Nya tårar och torkade tårar

Lilla H gick till småskolan själv igår. Lille O fick vara hemma efter att hostat hela natten. När lilla H hörde mig berätta för lille O att han nog fick vara hemma tystnade hon. Jag väntade. Sen kom hon fram till mig och la armarna om mig och log. Vet du mamma jag tror jag vågar gå till la scoula själv idag. Mitt leende var oundvikligt, hon verkar ha hittat sin inre styrka igen. Som varit på rymmen ett tag. När vi gick hand i hand utanför skolan sjöng vi på en italiensk julsång. Lilla H gav mig en puss på nästippen som jag brukar ge henne och tittade i kors med ögonen samtidigt, som jag brukar göra :) Ciao mamma, hon log och vände sig om och stängde dörren till sin "classe" efter sig.

Vid hämtning sa hon inget om att hon varit där själv, förrän vi satt i bilen. Mamma, jag har kompisar nu, det känns faktiskt så. Tårarna mina brände. Ute på gården innan vi åkte hem lekte hon kull med de andra barnen, något hon älskar. Jag hör henne säga flera ord och någon mening här och där till någon. Tänk våra barn är snart tvåspråkiga, de där tårarna brände till igen. Tur att det nu är glada tårar som triggas och inte stora ledsna droppar. *pust*

Igår följde jag min dotters exempel och ställde mig på gården mitt bland italienskorna och inte i den mer internationella klungan. Efter 1 minut var jag indragen i diskussioner om våra barn som blir förstaklassare i september, och om skolan. Jag förstår mer nu, kan hänga med i vad de säger ganska bra. Men får svara på engelska. Även jag har lekt "modiga leken" nu. Det roligaste är att det bara är jag som verkar intresserad av att "integrera mig". Bättre än en italienska kurs och roligt att komma in i deras tänk och kultur, kring barnen främst. Lärde mig snabbt igår att val av skola säger mycket för dessa mammor. Att det är ett stort huvudbry.

Det är så vackert här nu, solen står som en propp, utsikten är ögonbedövande, det är nu 12 grader och solfläckarna inomhus värmer gott i stenhuset vårt.

Jag har nyss kommit hem från en svensk väninna som har bott här i dryga 10 år. Tänkte lite på det hon sa mig under min lunch, att här lär man sig läsa och skriva på en termin. Innan jul ska alla förstaklassare kunna skriva och läsa. Här kan barnen 1-10:ans multiplikationstabell när man i Sverige hunnit till 3:ans. Här har man betyg i uppförande från 1:an. Ja det är med blandade känslor den informationen tas in.

Jag har bett henne gästblogga. Om hur italienarna är att bo hos för en svenska. Själv tycker jag det ska bli jättekul att ha en gästbloggare om Italien och italienarna /italienskorna, då vi ännu bara varit på kortvisit här. Och mina intryck fortfarande är det där osäkra "första intrycket".
C kallar vi min väninna, hon är vass, krass och döskön. Ha, nu sätter press på hennes inlägg ! Få se när C hinner vika tid till "Exilmammans memoarer" :)