Summerade utomlands år....

I Etiopien, England, Australien, Holland, Frankrike, Italien

Har jag bott. Kortare perioder. I vissa länder lite längre. Men i Sverige längst. Är det så att man får blodad tand och har svårt att ”bara” bo i ett land för att man bott utomlands som barn kanske.

En eftermiddag i Etiopien, jag var 8 år och hade miljoner flätor i mitt svenska blonda långa hår. Alla inbakade. Min bästis där Saunet hade detsamma. Hon hade vackert mörkt afrohår i likadana inbakade miljoners flätor. Vi lekte i en kartong full av små frigolit bitar. Solen gassade. Vi hoppade skrattandes. Med alla våra likadana flätor. Mamma tog ett kort på oss. Vi tryckte våra näsor mjukt mot varandra och poserade i profil. Det kortet har jag än. Det mörka mot det blonda, det ljusa mot det mörka, det blå mot det bruna. Hela livet framför oss.
I Saunets trädgård jobbade en ung trädgårdsmästare. Han var vacker minns jag. Han pratade lite engelska. Han frågade om jag ville rymma med honom. Saunet hörde honom och skällde på honom. Jag naiv, blott ett barn förstod inte vidden. Han kom aldrig tillbaka som trädgårdsmästare.

Min storebror och jag sätter väckarklockan på ringning, tidigt. Vi går upp och springer ner till lilla kiosken runt hörnet. Vi får tidningsbuntar och trevliga ”hello kids” utrop. Tror vi har en cykel, nej vi fick nog en tidningskärra som vi lastade allt på. Två svenska barn springer runt till engelska små damer och herrar och barnfamiljer med tidningen. Många öppnade dörren och alltid möttes man av Princess Di´s avbild på en byrå, eller upphängd som en tavla. Jag fick många små gåvor minns jag. Tror de trodde jag var en fattig liten tös. Lite visste de om att svenska barn lär sig ekonomi tidigt, genom att vara små ”entreprenörer”. Tror vi sprang till skolbussen efteråt. Minns iaf att det alltid var bråttom. Jag var brorsans ”little helper”, man var tvungen att vara 12 år för att få dela ut tidningar. Jag var 10 år.

19 år och förväntansfull. Landar med mina kompisar i Melbourne. Hamnar som aupair hos en ensamstående mamma till en liten flickbaby på 6 månader. Jag fick aldrig ledigt. Bytte familj och träffade snart en lång vacker australienare. Han följde senare med mig till Sverige. Ungdomskärlek som tog slut som en ungdomskärlek ska göra. Jag minns min stora ryggsäck, den tryckande hettan och alla städer vi faktiskt besökte. Ett år fullt av galna äventyr.

Holland. Det blev inte så länge. Jag tog inte så många poäng som beräknat. Jag trivdes inte, för första gången i mitt liv. Det handlade om omständigheter, men jag flyttade snart hem igen.

Sorbonne, Paris, storstad. Där skulle jag kunna vara kvar än. Där tog jag alla poäng jag kunde, där var jag vaken nästan alla timmar på dygnet. Dit kom min nuvarande make och besökte mig nästan varje månad. Där trivdes jag mäkta bra. Hur jag lyckades bo invid NotreDame förvånar mig än idag, för en ynka summa 1000 franc i månaden. När mina studentvänner betalade multum många kilometrar bort. Ibland har man bara extra tur.

Italien. Nuet.

Ciao e a presto. A Martedi io penso.... Buon Fiesta!