torsdag, mars 23, 2006

Skräckscenario....och hönsmorsa...

Jag inser när jag läser min blogg vilken morsa jag är. Morsig! Fast detta är ju en morsig blogg... Det finns ju andra sidor av mig med som tur är, fast de präntar jag inte ner.

Jag inser att det skräckscenario som slog mig när jag gjorde en carbonara till middag, med två små barn som lekte runt mina ben på italienska, snarare är ett mycket verkligt scenario.

Jag är egotrippad nu. Omorsig, bara exilmamman - mamman. Tänkte mig en promenad om sisådär ett år (eller tidigare!) i samma anda som idag, bara strosa och gosa promenad. Där mina små pratar italienska med varandra. Där jag, morsan, strosar bredvid och försöker le men mest ser ut som en trotsig tonåring. De pratar svenska med mig såklart, men nog italienska med varandra. Och JAG fattar hälften...

Jag drömde mig in i situationen och hörde i dagdrömmen lilla H säga, vad är det mamma? Jag såg mig le mellan tänderna och hörde mig säga -inget hjärtat, halv falskt. Jag hörde henne vidare säga - förstår du inte vad vi säger, hänger du inte med? Jag:- jo då visst visst MEN PRATA INTE SÅ FORT!

Måste nog plugga hårdare, skriva ner ett verb här om dagen eller något. Inte för att ni är intresserade utan för att jag inte ska komma så mycket efter mina små. Så att de ser mina försök i pränt senare i livet :) Våra små menar jag. Fast jag är ensamma mamman när maken reser, då blir de mina i min drömvärld *S*

Äsch, självklart, jag är superstolt och glad och allt det där för att de kan språket så bra redan. Jag är en trotsig tonårsmorsa när jag dagdrömmer. Inser att det hönsiga i mig och allt stöttande och peppande för att få barnen att bli helt integrerade och fullt kapabla att kommunicera sedan kommer att "slå mig". Det kommer att slå mig att alla denna oro som varit och är kommer att vara som vatten på en gås. Det är bara jag som kommer att minnas, och på vägen springer de om mig. Jag hoppas att det bara är jag som kommer att minnas, men att de stärkts som individer. Det har och är en utmaning, helt klart.

Först nu inser jag hur tufft det är att vara invandrar förälder. I alla fall den språkliga delen av att vara det.

Så nu "leker" jag med mig själv, i min egen drömvärld. Jag ställer en fråga på italienska till mig själv och sen svarar jag. Ah, jag hör hur knäpp jag låter, det behöver inte skrivas mig på näsan :)

Io sono xxxxxx e io provo parlare italiano, io parlo cattivo, io parlo siempre e cattivo. Bene parlare siempre, io non lo so, bene PROVO di parlare siempre :) Ha, som en 2 åring?

7 Comments:

Blogger Thinkerbell said...

Det bara sprutar ur en massa intressanta tankar och idéer här. Skulle inte du ta bloggpaus? :)

P.S Jag vill ha en lååång lista på saker ni saknas från Svedala.

11:49 em  
Blogger Thinkerbell said...

saknaR

11:50 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Typsikt mig va, bestämmer mig för något åt går rakt åt andra hållet....

Åh en lång lista!? :)

8:54 fm  
Blogger Thinkerbell said...

ja, en lång lista. kan ju inte lova att kånka med allt ner, men...

Ja, det är så härligt typiskt dig att verkligen ge dig hän något för att nästa sekund ge dig hän åt något helt annat :)

Fast jag klagar inte, det är så roligt att följa ert liv via din blogg.

9:33 fm  
Blogger Sunflower said...

Ciao! Come va? :) Här är livet si så där. Har blivit sambo och det är fullt upp med att fixa lägenheten och möblerna och sånt, och på det hela planerar vi renovera köket. *hjälp* :) Nätet är igång igen! Tar ju sådan tid att flytta över abbonemanget. Tänkte rätta dig lite där du skrev lite italienska. Hoppas du inte tar illa vid dig!? Jag vet att det underlättar att skriva ut vilken person man böjer verbet efter, men det är finare utan. Man säger personen bara när man vill betona, ex. i jämförelse eller så. Alltså: Sono xxxxx e provo di parlare italiano. Si dice: parlo male, non cattivo. Cattivo betyder mer att man är elak. Si dice: sempre, non siempre, quello è spagnolo. Hoppas det hjälper dig lite! :) Kram

3:05 em  
Blogger Var dags glimtarn said...

Thinkerbell- Jag är glad att du gillar mig ändå :)

Sunflower - Tutto va bene! Grazie a te (lei!?) för att du rättar, gratis lektion :)Tycker det är roligt att läsa att jag springer runt och berättar att jag pratar elak italienska!!! HAHA

7:36 em  
Blogger Sunflower said...

Eh, alla förstår vad du menar! I jämförelse med fransmännen är italienare väldigt förstående när man säger fel. De frågar även om man vill att de ska rätta en, om man inte tar illa vid sig. Det är schyst, tycker jag! Jag ger gärna gratislektioner, det är kul! :) Eller gratis och gratis, det blir ju i utbyte för kul läsning av din blog. :) Si dice "grazie a te" för jag är ingen Ni, alltså artigt. Men om du skulle tacka i affären eller någon du inte känner, framför allt någon äldre så säger du "grazie a lei". Man ska hålla på det där artiga-Ni i Italien. Hoppas ni får underbar helg!

11:58 em  

Skicka en kommentar

<< Home