"invandrarmorsan"

Det är jag det. Nu har det börjat........

Lille O 3 gånger idag: "Nej mamma så låter det inte, buuuuuuoooono, SÅ låter det!" Vänligt men bestämt. Jag försöker igen låta så där "fint" när jag säger buono, men hör själv att jag misslyckas varje gång. Min lille son på 4 år tar mig 10 år tillbaka i tiden när jag satt i fonetik klassen på Sorbonne i Paris. I ett bås med hörlurar och upprepade vackra franska ord. Då en kvinna "hoppade in" i mina lurar och skrek "NON ECOUTE MOI MADEMOISELLE, VOURDRAIS!!!". På något underligt sätt får vår 4 årige son mig att känna mig lika misslyckad. Fast hans ton är mycket vänligare :O

Vår lille son har ett gott öga för detaljer och vackra ting. Det har han alltid haft och berömmer det som är vackert med hela sin kropp och stämma. Ser direkt om man flyttat något i ett rum etc. I morse hade jag trätt på mig min svarta "etniska" yllleklänning med ett brett skärp som bröt av så där lite nonchalant på höften. 2 sekunder efter det att jag lyckats få honom att vilja vakna sa han med rosslig röst "ÅH, mamma vad vacker du är idag! Jättefin!". Min son kommer att bli en dröm man :)!

Lilla H och exilpappan har idag gått till öronläkaren tillsammans igen. De stackarna har båda katarr i varsitt öra. NU tänker vi fajta varje liten bacill! En till i detta hus så får vi flytta till ännu varmare breddgrader !!! :)