onsdag, mars 15, 2006

Att se bakom hörnet...

Är det vad intution är kanske. Att känna efter eller plötsligt känna, där en känsla sprider sig i kroppen som kan eller inte kan få övertyga hjärnan.

Vi läser mycket om känslor just nu barnen och jag. Vi har samtidigt en lek där vi gissar hur människor vi ser känner sig. I går kväll när jag inte kunde göra natt riktigt, utan hjärnans hårddisk snurrade samtidigt som intutionen kopplades på, tänkte jag på att det känns viktigt för mig att prata om intution med barnen. Inte för att vara flummig utan för att det är så viktigt att känna efter med. Inte bara väga fakta mot varandra. Det är lätt att glömma bort intutionen. Att känna efter och inte bara vara rationell. Det lär vi väl barnen att vara? Rationella. Jag ska försöka lära mina barn att kunskap är viktigt och bra men intution är inte att förglömma och skuffa undan. Samarbete mellan de bägge är nog det bästa för ens välmående och för att göra de där bra besluten, som ibland förändrar hela ens vardag och liv.

Imorse sa jag ordet intution och förklarade det som när man känner på sig något utan att veta varför riktigt. Lilla H frågade - som om att när jag känner på mig att en flicka på mitt dagis nog är ledsen fast hon mest är dum mot mig. Ah, igen, barn är så smarta. Intutionen ska jag försöka hjälpa dem lyssna på. Men vet inte riktigt hur mer än att prata om känslor och att det är viktigt att känna efter.

Men intution är ju bara en känsla, alla känslor är viktiga att uppmana om att sätta ord på och att få känna klart innan man springer vidare så att säga. Men kanske är intutionen den svåraste känslan att "ta på" och förklara. Jag tror att det är lätt att glömma lyssna på intutionen, om man har någon, det är ju inte alltid så att man känner något men när man gör det ska man kanske ta mer vara på det.

Själv har jag kommit fram till något vilsamt stort, ett lugn inom bords. Tid för barn är det viktigaste. Jag känner mig så privilegiad. För att vi lyssnade till intutionen och vågade trots alla jobbiga fakta att vara irrationella enligt normen. Jag måste ibland påminna mig själv om att inte glömma bort det, det som känns så privilegiat för mig. Inte för att jag värderar om emellanåt, utan för att det bor en jante i mig med. Jag borde slita mera. Inte bara må bra och ha roligt och tid. Då svettas jag och kommer på en massa ideér, som säkert går att förverkliga.

En väninna skrev i ett mail häromdagen, koncentrera dig på det som är bra. Det har snurrat i min hårddisk och lagt sig i en ny mapp. Koncentrera dig på det som är bra mappen. I den mappen ska jag lägga tiden bland mycket annat.

4 Comments:

Blogger Var dags glimtarn said...

Sarachella- om kastvindar. Vi är ju utsända och inte förevigt, men har bett om att få bo kvar här trots kastvindar. Får berätta mer om det när vi vet exakt... Kan man gå i italiensk skola i England? *S* Svediamo, vad betyder det!?

2:54 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Aha, Grazie :)! Jag har lärt mig massor i eftermiddag med av Lille O,s kompis på besök, man får passa på och fråga de som kan *S*

8:51 em  
Blogger Thinkerbell said...

Jag tror att alla har intuition, men många är dåliga på att känna den, låta den styra mer.

Jag är intuitiv när jag låter mig vara det. Men jag har aldrig sett den som en irrationell känsla. Tyvärr är autopiloten ofta på, den fixar inte finlir som intuition.

Egentligen är nog inte intuition alls något flummigt, utan säkert rätt rationellt. Handlar inte intuition om att man omedvetet tolkar små (synliga) signaler och sammanställer dem. Skulle man ta alla små intryck, koppla ihop dem och därefter bestämma något så skulle ingen kalla det intuition. Det skulle vara ett rationellt beslut.

1:58 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Ja du har rätt :) Det gäller att påminna sig om att koppla bort autopiloten bara :)

2:02 em  

Skicka en kommentar

<< Home