Krock...krock och tapperhet...

Idag har vi inga gäster och solen har lyst som en propp hela dagen, typsikt...

Torsdagen började tidigt kan man säga då det blåste oerhört mycket ute i natt! Jag vaknade av vinande vind och att luften inne kändes så fräsch, och kall. Jag gick upp och såg att våra balkong dörrar stod vidöppna. Vi hade inte stängt stål luckorna utanför i natt och då hade dörrarna alltså lyckats blåsa upp helt! De där gröna ståldörrarna är inte bara skydd mot inbrott utan även håller de regn och vind borta. Sen sov jag till 10.00, fick sovmorgon och det var oerhört skönt. Vaknade av en Hannah puss och att hon viskade att hon bäddat sin säng och klätt sig färdigt :) Henrik lämnade barnen och jag somnade om.

Jag har inte ännu ”erkänt” att jag nu krockat vår nya bil 2 ggr på en vecka. Här är så oerhört mycket bilar överallt och nej jag har inte kört in i någon och ingen har heller kört in i mig *peppar, peppar*. Men här är så trångt! Alla ska upp och ner och vända på samma smala gata, där även vägarbetare etc. trängs med den vanliga trafiken. Två gånger har jag nu blivit trängd så illa att jag i förra veckan fick ett par stora järngrindar stängda på bilen, jag kom ingenstans satt fast mellan en bil framför och en bakom… Ena bakdörren ordentligt tilltryckt… Idag på den smala gatan vid dagis så stod en bil parkerad helt galet precis när man svänger in på den gatan och tog upp hälften av utrymmet, galet för där kör massor av bilar in och ut och får då vänta bakom den parkerade bilen och ta fart och hoppas att ingen kommer runt hörnan om man ska ut. Jag svängde in, en lastbil skulle precis köra ut och såg mig i sista sekunden, jag trängde mig in någon decimeter ifrån en stenmur så att han skulle komma ut (tutade och betedde sig men jag kunde ju knappast backa in på en stor huvudled!) RASP hörde jag, stål ljud…. Klev ur bilen, såg inget, jag var ju inte mot stenmuren men det var på den sidan jag senare upptäckte att vår fälg och vårt framdäck är uppkluvet. Undrar nu mest vad som händer nästa gång *gulp* det känns svårt att undvika! Och inte heller kul att komma hem och berätta...

Efter dagis så ville Hannah gärna leka på gården med de andra barnen, hon ville inte gå och Oliver satt och pratade en dryg timme innan vi kunde locka med oss henne. Och jag ville låta henne vara. Men hon lekte inte direkt med de andra barnen utan försökte komma med i deras olika lekar. Hon är så modig, så tapper, en kämpe. Jag observerade hur hon sökte kontakt, sprang bredvid i en kull lek men kom liksom aldrig riktigt in i den. Hon tog en pinne satte sig bredvid en tjej som ritade med en dito i sanden, Hannah älskar sånt. Hannah ritade en kanin och flickan tittade och gick. Inte demostrativt alls men skulle gå hem och timingen var bara usel. Hon kom och sa att ingen vill leka med henne (men inte ledsamt, konstaterande), lek på du då sa jag så självklart jag kunde. Ja så fortsatte det men titt som tätt kom små killar och sa ciao till Oliver, han verkar ha flera kompisar. Det är svårare för Hannah. Jag beundrar hennes tapperhet och outröttlighet. Men hon är inte helt utan kompisar. En asiatisk kille som pratar engelska i hennes klass och hon leker ibland, även en flicka som heter Ella gillar hon. Men Nina hälsar knappt på henne och de verkar vara långt ifrån lika gamla känner jag och Hannah säger själv att hon tycker att hon är lite barnslig :) Men jag är övertygad om att Hannah kommer få många vänner när hon pratar italienska. Hon är verkligen framåt. Idag frågade hon om jag trodde att hon pratar italienska den dagen hon börjar skolan, lilla vän. Det kunde jag i alla fall lova då det nästan är ett år dit.

Imorgon är det inskrivning i skolan för Hannah, ska bli intressant att träffa hennes lärarinna och se hur det går till. Har hört att det är en bra fröken men ganska strikt. Få se vad mitt intryck blir. Först måste bilen förbi verkstaden bara…

Om en vecka kommer Hannah och Olivers bästisar, tror det blir ett bra break för dem!

Henrik ska ut och bowla med Raffaelle ikväll, nu börjar hans kontaktknyteri :=) Imorgon ska vi på aperativo till Majorie och Dion från sydafrika vilket ska bli kul. Majorie ringde idag och sa att vägen upp till deras hus är riktigt smal och att det inte är ovanligt att deras gäster har mindre olyckor på väg upp och sa att vi kan parkera på gatan istället om vi vill. INGA flera bucklor tack!