vara dagen för julafton : ) Tempot är långt ifrån högt.

Vid midnatt igår när våra vänner var här kom en liten O ner, H hade väckt honom och sagt att gästerna hade kommit! Han var näck, H kom efter utklädd. Så söta, de ville gärna vara med, men satt i våra famnar helt i limbo. När vi gick upp kort efter igen för att lägga dem i sina sängar hade de bäddat dem. De trodde det var morgon :)

Det slår mig hela tiden att lilla H är så stor. Hjälp hur fort ska det gå, jag är hemmamamma men hinner inte med....

Snart ska maken väckas ur sitt halvslummer för vi ska ner i köket och griljera revbenspjäll med kanel och öl, hoppas det blir gott. Lussebullarna ska bakas för tredje gången. Mina skidor ska bytas mot kortare (vi hyr per säsong) jag insåg snabbt att med ett litet barn mellan benen eller baklängesåkande framför barnet bör skidorna vara kortare än vad man är van vid. Vår kitschiga men grymt snygga och faktiskt lite minimalistisk jämfört med "sina kollegor i branschen" till utomhusgran ska "upp". Hoppas ingen propp går. Strömmen dör jämt här, charmigt men jobbigt när det blir kolsvart på kvällen. Ficklampor i alla rum, barnen vet vart deras är så de kan tända om de skulle bli rädda. Ungefär 31 gånger har jag glömt att man inte kan ha esprossomasskinen, diskmaskinen och ugnen på samtidigt... POFF, kolvsvart. Ut och rota i elskåpet.

Mest komiskt är att elen svajar. Vi satt igår i vardagsrummet och åt och lampan ovanför är rätt ehm annorlunda med ca 100 handblåsta glaskupor för varje liten glödlampa. Det blev lite mörkare, lite ljusare, lite mörkare, lite ljusare. Vi har ständigt disco hos oss :=)

Tänk ikväll får jag hålla i min lilla brorsdotter...... Tänk att man kan bli alldeles gråtmild av tanken. Krama mina kära bröder med de sina och umgås i flera dagar. Lyx.

Jag älskar att bo här i Italien, tror kanske kanske att Rom är mer min melodi men vem vet vi kanske får välja fritt en vacker dag, man kan tycka att nackdelen är stor att ens familj och goa vänner är långt borta. Men jag är osäker då när man "väl" träffas får man sådan extrem kvalitetstid....

Ciao, imorgon lär bloggandet vara "off". Ha en härlig jul!