torsdag, augusti 24, 2006

Valeria och ur barnamun

Valeria kom imorse då jag och exilpappan hade telefonmöten morgontid och samtidigt. Barnen var som alltid glada att se henne. Fast nu är de mer än glada, de längtar. Allt Valeria gör är roligt. Hon är som en storasyster till dem. En rolig storasyster som tar sig gott om tid och med kreativa påhitt.

Idag bar det av till ett äventyrsbad. 5 timmar senare kommer de hem (!) och alla tre helt utschasade. Men oerhört lycklig trio. Valeria rapporterar som alltid alla händelser, ett drag som en lejonmamma älskar. Det är bara beröm för de fina barnen som lyssnar väl och är bra på att ha kul. Men det barnen egentligen är, är inte små välartade barn, det är som alltid personkemi. De gillar varandra, därför är de små barnen avslappnade och mottagliga för att lyssna när det behövs. Jag har sett det så många gånger sen jag fick barn, jag har känt det så många gånger. Är situationen och känslorna i rummet inte bra, är det som amen i kyrkan att barnen är vildare och mer oborstade än någonsin. Själv skulle jag också vilja reagera så när jag inte trivs. Genom mini revolt. Typ kasta en kudde på någon för att sedan toppa med en eventuell tur på personens soffa, helst med mina skitiga skor på. Och sen vägra lämna soffan om jag inte bars bort. Det skulle nog kännas riktigt skönt. Klart bättre än att låtsas att allt är bra ; )

De var trötta efter 5 timmar på badet. Valeria som är väldigt avslappnad med oss berättade ärligt att ansvaret över två barn på andra ställen än i hemmet tar på energin. Ha ha, även föräldrar blir trötta av äventyrsbad. Jag tycker hon ska ha en medalj!

Vi kommer så att sakna henne, även om vi kommer att ringas skulle jag vilja packa ner henne och ta henne med oss. Men får istället vara tacksam för den tid vi lyckats känna varandra här. Även om vi inte alltid setts så ofta har hon detta år berikat oss massor. Med barnens utveckling av italienska och förmån att få knyta an till en annan vuxen här. Och mig och exilpappan som vän och alla förklaringar hur italienska föräldrar tänker och varför saker och ting är som de är. Kulturkrockar är inte alltid enkla att förstå utan att vara aningens fördomsfull tills någon förklarar varför "motparten" i situationen agerat som den gjort.

Den roligaste "kulturkrocken" i år var nog när en italienska förfarade sig över att vi använder hushållspapper istället för tygservetter. Det är ju så DYRT att slösa med så mycket papper tyckte hon. För att inte tala om miljöförstöring la hon till. Jag gapade och förkastade alla mina tankar om att det är aningens snobbigt/förlegat att varje måltid duka med tygservetter. Numer anser jag att det är ekonomiskt och miljövänligt samt riktigt trevligt : )

Urbarnamun på sistonde:

Lille O hela dagarna i flera veckor: - Är det inte MIN födelsedag snart? Hur många dagar kvar? Hur mycket är 90 dagar på fingrarna? Oh nej SÅ lång tid kvar? (ni anar inte vad trött jag är på att svara på den frågan och varje gång visa 90 med fingrarna alla 10 i luften 9 gånger...)

Lille O: Oh mamma Mia mamma que kallt det var! Som min lillebror i England när vi bodde där är vissa ord alltid italienska i svenskan, fast de för min lillebror var engelska. Que kommer av bara farten...

Lilla H: Kan vi inte stoppa tillbaka lille O i din mage igen mamma!!! Arg 6-åring som fick på nöten av störig lillebror.

Lilla H: Kan jag få gå till gästerna? Varje dag säger hon det. Fast hon menar till grannarna. Varje dag säger vi till grannarna menar du. Whatever får vi till svar.

Lille O: Papi istället för pappa. Ordet pappa säger han inte längre, kort och gott är exilpappan papi. Vi vet inte vart det kommer ifrån, det är nog egen påhittat.

Lilla H: På restaurang på exilpappans födelsedag till servitören: Grazie mi amore. Hela restaurangen skrattade och allra mest hon! Samma misstag gjorde jag för nu många månader sedan i tullen när jag skulle säga senore. Mi amore kommer av bara farten då vi använder det mycket hemmavid....

Over and out.

Åh jo, Britta på middag, härligt att se henne efter alla dessa sommarsemester veckor. Och allt är som det alltid varit. Tänk att det är så jämt. Allt som vanligt i Sverige. Allt som vanligt här. Inget är ännu vanligt i Locarno. Men snart blir det förhoppningsvis alldeles som vanligt där.