Mest om italienskan och italienska vanor

Solen skiner i Cernobbio/Como och det är 14 grader varmt. Det känns varmt, jag har bara en lättfodrad kavaj över en långarmad t-shirt men 14 grader är ju inte varmt. Det är lite subtropiskt klimat här så när det regnar och är molnigt känns det istället jätterått. Men italienarna har mer kläder än min nyinköpta kavaj på sig, de har tom mössor på de små barnen... Såg på väderkanalen som jag blivit beroende av (supersvensk antagligen) att det ska bli sämre till helgen, givetvis, vi ska ju få gäster…

Allt gick tillslut bra imorse,först hade vi ett samtal Oliver, Hannah och jag vid frukosten. Henrik pussade hejdå vid 7.45 typ, gjorde frukost åt oss utan att hinna äta själv. Henrik i ett nötskal. Vår frukostmkille som Hannah säger :) Tacksamma för det, det är det bästa som finns kan jag tycka, att frukosten står klar när man vaknar. Latte, ägg, bröd och massa pålägg och alltid frukt och grönsaker när Henrik gör frukost. Mmmm. Samtalet började med att Hannah sa: Jag ORKAR inte gå på dagis idag. Är du trött? Nej jag ORKAR inte vara tyst en hel dag till! Då sa jag snabbt, men du behöver inte vara tyst. Du kan ett språk de inte kan men prata kan du ju! Prata svenska. Sen kom frågorna: hur säger man jag, jag vill, nej tack, min tur etc. Sen frågade jag dem olika saker hela frukosten och Hannah svarade på rätt saker och jag ser hur mycket hon vill lära sig. Nästan läskigt att se en 5 åring så koncentrerad och dedikerad… Oliver bryr sig inte så mycket om att prata rätt eller inte alls.

I bilen sa Oliver att NEJ jag tänker inte gå idag jag är för sur för det! Testa att le Oliver, då brukar det kännas lite bättre, om man ler mycket så blir andra glada och ler tillbaka och vill vara med en. Är det sant? Testa. När vi kom så skulle Hannah direkt till gymnastiksalen så vi pussades och Oliver och jag gick in till Monica. Buongiorno Senora, Oliver log massor. Han log massor mot alla :) Alla log tillbaka och sa ciao Oliver. Pust, det fungerade. Han satte sig vid Monica och alfabetsbordet. Han skrev sitt namn med gemener och mycket stor möda. Alla var imponerade inklusive jag själv. Handstilen var nästan oläsbar men rätt bokstäver i rätt ordning. Någon frågade om inte O:et hade en apostrof, men nej sa han. Stolt gick han till måla bordet istället, sa Come ti chiami (vad heter du) till den killen som han kallar för sin kompis. Jacko svarade han och såg mycket förvånad ut. Jaha, mamma Jacko heter min kompis. Sen fick jag en puss och gick ut.

Skulle precis köra iväg så kom Cristina och frågade om jag skulle ta en kaffe snabbt först. Jepp, visst, gott. 15 minuter stod vi och drack vår morgonkaffe och hann konstatera att hennes man och min man sitter på samma plan, sammanträffanden är häftiga tycker jag.

Jag skulle älska om någon startade kaffebarer i Sverige vid förskolor, lekplatser etc. Här sitter man inte ner och snackar i 58 minuter, här tar man en stark god kopp kaffe, ståendes, babblandes om någon står bredvid, tackar för kaffet och går. Behovet tillfredsställt. Perfekt sätt att börja dagen på innan man ska göra alla sina måsten. Även då man kommer tillbaka till dagis för att hämta, så gott att hinna ta en snabb kaffe först, och inga 35 spänn här utan 8 dito för en latte/cappuchi/macciato. Grindarna öppnas 15.30 och innan dess är det omöjligt att hämta och för att få en parkering måste man vara där tidigt eller sent och jag hämtar hellre tidigt så jag hinner tanka kaffebehovet först. Samma sak vid de flesta lekplatser här, en kaffebar invid, placerad så att man ser sina barn, ofta står man då utomhus.

Men här finns massor med saker jag nu ser när det handlar om barn som jag inte gillar. Italienarna gör allt för sina barn i mångt och mycket, även björntjänster, i mina ögon. Kan ni tänka er att få en lapp där det står, träna era barn att ta ett nej samt att äta grönsaker??? Jag trodde mina ögon skulle ploppa ur, förstod jag rätt? Då fick jag svaret att många italienare säger inte nej till sina barn, de får äta vad de vill etc. Fick höra att våra barn äter så bra TROTS att Oliver har haft en matstrejkar period och bara ätit pastabianchi (pasta med parmesan och ev gräddsås) så har han tydligen ätit grönsaker. Pust. Men nu börjar han äta kött och andra proteiner igen, efter det att vi slutat tjata… Man lär sig hela tiden :=O

Jag tar tillbaka allt jag sa igår om att min italienska börjar lossna lite, hade min första lektion idag och jag är usel. Fattade lite av vad hon sa och kunde inte svara…. Nu förstår jag hur barnen känner sig hela dagarna. Nyttigt ja, men tufft helt enkelt. Massor av läxor till på onsdag nästa vecka. Ska läsa lite varje dag, måste det, jag vill prata!

Måste skriva mer på min bok, nu har jag latat mig länge nog, eller jag har jobbat på relationer och har faktiskt nu flera som jag känner att jag kan prata med och ha ett bra och kul utbyte med, ja hela 6 stycken om man tar alla trevliga jag träffat…. Inte så dåligt men på förskolan är det 3 och utanför skolan samma nuffra. Nu ska jag först skriva inbjudningar till Olivers kalas!