tisdag, januari 24, 2006

Åtta dagar

Är det jag lilla H och lille O. Stora H dito make pussade oss hejdå i ottan. Flyger bort till Sverige, som vi börjar säga.

Lugn morgon då jag fortfarande är morgonpigg sen Thailands resan (läs har inte ställt om mig helt) och hinner göra mig helt i ordning innan barnen vaknar. Fantastiskt skönt måste det vara att vara född morgonpigg. En jumpstart på dagen!

Lilla H suckade lite och ville inte gå till tråkiga dagis som hon säger. Jag viskade strategiskt i lille O:s öra att det är SÅ ROLIGT att han trivs bra nu och att han hjälper sin syster. Mycket mycket fint mantrar vi. Han lyser som den klaraste stjärna. Lilla H:s ljus är svagt men börjar nog bli starkare det med. Lille O gick in till sin classe, log, Cameron som börjar bli en "bästis" frågade om han ville giocare O svarade si. De spelade memory. Super tänkte jag då lille O säkert lär sig en massa ord när han vänder på bilderna. Dvs. Cameron lär ju säga vad det är på bilderna.

Lilla H som numer lämnas sist, tvärtom från förut, tyckte det var lite kul att få ha på sig sin guldjacka inomhus då strömmen var av idag. Alla barnen satt med sina jackor på. Skulle inte hända i Sverige inbillar jag mig. Men barnen tyckte det var roligt.

Lilla H`s fröken frågade lilla Sophie om inte hon ville leka med lilla H. Lilla Sophie satt med en tjock lärasigbok där man kan rita av saker eller skriva dem eller räkna. Allt fanns i den. Lilla H kände sig obekväm men jag gick med henne och hon satte sig bredvid. Lilla H ville leka sa hon, inte skriva. Hon tog min hand och gick mot pusslen (leka ehm, ja det är ju 6-års, leksaker finns inte på förmiddagen). Tog törnrosa, satte sig vid ett eget bord. Jag viskade att tänk om Sophie kanske blir lite ledsen nu när hon frågade om de skulle leka att hon satte sig vid ett annat bord. Lilla H tänkte lite, satte sig bredvid Sophie igen. Måste man inte skriva här mamma frågade hon? Nej man får göra vad man vill vart man vill, det viktiga är inte vad man gör utan att man ändå är med tycker jag. Då fick jag en puss på munnen, vi sa hejdå. Igen påminns man om hur svårt det är för dem att känna till regler, skrivna som oskrivna. Självklara saker. Kanske därför det är lättare att vara själv. Kommer någon och pratar med dem vet de ju inte om det de gör är rätt eller fel där, eller om de bara säger hej vad gör du?

Hon log lite med ögonen iallafall. Och fick sin mamma att lova att baka chokladbollar ikväll med dem. Fast jag gillar att baka och att vara med mina barn så det känns som ett bra löfte.

Jag har kommit in i en skrivarfas igen. Mycket roligt. Jag har en väninna som är superbra på konstruktiv kritik, en spark i baken som jag är mycket tacksam för. Jag har med fått en förfrågan om att driva ett bolag med en annan tjej här. Fantastiskt kul att vi hittat varandra och har helt olika kompetens och komplementerar varandra. Vi klickar med, vilket är roligt när man är lite äldre (ehm) att hitta vänner man helt är sig själv med. Det bästa är att jag kan bidra med sånt man kan göra när som, hon är den som blir mer uppbunden. Jag ska meddela längre fram när allt är klart om hur mycket jag bestämmer mig för att vara med. Bolaget registerat och klart nu iallafall :) Det vore urkul att tjäna pengar igen och få gnugga geniknölarna lite. Visst har jag hållt den här hemlisen länge *S*