Lycka är en vän....

Stor lycka när O och Hvaknade på söndagsmorgonen och deras allra käraste kompisar sov en trappa upp. Alla 4 barnen sprang på varandra och lyckan var fullständig:) Jag var hemma och fixade inför O:s kalas i söndags, maken, min mamma och barnen med J och hans barn var ute i flera timmar och lekte och såg sig om. De kom hem 30 minuter före kalaset och alla bullar och kakor var färdigbakade och kalasbordet dukat, ballongerna uppblåsta.

Skaran barn var olik från föregående år då här var :en liten halv-engelsk/halv-peruan kille, 2 halv-skottar/halv-columbianska tjejer, en liten kille från sydafrika, 3 svenska tjejer som bor i Italien samt Simon och Matilda från Sverige som ju även bor där och våra små då. 11 barn och det var roligt att se dem fiska fiskdamm etc, ala svenska traditioner. Alla föräldrar följde storögt efter :)

Vi serverade glögg och lussebullar till de vuxna, de flesta tyckte det var gott men mest njöt nog de svenskar som är bosatta här.. Tiden gick och som vanligt i detta land gick de flesta hem allt för sent. Inga 2 timmars kalas här inte. En glad liten 4-åring var det som nattades igår kväll iallafall.

När barnen sov tog maken, jag, mamma och J en pizza och vin. Telefonen ringde och det var Alessandro som är Sonias bror (hon som lär mig italienska) och som bor mitt över gatan. Han pratar knapphändig engelska och jag trodde han frågade om han kunde ringa upp efter ett tag. Men innan vi la på förstod jag att han sa att han gärna är barnvakt istället för sin syster som jag frågat om hon skulle vilja vara det någon gång, dvs om hon inte kan då vi behöver det. Han kom över, det var det han sa om det var ok om han kom istället för att prata i telefon, haha typiskt italienare tycker jag. Konversationer tar man in persona :) Han kom, hälsade på maken som han inte sett förut och sa egentligen inte något mer än just hej. Vi pratade lite om det här med att vara barnvakt och han är ofta det till sin ena systers barn. Just när han skulle gå, typ 3 minuter senare, frågade maken om han ville ha ett glas vin och han vände på en 5-öring :) Sen satt vi här och skrattade gott i en god timme då vi diskuterade maffian, statsmakten i Italien, att min mamma som var här igår är både skild och omgift (inte så vanligt här) och detta genom ett lexikon och mycket charader och knapphändig italienska, allt går! Han erbjöd sig att sitta barnvakt på fredag då vi berättade att vi är bortbjudna.

Det blir första gången vi har barnvakt men när man såg hur kul han och barnen hade sist han kom hit så känns det inte så nervöst. Lite för att han är man men det är ju hemskt orättvist jag vet. Han bor mitt över gatan och hans syster är en vän. Främst är han väldigt go och det känns som om att detta syskonpar kommer att förbli våra vänner länge.

O har högfeber idag, deras vänner är kvar och det är dags för mig att slå in lite presenter, vi hoppas att hans feber lägger sig till imorgon den 29 november då vår lillkille blir hela 4 år!