Med blixtrande glittriga ögon for hon..

ner helt själv, helt sonika. Lilla H. Utan dubier på om hon skulle klara av det, eller någon uns av rädsla. "Jag tänker inte sluta åka nu bara för att Paolo inte kan åka mer med mig!", svicsh, två gapande föräldrar, men vi bytte ut gapet mot varsitt leende. Lilla H åker slalom själv i backen 5:e gången hon står på skidor. Hon har åkt vissa heldagar och vissa 2 timmars "pass" tidigare. Men att svänga och åka solo i backen är något annat än att stå emellan sina föräldrars ben, eller ha en förälder som åker baklänges framför sig.

En timme med skidläraren Paolo, självförtroendet i topp och efter att ha fått utförsåkningens teknik pedagogiskt utlärd så far hon själv. Kavat som hon är. Det var bara att stå och glo på och hoppas att hennes självförtroende bar henne ner och upp. Vilka fina svängar, vilka bra stopp, hur kan man lära sig så fort, tänk om man var barn igen, vad mycket jag skulle vilja testa då :)
Och hur kunde hon förstå all italienska som skidläraren kläckte ur sig? Vi ligger verkligen efter jag och maken...

Vi bokade in sportlovs veckan direkt, inte för att vi med vill åka just den veckan, men våra barn har samma skollov som de barn som går i skolan. Här gör man inte skillnad på dagisbarn och skolbarn när det handlar om lov. Inte vår skola i allafall. Skidskola till lilla H varje dag i två timmar, lille O är inte lika kavat och vill eventuellt hellre åka med oss, han får bestämma på plats.

Barnen på dagis, det gick ok för H, lille O väntar entusiastiskt på eftermiddagen, närmare bestämt klockan fyra då han ska spela tennis för första gången i sitt 4 åriga liv. Så spelar vi allihop just nu, få se om lille O tycker det är roligt. Han är en dansare i mina ögon, har den där härliga rytmen i blodet.

Jag har blåslampa (superbra för disciplinen och väldigt roligt) på skrivandet som jag är lite "rädd" för att nämna här, det är verkligen ett högst personligt projekt och utan att jag tror att jag ska få en ny framtida titel av det. Men det är roligt. Det är väl det viktigaste. Att få skapa och njuta av skapandet. Italienska kursen är lidande, det blir senare, tyvärr. Jag är verkligen i behov av den och viljan är stor. Men sjukdagarna blev för många, eller priset på kursen blev för högt för så få gånger. Vem vill betala för självstudier? Så i väntan på nästa corsi d´italiano fortsätter jag lyssna på mina Berlitz kurser...