Andas in kärleken
Lilla H och lille O har "sen jag minns inte när" somnat själva om kvällen. Vi läser bok och sen är det puss godnatt. Min högst personliga åsikt är att man gör barnen en björntjänst att sitta vid dem och vänta tills de somnar. Jag vill att de ska känna sig trygga med sig själva, att inte behöva vara beroende av mamma eller pappa för att kunna somna. Ibland läser de en stund, eller ja tittar på bilderna och bokstäverna i boken efter vi pussats godnatt. Det är något jag själv alltid med gör och uppskattar att de tycker om.
De kommer faktiskt aldrig upp, så gott som.... Lilla H och jag har haft lite duster de senaste dagarna, det är verkligen ovanligt för oss. Så har vi med kramats mycket eftersom vi båda är ovana med att jag höjer rösten åt henne och att hon är kaxig. I kväll kom hon upp och smög de 14 stentrappstegen upp till oss, som låg i soffan och pratade. Hon kröp ner bredvid mig. Ögonen log osäkert. Mina log bara. - Jag kan inte somna mamma. Nej, så är det ibland älskling. Inga fler ord växlades, hon kröp under min filt, trasslade in benen i mina och låtsades att soffan var skön nog för oss båda. Efter 3 minuter sov hon och jag snusade på henne. Tänk att man behöver andas in sina barn med. MMMmmmm. Sovande arm känns inte ens av när man känner total samförståelse och denna villkorslösa kärlek.
När exilpappan bar ner henne slog det mig som det så ofta gör. Hjälp, hon är stor. Lång och ja lång och helt perfekt litet barn. Eller inte ens litet, ett långt perfekt vackert underbart barn. Och plötsligen stort.
Lille O växer så det knakar han med. Jag är hemmamamma i mångt och mycket och ändå springer tiden för fort.
De kommer faktiskt aldrig upp, så gott som.... Lilla H och jag har haft lite duster de senaste dagarna, det är verkligen ovanligt för oss. Så har vi med kramats mycket eftersom vi båda är ovana med att jag höjer rösten åt henne och att hon är kaxig. I kväll kom hon upp och smög de 14 stentrappstegen upp till oss, som låg i soffan och pratade. Hon kröp ner bredvid mig. Ögonen log osäkert. Mina log bara. - Jag kan inte somna mamma. Nej, så är det ibland älskling. Inga fler ord växlades, hon kröp under min filt, trasslade in benen i mina och låtsades att soffan var skön nog för oss båda. Efter 3 minuter sov hon och jag snusade på henne. Tänk att man behöver andas in sina barn med. MMMmmmm. Sovande arm känns inte ens av när man känner total samförståelse och denna villkorslösa kärlek.
När exilpappan bar ner henne slog det mig som det så ofta gör. Hjälp, hon är stor. Lång och ja lång och helt perfekt litet barn. Eller inte ens litet, ett långt perfekt vackert underbart barn. Och plötsligen stort.
Lille O växer så det knakar han med. Jag är hemmamamma i mångt och mycket och ändå springer tiden för fort.
posted by Var dags glimtarn at 10:42 em
3 Comments:
Hej! Så fint att läsa det du skrev! Ja, barn växer så det knakar. Min sambo har sin dotter var annan vecka, och var annan fredag hon kommer hem hit så känns det som att hon vuxit till ordentligt.
Jag håller med dig att man inte ska stanna hos barnen tills de somnar, för det är verligen ingen tjänst man gör dem. Man ska bygga upp tryggheten genom vardagen för att de sedan ska kunna känna sig bekväma och trygga i sitt rum i sin säng, och somna själva. Man ska göra hemmet och familjen trygg, och inte bygga upp tryggheten i sängen genom att sitta vid sidan. Det är liksom fel ände att göra det på. Vidare så bygger det upp deras självförtroende att klara av så mycket själva fast de är små. Keep up the good work, exilmamma! :)
Sweetheart,they grow so quickly,before you know it they are writing blogs from italy about their own kids!Remember you only borrow your kids.About brown people from England ,have you forgotten to remind them that mor mor is a white ängel from Ängland??
Mum- Haha, true.....No she knows you are an angel, dark too but not as brown :)
Skicka en kommentar
<< Home