måndag, augusti 21, 2006

Tandfén

Den första tappade tanden las (las? lades?) igår i en vacker inhandlad liten hjärtformad ask. Från Indiska i Stockholm. Länge har lilla H varit beredd att den lilla mjölktanden skulle ge vika och ramla ut. Länge har vi talat om tandfén som kommer om natten och byter ut tanden mot en guldtia/2 auro mynt eller franc beroende på vilket land vi skulle vara i när den faller ur munnen. Att tandfén är blyg och rädd för att bli infångad och därför kommer om natten. Att vi inte vet exakt hur han/hon ser ut när de frågat om det. Att fén samlar på fina små vita mjölktander utan hål.

När lilla H var 4 år genomskådade hon tomten. Trots att vi rekryterat okänd granne till jobbet som tomte. Typiskt henne att genomskåda tyckte vi då. Men tandfén tror hon stenhårt på. Hon fullkomligen älskar allt som är lite magiskt. Winx, Potter, féer you name it.

Så kom lite ångest små pyrande i mig. Är det rätt att lura de små söta om féer, tomtar etc ? Eller ska man säga att det är en tradition bara? Men så chattade jag med pappa imorse. Som skrev att om vi inte har något vi tror på vore livet rätt trist. En tandfé kan väl vara lika bra som en Gud eller tomte? Eller kära goda godheten som jag tror på. Ja, tandfén får finnas kvar hos oss.

Det är högsommar. Värmeböljan ska stanna kvar länge säger meteon här. Barnen som lärt sig simma och åka skidor först är nu ute och cyklar, eller försöker cykla ska jag skriva. Samvetet hos en förälder är inte alltid helt rent (ha ha far from). Vi har knappt visat våra barn vad en cykel är.

1 Comments:

Blogger Var dags glimtarn said...

Sara - jag mailar dig.

Det verkar vara rekord med besökare här idag, bara för att jag skrev tandfé bloggen supersnabbt och där finns typ 10 stavfel. ; /

11:33 em  

Skicka en kommentar

<< Home