Lille O charmören
Jag vill ha en bunt till känner jag ibland. Ett helt fång med barn. Trots att de små ibland vänder upp och ner på hela ens begreppsvärld om ordning och reda och syskonkärlek mm. Trots att jag kan "ändra" mig om att jag vill ha flera titt som tätt.
Exilpappan är verkligen min man, inte bara för att ringen sitter där på hans vänstra ringfinger. Vi lever sked och vi sover sked, om man kan uttrycka sig så. Men han är inte världsbäst på att ge komplimanger. Men det är lille O.
De finaste jag någonsin hört kommer från hans mun. Och ofta kommer dessa vackra underbara kärleksförklaringar. Han kan slå upp ögonen och i nästa sekund säga, mamma du är så vacker! *jag=smält smör* Kanske hör det till åldern men underbart är det. Häromkvällen skämtade maken och jag med varandra, ironiskt. Ironi är inte lätt att uppfatta för barn. Lille O försvarar mig direkt. När han vaknar om morgonen kryper han ner bredvid mig, klappar mig med sina mjuka händer så milt på mina kinder och ler god morgon mamma. Det är morgon :)
Monolog från lille O:
-Jag ska gifta mig med dig mamma.
-Om jag hittar dig.
-Om jag inte hittar dig ska jag leta upp dig först.
-Sen ska jag gifta mig med dig.
-Om du är gammal så ska jag gifta mig med dig i alla fall.
Monolog från lille O:
-Mamma, hur kunde du bli så vacker?
-Alla mammor är inte vackra.
-Ibland ser du ut som en annan mamma.
-Då har du inte borstat ditt hår tror jag, då är det trassligt.
-Andra mammor har mest trassligt hår.
Lilla H ler stort hon med när lille O ger komplimanger. Du är söt säger hon då. Då säger han att han är vacker och stilig. Söt är han inte. Surt säger han det.
Tänk om man hade två till. Inte för komplimangernas skull nota bene. Men så att man kunde vara så där rik på ålderns höst. För barn är rikedom. Ju mer tid man har ju rikare blir man. Ju fler barn man har ju rikare måste man känna sig. Tror jag. Fast jag är rik för ja känner mig det. Två barn är kanske en lagom skatt.
Exilpappan är verkligen min man, inte bara för att ringen sitter där på hans vänstra ringfinger. Vi lever sked och vi sover sked, om man kan uttrycka sig så. Men han är inte världsbäst på att ge komplimanger. Men det är lille O.
De finaste jag någonsin hört kommer från hans mun. Och ofta kommer dessa vackra underbara kärleksförklaringar. Han kan slå upp ögonen och i nästa sekund säga, mamma du är så vacker! *jag=smält smör* Kanske hör det till åldern men underbart är det. Häromkvällen skämtade maken och jag med varandra, ironiskt. Ironi är inte lätt att uppfatta för barn. Lille O försvarar mig direkt. När han vaknar om morgonen kryper han ner bredvid mig, klappar mig med sina mjuka händer så milt på mina kinder och ler god morgon mamma. Det är morgon :)
Monolog från lille O:
-Jag ska gifta mig med dig mamma.
-Om jag hittar dig.
-Om jag inte hittar dig ska jag leta upp dig först.
-Sen ska jag gifta mig med dig.
-Om du är gammal så ska jag gifta mig med dig i alla fall.
Monolog från lille O:
-Mamma, hur kunde du bli så vacker?
-Alla mammor är inte vackra.
-Ibland ser du ut som en annan mamma.
-Då har du inte borstat ditt hår tror jag, då är det trassligt.
-Andra mammor har mest trassligt hår.
Lilla H ler stort hon med när lille O ger komplimanger. Du är söt säger hon då. Då säger han att han är vacker och stilig. Söt är han inte. Surt säger han det.
Tänk om man hade två till. Inte för komplimangernas skull nota bene. Men så att man kunde vara så där rik på ålderns höst. För barn är rikedom. Ju mer tid man har ju rikare blir man. Ju fler barn man har ju rikare måste man känna sig. Tror jag. Fast jag är rik för ja känner mig det. Två barn är kanske en lagom skatt.
posted by Var dags glimtarn at 10:34 fm
4 Comments:
Underbara kommentarer! Tycker min dotter också är fantastisk på att uttrycka sin kärlek i ord, många kommentarer om att jag är fin och så. Gud så det värmer!
Förresten kan jag inte tänka mig någon bättre lämpad att ha många barn än du!
Sarachella- Då har du två så härligt :) I vår familj är det jag och lille O som "komplimerar" mest :)
Moderna- Mmm så det värmer. OJ vilken komplimang! Idag har jag surmulet bakat "fairycakes" till två olika klasser med 24 barn vardera. Tillslut log jag iofs, när jag tappade ut allt florsocker blandat med vatten och strössel på golvet,¨då var det ju kört bara skrattet kvar.... Fast innan det kände jag mig som en sur morsa utan anledning.
ah, det finns inget battre. Jag vill ocksa ha fler barn. Borjar kanna det ganksa starkt nu... men svart att fa ihop med vart satt att leva. Hrm, ska lasa om ditt inlagg om intuition, mkt bra skrivet.
Hej Rosita, ja det är ett stort val. Tänk om det bara hände så slapp man tänka igenom det :) (trots sprial....)
Skicka en kommentar
<< Home