Är jag italiensk nu mammma?

För jag bor i Italien och snart pratar jag italienskan lika bra som alla andra barn, är jag italiensk nu eller först när jag pratar italienskan så bra mamma?

-Oliver snart 4 år

Barns logik är ju sååååååå underbar.

Båda barnen har nu ett litet genombrott (men de kämpar de små liven än, men ändå glada, men urtrötta efter en dagisdag) båda två har anammat den italienska melodin perfekt i mina öron. Även mamma säger de på italienskt vis (Maaaamma) och pappa är pappio för Oliver, vet inte hur det blev så... Vet att Henrik kallat sin pappa för paps hela livet, kanske Henrik med får ett annat pappa namn :) Hannah presenterar sig förövrigt som Anna..... Buhu, vi som älskar namnet Hannah, men italienarna uttalat h som acca och kan inte säga det som vi gör, så det blir kort och gott Anna.

Snart kommer en liten Nina hit, kompis till Hannah och båda flickorna har längtat, så Henrik och Karin och Oliver tar en lång promenad runt Cernobbio och så möts vi senare på en fika vid vattnet så att tjejerna få lite ensamtid och tid att knyta an i fred.

Hannah har fått en isbjörn av sin morfar för flera år sedan och den är hennes favorit och den tas med överallt, givetvis då även till dagis och isbjörnen har olika kläder varje dag. Numer heter den inte isbjörnen (som aldrig döpts till något annat, det är en isbjörn kort och gott säger Hannah när man frågar vad den heter), nu heter den orsa bianco = isbjörn på italienska.

Nu några timmar senare är Nina här, hennes enormt trevliga mamma bad om ursäkt för sin 2 timmar sena ankomst (Henrik mfl hann redan komma tillbaka från promenaden….) och sa att jag latinamerikan kan inte hålla tider. Så vet vi nu det. Själv åkte jag på att leka med barbie under denna väntan :) Men hon är grymt charmig och sliter som mamma till en liten lillasyster till Nina som de tror är ett bokstavsbarn. Cristina, mamma till Nina, är designer av accessoarer och kläder, ursnygga etniska kläder och rakt på som hon är frågade hon om jag inte kan vara modell för dem nu när nya kollektionen är klar. Hey, 33 bast och modell, klart jag ställer upp (man blir ju smickrad pga åldern och tänker inte låta några tåg passera, tar chansen att få lite snygga kläder haha), men tyvärr är jag inte så fotogentik om det inte är en mycket duktig sminkös på plats, men det skulle det vara. Tur det för då kan hon/han trolla bort de mörka ringarna under ögonen jag är född med :) Så kan jag ju passa på att ta med Henrik på restaurang på kvällen, uppsminkad och egotrippad *S*.

Vi bestämde att tjejerna ska få en timmes lektion i veckan ala lekmodellen med alfabetet och räknetal, färger etc i italienska dvs. hur de uttalas så att de kan dem för när de börjar skolan nästa år. Alltså inte för att lära sig alfabetet, det kunde Hannah vid 3 års ålder men då italienska alfabetet ”bara” innehåller 21 bokstäver och alla apostrofer etc. är annorlunda och räknetalen är rätt komplicerade tycker jag att uttala. Här kan alla barn läsa och skriva vid 4-5 års ålder säger de och de lär sig genom att de har förklippta bokstäver och lär sig först ljuda orden. De hävdar att ett barn kan och vill skriva och läsa tidigt men att motoriken inte är klar för att lära sig skriva bokstäverna själva. Därav använder man modellbokstäver. Intressant att se ett annat system. Det finns ett bord på förskolan dit man kan gå om man vill leka med alfabetet som de säger, helt frivilligt men ett mycket populärt bord. Något annat som är annorlunda är att här lär man sig skrivstil från början, de skriver så vackert att jag inte kan läsa vad det står ibland! Som min farmor skrev…. Så denna "lektion" varje vecka är för att våra barn inte ska vara efter från början utan kunna hänge med i undervisningen. Men det är en lektimme, men med bokstäver och siffror.

Oliver får gå han med denna timme i veckan men han är inte road av alfabetet så han får testa om han tycker det är kul några gånger. Men färgerna etc. kan han ju hänga med på! Fast han är lite färgblind lillen tror vi, han säger alltid grönt om rött och vice versa och ligger färgerna bredvid varandra säger han att han inte vet vilken färg någon av dem är och chansar på blå… Hannah älskar att skriva och börjar så smått knäcka läskoden och vill jämt stava så jag tror hon skulle tycka var mycket kul med en dito timme, utan att själv inse nyttan. Nu låter det hysteriskt mycket aktiviteter eller hur. Instämmer. Men förutom en timme i veckan med italienska för att klara skolan nästa år så blir det en kurs, ballett eller tennis. Simning för Oliver som bara är 4. Men jag har sagt det förut, här umgås man på aktiviteterna, man går inte hem till varandra på samma sätt som i Sverige om inte föräldrarna känner varandra väl. Men alla föräldrar umgås med varandra då barnen kursar, det ligger alltid en kaffebar intill. Mycket är mer genomtänkt kring barnen här, i varje bar (kaffebar då) och restaurang finns något för barnen, de syns får ta plats men alla uppfostrar allas barn vilket gör att barnen lär sig respekt för alla vuxna och speciellt för den person de är hemma hos, den restaurangen de är på visar de respekt för kyparen och tackar honom artigt och i skolan sin fröken etc. Tror detta går hand i hand med att barnen syns och får ta plats, alla introducerar sig ordentligt och hälsar glatt och berömmer barnen för ditten och datten men kräver respekt tillbaka. Säger ifrån när något är tokigt i deras uppförande. Men utan att gorma eller vara respektlös tillbaka. Mycket fin barnkultur här i Italien, vad jag har sett so far. Barnen är välkomna överallt på alla tider.

Henrik är i Como med Karin och Oliver och ikväll kommer Raffaele och Malin på lite sushi och vin! Nina hämtas när de slutar leka bra bestämde vi, bättre än att hitta på en lämplig tid, jag ringer den trötta Cristina som varit ensam med sina barn i 3 veckor nu…

Jag frågade Cristina om ballett som Hannah så gärna vill dansa och hon sa att här är det på största allvar och man måste gå två gånger i veckan. Hm, vet inte hur jag ställer mig till det. Cristina intygade att det var en mycket bra fröken och att hennes dotter älskar det och lilla Nina verkar vara som Hannah, en klättrig och inte så supertjejig tjej i sina lekar. Vi kanske ska åka och titta. Hannah och Nina leker jättebra och Hannah plockar upp flera italienska ord. Nina har bott här i 3 år men tidigare gått på internationella skolan så hennes italienska är ok men begränsad, hon är med tyst på dagarna på dagis. Idag har iaf Hannah lärt sig säga min tur, nej vänta, kom så går vi! Nina som annars pratar engelska väljer att prata italienska med Hannah, och Hannah säger faktiskt lite ord tillbaka. Jag vet inte varför man säger att barn är som svampar men jag förstår ju uttryckets innebörd och kommer inte på något bättre att skriva. Men varför som en svamp, kan en svamp absorbera mycket vätska, är det därför? Berätta gärna för mig hur ordspråket uppkom :) Barn är som tvättsvampar vore kanske annars bättre *S*

Lördag och jag har inte vari ute ännu, men när Henrik och Karin kommer tillbaka så ska jag ner på lokala marknaden 100 m från huset och köpa upp veckans frukt och grönsaker!

Buona Domenica! (trevlig söndag som nog översätts trevlig helg!)