Julgran beställd inför nästa helg. Julen räddad :)

Det blev ingen blogg i igår. Detta beror på att då jag skulle skriva bloggen låg jag istället och ojade mig stort. Henrik och jag hade fått leverans på en taklampa och den har ca 30 handblåsta glaskupor som ska ”monteras” på. Jag stod på en stol och testade en ”kupa” lite här och var utan att finna dess rätta ställe att sitta, jag snubblade, glaskupan gick i 1000 bitar och (oersättlig) jag föll rätt ner på knät och min knäskål hade en ”pip” i mitten sas, ser inte så bra ut. Ordentligt lindat och hoppas envist slippa sjukhusbesök.

Efter många om och men bestämde jag mig för att följa med till Majorie och Dion som bor i grannbyn men som är från sydafrika. Lindade knät och fick ett glasrödvin i handen väl framme :) Jag hade på känn och sa till Henrik på vägen dit, att jag tror att dessa människor tror jag vi kommer att gilla skarpt. Vi skulle ”bara” komma på en aperativo men väl där flög tiden och vi lämnade 24.00 med två sovande barn, en riktigt kul kväll. Däremot undrar jag hur de kan bo där de gör, förvisso otroligt vacker utsikt men vägen upp till huset skulle jag inte vilja köra varje dag, hjälp så smalt och trångt i svängarna att man får backa och köra framåt och backa och köra framåt flera gånger innan man kommer igenom kurvorna. Och vi har ingen stor kombi utan en liten en….

Jag hann i alla fall köra Hannah och Nina till tennisen igår före jag ramlade.Hämtade barnen tidigt då jag var på ett föräldramöte först som slutade strax före 15.00. Det handlade om våra barn som ska börja första klass nästa år, våran lilla Hannah alltså. 22 elever i varje klass blir det och föräldrarna klagade på detta, men då man sa två lärare i varje klass så blev det lugnt. Själv satt jag tyst och tänkte att de vet inte hur bra det är med ”bara” 22 elever i varje klass och sen om det är 2 lärare med så är det ju fenomenalt! Jag förvånades över hur mycket jag förstod, men skulle någon fråga mig något så skulle jag inte kunna prata. Kanske har jag tagit ett litet trappsteg uppåt när det handlar om italienskan.

Nu har Henrik och jag två val före 30:e november. Vilken av dessa två lärare vill vi att Hannah ska ha. Maria-Rosa som varit på skolan sen 1970 och känt Maria Montessori ( inte viktigt för beslutet för oss iofs men hon framhöll hur bra inlärningsmetodiken är och kan den ju väldigt väl) och verkar vara en mycket uppskattad lärarinna på skolan. Men strikt med. Den andra Stephania, ung, kanske 30 år, jobbat som lärare i 8 år. Verkar snäll men kunnig. Väljer man Maria-Rosa så kommer barnen bara ha henne i 2 år, sen tar den andra fröken över i klassrummet, då hon ska pensioneras. Väljer man Stephania har barnen henne hela vägen upp till 5:an (där sluter skolan sas, sen byter man till en ny skola). Spontant känns det som om att det blir Stephania, för alla andra vill ha den andra och jag vill inte att Hannah ska få nya lärare hela tiden då hon redan fått det iom flytten. Hannah är mjuk som person men väldigt prestationsinriktad så press behöver hon inte på sig, snarare tvärtom. Stephania verkar mjukare. Jag tänkte faktiskt på människor jag känner som dessa två personer påminner mig om och då känns det som om jag känner en Stephania som just är lärare. Låter kanske knäppt men kändes bra att tänka så och sätta den personen med Hannah, tror den kemin är mer rätt just nu iallafall. Men egentligen handlar det väl mest om vilka kompisar som kommer med i den klassen. Samt ska jag fråga om de båda är vana med utländska barn. Visst kommer Hannah prata italienska nästa höst men det är hennes andra språk.

Idag har vi tvättat och hängt tvätten på lilla balkongen, strålande sol, 12 grader och det känns kyligt, men tvätten torkar faktiskt ändå på en dag. Vi åkte till Comostad, så vacker och charmig att jag känner att där kan man vara varje helg och känna att det ändå är lika charmigt. Vi gick ner till parken och barnen lekte där. Vi frös och gick och åt lunch. Vi köpte en köksassistent då jag saknar så att baka och jag alltid lånat mammas förut, vilket är lite svårt nu :) Vi beställde en julgran från Schweiz som kommer nästa lördag, dryga 3 meter lång! Snart ska vi bullbaka och kavla pepparkakshjärtan och hänga dem i fönstren. En till varje person som kommer att fira julen hos oss har barnen önskat :)

Igår efter skolan ropade flera barn på Hannah. Hannah höll Nina i handen då jag hämtade henne med eftersom hennes mamma är i Berlin och frågade om jag kunde köra henne till tennisen. Jag tror att kombinationen av att hålla en kompis i handen och få uppmärksamhet av en annan styrkte henne enormt, hon log hela hon. Jag tror att jag nojjat mig lite mycket för Hannah. Igår fick vi reda på att alla andra utländska barn bråkat och varit riktigt ledsna vid lämning. Vi har ju haft klagomål från våra barn men inga tårar, vi känner oss tacksamma.... Jag var hos rektorn dock igår och hon berömde min usla italienska, snälla människa, jag var där för att Oliver vill byta till Hannahs klass trots att han har kompisar i sin. Nu har detta tjatats om så länge från Oliver utan att gå över och eftersom Hannah bara går där en termin till och Oliver faktiskt i 1 1/2 år till så ställde jag frågan. Jag kände mig stolt att kliva in där, jag är skyldig mitt barn att han har det så bra som möjligt, men att boka möte med rektorn här är något mycket viktigt och inget man gör i onödan. Skönt att ta sig själv i kragen ibland, ingen bragd men ändå kände jag att nu testar vi inte längre då tjatet inte upphör. Och jag antar har grund i något. Jag fick med mig Clara som pratar engelska (men det behövdes inte!) båda sa direkt att de ska prata med lärarna och ge svar så snart som möjligt.

Nu vill Oliver spela yogikort, hejhej!

Classe=klass