På distans...

Såklart! Varför kom jag inte på det tidigare. Nu måste jag ta tag i italienskan. Visst har jag lärt mig en hel del, jag klarar många situationer, men bara de jag befunnit mig i tidigare. Jag har nog ett rätt bra kom ihåg när det handlar om språk men nu är jag mer frustrerad än i början. Kanske för att det börjar lossna men ordförrådet är fattigt.

De kurser som finns här är rätt dyra och rätt smala tycker jag. När jag läser kursplanen känns det som att jag har konversationen men inte det rent grammatiska. Jag talar ofta i infinitiv, vilket i och för sig fungerar men snart börjar väl folk undra när jag tänker böja verben...

Så är det det där med tiden med. Alltid kommer saker emellan. Jag behöver en blåslampa men som ändå ger mig flexibilitet för när. Är maken ute och reser mycket är det extra viktigt.

Så kom jag på! Distanskurser. Hur många läser italienska på distans på medborgarskolan och Stockholm universitet men bor i Italien? Kanske bara jag, men för mig känns det som ett ypperligt alternativ. Lite sent anmälde jag mig när jag kom på detta imorse, men kanske kan medborgarskolan släppa in mig en vecka in i deras kurs.... Stockholms universitet tycker man ska komma förbi fyra lördagar per termin. Det känns inte görbart, det får bli medborgarskolan, om de nu inte anser deras kurs vara full redan.