Bye bye Sweden

Bye bye Sweden tänkte jag när vänner mailade oss denna bild där exilpappan och jag vinkar hejdå. Från det underbara huset på Tynningö. Vem hade kunnat tro att vi skulle lämna vårt drömland bella Italia för ett annat land än vårt hemland? Allra minst vi.

Mentalt så är vi ett steg längre ifrån Sverige när vi byter land igen, men geografiskt ett stenkast närmare. Vi längtar efter att flytta, men njuter av de sista dagarna här. Det är inte tudelat, att flytta, det är för nära och italienskan pratas ju även dit vi ska, vännerna här besöker vi enkelt på helger. Allt man egentligen behöver ha med sig för att uppskatta Locarno är ögonen, där växer Camelia överallt, palmer, citronträd och lövträd blandat. Där glittrar Lago Maggiore grönt och alpernas grönska består året runt, dock pudrade på topparna med vitt.

Jag tror vi kommer att trivas med enkelheten att fungera/flytta in i/förstå systemet i Schweiz, det fyrkantiga kan kännas taggigt men även som en lättnad efter att ha stångats med den italienska administrationen i ett år. Vi skrattade i mjugg igår, då flyttfirman vi bokat i juni ringde och sa tyvärr senora, vi kan inte komma på måndag som utlovat, det blir på onsdag... Pricken över i:et kan man säga, efter ett år i total förvirring över hur saker och ting fungerar. DET skulle inte kunna hända i Sverige, eller Schweiz heller fördendelen, men bor man i Italien måste man vara som ett träd som böjer sig för vinden vid behov.