"Hemma"
"Hemma" igen. Batterierna fulladdade. Semestern 1000 poängare. Hotellet perfekt på alla sätt, beläget i ett oturistiskt litet ställe utanför Hua-Hin och Cha -Am, precis vid havet. Massage varje dag, även barnen älskade att få massage. Vi lärde känna massörerna rätt väl :) Singha till de vuxna, coca-cola till lilla H:s förtjusning som aldrig får läsk hemmavid, äpple jos till lills O:s lycka. Skål och salute till ditten och datten varje måltid, barnen riktiga kreatörer om vad man kan skåla för. Inget fanns det att anmärka på, om man hade velat. Vi försökte nästan hitta på något :)
Lilla H har lärt sig att simma och att ligga flytandes på ryggen. Mäkta stolt liten tjej och givetvis föräldrar! Lille O påminner mig om min lillebror. Vill inte ha puffar, simmar länge under vattnet, korrekta armtag men sparkar med benen. Plockar man upp honom, eftersom han nu inte kan simma över ytan, får man en utskällning om att luften inte var slut :)
Lilla H fått "banning" om att sluta ha fingrarna i munnen hela semestern. Tills vi kom på att fråga varför hon hade det *smart*. Hon visade upp sin första lösa tand :) När den k0mmer till att ramla ut vet kunde jag inte ge svar på men hon ropar "I do I do belive in fairys" om och om igen :) Efter Peter Pan som hon avgudar. Efter det att jag berättade om tandfén.
Goda vänner, guddotter, lekande barn. God bok, sol och sist men inte minst en spontan idé fick maken och jag, då våra vänner lämnat hotellet för att resa vidare i Thailand, att ta de två sista dagarna i Bangkok. Låter skumt kanske att man lämnar paradiset vid poolen och havet frivilligt. Men vi gillar storstäder och äventyr. Vi blev lite mättade på att sola. Bodde fantastiskt för samma summa pengar och upplevde ett Bangkok jag gärna återvänder till. Inte första gången i den staden men första gången jag upplevde den på riktigt.
Hemma. Eller hemma här. Men det känns bra. Men inte riktigt hemma än. Iskallt stenhus. Barnen har en fantastiskt förmåga att aldrig bli "jetlagade". Maken och jag somnar om vartannat. Våra barn sover så fort de reser. Världens enklaste barn att ta världen runt, de bara sover tills man är framme, vare sig man byter flyg, bil eller vad det är. Vi trycker nu högst upp i huset, framför en varm härlig brasa. Maken vågade sig ner i kylan och har lagat en god pastasås, snart ska vi alla sova här uppe. I det härligaste sovrummet men dit vi inte har flyttat in än. Då det bara är ett sovrum på detta plan. Men i natt sover vi där alla fyra. Här finns det iallafall lite värme.
Kap khun ka till alla vänliga thailändare. Det är inte bara klimatet, landskapet och maten som lockar oss att resa tillbaka ytterligare en gång. Thailändarna sätter pricken över i:et och förgyller alla intryck.
Imorgon när jag har mindre jetlag kanske jag kan skriva en blogg utan felstavningar och syftningsfel :)
Lilla H har lärt sig att simma och att ligga flytandes på ryggen. Mäkta stolt liten tjej och givetvis föräldrar! Lille O påminner mig om min lillebror. Vill inte ha puffar, simmar länge under vattnet, korrekta armtag men sparkar med benen. Plockar man upp honom, eftersom han nu inte kan simma över ytan, får man en utskällning om att luften inte var slut :)
Lilla H fått "banning" om att sluta ha fingrarna i munnen hela semestern. Tills vi kom på att fråga varför hon hade det *smart*. Hon visade upp sin första lösa tand :) När den k0mmer till att ramla ut vet kunde jag inte ge svar på men hon ropar "I do I do belive in fairys" om och om igen :) Efter Peter Pan som hon avgudar. Efter det att jag berättade om tandfén.
Goda vänner, guddotter, lekande barn. God bok, sol och sist men inte minst en spontan idé fick maken och jag, då våra vänner lämnat hotellet för att resa vidare i Thailand, att ta de två sista dagarna i Bangkok. Låter skumt kanske att man lämnar paradiset vid poolen och havet frivilligt. Men vi gillar storstäder och äventyr. Vi blev lite mättade på att sola. Bodde fantastiskt för samma summa pengar och upplevde ett Bangkok jag gärna återvänder till. Inte första gången i den staden men första gången jag upplevde den på riktigt.
Hemma. Eller hemma här. Men det känns bra. Men inte riktigt hemma än. Iskallt stenhus. Barnen har en fantastiskt förmåga att aldrig bli "jetlagade". Maken och jag somnar om vartannat. Våra barn sover så fort de reser. Världens enklaste barn att ta världen runt, de bara sover tills man är framme, vare sig man byter flyg, bil eller vad det är. Vi trycker nu högst upp i huset, framför en varm härlig brasa. Maken vågade sig ner i kylan och har lagat en god pastasås, snart ska vi alla sova här uppe. I det härligaste sovrummet men dit vi inte har flyttat in än. Då det bara är ett sovrum på detta plan. Men i natt sover vi där alla fyra. Här finns det iallafall lite värme.
Kap khun ka till alla vänliga thailändare. Det är inte bara klimatet, landskapet och maten som lockar oss att resa tillbaka ytterligare en gång. Thailändarna sätter pricken över i:et och förgyller alla intryck.
Imorgon när jag har mindre jetlag kanske jag kan skriva en blogg utan felstavningar och syftningsfel :)
posted by Var dags glimtarn at 6:49 em
3 Comments:
Tack tack!
Snöar det i Stockholm? Tog nyss en promis och 8 grader kallt känns kallt nog för kroppen just nu. Från plus 30 till plus 8 och jag har knottror på armarna hela tiden...
Välkommen hem
Har saknat ditt bloggande. Trevligt att du är tillbaka "i etern".
Låter som ni haft det underbart. Rätt åt er ;-)
Tack lallamen! JAg har haft helt fel om idag. Jag har sovit sen 13.00 tror jag :) Nu somnade två små trötta barn för en timme sen och jag tror jag ska sova igen jag med . Har helt glömt att länka tilldig, måste fixa det!
Skicka en kommentar
<< Home