måndag, juli 17, 2006

Stockholms skärgård

Jag känner mig för att skriva en dikt. Men jag ska skona er. Minns min gamla pinsamma diktsamling från 14 års åldern. Fast med ett leende idag. Fast ändå, kanske bara tre rader funderar jag vidare.

Här sitter vi med en utsikt som är som gjord att beskrivas i en dikt. I en miljö, på en ö, i ett vitt hus, på ett berg. När jag tittar ut över vattnet står en fyr i mitten, mjukt belyst, sjön ligger spegelblank och det är knäpptyst. Om inte tangenternas stumma klickande hördes, helt knäpptyst. Ändå bara 20 minuter från Slussen och liv och rörelse.

Idag har vi varit på blåbärsjakt, vi har låtsats att skogen är vår, bara vår, lilla H och jag. I flera timmar har husets tillhörande höns upptagit lille O och lilla H. Det kommer inte att gå någon nöd på de frigående hönsen dessa två veckor. Inte ens blåbären går de miste om. Tuppen har vi döpt till kungen. De vita hönsen heter Nina, Chiara och Emma, de svarta heter Giacomo, Cameron och Elias. Efter barnens bästisar "hemma" i Italien. Hemma, vart det nu är. Hemma är för mig när vi fyra är tillsammans, där vi andas och har en vardag. Ja, så är det nog. För just nu är ljuvliga Tynningö hemma, huset har vi döpt till casa bianca. Annars är hemma casa Rosa i Italien, till september vill säga. Då är hemma casa bella vista.

Att äga är tydligen inte vår melodi. Uppenbarligen. Det är härligt att inte äga mer än man kan ta med sig upp i ett träd. En ny upplevelse för oss. Ett nytt "tillstånd". Då får man möjlighet att bo i både casa Rosa, casa Bianca och casa bella vista. Men, så smyger det sig på. Viljan att odla rötter. Ett lagom litet sommarhus på Tynningö. Att odla rötter och bevara minnen i. För våra små italiani barn att koppla ihop med Sverige. Idag är Sverige närmaste familjen och vänner. Ett hus med fyra väggar kanske kan knyta ihop den säcken. Om vi nu blir "ute" i flera år till. Skönt att inte veta, att inte framtiden är levd i nuet och nuet upphängt på framtiden.

Vi går förbi träden på lilla ön i Stockholms skärgård. Vi ser tittar på dem alla och finns där en till salu skylt kanske vi tar bort den och tar med den upp i vår trädkoja. Känner efter om det är ett casa svedese för oss eller inte. Sen hänger vi väl upp skylten igen, eller så tar vi med oss den och låter den bli ett minne som får tillhöra huset. Om det huset nu finns här för oss.

Under tiden den tanken gror eller slås bort badar vi, bakar, myser, läser böcker och bara är. Det är tyst, det är prat, det är semester på hög nivå. Snart intågar vänner med jämna mellanrum. Där emellan är det vi som svetsas samman och kastat alla måsten i sjön.

lördag, juli 15, 2006

Vi är på svensk mark!

Klockan 06.30 på morgonen i Trelleborg utropar lilla H: - Lille O, vi är på svensk mark! Hon pekade mot en svensk flagga. Lille O svarade: -Jag vet, mamma har sagt det. Han sa det utan att öppna de sömndruckna ögonen.

Någon timme senare vaknade de på riktigt, vi var i Gränna, vi åt frukost, lingongrova och risgrynsgröt. Vi alla log, det är inte så varmt men det är härligt ändå, sa vi alla. Lilla H och lille O lekte senare på en lekplats i Gränna. Lilla H konstaterade roat att alla barnen pratar svenska. Det fanns en gunga ledig, de delade på den, exilbarnen. De sjöng en lång italiensk barnsång. De andra barnen tystnade. En undrade vad för konstigt språk de sjöng på. Italienska kom till svar, med ett stolt leende levererades det. Nu har de förstått rikedomen med att kunna fler än ett språk.

Vi träffar familjen, och våra närmsta vänner. På söndag "checkar" vi in i den lånade sommarstugan. Det är skönt med en bas under en tid när man är borta länge. Vi är borta men ändå hemma. Det känns härligt att vara här. Fast lilla H säger Forza Italia.
Konstigt att det känns som om vi var här igår, fast så inte är fallet. Allt är härligt bekant men med väldigt vanligt, tiden står still där man har sina rötter. Är det så?

söndag, juli 09, 2006

Lille O:s sanningar....

Jag älskar att sommarlovetnu börjat "på riktigt", vi är redo att resa!

Lille O har en del sanningar till familjens dokumentation så här i början på sommaren:

-Pappa, min mage säger till mig att jag måste ha en present idag, annars kommer den att kräkas...

-Mamma, farfar säger att barnen får gå och lägga sig när de vill, barnen får bestämma själva. Det säger min farfar.

-Pappa, min farfar säger till mig att när jag säger upp så måste du bära mig. Det säger min farfar att så är det.

-Mamma, Monica (fröken) säger att alla barnen får godis om de vill. När de vill. Det säger Monica.

Få se om det kommer fler sanningar under semestern : )

lördag, juli 08, 2006

Svezia, here we come!

Pust. Jag orkar inte ens gå in på allt vi gjort de senaste dagarna. Men vi har nästan hunnit klart. Deadline imorgon 12.00. Jag är helt slut. Semester runt hörnet. Lovely! Första sommaren som utlandssvenskar i Sverige. Lite konstig känsla. Men en riktig semester känsla. Barnens första vistelse i Sverige sen september.

Barnen har packat. Lilla H enkom Power Rangers och sina "skolböcker", räkna skriva böcker och ett kortspel och 2 böcker. Lille O har packat så att hans väska redan spruckit. Tänk vad olika syskon kan vara.

Lille O har gått runt med sin dammsugare hela kvällen och pratat engelska. Lille svampen, detta har vi hört i kväll : -It´s mine, let´s go, here I come. How are you? I am fine. 1-10. Move it och slutligen sa han fan med engelsk melodi. Jag undrade varför han svor. För att mormor säger så, blev svaret. Som sagt, en svamp,även mormor säger fan med engelsk melodi ; )

Lilla H skrattade så gott i frutterian igår då de sa senora till mig. Hon är ingen senora skrattade lilla H, hon är min mamma! Sen hade vi en diskussion om vilka som är senoras etc. Vem man säger ciao till och vilka man tar i hand och vilka man kindpussar respektive säger Bongiorno till. Har aldrig tänkt på att förklara det förut. Piacere avslutade lilla H den diskussionen med. Piacere säger man när man är artig och tar i hand. Ciao säger man till de man pussar. Just så : )

Ser fram emot legoland i Stuttgart, Berlin och sen Vimmerby och slutligten Stockholm. Där vi stannar i några veckor. Vi kommer förhoppningsvis fram på min lillebrors födelsedag. Då ska hela familjen mötas upp på restaurang. Jag längtar oerhört utan att ens ha hunnit känna efter : )

Före resan bjuder Gardners på lunch. Lilla H och Nina är verkligen bästisar, tur att vi inte flyttar långt bort. Båda har gråtit för att de inte kan ses under semestern. Härliga vänner, tänk att börja bilresan 3 minuter bort på Columbisk lunch *S*

Buona vacanza di tutti!!!! Nu blir bloggandet nog mer sproadiskt. Semester tas på alla fronter!

torsdag, juli 06, 2006

Mot tiden

Så känns det nu. Vi mot klockan. Jag jobbar, maken jobbar massor, jag skulle inte jobba mer efter sista juni, men så blev det i alla fall. Barnen är hemma. Vi turas om att bada med dem maken och jag. Spela kortspel som de är inne på nu. Laga mat och jag allt som vardagen innehåller.

Vi har fixat allt i Locarno inför september(pust), maken kör kontraktet till ägaren av huset idag. Sen är det "bara" sjukförsäkring, att skriva in oss i kommunen etc, men hey vi gjorde ju nyss detta och det känns inte så svår rott som sist...

Vi måste tvätta, packa, städa, plocka, vi reser på söndag. Lämnar huset och lånar det till andra i sommar. Vi upphandlar med flyttfirmor inför september. Att föra ut saker ur ett EU-land till ett icke dito. Vi förhandlar med nuvarande värden. Vi pratar med eventuella nya hyrestagare. Våra telefoner ringer i ett. Hela dygnet. Det privata mot arbetslivet. Jag får flashbacks från Sverige. Så var det ju hela tiden. Nästan.

Snart sitter vi i vår Volvo V50 med kartan i knät och förhoppningsvis i allt detta fixande har vi barnen, oss själva och kläder med oss. Idag känns det som om vi inte kommer hinna. Alls. I tidspress blir jag selektiv när det handlar om att minnas. Tror jag delar upp huset i 4 våningar. Precis som det är. Att gå runt med en stor väska som jag kastar ner saker i. Det som måste med. Sen tar jag den stora väskan och sorterar ner i andra väskor. Vad tror ni om det?

Vad tror ni om att jobba i bilen och jaga trådlöst? Nej. Det gör jag inte. Skönt att vara konsult och säga, nu är det semester. Jag har ju redan gjort det vi avtalat om. Ha, jag har lärt mig säga nej!

Vad tror ni om att visa huset för blivande hyresgäster fast vi inte är här?

Tror ni vi kommer att hinna?

Någon som hinner/orkar planera vart vi ska stanna under dessa 200 mil och boka färja borde vi väl göra mellan Tyskland och Sverige...

Hur är Vimmerby i förhållande till Gbg eller Trelleborg, ett vettigt stopp?

Dags att skriva en lista med "do not forgets"!

Och allt jag vill göra är att vara med familjen Gardner. Men vi har lyckats träffa dem dagligen ändå, tack vare barnen. Sen vill jag med ligga i poolen i Cernobbio med Cecilia och hennes barn.

Dags att sluta blogga nu. Jag måste hinna skriva mina "dont forgets".

tisdag, juli 04, 2006

FORZA ITALIA!!!!!!!!!!!!!!!!!!

FORZA ITALIA!!!!!!!!!!!!!!!

Mamma Mia, vilket spel! Här är så livat nu så det går inte att gå och lägga sig, tttuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuttttttttttttt, tut, tut, tut i evighet : )

Grosso, vilken svärmorsdröm... Stora fotbollskillen med den mjuka rösten och de snälla djupa ögonen. Mmm mamma Mia :)

FORZA ITALIA!!!!

Imorgon ska vi sitta på krog och titta på matchen, fotbollsnörden i mig längtar, det är något magiskt med VM, jag blir totalt biten och får glädjerus av varje mål jag önskar "de mina".

20 på 10!

Casa Rosa har blivit välbesökt. Väldigt. Vi har just i semestertider räknat ut hur välbesökt. Här har varit 20 besök på 10 månader. Så i snitt två besök per månad! Vissa har stannat någon natt, vissa 10 dagar. Helt galet mycket besök...

Men vi har haft väldigt kul :)

Nästa år ska vi dock ta det lugnare, vi har haft roligt och njutit av vänner men vi är trötta värdar. Riktigt trötta värdar, med facit i hand ska vi inte ens ha hälften nästa år. Men när vänner ringer och vill komma vill man ju så gärna ropa JA, vi längtar ju efter dem. Balansgång. Som så mycket annat. Ordet balans råkar vara ett av de vackraste orden jag känner till. Det är balans i ordet balans. Innebörden är inte att förringa heller....

måndag, juli 03, 2006

Nytt x 3

Nu har vi allt klart med det nya huset hängands på berget i Brione s/r Minusio i Ticino i Schweiz. Jag anar att vår blivande värd är en diamant. Tiden får utvisa. Vi hyr vidare så att vi känner oss fria att flytta hem eller vidare om vi vill och när vi vill. Vi kallar huset "casa utosikta" då la vista över Lago Maggiore är fantastisk. Kontrasten från detta vackra, charmiga, italienska gamla stenhus till ett mer modernt hem hängandes på en klippkant blir bra. Man ska inte försöka söka det man haft tror jag. Nu slipper vi jämföra.

Skola. Vi har hittat en skola som känns väldigt bra. Lilla H som blotta sex år börjar ettan kommer att vara en av 13 elever i sin klass. Vilken lyx. På schemat står veckovis med musik, bild och gymnastik tre gånger i veckan. Rektorn känns oerhört bra, hon frågade oss mycket om barnen som hon ville kommunicera vidare till deras lärare. Hon lovade ordlekar för barnen föra tt fylla på deras ordförråd. Hon föreslog lilla H att ta hjälp med läxorna.

Lilla H kommer att ha engelska från ettan. Tillskillnad mot det andra skolorna vi besökt kommer hon inte ha franska och tyska från ettan, utan de introduceras i trean respektive femman. Vilket jag gillar. Förmånga språk är förvirrande att introducera samtidigt. Hon har redan haft engelska en timme i veckan på skolan här, det är bekant. Skoldagen börjar 08.30 och slutar 16.15, förutom onsdagarna, då slutar alla barnen 12.15. Tack och lov för onsdagar!

Skolan skrämde mig först. Fördomar. Där finns ett dussin nunnor som går runt. I skolan som är ett gammalt kloster finns med en liten kyrka. För mig blev det fel, då jag inte anser att en religon ska genomsyra undervisning. Jag hade så fel. Nunnorna sa att ägarna till skolan fick använda deras lokaler, som är fantastisk charmiga och med stora utrymmen. Detta om nunnorna fick bo kvar, men utan någon som helst inblanding i undervisningen, eller i skolans verksamhet. Överenskommelsen gick så bra att nunnorna blev tillfrågade om de ville hjälpa de barn som behövde hjälp, med läxor, med luncher etc. Det ville nunnorna och jag har sett samspelet mellan barn och nunnorna på skolan. De känns nu istället som en oerhörd bonus. Det ska bli spännande denna höst. Inte minst med lillla H:s steg in i skolvärlden. Lille O kommer att gå på samma skola, men sista året på förskolan, de kommer att mötas på den väldigt fina skolgården. De har nu varit där två gånger, jag tror de fullt ut förstår att det är deras nya skola.

Uppehållstillstånd. Vi har nu en dryg månad tidigare fått vårt uppehållstillstånd. Nu är allt klart inför flytten. T om en gymnastik kurs som lilla H vill gå. Nu gäller det att flytta ut ur Italien. Bella Italia. Jag är glad för att Locarno är lika vackert och för att Bella Italia är fantastiskt nära.

Svizzera, det hade vi aldrig trott, men nu flyttar vi snart in! Men först lite semester i Sverige, som utlandssvenskar längtar vi hem i några veckor, men har inga tankar på att flytta tillbaka inom snar framtid.

Sol och bad

Dagarna består av sol och bad. Lille O har visst observerat någon som krålar (stavning?) och det har blivit hans nya favorit syssla. Lilla H simmar på och börjar dyka. Sommaren är på topp!