Det är långt ifrån stressigt i en paus...

Ja en vardagspaus då. En paus från att vara 2 hårt arbetande heltidsföräldrar med tiden som fiende. Åtminstonde upplevde vi det så. Utan att förringa det livet, vi älskar båda att jobba, våra familjer och våra vänner hemma saknar vi såklart. Sverige är vårt hemland. Men en paus kan ju vara varmt välkommen fast man gillar sitt liv i Sverige! Att testa något annat är kanske få förunnat men vi ville iaf inte gå miste om chansen när vi fick den. Läste i somras en debattartikel om varför man inte kan få jobba och vara på toppen av sin kariärr vid 55-65, om man vill. Tror debatten grundade sig i att en svenska vid 60 års ålder är ordförande för FN, om jag inte minns fel. Ja varför inte? Nu är barnen små och behöver oss mer än när vi är 60 får man tro och personligen tar jag hellre en del av min "pensis tid" nu, OM jag får må bra senare i livet vill säga. Och det kan man ju inte veta. Denna chans lär inte återkomma, eller åtminstonde är sannolikheten rätt liten för det.

Det var en härlig dag idag 17 grader och inte ett moln på himlen! Jag körde barnen till dagis och pratade lite med Monica och Sabrina. Hannah är lugn och verkar tillfreds, hon leker med andra men leken blir oftast inte så lång eftersom hon inte talar italienska. Men hon är glad och äter allt varje dag (notera 4 tallrikar med mat!) och vill gärna vara med och duka och servera maten. Tror jag det, då syns hon ju och får känna sig delaktig. Oliver ville inte gå in idag, på så sätt uppkom samtalet och jag tog helt sonika med mig Hannah in till Olivers rum. Monica sa javisst och att hon är helt flexibel med sådant. Hannah ger Oliver den trygghet han behöver och hon själv som verkar entra 6 års trotset vill nog gärna känna sig behövd. Kändes som ett bra samtal där vi alla sa att lite mer tid, sen pratar vi igen om detta. Jag hymlar inte för barnen eller uppmanar dem att vara modiga, jag säger som det är, det är tufft nu för att bekräfta det de känner. Men fyller givetvis i att till våren pratar de italienska som små vattenfall. Jag mantarar samma sak varje gång diskussionen uppkommer och de nöjer sig med det svaret. Jag är glad att de berättar att och vad som är jobbigt med, att vi alla kan tala känslor. Jag har slutat ställa frågor om dagen då jag märkte att de blev pressade, nu berättar de självmant. Men man måste väl fela först för att sedan hitta den bästa vägen för alla. Men som mamma vill man ju gärna veta :)

På tal om 6 års trotset begynnande här hos oss läste jag i Anna Wahlgrens bok och även de andra böcker jag har säger samma sak. 6 åringen är inte glad utan mest arg och svår. En tid där barnet är som förbytt. Hm…säger jag bara, vart tog vår vänliga, glada, charmiga, roliga tös vägen? Väntar in henne igen, som tur är får vi ju glimtar av vår Hannah iaf så vi överlever väl :) Så nu är det alltså dags att sätta gränser igen, men för ett större barn vilket är svårare tycker jag. Hon har ju varit en ängel länge länge och med flytten kanske vi bygger på trotset, vem vet. Min mamma har alltid sagt att Hannah varit en ängel väldigt länge och undrat när denna nya fas skulle entra... Hm, nu har det hänt :) Oliver snart 4 år har istället blivit lugn och det går bra att resonera med honom. En liten darling som gillar närhet och sina fantasilekar med syrran.

Idag har ”lyxmamman” varit nere i Como (tog bilen själv, heja mig för att jag hittar och hittar parkering!) träffade glada Cecilia och fick min rundvisning, vi avslutade med en lunch på Pernillas restaurang. Det är inte synd om mig direkt, en fantastisk skön dag med många skratt.

Pernilla lagar all mat själv, Mamma Mia, hon är en fantastisk kock! En minestronesoppa kan smaka fantastiskt mustigt och gott! Cecilia och jag pratade om lite olika affärsidéer som alltid är kul samt om man kan vara jämställd trots att den ena partnern är hemma, och som vår situation där den ena jobbar litegrann och den andra väldigt mycket (stundom iaf). Hennes man reser mycket liksom Henrik. Men vi enades om att vi tror att det går relativt bra och vi kanske ska komponera ett recept på hur man kan lyckas :) Attityden har vi iaf, det brukar jag komma långt på annars...

Barnen och jag var i parken vid vattnet efter dagis, pannkakor till middag, nu leker de i sitt rum och jag och Henrik ska nu dricka varsinn latte, so long!

Dagens ord: Pranzo =lunch