Både tid och lust finns men sätter ändå punkt
Jag känner att jag är klar. Vi blev vagabond bloggen, utan att själva veta om det. Stockholm-Italien-Schweiz på ett år. Och vidare kommer vi att flytta. Men kanske först om några år. Här känns det bra. Som ett fantastiskt ställe att låta barnen växa upp, dessa småbarns år. Som ett fantastiskt ställe i södra Europa att vistas i. Klimatet, kulturen, maten och alper och stränder. Vi kommer att utnyttja alla naturtillgångar etc maximalt under vår tid här. Och vi kommer alltid att ta tillvara på språket italienska, vart vi än kommer att befinna oss.
Skolan är fantastisk och vi börjar "göra vänner" alla fyra här. Vi besöker Como varannan vecka och våra vänner där kommer med till oss. Vi pratar nu italienska ok vi som är över 33, de små barnen pratar nästintill flytande. Vi har lärt oss vissa osynliga koder och vi har svetsats samman oerhört som familj. Men det med har jag skrivit om. Och röda små rosetter vi knutit på vår gemensamma livstråd som familj ska jag fortsätta att skriva om, men i min privata dagbok.
Min blogg blev ett år gammal. Jag älskar att skriva och tid och lust finns till att fortsätta. Men bloggen om hur det känts att flytta utomlands med barn tror jag är slut nu. Imorgon fyller jag 34 år, i underbara oktober. Imorgon kommer jag inte att blogga här. Jag stänger denna bloggen. Den känns plötsligt för privat, det har ramlat in massa nya besökare. Jätteroligt! Men min intigritet slog samtidigt larm. Jag vill inte lämna ut barnen och jag känner att jag går balansgång där och ibland är det nog trespassing. Nu har jag skrivit om vår anpassning till ytisfamilj, om att bo i Italien och nu i södra Schweiz, att flytta utomlands med barn och alla dess utmaningar.
Jag dyker kanske upp igen, men som bara jag. Bara för att skriva. Om min kärlek till ord och dess innebörd.
Jag dimper in hos mina favvobloggar som betraktare och för att ibland lämna en kommentar. Och hoppas att alla andra inte tar samma beslut som mig. TACK alla ni som besökt Exilmamman. Ni osynliga men främst ni synliga. Tänk 100 besökare om dagen, jag menar så många "känner" jag ju inte! (och inser att det är ett litet antal jämfört med de "stora" bloggarna)Jag kommer alltid att vara nyfiken på vem du är som läst här ; ) Och tack ni som berikat genom många fina härliga och roliga kommentarer!
Skolan är fantastisk och vi börjar "göra vänner" alla fyra här. Vi besöker Como varannan vecka och våra vänner där kommer med till oss. Vi pratar nu italienska ok vi som är över 33, de små barnen pratar nästintill flytande. Vi har lärt oss vissa osynliga koder och vi har svetsats samman oerhört som familj. Men det med har jag skrivit om. Och röda små rosetter vi knutit på vår gemensamma livstråd som familj ska jag fortsätta att skriva om, men i min privata dagbok.
Min blogg blev ett år gammal. Jag älskar att skriva och tid och lust finns till att fortsätta. Men bloggen om hur det känts att flytta utomlands med barn tror jag är slut nu. Imorgon fyller jag 34 år, i underbara oktober. Imorgon kommer jag inte att blogga här. Jag stänger denna bloggen. Den känns plötsligt för privat, det har ramlat in massa nya besökare. Jätteroligt! Men min intigritet slog samtidigt larm. Jag vill inte lämna ut barnen och jag känner att jag går balansgång där och ibland är det nog trespassing. Nu har jag skrivit om vår anpassning till ytisfamilj, om att bo i Italien och nu i södra Schweiz, att flytta utomlands med barn och alla dess utmaningar.
Jag dyker kanske upp igen, men som bara jag. Bara för att skriva. Om min kärlek till ord och dess innebörd.
Jag dimper in hos mina favvobloggar som betraktare och för att ibland lämna en kommentar. Och hoppas att alla andra inte tar samma beslut som mig. TACK alla ni som besökt Exilmamman. Ni osynliga men främst ni synliga. Tänk 100 besökare om dagen, jag menar så många "känner" jag ju inte! (och inser att det är ett litet antal jämfört med de "stora" bloggarna)Jag kommer alltid att vara nyfiken på vem du är som läst här ; ) Och tack ni som berikat genom många fina härliga och roliga kommentarer!
posted by Var dags glimtarn at 11:47 fm
22 Comments:
Om inte jag vore så känslosam denna tid, så hade jag blivit bara ledsen över att läsa inlägget, men nu fäller jag även en tår. Det är fantastiskt hur man "lär känna" någon annan via ord flätade till berättelser. Nu när du försvinner känns som en nära bekant försvinner. Aj då. Inte för att jag inte förstår, för det gör jag, och respekterar beslutet. Men skriver du en bok någon gång i ditt liv, så vill jag köpa ett signerat exemplar!!! :) Jag fortsätter men min blogg. Den har ingen nisch, men kanske någon dag kommer vändningen och den får en inriktning, eller kanske inte, kanske blir bara det den är, en enkel blogg om mig och saker och ting i mitt liv (men inte jag heller vill lämna ut mig så mycket). Hälsa på då och då, vet jag! Det vore trevligt! Ha det bäst du och hela din familj! Kram
Jag är en av de osynliga. Kommer sakna din blogg, som jag har läst som lite break i jobbet. Underbart språk och härlig familj du verkar ha. Lycka till!
Sunflower - Tack snälla du. Jag SKA skriva en bok *S* piper in hos dig då när den är signerad och klar! Tack igen!
Anonymous - Hej :) Tack för det!
Mycket mycket synd att du slutar men också förståeligt. Har funderat över hur du haft tid...
Lycka till i fortsättningen.
Hälsningar
Maria i Georgien
...och jag tackar min lyckliga stjärna att jag ändå kommer att få veta hur ni har det! Jag förstår ditt beslut och respekterar det, men jag är inte klar! Inte klar med er flytt och allt ni företar er, alla frågor som dyker upp och alla underbara upplevelser ni lever... Så tack kära goda godheten för det!!
Maria - Hej : ) åh tidsbrist känns ändå som ett minne blott sen jag börjat jobba hemifrån (förutom mötesdagar kanske...).
Ina- Ciao bella, ja vi "syns" ändå! Jag är så glad att kära goda godheten har smittat av sig till andra! Ja, imorse kände jag bara att jag är klar....
Är en av de anonyma som följt de delar av ditt liv & leverne som du delat med dig av.
Tack för det!
You've got a wonderful and precious way with words!!
(Det låter bättre att säja så på engelska, tycker jag)
Förstår och respekterar ditt beslut. Och passar oxå på att sända ett innerligt menat GRATTIS på din födelsedag!
Kommer att skna dig, men önskar dig och de dina allt gott!
Ciao, Bella!! ;-)
/Zoe
Först vill jag säga grattis på 34-årsdagen! Då är vi nästan precis lika gamla du och jag- födda i vågens tecken.
Och så vill jag även säga att jag kommer att sakna din blogg oerhört- även om jag sista tiden kanske inte har haft tid att kommentera så mycket som jag önskat. Men- läst har jag gjort varje dag.
Hoppas vi hörs igen!
Hej Exil-mamman, har hittat till din sida genom prinsessmamman. Är en av de osynliga, ockå en kort tids exil-mamma. Det har varit kul att läsa om era erfarenheter.
Jag önskar lycka och välgång i framtiden. Tack för den här tiden!
Kram Ulle
Jag blir alldeles rörd av alla era kommentarer....
Zoe - Hej! Jag blir oerhrt glad av din kommentar, jag läste den igår och satte mig ner och skrev mer på mitt okprojekt, orden strömmade efter din upplyftande kommentar :)(och jag tänker ha en kul dag, tack!)
Sara - ciao, ja vi delar nästan compleanno, harbott i samma trakter och verkar dela intressen med, lustigt sånt där... Jag kommer att titta in hos dig titt som tätt! a presto.
Ulle - hej, lika kul varje gång en osynlig visar sig : ) Kul att du besökt mig här och tack!
Jag är också en av de osynliga som läst dina berättelser om ert liv i italien och nu i schweiz.
Jag instämmer med "anonym" här ovan om att du har ett underbart språk och att din familj verkar otroligt härlig.
Du skriver så positivt om ert liv och ni verkar ha hittat till paradiset på jorden, verkligen. Ni verkar verkligen veta hur man ska ta vara på varje stund i sitt liv och njuta av varje dag. Er sammanhållning måste vara enastående. All lycka till er!
Hoppas att jag en dag hittar mitt paradis jag också.
Sarachella- Tack och jag ska vinka om och när!
Ulrika - Tack så mycket. Jag blir igen väldigt glad av att läsa att andra gillar hur jag skriver. Ja vi tar vara på livet och nuet kanske därför är sammahållningen stark med, allt har ju inte varit lätt och svårigheterna kommer ibland, så klart, men vi tacklar dem rätt bra tror jag.. Några år utomlands gör en gott, det tror jag verkligen på.
Åh kommer sakna din blogg MASSOR!
Moderna - Och jag saknar redan att skriva små korta inlägg så jag funderar över vad jag vill skriva och återkommer med annan blogg, tror jag ; )
Jag kommer verkligenatt sakna dina inlägg, och hoppas verkligen att du dyker upp igen i någon form! Ett stort lycka till till er alla i framtiden (men jag tror det kommer att gå bara bra =).
Hej Myran och tack så mycket!
Nej, jag har ångrat mig! Jag tycker inte alls att det är ok längre - jag vill att du ska uppdatera!! Jag vill läsa hur det går för lilla H och lilla O med allt. Jag är inte alls överens med ditt beslut *sakna* :´o(
Jag håller med Ina!
Kollar varje dag i fall du ändrat dig....
Barbro
Även jag är en av de osynliga. Varje dag har jag börjat arbetsdagen med att läsa din blogg. Har varit en glädje och ynnest att få följa dig och din familjs liv. Älskar ditt sätt att skriva. Underbart att läsa om allt lilla O och lilla H hittar på och spännande att läsa om deras kamp att hitta sin plats i ett nytt land. Det kommer att bli tomt efter dig Exilmamman. Ett hjärtligt grattis på din födelsedag och önskar dig och din familj all lycka i framtiden. Kommer nog kika in här då och då i hopp om att du kanske, kanske har ändrat dig.
/En trogen läsare
INa, Barbro och anonymous - först tack, men jag har inte ännu ändrat mig. Däremot funderar jag på hur jag vill dyka upp igen sas, jag kommer då skriva vart jag är här lite senare. Anonymous, jag blir jätteglad för alla fina kommentarer och tack jag hade en härlig födelsedag!
Jag kanske inte är helt anonym för några gånger har jag kommenterat det du skrivit. Men jag är nog ändå mer anonym än de flesta som dagligen skriver.
Jag har läst lite sporadiskt i mån av tid och jag kan bara hålla med övriga här att du skriver på ett underbart sätt och att det är synd att du slutar. Hoppas få se ditt skrivande i en annan blogg en dag.
Ha det så bra i ert nya land och sköt om familjen.
Tack Malin, jag blir jätteglad av ditt inlägg!
Skicka en kommentar
<< Home