Summerade utomlands år....

I Etiopien, England, Australien, Holland, Frankrike, Italien

Har jag bott. Kortare perioder. I vissa länder lite längre. Men i Sverige längst. Är det så att man får blodad tand och har svårt att ”bara” bo i ett land för att man bott utomlands som barn kanske.

En eftermiddag i Etiopien, jag var 8 år och hade miljoner flätor i mitt svenska blonda långa hår. Alla inbakade. Min bästis där Saunet hade detsamma. Hon hade vackert mörkt afrohår i likadana inbakade miljoners flätor. Vi lekte i en kartong full av små frigolit bitar. Solen gassade. Vi hoppade skrattandes. Med alla våra likadana flätor. Mamma tog ett kort på oss. Vi tryckte våra näsor mjukt mot varandra och poserade i profil. Det kortet har jag än. Det mörka mot det blonda, det ljusa mot det mörka, det blå mot det bruna. Hela livet framför oss.
I Saunets trädgård jobbade en ung trädgårdsmästare. Han var vacker minns jag. Han pratade lite engelska. Han frågade om jag ville rymma med honom. Saunet hörde honom och skällde på honom. Jag naiv, blott ett barn förstod inte vidden. Han kom aldrig tillbaka som trädgårdsmästare.

Min storebror och jag sätter väckarklockan på ringning, tidigt. Vi går upp och springer ner till lilla kiosken runt hörnet. Vi får tidningsbuntar och trevliga ”hello kids” utrop. Tror vi har en cykel, nej vi fick nog en tidningskärra som vi lastade allt på. Två svenska barn springer runt till engelska små damer och herrar och barnfamiljer med tidningen. Många öppnade dörren och alltid möttes man av Princess Di´s avbild på en byrå, eller upphängd som en tavla. Jag fick många små gåvor minns jag. Tror de trodde jag var en fattig liten tös. Lite visste de om att svenska barn lär sig ekonomi tidigt, genom att vara små ”entreprenörer”. Tror vi sprang till skolbussen efteråt. Minns iaf att det alltid var bråttom. Jag var brorsans ”little helper”, man var tvungen att vara 12 år för att få dela ut tidningar. Jag var 10 år.

19 år och förväntansfull. Landar med mina kompisar i Melbourne. Hamnar som aupair hos en ensamstående mamma till en liten flickbaby på 6 månader. Jag fick aldrig ledigt. Bytte familj och träffade snart en lång vacker australienare. Han följde senare med mig till Sverige. Ungdomskärlek som tog slut som en ungdomskärlek ska göra. Jag minns min stora ryggsäck, den tryckande hettan och alla städer vi faktiskt besökte. Ett år fullt av galna äventyr.

Holland. Det blev inte så länge. Jag tog inte så många poäng som beräknat. Jag trivdes inte, för första gången i mitt liv. Det handlade om omständigheter, men jag flyttade snart hem igen.

Sorbonne, Paris, storstad. Där skulle jag kunna vara kvar än. Där tog jag alla poäng jag kunde, där var jag vaken nästan alla timmar på dygnet. Dit kom min nuvarande make och besökte mig nästan varje månad. Där trivdes jag mäkta bra. Hur jag lyckades bo invid NotreDame förvånar mig än idag, för en ynka summa 1000 franc i månaden. När mina studentvänner betalade multum många kilometrar bort. Ibland har man bara extra tur.

Italien. Nuet.

Ciao e a presto. A Martedi io penso.... Buon Fiesta!

Sex män tack!!!

Inget bröd kvar på morgonkvisten. Gäster och barn sover än. Jag tar på mig mina curlingkängor då det snöat, jag tar den korta söta promenaden till la panetteria (bageriet) för att köpa mjölk, bröd och ägg. Buongiorno senora, säger jag väl framme, panne, latte fresco, anche io vorej 6 oumo ler jag. Hon ser skeptisk ut och ger mig mjölk och bröd. Anche 6 uomo säger jag vänligt. Hon ler stort, biter sig i läppen liksom. Jag pekar på äggen. Aha senora, säger hon, uovo!!! Jag säger si uovo... Sen tänker jag lite på vad jag sagt. Inser att jag sagt" också sex män tack"... skrattet bubblar upp, hon hänger genast på. Jag bjuder på dagens skratt...
Arriverderchi, säger jag, e Buon Anno senora, hon skrattar än och vinkar. När jag kliver över tröskeln för att gå ut hör jag hur hon gapflabbar samtidigt som hon informerar sin man om den galna svenskan som beställer 6 män 09.00 på förmiddagen...

Årets slut blir en skön historia som jag borde skämmas över kanske, men jag talar ju hellre än bra och då händer ju sånt. Iofs tycker jag att det är komiskt att ägg och män nästan är samma ord :D

BUON ANNO DI TUTTI!!!!!!!!!!!!!!!!! (skidor och halva huset packat för två dagar i skidbacken!)

Stort steg kändes snabbt självklart

När tankarna på att realisera vår dröm om att bo utomlands i några år kom gick det ganska fort. Väldigt fort för omgivningen fick vi höra många gånger. Och ärligt väldigt fort för oss. Och väldigt lätt gick beslutet att ta, när väl möjligheten fanns där. Beslutet kom i en hektiskt tid då vi kunde gå flera vägar, men vi var samstämmiga, även fast våra frågetecken kring beslutet var av olika karaktär. Men vi redde ut vad som vi ansåg var den största risken/minustecknet mm och blev samstämmiga även där.

I april kom möjligheten upp på fullaste allvar, I maj var vi här och letade bostad och förskola. En helg utan barn i Como, väl hemma igen hade vi ordnat allt. En hektisk helg var det, vi hann inte äta lunch och hann in i en restaurang strax innan den tömdes på folk om kvällarna för att få en bit mat. Vi visste inte vart vi skulle sova nästa natt då vi var i flera olika områden och spejade. Det var ingen semester, men ett äventyr vi fick energi utav. En hel del research och kontaktknytande hade vi gjort innan vi kom ner. Och en gammal kär fd VD har jag i Milano som var obetalbart informativ och givmild med sina kontakter.

Efter att ha tittat på många lägenhter och hus att hyra klev vi in i det huset vi bor i nu. Det var kärlek vid första ögonkastet och vi bestämde oss på plats utan någon tvekan. Sagan om huset får jag berätta en annan gång. Det är en ganska söt saga.

Men tänk att det gick så fort. Tänker jag nu. 5:e september var vi här, flyttlasset framme och vi började bygga upp boet igen. Vi har flyttat förr maken och jag, några gånger tom, men aldrig förut denna häftiga känsla av att ha förverkligat en dröm. En dröm som man tror ska förbli en dröm. Förut har en flytt handlat om lägenheten eller huset man flyttade in i, inte så illa känsla det heller såklart. Men nu handlade det om så mycket mer.

Tajta var vi innan, men vi båda känner att vi blir snabbt tajtare här. Och även som familj. Ett stort steg för oss alla som än så länge lett till att vi blir en familj som mer lever i nuet, allt vill vi se och upptäcka då tiden här är tidsbegränsad. Prövningar har vi ständigt och vi tar alla gemensamt. Eftersom vi sitter i samma båt, ingen har något försprång till den andra, snarare har barnen ett språkligt försprång framför oss.

Frågor som hur man gör för att betala en räkning, att få klart sitt uppehållstillstånd, dra in bredband. Sånt som är så enkelt i Svedala, men så totalt annorlunda här. Sånt som går snabbt hemma kan ta månader här för oss. Frågor omhur man säger ditten och datten då engelska inte talas här i någon vidare utsträckning. Ibland kommer barnen till vår hjälp då. Något jag ser de växer av med.

Vardagen är nog här nu för oss, 4 månader senare. Smekmånaden är över. Men förtjusningen är det inte. Vi växer och det är en häftig känsla. För vi växer samtidigt alla fyra. Vi firar saker tillsammans, som att vi faktiskt förstår vad de säger i Robots filmen vi köpte, sånt som var självklart hemma. Små saker, men som är stora för oss.

Visst finns det minus sidor, saker man saknar och inte minst sitt kontaktnät hemma. Byråkratin här är ju minst sagt komplicerad. Servicenivån kan diskuteras... Men eftersom vi är på besök i landet trots att vi bor här blir det inte samma minustecken som om jag vore infödd italienare. Mitt överseende blir större, det är ju inte "mitt" system i slutet av dagen.

Om jag skrev en "jag är tacksam bok" á la Oprah skulle det i dagens dagbok stå: Jag är innerligt tacksam för att vi fyra får vara med om detta äventyr, att kärleken faktiskt växer sig ännu starkare och att banden oss emellan blir tajtare. Det känns som om det knyts en liten rosett på vår gemensamma tråd.

Ett hopp om ett hopp in i framtiden...

Idag har vi tagit det lungt igen. H körde min bror med fru till tåget, de borde vara framme i Verbier nu. Bror min riggar väl sin skärm för fullt... Vi skickade iväg A och P på sightseeing runt sjön, fast de tar inte båten, de kör själva, såklart P vill ha frihet till egna avstickare :D! De kom nyss tillbaka och maken och jag kom fram till att det är bra att skicka ut gäster själva. A och P hade massor med bra information om små strander etc till oss, som inte vi ännu hunnit upptäcka :)Undrar när vi ska spela det där spelet vi alla talat om, vi försökte redan komma till skott på julafton men inte lyckats än, så klassiskt.

H, barnen och jag tog en promenad till sjön, avstickare till banken och fikade som alltid på "vårt" café. Lille O cyklade, lilla H åkte på sin skatescooter. Lilla H konstaterade att det är lättare att åka skidor än att cykla. Ja cykla har hon inte haft helt lätt för men skidorna stod hon själv på direkt.

Jag satt och funderade en stund om hur mycket våra barn kommer att minnas detta äventyr. Och vad de kommer att minnas. Kommer de att minnas deras första kämpiga tid på deras italienska dagis? Kommer de att minnas huset vi bor i, eller är det främst dofter och palmer man minns? Dvs, de som inte finns "hemma". Ska bli intressant att få reda på, i framtiden då. Sen undrar jag nyfiket på hur länge vårt äventyr varar, vi vet ju inte själva, men jag är tacksam för varje dag här, jag vill inte hem till Sverige på ett bra tag ännu. Många svenskar vi träffat säger att år 3 börjar hemlängtan komma, för att för vissa tydligen gå över då de fortfarande är här... De som flyttat hem har flyttat någon annanstans, ja jag tror man värderar om en hel del och har lättare för att ta ett nytt steg när man väl ska hem. Skulle vi hem nu tror jag jag skulle föredra en skärgårdsö eller storstan. Inget mellanting som förorten. Österlen kanske fördendelen... Om det skulle gå att realisera då med jobb etc.

Ja vi är här på obestämd tid, men hoppas på åtminstonde två år. Åtminstonde. Ibland skulle man ha en liten kristallkula *S*.

Läste i mitt horoskop att detta blir ett produktivt och kreativt och mycket gott år. Det vill jag tro på *S*. Makens 2006 skulle vara en prövning, så precis som vanligt jämkas allt :)

Spegel spegel på väggen där, säg mig hur många år vi blir här! :D

A domani!

"Lasagne bianco", språkpussel och mentor efterlyses

Det snöade idag, och blåste snorkallt.... Vi tog en promis till vattnet och lekparken och cafét. För att sen ta båten in till stan. Så långt var det mysigt. Sen skulle vi till bergbanan och upp och äta polenta och ta ett glas vin. Men vi kom inte så långt. Det blåste så rått att vi vände och sprang in till stan, fick skydd innanför de gamla stenmurarna som omger stan. Ser ganska precis ut som de som omger Visby. Staden är väl ungefär lika stor med när jag tänker efter. Och precis lika mysig och pittoresk. Bara butikerna och restaurangerna och språket och arkitekturen som skiljer. Inte så bara kanske när jag raddade upp allt. Men Visby är en av mina favorit tillhåll, precis som Como är. Restaurangerna här är ju väldigt italienska, men idag mitt i blåsten sprang vi in till en riktig turistfälla till restaurang. Vi var för kalla för att ångra oss väl inne. Servicen usel men maten var värre, lasagne utan ragú, dvs utan köttfärs. Lite spår såg jag men inte mer. Riktigt urkig men dyr. Sånt gör mig riktigt surmulen. Och ärlig. Ibland är min italienska bättre än usel *S*

Gästgänget stannade i stan, "familjen ytis" smet hem.
Frågade bror min på båten på väg till staden om hur han skulle beskriva miljön där vi bor. Svaret blev: unikt, medelhavsinspirerat sett till arkitekturen och för att staden ligger omgiven av vatten. Alpinspirerat för man ser alper och berg vart man än är. Palmer och snö i samma vy (just nu då). Unikt annorlunda. Vackert. Hörde mig själv ropa till mina barn som satt på varsitt par axlar att vi bor inte bara här för klimatet är annorlunda... Ja, idag är det snorkallt, men vintern sägs det är kortare här :) *surprise* Svårt att få den känslan idag när vädret är identiskt med Stockholms dito, fast vi befinner oss dryga 200 mil söderut sett från Stockholm.

Lille O sa grazie senora till mig idag och log. Läggs språkpusslet när man är borta från dagis kanske? Dvs borta från där man utsätts för språket. Inte för att jag vill bli kallad senora av mitt eget barn men jag hör mer italienska nu än för någon vecka sedan, då de fortfarande gick på dagis. Är lite orolig för att vi är lediga i 30 dagar nu, för om de kommer att vara svårt för dem att gå tilbaka till dagis igen här. Jag har nu bestämt mig för att inte ta med barnen till Sverige i februari, det är för tidigt än och för nära inpå en lång bortavaro från dagis. Just nu gissar jag på att våra barn pratar italienska i mars/april först, att det lättar då. Dvs hela meningar och att de kan leka fullt ut med de andra barnen på förskolan.

Hemma har vi inte gjort mycket mer än lekt med lego och spelat barncharader, spelat dataspel och glott på TV. Innesittar dagar.

Svägerska shoppade två ursnygga par stövlar, ja alla hade köpt skor faktiskt. Här är skor snygga, av bra kvalité och tillskillnad mot allt annat billigt jämfört med hemma. Halva priset mot hemma sa någon. Mat och annat är istället urdyrt.

Imorgon bör vi hitta på något kul för barnen så att de kan få springa av sig lite energi. Har inte hittat typ Nickis, skridskobanor och annat som man komma på hemma. Kanske ska vi leta upp en skridskobana, eller bege oss in till Milano. Rean är blygsam här än, har ingen aning om den tar fart senare heller.

Drömmer om att jag har ett förlag som ger mig deadlines och kritik på vägen. Eller någon författare som bollplank. Som en mentor som jag hade i näringslivet, innan jag sa upp mig då. Tänk om det fanns ett mentorprogram för "novisawannabeförfattare" med :D! Jag har två bollplank, men ingen fackla i rumpan :) Men grymt tacksam för de jag har.

Buon Anno igen, jag har svårt att veta om jag hinner blogga innan nyår igen eller inte, men än så länge har jag ju det :=)

Ledighet...

Skönt och rofyllt är det här. Sena mornar, sen frukost, sent allt. För sen sänggång med, men inte värre än att man kan "nappa" på dagen. Barnen strosar omkring och vi med. Idag har barnen badat med sin pappa och med P. Vi andra har varit i shoppingstråken. En dag försvann fort igen. Det är så fantastiskt "gött" att ha min härliga väninna här, hennes man och min storebror och hans fru. Saknar lillebror med familj som åkt hem för att jobba igen. Men de dyker upp på vårkanten igen och stannar längre då.

Alla ska dyka upp på våren, jag undar hur alla tror att det går :) Hotell vill jag inte driva, men gärna gäster då och då men då får det planeras lite innan, svårt att ha en vardag när man har huset fullt. Vardagen är ljuv här så en bra blandning vill vi ha. Vi har träffat 3 familjer som bytt från varsitt stort hus till lagom stor lägenhet, pga att de ständigt hade gäster. Låter lite otroligt faktiskt. Man kan ju säga att det inte passar just nu. Men när jag tänker efter så har vi haft väldigt många besökare på de 4 månader vi nu bott här.

Barnen myser, saknar lite andra barn men "ler och långhalm" leker så bra tillsammans. Fördelen med att ha barn tätt om man frågar mig. Men det finns många fördelar. Mest handlar väl allt om attityd här i världen, så man kan ju vända och vrida på allt.

Fick ett roligt besked ikväll, ytterligare goda vänner kommer ner till Thailand då vi är där. Våra barn är överlyckliga, min gudotter med bror. Det kan inte bli bättre :) (fast jag har drömt hemsk "tsunami dröm" , bearbetning sent kanske...)Nu längtar jag till värmen, men bortskämt nog detta år så ska vi till Verbier en kortis först, till vår ingifta familj och fira nyår, ynka 3 timmar med bil tar det oss. Mera skidåkning till vår familjs stora lycka. Varför flyttade vi inte hit tidigare? :O Här finns så mycket som vi gillar skarp, så nära. Vänner och familj kommer ner och vi har kvalitetstid till 1000. Perfekt. Vi har mycket familjetid och gemensamma äventyr. Barnen pratar en hel del italienska nu märker vi när vi har gäster med, de har lärt sina morbröder mfl en hel del :)

Idag snöade det här. Idag gick diskmaskin sönder, såklart vi är ju 8 personer i huset (10 om man räknar bebbar i magar*S*)

Imorgon ska vi äta lunch i bergen, ovanför den vackra staden. C ska shoppa de där stövlarna, jag ska visa min väninna med man denna stad vi bor invid. Vi tar båten, sen bergbanan. Barnen gillar restaurangen, bergbanan och parken i stan, så alla ska väl bli nöjda. Torsdag åker storebror och C före oss till Verbier. A och P åker till Venedig ngn dag. Lite paus för oss. Sen återförenas vi alla vid skidbacken. Måtte nästa år fortsätta spela samma melodi.

Buon Anno!

Italiensk jul...

Om man räknar att vi är i Italien och åt lite panatone :) Annars var det mest svenska inslag. Sill, julskinka, lax, allt direkt ifrån ICA i Sverige. Vörtbröd från vetekatten. Julknäcke från Wasa. Rödvin från Italien, snapsen den godaste OP. Svenskar och några italienare som tittade in. Soligt och 7 grader varmt. Jultomte som vår lilla H inte trodde var riktig i år heller. Redan vid 4 år tvivlade hon skarpt. Lillebror tvekande men gick nog på det tror jag.

Julen har passerat, imorgon börjar väl tokrean här och idag strosade vi i vackra pittoreska Como stad och fönstershoppade. Endast cafébarerna höll öppet. Imorgon ska vi inhandla de där snygga stövlarna (stövlar är så billiga här jämför med hemma, man slipper väl importen...) det snygga skärpet och äsch hela Como är fullt av alldeles för mycket snygga kläder, jobbigt för de som dras till vackra annorlunda kläder... Var annars kan man genom att bara titta i butiksfönster sukta sukta efter det där fina vackra, coola än Italien? New York? Jag har aldrig handlat kläder tidigare som jag spanat in i ett fönster. Här gör jag definitivt det.

Lillebror min med sin sambo och min vackra lilla brorsdotter är på väg till flygplatsen. Storebror med fru kvar, ikväll anländer godaste väninnan med make. Fullt hus.

Saknar mina föräldrar med de sina, en på Sumatra, en i Stockholm. Undrar just nu vart vi är nästa jul. Här, Singapore, Stockholm där familjen finns eller någon helt annatstans?

Lilla H hade ingen feber på julaftonen, den sovs bort på ett dygn....

God fortsättning på denna sorgkantade dag. Jag minns med alla andra svenskar, italienare, thaländare mfl och skickar en lång tanke. Även styrka till den i vår familj som nyligen mist en nära och kär. Sorg är så sorgligt odelbar, men mina tankar finns hos er...

Mer dan före dopparedan...

Lilla H fick nyss feber, är rätt risig i humöret med, eller svajig, ritandes glad, gråtandes i nästa stund för pennan är trasig. Inte hennes normala glada hon direkt.... Så är det inte klassiskt med sjukdom på julafton. Speciellt då det drabbar den som annars aldrig är sjuk.

Med brorsdotter på 4 månader redan på planet kan vi heller inte förvarna...

Sjuk jul och grått nytt år blev det nu. Fast det inte låter som så är mitt humör oförändrat superbra. Men med liten dottra i famnen som nog ändå kommer njuta av julen, de brukar ju vara mindre gnälliga än oss vuxna när de är sjuka, de små. Tänk om man själv kunde få för sig att måla när tempen ligger på 39 grader....

Familj i antågande... Har tänt 4 ljus för de som inte fick uppleva denna julen, mina tankar går till de som drabbats av stor förlust förra året. *styrkekram*

Dan före dopparedan

Lille O har en passion för att sno våra morgonrocksskärp. Varje morgon när vi kliver upp i detta kalla stenhus som det är på vintern drar vi snabbt på oss morgonrockarna, fötterna i tofflorna. I tofflorna känner man lite hårda saker som ngn gömt där i en lek. Morgonrocken går inte att stänga för skärpet har blivit ett koppel på hunden Spike. O: s älsklingshund. Barn är rara.

Lille O har sagt sin första mening på italienska, utan att själv veta om det! Han märker inte när han kastar in italienska ord i svenskan, eller han byter snarare ut de svenska. Lilla H förstår massor. Men båda är "fortfarande" tysta på dagis. O helt tyst. H säger sina 15-20 ord.

I går kväll gjorde maken en fantastiskt god chicken korma, melon och prociuotto först, jag gjorde en kanelpannacotta med mandarinklyftor och riven vitchoklad på. Gott. Men framför allt var sällskapet riktigt roligt. Lustigt det där att vissa människor du möter kan du inte sluta snacka med, munnen går och går och orden köar. Vi avbröt varandra och gestikulerade vilt för att få höra vår egen röst med :) Maken mår inte bra idag, än, lille O leker runt honom med just morgonrocksskärpet, maken halvsover. Kanske så det ska vara dagen för julafton : ) Tempot är långt ifrån högt.

Vid midnatt igår när våra vänner var här kom en liten O ner, H hade väckt honom och sagt att gästerna hade kommit! Han var näck, H kom efter utklädd. Så söta, de ville gärna vara med, men satt i våra famnar helt i limbo. När vi gick upp kort efter igen för att lägga dem i sina sängar hade de bäddat dem. De trodde det var morgon :)

Det slår mig hela tiden att lilla H är så stor. Hjälp hur fort ska det gå, jag är hemmamamma men hinner inte med....

Snart ska maken väckas ur sitt halvslummer för vi ska ner i köket och griljera revbenspjäll med kanel och öl, hoppas det blir gott. Lussebullarna ska bakas för tredje gången. Mina skidor ska bytas mot kortare (vi hyr per säsong) jag insåg snabbt att med ett litet barn mellan benen eller baklängesåkande framför barnet bör skidorna vara kortare än vad man är van vid. Vår kitschiga men grymt snygga och faktiskt lite minimalistisk jämfört med "sina kollegor i branschen" till utomhusgran ska "upp". Hoppas ingen propp går. Strömmen dör jämt här, charmigt men jobbigt när det blir kolsvart på kvällen. Ficklampor i alla rum, barnen vet vart deras är så de kan tända om de skulle bli rädda. Ungefär 31 gånger har jag glömt att man inte kan ha esprossomasskinen, diskmaskinen och ugnen på samtidigt... POFF, kolvsvart. Ut och rota i elskåpet.

Mest komiskt är att elen svajar. Vi satt igår i vardagsrummet och åt och lampan ovanför är rätt ehm annorlunda med ca 100 handblåsta glaskupor för varje liten glödlampa. Det blev lite mörkare, lite ljusare, lite mörkare, lite ljusare. Vi har ständigt disco hos oss :=)

Tänk ikväll får jag hålla i min lilla brorsdotter...... Tänk att man kan bli alldeles gråtmild av tanken. Krama mina kära bröder med de sina och umgås i flera dagar. Lyx.

Jag älskar att bo här i Italien, tror kanske kanske att Rom är mer min melodi men vem vet vi kanske får välja fritt en vacker dag, man kan tycka att nackdelen är stor att ens familj och goa vänner är långt borta. Men jag är osäker då när man "väl" träffas får man sådan extrem kvalitetstid....

Ciao, imorgon lär bloggandet vara "off". Ha en härlig jul!

Auguri, buon fiesta, buon natale....

Lite annorlunda julstämning för oss i år. Solen lyser varje dag, palmerna, kylan som ändå är här (nåväl 7 plus dagtid men kalla mornar). Det känns annorlunda, "still on vacation" känsla samt att allt är grönt fortfarande (året om?), det blir mörkt tidigare såklart men först vid 17.30 tiden dalar solen. Uppe 08 tiden då vi stiger upp. Annorlunda men bra. Den höga luftfuktigheten gör att det känns kallare än vad det är, om man inte prickar in en solig plats, då känns det varmare. Stengolven i huset påminner ständigt om att det är vinter även om det ser ut som höst fortfarande. Kanske är det därför jag inte känner vintertrötthet. Här finns det gott om färger ute, en ros här och där som klarat sig, gröna palmer och växter. Ljungen planterad ute i krukor är vackert lila, praktfullare än jag någonsin sett den lite bleka ljungen. Här är den ljuvt vinröd/lila.

Här kommer lite julstämningsbilder från vårt hus och omnejd. Skidkille (lille O), ängel och palm, julbordsdekoration och moln på berg.

För mig kunde julafton få vara imorgon. Bakar lussebullar imorgon men annars är allt julstök färdigt!

Buon Fiesta di tutti!

Flera makar?

I wish : ) . Jag inser att när jag skriver make H så låter det som om där finns flera *S*

Nej en räcker väl för mig. Jag har nyss sjungit julsånger för barnen under nattningen. Önskar att jag kunde sjunga, inte bara orden. Vilken härlig känsla det måste vara att kunna sjunga rent och klart och högt och stolt. Jag sjunger mörkt mörkt, ganska ok ibland men oftast hemskt uselt...

Lilla H rättade mig fel. Fel på svenska iaf. Santa Lucia (uttal Lussia) sjöng jag. Santa Lucia (Luchia) sa hon. Svårt med samma ord på flera språk.

Lille O är kul, han säger att han kan räkna på engelska och rabblar till 20 på italienska. Det är italienska vännen säger vi. Jaha one two etc, DET är engelska O. Nej mamma DET var italienska. Snurrigt....

Lille O sa även idag: mamma kommer barnen M och O prata svenska på semestern? Javisst, de ÄR ju svenska. Jamen vi kommer inte att vara i Sverige, vad pratar man där vi ska vara? Thailändska älskling, men vi ska bara vara där en kort stund vi ska inte lära oss språket, bara ligga på stranden och bada. O:Vad heter bada på thailändska?
Mina barn som bor vid gränsen till Schweiz men i Italien och är från Sverige med en engelsk mormor och estnisk farmor har koll på att man talar olika språk i olika länder, minst sagt.....

Julsånger på italienska....

Har vi hört hemma de senaste 2 veckorna kanske, som blev till en hel sång för några dagar sedan. Idag var det julavslutning på scoula materna och det var en otroligt fin "show" där de sjöng om jultraditioner i olika länder och om olika religoner. Det är en ganska internationell skola på så sätt att de har 30% utländska barn (slumpat sig så) så jag tyckte det var väldigt fint tänkt och gjort och som alltid med Montessori är inlärningen dubbel, utan att barnen ser det.

Lilla H satt i sin vackra kinesiska julröda klänning med guldinslag i som mormor köpt, lille O i vit skjorta och röda byxor, båda med varsinn tomtemössa på. Precis i mitten så att de var lätta att se. Lille O var med i "koreografi gruppen" som gjorde gester till alla 5 sånger, mäkta stolta föräldrar då båda barnen glatt sjöng med i alla sånger och lille O prickade in all koregrafi på alla 5 låtar (fatta de kan italienska julsånger!! *S*). Kanske har de märkt att lille O älskar musik och dans, han njuter av att röra sig till musik, som far sin...

Givetvis tog batterierna slut i kameran......men Naive och Alec fotade våra små. Goa vänner, de växer på mig båda två för varje gång vi ses, vi kan ju hoppas att vi har samma inverkan på dem :) Alessandro ville följa med på avslutningen och barnen blev jätteglada när de såg honom, lille O sprang rätt upp i hans famn efter "showen". Sen var det pantoffel (heter det så...) den italienska kakan som för mig smakar croissant men med annan konsistens. Sabrina berättade att hon kände sig så glad att se lilla H sjunga alla låter. Rektorn kom fram och berömde lille O, hon har alltid ett öga till honom känns det som. Alessandro gillade inte O:s fröken...

Jag har idag sagt flera hela meningar på italienska! Jag hälsade på och blev hälsad på av många mammor och pappor på dagis idag. Jag har verkligen tagit personligt rekord i relationsbyggande sen vi kom hit, fram med handen leendet och intresset, nu är det payoff time. Skönt. När få talar engelska känns det ännu viktigare att lite smälta in i staden och livet här.
Buon natale kindpuss kindpuss. Känns som om vi lagom till långsemestern har kommit in i samhället, vardagen och i vänskap. Kan man uttrycka sig så? Jag gör det hur som haver.

Imorgon blir det indisk kyckling gryta och Naive och Alec kommer på middag. Julefriden är här och har nog varit det hela tiden. Första julen utan stress sen jag var barn. Måtte följande jular bringa samma frid:) Längtar innerligt efter min familj, mina bröder med de sina kommer på fredag, underbart. Min mamma och min pappa får jag krama vid senare tillfälle. Kanske kanske följer vi med make H "hem" till Sverige i februari. Han ska vara där i 10 dagar. Men troligtvis väntar vi till april och våren istället då barnen måste få lite kontinuitet på dagis och Sverige inte visar sig från sin bästa sida i februari...

Härligt......

Här sitter jag fråmför datorn och jobbar lite. Barnen sitter mitt emot på andra datorn och spelar Alfons. Jag och make H har lärt lilla H hur datorn fungerar för ett drygt år sedan. Nu lär hon sin lillebror. Han har inte ens frågat oss. De spelar varannan gång. För en pseuvdotvilling är allt varannan gång :) Att vara gravid med en halvårsbebis och första tiden efterpå är inte alltid en dans. Men när de har uppnåt denna ålder börjar valsen :) Man lär det ena barnet så lär den det andra, energin och tiden räcker till dubbelt så mycket.

Mistel
Potatis
Rödlök
Ägg
Goda Ostar
Kudde
Täcke
Hyacint (engelsk stavning?)
Nötter

Dagens tillskott till julbordet. Ska fota julbordet som jag redan dekorerat. Jag har även bäddat sängarna till våra gäster (familj) 4 stycken. Det går fort med förberedelserna när man längtar:)

Tummen upp... och ned....

Heja Skatteverket som jag klagade på i en tidigare blogg! De har skickat ett utbetalningskort förvisso, men till min bank i Italien. Hur gick det till? Impad.

Tummen ner. Väl på banken och casha in checken undrade jag igen vart mitt bankomatkort är. Nej Senora, efter 25 minuters väntan och roandes observerat 3 banktjänstemän argumentera om mitt bankomatskorts förehavanden, du kan inet få ett. Din man kan men inte du. Du står som andranamn på kontot. Degraderad.....

"Italiensk anpassningsgrad" 4 månader senare....

På dessa saker har jag gladeligen eller lite omedvetet färgats ”italiensk”:

Jag dricker ALLTID en kaffe vart jag än går och gör, på stående fot i en kaffebar. Inte med någon som man gärna gör i Sverige, själv och fort. Med alla andra som gör dito själv och fort. Jag älskar dessa kaffebarer, denna kultur kring kaffet. Njutning.

Jag parkerar olagligt, sätter på varningsblinkers och kliver kavat ur bilen och hämtar barnen eller gör ett snabbt ärende. Det FINNS inga parkeringsplatser, bara inse att jag med måste bli italiensk här.

Jag lagar mat senare och senare, just nu äter vi 18.30 som oftast, det är jag nöjd med, senare på vardagar känns inte helt bra. Men barnen äter ju 4 rätter till lunch och är inte nämnvärt hungriga efter dagis. Den traditionella bananen slinker ner men det är allt.

Här är jag inte italiensk:

Arrogans finns det gott om här både hos vuxna och barn (norra Italien nu, ”fisförnäma” delen). Man går in i varandra utan att säga ursäkta, barnen ”ser” inte barn de inte känner, vuxna likaså OM man inte är helt strangers då är det annorlunda tycker jag, då ler man och pratar hejvilt. Kontrar med att le stort och provokativt och hälsar på alla föräldrar på dagis där alla fisförnäma vuxna verkar samlas, nu hälsar alla på mig, trevligt *S*.
Klädkoden. Jag kör min stil, har inte anammat märkeshysterin som finns i norra Italien. Visst har jag med märkeskläder, men inte ”for the show”. Tur att jeans är så trendigt att det är ok att ha när man hämtar barnen på dagis :O Ja ni fattar kanske hysterin kring att vilja befinna sig ”on the runway” när man klär upp sig för att hämta sina små på dagis… Men de är så vana att de tänker inte på det, tänk om de visste att den svenska mamman inte gick upp 05.30 för att lämna barnen 9.30, utan svenska mamman gick upp 08.45 utan egentid i badrummet. Det skulle de tycka var komiskt tror jag….

Mutor till barnen. Godis till höger och vänster. När mina barn får en banan får de italienska något sött. Curling, ja i Sverige har det ju varit en sådan curligndebatt att ingen längre verkar curla det minsta... Italienarna SUPER curlar. Av vad jag ser då. Helt chokade av att våra barn klär på sig själv 4 och 5 år gamla, borstar sina egna tänder, bäddar sina sängar (så fint de nu kan) och att vi mer eller mindre möts vid frukostbordet på morgonen.

Socialt. De är sociala hela dagarna, det orkar inte jag. Tjitt chat, dvs smaltalk, jag är så ointresserad av det, om det inte handlar om att enkom utbyta artigheter, men jag kan inte se urintresserad ut när någon visar upp ett halsband de köpt till någon t ex och kan prata om detta i typ 10 minuter. Jag säger snyggt, sen är det liksom färdig pratat från min sida…. Det är kanske en konst med viss smaltalk men riktigt boring med. Skitsnack, mamma mia, en hel del, på vår fisförnäma förskola. Men själva förskolan är super superbra, det är vissa föräldrar som inte är lika super superbra :) I mina ögon då….

Hierarki. Nia. Trevligt iofs men jag vänjer mig inte med att kallas senora B, mitt giftasnamn används inte, bara flicknamnet. Italienskorna byter inte efternamn när de gifter sig och jag har fått tillbaka mitt flicknamn utan att säga ett pip om det. Jag har dubbelnamn så säkert därför, men de frågar vilket som är mitt flicknamn och många höjer på ögonbrynen när jag säger att jag med har makens. Svaret blir: men är inte ni väldigt liberala i Sverige? Svara på den ni. Blir lång utläggning om tradition om liberalism :) (super enkelt på italienska haha)

Idag tog det 22 minuter att köra till dagis. Normalt tar det 5 minuter. Såg inga hinder på vägen så oförklarligt. Idag försökte Monica O:s fröken som alltid ge honom en kram, han ville inte så jag gav henne en kram. Senoran blev först helt stel för att sedan skratta och säga, bra idé. Alla barnen skrattade…. Det är annorlunda här men jag som ytis kan ju spela på att vara det och inte förstå koderna, iaf låtsas, de är svåra att undgå. Inse trafiken här, det är kö åt dagishållet, på väg tillbaka är det lugnt i motsatta filen, jag kör på i vanlig hastighet men möts hela tiden av bilar i mitt körfält som kör åt motsatta hållet, det gäller att ha tagit en stark espresso så att man inte råkar köra in i någon som kör i mitt körfält. Helt galet…

Lille O GLAD, lämnades fort. Lilla H:s fröken var utklädd till tomte och där var stämningen som alltid hög.
Nu har jag och Elena förlikats, eller jag har pratats omkull, igen. Är jag en pushover? J Träffade Anna som med har Elena som städhjälp (för er som inte minns eller läst det ”ärvde” vi henne efter förra familjen som bodde här, hon liksom bara fortsatte att komma) och hon sa att Elena förstått att jag ”bara” vill att hon städar, inte stryker. Japp sa jag, klart överdrivet med bägge och jag vill inte ha strykhjälp, det har jag sagt från början. Ok då ska jag förtydliga det för henne för hon undrade om hon förstod rätt. Idag när E ”dimper in” så sa hon ok senora jag kommer bara en gång i månaden för att stryka. Hm sa jag nej det behövs inte jag vill göra det själv. Senora jag behöver den gången, du med, det ligger redan en strykhög där. Hon skulle ha sett min strykhög i Sverige när vi båda jobbade heltid. Nu går ju jag på halvtid, och jag tycker det är en försvinnande liten hög :)
Nåväl, jag lämnar den diskussionen nu, E har vunnit och det känns bra för hennes skull. Jag= pushover *S*

Vad som är bäst med att bo i Italien just nu. Kaffet, kulturen kring mat och socialt liv, debatter och gester och värme (bortse från vissa kalla inslag av andra föräldrar på barnens förskola). Här syns man, här ser man varandra i ögonen annars är man oförskämd rent av (bortsett från förskolan *S*), helt korrekt tycker jag. Barnen är välkomna överallt och hälsas alltid varmt på. I Sverige kan man föra ett samtal med en vuxen och sedan gå vidare och konstatera att den inte ens såg på mitt barn, än mindre hälsade.
Värmen, vyerna och språket, historian.

Saker jag saknar: svenskt barnuppfostran som är super, känn er stolta. Saltlakrits, mina familj och vänner. Kulturen nej och ärligt jag saknar inte Sverige just nu, men när sommaren kommer kommer jag sakna skärgården mycket. Krävs långt Sverige besök då för att njuta i fulla drag av den oslagbara svenska sommaren, ja då när det är varmt vill säga och när de svenska traditionerna blomstrar :)

Huset luktar.......stekos :)

Detta hör vi en gång i veckan, sist för någon timme sedan i bilen.
Lilla H: -När jag blir stor ska jag bli Tarzan
Lille O: Jag ska bli Clayton
Jag: Varför Clayton?
Lille O: För att han har skjutare
Mamma: *hm*
Varför Tarzan?: Jag bara ska det, först ska jag gå Tarzan skola.

Igår var Alessandro barnvakt till barnens lycka. Idag ringde Alessandro oss när vi var på shoppingtur á la hitta julklappar som är pedagogiska men uppskattas. -La tua gate e aperto, the small one. Jag :Ohlala, A: -I fatto una giro, no thieves en la casa. Va bene mille grazie. Unabbrachio. Dito. A mercolodi. Precis så blandas språken, han vet vad jag fattar och inte *S* Jag älskar snabba korta info rika samtal, och trevliga då. Vi konstaterade igen att vi har en "supergranne", och vän. (vår grind var öppen, han hade gått runt huset inga tjuvar inne)

Igår härligt kul julfest hos Cristina och Michael. Idag härligt julstök i köket. Middag italiensk tid, 20.30. Barnen i säng 21.00. Vi kanske blir italienska mer och mer, utan att tänka på det……
Make H och jag har rullat och stekt massor med goda små köttbullar, tips som är oslagbart. Koka upp en kastrull med vatten, kasta i de rullade bullarna tills de flyter upp, då spricker de inte när man steker dem, de förblir små hela och runda. Husmor har talat, tips brukar sällan fungera, men detta är klockrent tvättäkta :)
http://familjeliv.blogspot.com/ härifrån snodde jag tipset :) (tack tack)

Nu har vi inte längre 11 stora hjärtan i fönstret i köket, nu är där 15. En varsinn till Sonia och Alessandro blev det med, en till respektive fröken. Så äntligen känns det som, tog degen slut. Barnen "peppade" (bakade pepparkakor) i en dryg timme, sen gick de över till slime.

Tips 2. Köp gammal hederlig 80-tals slime till barnen. 15 kronor per burk lekes med till ett betydligt högre värde. Lika kul nu som på 80-talet (eller slutet 70?) trots alla super plastiga och låtiga prylar som finns idag.

Idag har vi köpt: Winx pussel 104 bitar till lilla H som älskar pussel och Winx. Spindelmannen lera med roliga små maskiner till som gör ja spindelmannen, lille O gillar att dega och spindelmannen då. Perfekt. Lego, en bondgård med djur, present till båda. Vi alla leker med lego haha, så bra present tycker vi. Köpt tidigare, spindelmannen pyjamas till lille O, symaskin till lilla H som älskar att sy. Svärd med tillbehör till lille O, ehm, ja det kommer bli uppskattat iaf, lille O har ”pingats” sen han var 2 år och varje dag utan att överdriva, han längtar tills han får börja ”pingkurs” (läs fäktningskurs) ett intresse som nog ska uppmuntras förstår vi nu. Han är en hejare på fäktteknik redan, man får se upp innan man är stuken…. Köpt böcker till lilla H om solsystemet, hon är mångalen, till lille O om riddare. Sen flera små matematik böcker som båda älskar, nåvä en 20 minuter iaf, det brukar vara riktigt mysiga stunder när vi räknar och ser mönster och logiska följder. Härlig känsla så länge jag fattar (haha de är för 3 åringar till O och nu inne på 6 åringar för H), vid ekvationer slutar jag uppmuntra matematik. Kan nog vara så att jag som är usel på dito, maken med, önskar att barnen inte blir det. Alles, lite mycket som alltid men vissa saker ska ju i strumpan.

Present till till brorsdotter blev det med hihi, måste hitta något till mini B med, får bli ett par till små små ……. :)

Ska skicka present till barnens kusin och våra guddöttrar med. Fattar ännu inte hur man gör egna elektroniska julkort..... Alltså har inga skickats ännu. Tipsa gärna! Usel på sånt...

Ja julveckan stundas, imorgon står förberedelse av sovrummen och bordsdekoration på listan. Vi blir 9 totalt, samt Sonia och Alessandro som kommer en stund på julaftonskvällen. På min todolist står med lite bankärenden (när får jag mitt bankomat kort, jag har faktiskt väntat 2 månader nu!!) samt skriverier, redigeringar. Efter dagis kommer Cecilia med sina två barn på lussefika, lille O och lilla H ser mycket fram emot det! Leka på svenska är lyx.....

Ciao e a presto!

dunk dunK duNK dUNK DUNK!!!!

Åh du underbara känsla!!!!! Hjärtat dunkar glatt lite fort än, slog snabbare och snabbare nyss :)

Mitt i pannkaksätandet började Lilla H sjunga, lille O hängde på direkt; ur deras små munnar ramlade massor med italienska små ord på varandra i en alldelse ljuvlig sång!!!!!!!!!!!!!

Fatta att höra sina barn sjunga på italienska *mäkta stolt impad mamma*

Veni con me................ tutto di mondo.............. *läs noter runt* Det här har vi ju drömt om, ett språkgenombrott. Inte snackar de kanske men sjunga kan de!

Vi bad om 2 repriser maken och jag, sen vågade vi inte mer :)

Tutto va bene? (allt varit bra?)

-Medio senora...... Jag vill inte ha sådana svar :( (svar från O:s fröken på dagis)

H vill inte heller vara inne hos M O:s fröken, Ohar inte velat vara där på hela veckan. Fröken M försöker vinna "över" honom. Men verkar inte gå. Huvudbry igen. Nu undrar jag om inte Mmed tycker O ska byta grupp. Han visar så tydligt att han inte vill och säger med en gång när vi kommer till la classe - va con Hannah!

Lika bra att ge upp nu va!? Känns så....... varför ska han gå där när vår lilla dottra på 5 ändå ska flytta till skolan nästa år. Samtal igen nästa vecka känns det som. Ja livet är inte helt lätt som ytismamma, svårt att veta vad som är bäst och för barnen som inte ännu pratar.

Försökte fråga lille O varför han inte gillar sin fröken. Svar: hon säger dumma saker till mig. Vad? jag förstår inte vad! Är din systers fröken snällare? svar: JA JA! Mer info än så får man inte ur en nybliven 4-åring. Kan ju vara så lätt som personkemi *rycker på axlarna*

Hverkar ha sprungit om O en hel del i språkutvecklingen, pratar mer och mer för varje dag. Lille O idag i bilen: mamma jag fick inte duka på dagis idag. Lilla H svarar: jo du får det men då ska du svara si när din fröken säger cameriere! Jaha sa lille O, då vet jag....

Lilla H på tennis nu, nyklippt mamma, fredagsmys och bak väntar. Pappa H bakar pannkisar, sen blir det bullar och lussedito, lite kola och pepparkakor. Vi har ätit upp "lagret" :)

Buona domenica di tutti!

Ps. Imorgon är adressen exilmamman.blogspot.com !!!!!!!!!!!!! Ds

"undercover" ny adress till vår dagbok!

Ja vad skönt det vore att gå och lägga sig en stund efter ett barnkalas men det är inte undercovers jag menar utan "undercover".

Nu blir adressen annan så att jag känner att ingen utlämnas, det var ju därför jag inte ville blogga först, men sen tänkte jag att vem hittar hit utan de vi känner och lämnar adressen till, men så växer allt och ifrån en.

Men from lördag är adressen. exilmamman.blogspot.com

och familje och vänner som inte hinner med att notera detta mailar väl oss och ber om den nya, så får vi lite samtal med hehe.

Lilla H är så go, framåt och glad. Jag beundrar hennes rättframhet och är mäkta glad för att hon har så lätt att knyta kontakter nu. Go girl!

O min lille kille, ha inte så bråttom att bli stor, men jag är själv nr.2 i syskonskaran och känner igen mig.

Har kört på smala smala vägar i branta kurvor (baka, framåt taktiken för att komma runt) hittat födelsedagsbarnets hus, bara hört italienska hela tiden. Bra lektion i språket, trevliga mammor, tror jag....... Eller så tror jag de sa trevliga saker till mig :)

Andiamo vill jag säga till mina väninnor hemma, men går ut "allena" med andra svenskor. Börjar lite lite sakna Sverige, men inte så mkt som land men de som är mig nära känns just nu rätt långt borta. Baci X

Julparad!

Egen kreation...
Tomtefamilj (vart är de på väg? Inte ställde jag dem så iaf...)
Svårt att ta kort på denna disney gran på dryga 3 meter, galet!

Ängeln på toppen är lättare att fota...
Farmors tomte...

Börjar bli människa igen....

Gårdags kvällen var kul, vilka party prinsessor....NU börjar jag må bra igen. Hänger gärna på nästa gång igen :) Salig galen blandning, ålder mellan 30-39, 2 belgsiskor, en engelska, 2 från sydafrika, en från Holland, en från Peru, en från Spanien och en nykomling till svenska. Tror vi klickade bra. Tiden får visa.

Jaha och imorgon är det ut med pantertanterna, har inte köpt julklappen, tror jag ska göra en julgrupp och ge bort.... Mer personligt och lite kul att ordna med. Efter dagis ska jag köra lille O hem och sen med Lilla H till kalas. Sen hem snabbt och byta om. Här lämnar man inte barnen på kalaset, man stannar, hela tiden, stackars föräldrar och värdpar : /

Direkt efter dagislämning ska jag och Naive boka klipptid hos Jennys man (engelskan nämnd ovan), jag har inte klippt mig sen september, verkligen dags. Sen ska resten av julklapparna inhandlas, en kaffe avnjutas. Still living a tough life....

Skrivit på boken i 3 timmar idag. Läst italienska 1 timme, känns mycket bra. Lagat middag i 1 timme och 20 minuter, blev inte så gott. Torsk i äggsås främst, potatis. Torkat apelsiner i ugnen, huset luktar underbart, ska användas för dekoration på julbordet samt kanske i några julgrupper....

Alessandro är jobbigt bra, han ringer och snackar bara italienska, ok med mig, men svarar inte om jag svarar på engelska...

Shit alltså som lilla H säger....

Nu förlorade jag min sitemeter, men har faktiskt lyckats lägga till en ny. Fast där står ju 2 visitors, haha. Men 2 på 1 minut är bra! For my own record skriver jag ner siffrorna 789 här. Så kan jag adda dem när dagboken närmar sig sitt slut :) (fast sen handlar väl nästa om anpassningen till att flytta tillbaka till Sverige igen, eller om vi ska annanstans, who knows..)

Jag kommer att ändra adress....

Känner att det börjar bli för publikt. Roligt att många läser men nu skalar jag bort lite personliga detaljer om oss på min profil och döper om bloggen till exil-mamman. Eller kom med andra namnförslag! :)

Exil-familjen? Har dålig fantasi idag... Ändrar adressen när jag tänkt till mer om namnet på bloggen, meddelar några dagar innan såklart!

Hittar ingen snygg layout som känns "som mig", kom gärna med förslag hur man personifierar mera.

Fatta att skattemyndigheten inte klarade av att notera att jag anmält konto. Fatta hur kul det är att sitta i Italien med ett utbetalningskort på x lappar....
Maledizione!!! (ha ha slog upp jävlar!)

GRATTIS MAMMA!!!!!

Idag fyller min kära mamma 60 år!!!!!!

Tanti auguri per te, tanti auguri per te, tanti auguri per Sxxxx, tanti auguri per te!!!!!!!!!!!

Vi sjöng för dig imorse, barnen ville ringa men det gick inte...

Hoppas din champagne frukost vi beställde smakade och den 3 timmar långa massagen med. Njuuuuuut av Bali/Sumatra!!!

I love you

Saknade imorse att höra Luciasånger ur TV:ns högtalare...

Saknade imorse att höra Luciasånger ur Tv:ns högtalare…..

Och att se våra knattar sjunga utanför dagis vid 14.00….. Lucia firas inte här, trots att hon ska komma från Sicilien :) Kanske måste vi ta oss dit, men vad jag hört firas denna dag inte alls som hemma. Buhu.

Rektorn, Cecilia, fick syn på oss imorse, hon är väldigt mån om att O ska trivas, tog hans hand, ler och tar sig lång tid att se att han förstår vad hon säger. Hon sa att du har ju gymnastik nu (de vet allt allihopa, fattar inte hur det lyckas nämna alla barn vid namn, det är 350 stycken!) och sa säg hej till din mamma, vi pussades, och sen gick de gemensamt bort till gympahallen. H var lite obekväm med att inte gå in tillsammans med O, men sa själv, ok mamma stick du! :)

När man tar sig i kragen händer det alltid något, en stund i alla fall. Jag som skytt köket, om jag inte får baka då, börjar gilla det. Jag har alltid trott att vissa bara ”är” duktiga i köket, men följer man goda recept blir man ju det. Maten blir god utan mycket mer prestation än att följa det som står, efter viss inhandling då. Fast visst har vissa människor mer touch än andra, men ändå inte svårt att laga god mat med recept. Men då vi har ett halvt kylskåp (tja lite större kanske) är detta det bästa sättet: Printa/hitta tre-6 recept man gillar och sen skriva ner ingredienserna. Skönt att veta innan vad man ska äta och slippa leta i skåpen. Dessutom köper man inte en massa som man sen måste kasta, sånt man trodde man skulle äta men som aldrig blev av för att det liksom inte passade ihop med något. Få se nu hur länge vår ”vi ska laga god mat” anda håller i sig :)
Ikväll är det lite barnmat kan man tycka men jag tror vi kommer att gilla det alla 4. Kycklingklubbor i apelsinsås med pressad potatis till. Majskolvar.

Idag har jag hjälpt en väninna som designar kläder med att hålla en utförsäljning. Annat klientel än jag är van vid, men jag gillar nya situationer och blir inte obekväm så lätt. Nej alla var urgoa och Cristina presenterar alltid mig för alla, rart. Det var rätt kul, men ack om jag hade haft råd med något. Fick ett halsband som tack, köpte ett med ska fota dem senare. Inte helt gratis det heller och eftersom jag gillar det blev jag glad, stödköpte det andra. Ska jag ha på nyårsafton :) Träffade en kul tjej på utförsäljningen, halv sydafrikanska och halvt holländska, tänka sig så många halvditten och datten det är, och våra barn sen, vad är de? H och Oär till hälften svenska, en kvarts engelsk och en dito estnisk. Uppväxta i Italien just nu, ha ha det låter lite halvkaotiskt.

O tjöt i bilen häromdagen efter det att de fått varsitt kinderägg. O:s var trasigt, katastrof tydligen. H tog bort pappret från sitt ägg och sa: O vi kan byta, mig gör det inget. Tjutet upphörde, han torkade några tårar och tittade på sin syster som höll fram handen och sa: H jag ska gifta mig med dig en dag! Kärleksförklaring….

Solen lyser, det är varmt och känns som vår, har kavaj och lammullströja bara. 1 och en halv vecka till julafton, jag måste börja ”projektleda” julen!

To do:

Den 23:e
Göra köttbullarna klara, i kylen
Baka Lussebullar till fikat
Slå in alla presenter som brukar ligga till denna dag. Rimma…
Köpa julklappar till allas strumpor
Göra 3 stora pepparkakshjärtan till
Handla potatis, prinskorvar, revbens spjäll etc.
Önska mig något som finns här… jag vill ha en vaxväska från 10 gruppen, den jag haft i 7 år är helt slut och det är världens bästa väska att resa med samt sen ha på stranden.
Köpa present till T, O, H och stora H. Har halvt som halvt gjort det.
Skicka elektroniska julkort. Ett per post till farmors syster, familjen i Washington och sist men inte minst till barnens farmor. Måtte jag inte glömma någon…

Ikväll 19.00 är jag bjuden att ta en drink med Naive och hennes väninnor, verkar vara mycket härligt gäng. På torsdag ska jag ha julmiddag med ”pantertanterna” då vi byter löjlig present med varandra, på Pernillas restaurang som alltid. Det är ett härligt gäng och jag uppskattar Cecilia som jag känner att jag gillar rakt av, kul att spendera en kväll med henne med. Herregud vilket tufft liv jag lever…

Skriver på boken igen, har satt upp deadlines, just nu går det bra. Lampan (jag designat) har stött på problem elektriskt och upphängningsmässigt, fan, vissa saker tar lång tid men blir förhoppningsvis riktigt bra tillslut. Jag måste bli bättre på att schemalägga dagarna.

Saknar mina barn idag som nog inte lider det minsta (varför de nu skulle göra det) då det är en stor teatergrupp som gästspelar på Montessorit idag. Britta som sålde sina urdyra rockerfeller jeans idag har sin son hos Monica med, hon sa att först ångrade hon valet men nu säger hon att hon inser att hon inte kunde valt bättre, hon växer på en och bryr sig mycket om ”sina” barn. Är en ypperlig pedagog med. Monica har bäst rykte tillsammans med Sabrina. Skönt att höra.

Alptopp, sol och 2 barn =positiv smärta :)

Vilken succé. Inte enkom för att solen sken som en propp från början till slut utan för att våra barn älskade skidåkningen! Vi kom iväg sent, Henrik hade ställt klockan på 07.00, jag hamnade i Olivers säng igen, dålig vana måste brytas… Make H tryckte av larmet och lilla H väckte oss 08.30. 09.00 hade jag fått Cristina & co att möta oss i Schweiz en 10 minuter ifrån oss, där vi skulle köpa takräcke. Make H ringde och givetvis var de med sena. När vi monterat takräcke och skidorna så kom de, vi åkte karavan. 2.09 stod det att det skulle ta när vi printade vägbeskrivningen på Michelin.it och det stämde på pricken. Torrt väglag hela vägen men vi steg rätt häftigt sista timmen. Väl framme tog vi en lunch tillsammans, barnen var förväntansfulla. Klockan hann bli 14.00 innan skidorna var på. Vi satte på barnen pjäxorna som de även testat hemmavid, de tryckte in tåspetsen där man ska och ner med hälen och så snart klicket hördes ”skidade” de iväg, no problem! Väl framme vid backen tog vi av dem stavarna, för farligt att ha dem när man är nybörjare och barn. De fick bära sina skidor uppför backen själva och sen tog vi tag i deras tåspetsar och visade hur skidorna ska stå när man plogar. Lilla H for först, skrattandes och ögonen blixtrade av lycka. Underbar syn! Lille O for sen och han tjöt han med. Upp och ner tills vi föräldrar tröttnade. En kaffe och sen upp igen. Sen blev det mörkt och vi åkte till hotellet som var familjedrivet och oerhört trevligt. De gjorde en barnmiddag till oss alla, enkelt, plockmat och framför allt, vänligt. Har glömt att det är fullt av folk i alperna och att man måste boka bord…

På lördagen strålade solen. Vi klädde på oss skidkläderna och tog bergbanan 1500 meter upp. Väl uppe läste vi kartan och det skulle gå blåa pister hela vägen ner, förutom en liten bit rött på pistkartan. Make H tog lilla H mellan sina ben och jag lille O, vi for ner för den första backen och jag kände att han hade balans, allt gick bra och han skrattade mest. Men däremot hade han ingen koll på sina skidor. Jag berättade att han skulle lyfta lite på ”ickedalskidan” så att han hade ordning på skidorna, då gick det jättebra! Efter den blåa tog det slut, där var ingen pist… ehm, vi såg oss om, en intilliggande pist 100 m bort, varför frågade vi inte om inte hela systemet var öppet… man lär sig. Vi genade då i djupsnö med nybörjarbarn, ehm, men jag putade lille O lite fram för mig, kom ikapp honom då jag är tyngre och så fortsatte vi och det gick bra,vi hann aldrig sjunka då vi hade ok fart. Väl framme i nästa pist som var rätt brant var jag redan trött:) Jobbigt att vara skidlärare på äventyr… Det gick rätt bra för de två H:na med men lilla H är ju äldre och förstod att allt inte var som det skulle sas, så hon vart lite rädd. Men det la sig snabbt.

Jaha, ner för rödpist, eller kanske svart jag vet inte, med en liten O mellan mina ben. Snacka om att ryggen tar stryk. Nerböjd, koncentrerad och titt som tätt får man lyfta honom så att hans skidor är iordning sas. Väl nere fick vi gena igen, så fortsatte vi tills vi kom till en väldigt brant backe. Men vi tog det lugnt och det var bara glada miner på barnen hela vägen. Jag är rätt stark och uthållig men min rygg orkade inte mer. Lilla H och H var kanske 150 m längre ner. Lilla H hade tagit av sig sina skidor och kanade på rumpan, make H stod i mitten och undrade nog vad han skulle göra. Jag behövde bara vila men såg att jag inte skulle orka 5 backar till med den lutningen och O att bära. O hade nämligen slutat hålla balansen, han var trött i benen och jag förstod det till fullo, det hade varit några tuffa timmar! Så nu åkte jag med honom mellan benen och höll hans vikt.

Ett Schweiziskt par kom till mig, sa att de sett oss hela tiden och undrade om de kunde hjälpa då de såg att jag var riktigt trött. Jag log, de tog våra skidor och åkte med dem ner till make H. Jag tog lille O mellan benen igen men sittandes denna gång. Vi åkte på rumpan riktigt fort, jag fick bromsa ordentligt med pjäxorna men det var kul. Tack och lov för hjälmar :) Paret stod kvar när vi kom ner och make H och jag bara skrattade. Detta var ju vansinne, första gången med barnen och bara svåra pister och lååååångt ner då. De sa att de fanns en stolslift 3 backar ner att de tar våra skidor så att vi kan knata. De berättade att den sista pisten var mycket smal och svår. Man kan inte annat än vara tacksam när hjälpsamma människor, och duktiga skidåkare som tog 4 par skidor på axeln, kommer till undsättning.

Vi skuttade ner för backarna, kom på att man kan åka på pjäxorna med, det var det roligaste på hela dagen om man frågar lilla H! Tog stolsliften upp alla 4, bra pistvakter som lyfte på Osom ju är kort tillskillnad mot syrran. Först drog de honom med något sen kom en och lyfte upp, satte hans skidor i ordning. Själv lyfte jag lilla H som var bredvid mig, de kunde ju inte veta att det var hennes första gång och att hon inte alls visste hur man gör.

När vi kom upp åt vi en efterlängtad lunch. Tur att vi hade stoppad ”ryggan” full med bananer och vatten, de gick åt på vägen ner! :)

Vi åkte inte mer den dagen för hela dagen hade gått, och make Hoch jag kunde knappt stå upp, kroppen värkte ordentligt, huden stramade av all sol och vi orkade knappt ta bergbanan ner till byn igen…

På söndagen var Michael med, som är gammal skidinstruktör för barn. Han tog H, åkte baklänges framför henne och höll i hennes spetsar så att hon plogade, hon åkte tom bitvis själv! Nu vet vi hur man gör, fast tvivlar på att det är mindre jobbigt…. Make H tog barnen om vartannat, jag hade så ont i min korsrygg att viljan inte räckte. Vi satt och ”skidade” i solen hela dagen. En till underbar dag. lilla Hville aldrig sluta, outtrötlig som vanligt när det är äventyr.

Nu känns det som om att jag lite lite ångrar att vi bokat en solsemester, jag är rädd att jag tycker att alperna (i solsken iaf) enkelt slår allt annat. Högt upp, klar ren luft, sol och skidåkning. Man känner sig stark och frisk och glad. Nästa gång blir det till närmare alper utan övernattning, jag längtar mycket till dess, trots en värkande kropp… Nästa år kanske vi hyr en stuga och kan åka till den på helgerna, det är iaf min dröm. Nej nu ska jag ta muskelsalva på ryggen :)

Lämnade två glada och nöjda barn på dagis imorse som spenderat helgen med en annan dagiskompis i alperna, det känns bra och tryggt att de lär känna andra barn riktigt bra, deras föräldrar resonerar likadant, vi vuxna hade med kul ihop såklart.

Sciare =åka skidor
Pista = skidbacke
Sciovia=skidlift

2 foton från "vår ort"

2 bilder, en från båten på väg in till staden och en över den bit av sjönvi ser ifrån oss. Om man klättar uppåt lite :)

Vi är redo...

Lugn skön morgon, fast jag vaknade i lille O:s säng.

Efter hemmagjord hamburgarlunch åkte vi till Serafona i Schweiz. Det var inte bara vi som bor på Italiensidan som gjorde detta idag, där var alldeles för mycket folk. Men väntat då hela Italien är stängt idag. Men vi lyckades handla varsinn skidjacka till barnen och ett par skidbyxor till långbenta lilla H som växer så det knakar. Tack H&M för att du finns, så slipper man som förälder bli ruinerad när man ska klä två små barn :) Fast det är dyrt här iaf, inte samma priser som i Sverige, känns knasigt att betala mer här än hemma. Skulle vilja visa pass och be om att få betala svenska priset. Blunda för import och skatter etc. H&M är svenska, likaså IKEA när jag handlar där vill jag ha samma priser som hemma, känner mig "lurad" här :) Ja ni fattar, dumt att känna till vad det kostar "hemma" och betala mer här.

Nu är det 4 förväntansfulla som packat skidkläder etc, bilen ska snart fyllas så att vi kan pipa iväg i ottan. Imorgon ska det bli fint väder men på lördag strålande sol, det har snöat hela dagen idag så förutsättningarna låter bra...

Morgonen tillbringade jag mycket i telefonen och då jag inte lyckades hitta ngt tomt hotell i Mádesimo så drar vi istället till Laax i Schweiz, lite längre, 18 mil tror jag det var men motorväg hela vägen. Snökedjorna ligger i bakluckan få se om det blir premiär för dem!

Cristina, I love you men jag litar inte på dig hehe, vi fick inte åka utan henne, hon har lokalsinne som en höna, Michael måste till London men flyger tillbaka lördag kväll och kör sen till Laax, otroligt... Cristina har lovat att vara här vid 08.00, I doubt it, har aldrig hållt en tid tidigare *morr*. Hon vet att jag avskyr det så kanske kanske kommer vi iväg någorlunda i tid imorgon :)

Ciao e a presto ( io penso Domenica/Lundei)

Haha

Ja riktigt bortskämd låter jag i min förra blogg, men sådan dag var det. Alperna låter ju med rätt lyxigt, men för att nå dem behöver vi inte klämma in oss i en unken buss i 40 timmar som vi gjorde när vi var tonåringar. Nu hoppar vi in i vår bil och är framme på 1.40 timmar...

Måste lägga till att lilla 5 åriga Hnu fördelats i sin klass inför ettan nästa år. Hon har parats ihop med sin nya bästis, Jacomo, Sabrina säger att de två leker så bra ihop och Hpratar bara om honom här hemma. Lite roligt att de är så öppna här i detta tjej/kill land som jag upplevt det, att de även parar ihop tjejer och killar. Fast vi är inte det minsta förvänade över att vår dotter väljer en kille som sin bästis. H är mycket glad för att veta att just Jacomo blir placerad i hennes klass!

Alessandro frågade lilla Hidag om hon inte kunde visa honom vart han kunde ta ett glas vatten. Hon gick och gav honom ett glas, öppnade kylen och hällde upp vatten till honom. Prego mi amore sa hon sen, Alessandro och jag döljde varsitt skratt. (varsågod min älskling) Roligt är att hon förstår så mycket mer än vi känt till sen vet jag inte vad jag tycker om ordet älskling till någon som borde vara en farbror *S*

Fotoblogg efter skidåkeriet måste det bli!

Sjöng nyss för min allra första bästis L"tanti aguri per te" som firar födelsedag idag! Grattis igen vännen :)

En onsdag skall njutas....

Onsdagar är ena riktiga lyxdagar. Jag vaknar av tassande barnfötter som alltid. O var besviken över att snön är borta, men eftersom vi ska åka skidor på fredag lär han bli glad av att se snön vid alperna.

Ur barnamun:
O: Mamma dagis är roligt, jag är glad för alla barnen, men jag leker inte med alla för jag gillar inte alla. Jag tror i alla fall inte det. (ja hur kan han veta säkert när han inte kan prata med dem!)

H: Mamma tänk om tomten är för tjock för att komma ner igenom skorstenen, hur långt kan renarna flyga egentligen? Tänk om de inte hittar till Italien! Vet de om att vi har flyttat?

: Tiggandes med ögonen och svag röst ”dai” O. Fick slå upp det, betyder kom igen ”slang”, mina barn kan slang på italienska! (hon ville ha en godis som han fått)

Lyxdag är onsdagen därför att efter alla morgonbestyr med att få barnen att se hela och rena ut (ja förhoppningsvis är de det med) och gärna riktigt mätta med (alla papper och ryggsäckar ”klara”) så kör H dem till dagis, lilla H var mycket glad över att pappa lämnade idag. Jag sitter i lugnet och dricker ur min latte.

På med tenniskläder. Kör till Tavernola 3 minuter hemifrån och Gregor ler alltid stort när man kommer. Han är en sån människa som det är svårt att inte tycka om och bli glad av. Tänkte på, efter min tuffaste match so far, att jag pratar italienska hela tiden där utan att tänka på att jag gör det. Tills jag fastnar på något ord. För några veckor sedan sa han att mitt racket som jag köpt hemma i Sverige inte är bra för mig, köpt för de pengar jag fick i julklapp av Amrop, typiskt… Han sa att han kan köpa ett riktigt bra racket till mig men till inköpspris, ett bra racket måste man ha sa han, jag är nog lättövertalad med…. Idag när jag kom höll han det leendes framför sig och jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas någon skillnad men det gjorde det! Stolt ägarinna till en Wilson (som inte säger mig ett dyft, men så heter den iaf: ).

Varje gång jag tittade på klockan under tennisen var hon tjugo i elva, lektionen slutar elva, jag var såååå slut, fattade inte att klockan gick så sakta när jag kämpade så! Men lustigt nog, när bollen kommer och koncentrationen slår på slutar jag att ”hets andas” jag blir lugnare men så fort det blir en liten vila ökar pulsen markant. Kan man styra sånt? Känns så…. Röd som en tomat 2 timmar efteråt… Men bra match. Om två veckor innefattar tennistimmen även Anna, härlig svenska som introducerat mig till massor här, och nu ska spela med mig. Vi ska vara jämnbra och ärligen blir det lite väl dyrt att ha egna lektioner. Sen är det hem och duscha och hinka i mig vatten också kommer vanligtvis Sonia och har lektion med mig, italienska då. Snacka om tufft liv jag lever på onsdagar… Som en alldeles egen liten söndag känns det :)

Imorse ringde Alessandro, brorsan till Sonia, och sa att han kommer istället då Sonia har influensa. Alessandro är lärare han med och en mycket bra sådan kan jag berätta efter dagens lektion, men han slutar aldrig :) Så när vi (makes första gång idag) suttit i en timme och 45 minuter fick jag bryta, inte min stil men ibland får man låtsas att det är det, eller nåt.. A dopo sa vi för han kommer ju igen klockan 16.00 till våra barns glädje och sjunger lite barnsånger med dem samt pratar om färgerna och alfabetet. Kanske låter det som överdrivet men barnen gillar och vill det. Alessandro tycker de kan så mycket redan, så kanske blir det bara en gång, så länge det är kul. Hannah har faktiskt börjat skriva på italienska men tycker det är svårt och vill bara skriva när ingen ser då hon inte hör vilken bokstav som ”uppmanas” vara var. Dvs. på dagis har de en bild framför sig, säg en blomma, om ett barn inte vet hur det stavas frågar de och läraren säger t ex C. Hvill med skriva men när hennes fröken säger C då hon undrar hur det skrivs så förstår hon inte att det är ett C. Här uttalas alfabetet så annorlunda. C uttalas Chi, M Emme, L Elle, B Bii, H Acca etc samt har de ju inte bokstäverna ajkxyw i sitt alfabet vilket förvirrar H som har kunnat svenska alfabetet sen hon var 3 (tack vare 5 myror är fler än 4 elefanter). Så Hvill lära sig, inte så svårt för oss kan man tycka men jo det är det, vi chansar och låter nog väldigt mycket som ytisar.

Ytterligare ett plus med onsdagen är att efter italienskan då jag lagt bort böckerna fint i en liten hög (not) så fikar jag med mig själv, väljer sedan vad jag ska sitta och läsa i bilen i väntan på att grindarna på dagis ska öppnas. Tur att jag är en obotlig bokmal...Fast ofta blir jag urdragen ur bilen av en trevlig Peruanska eller en halvgalen columbianska :)

Så 16.00 kom A och busade länge med barnen efter de 30 minuter de ville hålla sig koncentrerade. Nu har vi med Cristina och familj varit och hyrt skidor inför helgen. Vi har hyrt skidor för hela säsongen för en spott styver, barnen är jätte förväntansfulla vilket känns riktigt roligt. De flirtade med dem inne i affären och de ville varken ta av sig hjälm eller pjäxor… Jag är lite nervös över att lära dem åka skidor, skidskola blir kanske i februari men nu ska vi testa fredag lördag och sen i Verbier på nyår. Håll tummarna!

Imorgon blir det slappardag, här är någon katolsk långhelg, något helgon jag lyckats glömma namnet på, så det blir mycket familjetid!

Idag känner jag mig som en lyxfru på riktigt. Tur att det finns andra dagar i veckan med, annars blir jag väl odrägligt bortskämd *S* Minns nu gladeligen med att det är Henriks tur att laga middag ikväll, vi har ryckt upp oss ordentligt och testar bara nya recept ett tag framöver, för att komma ur gamla banor och trista rätter. Igår gjorde jag citronkyckling på en bädd av rotfrukter, godast blev nog morötterna som även de vart dränkta i saften av 2 citroner. Jag hoppas H gör wallenbergare ikväll, såg att han sneglade på det receptet tidigare.

A dopo =senare

Genombrott!?

H är go och glad, tror det var ett genombrott för hennes ”ilska” fredagens gråt. Skönt. Vår glada tjej är tillbaka tror jag :)Dagis idag var självklart och inget har de berättat om dagen, jag tänker inte ställa frågor de får berätta själva. Vi lekte i barnens rum efter dagis och nu tittar de på en film. Helt galet är vi bortbjudna ikväll, nej inte vanligt att gå bort en måndag, det är i all enkelhet hos Alec och Naive som är ett jättetrevligt och easygoing par. De har varit i Florens under helgen och fick för sig att bjuda in oss ikväll. Barnen kommer nog somna där, men det är en snabb middag för oss vuxna, 5 minuter hemifrån.

Ja att man åker till Florens under helgen är ju inte ovanligt här även om det är lite längre bort än de övriga vad vi förstår för norditalienarna är vanliga helgresmål. Florens är 4 timmar bort, alperna ligger invid men Verbier tar ca 3 timmar, S:T Moritz etc knappt 2 timmar etc. Gardasjön knappt 2 timmar från oss samt Venedig samma avstånd. Genova, dvs rivieran även det 2 timmar bort. Jag är inte förvånad att italienarna reser mycket i sitt eget land. Alla dessa ställen skiljer ju sig rätt markant! Vi har många helger att se fram emot, det är ju bara att pipa hem på kvällen igen om man vill!

Ja dagen har bara runnit iväg, men Soina ringde, glad ihågen, hon har träffat en ny kärlek! Detta syskonpar, Sonia och Alessandro, får mig och Henrik att le flera gånger i veckan. Imorgon måste jag plugga, jag har inte gjort förra veckans läxor. Ajabaja :)

Gråt, äventyrsbad och alper....

Fredag: Båda på dagis, Ol blev ordentligt firad och njöt... De hade båda haft en rolig dag sa de. H började dock gråta på vägen hem (riktigt ledsen gråt) , efter att jag fått säga till henne på skarpen om att sluta reta sin bror. Hon har ju varit arg som ett litet bi emellanåt sen vi kom hit, en normal reaktion enligt de vi pratat med, bara att vänta ut... När hon grät stannade jag och vi kramades länge, hon sa att hon kände sig ledsen i kroppen att hon vill åka hem till Sverige nu, att det räcker :(

Svårt att veta hur man bäst stöder sina barn när de är små och säger så ”stora ord”. Hon grät inte så länge, sa själv att oj är det inte tennis idag, jo sa jag men ska vi inte vara hemma och baka pepparkakor istället, tänkte att hon var trött efter ansträngningen att gått själv till dagis denna vecka samt haft gäster, och nu då första gången hon satt ord på hur hon känner sen vi kom hit. Nej tennisen skulle hon verkligen gå på, inte tu tal. Hon är lika biten som sin mor och far just nu :) Blev mycket välkomnad av Jacob (ngnting, italienarna har så långa namn, jag hör bara Jacob...) och de tog varandras händer. Mycket italienskt tror jag, att alla tar varann i händerna, de tågade gemensamt in och när jag hämtade tågade de även gemensamt ut.

Jag hade en kil i hjärtat efter hennes gråtattack och även fast hon själv sa mitt i den att bara hon kan prata så blir det roligt att vara här. Inte stället det är fel på men språket är det svårt med. Lilla vän, så klok och det känns faktiskt bra att ilskan kanaliserades och att jag fick trösta. Fast det är hjärtskärande och man känner sig skyldig... Elaka morsan och farsan vill utomlands och barnen får hänga på känsla. Egoparents.
Trots det känns det ändå som om att vi definitivt, no doubt, skulle göra om detta. Inte bara för att de växer, utan för att vi som familj blivit så härligt sammansvetsade på ett positivt sätt, att vi alla får två kulturer vi kan höra till, två språk (eller tre, de lär sig ju engelska med om än inte lika fort) etc. Hoppas den första svåra tiden som vi iofs väl kände till innan, snart är slut. Personligen känns allt bara ljust, om man då bortser helt från att det är tufft som mamma till två tappra barn som går igenom sin "första kris".

Sen dess, och nu har det iofs bara gått två dagar, är H glad och go som förr... De vi känner här som har flyttat sina barn i olika åldrar har beskrivit samma sak med de som är 5 år och uppåt. Men man växer och ärligen ser jag redan att båda har gjort det och att de nu börjar förstå så mycket mer. Det har bara gått 3 månader sen vi kom hit men de börjar komma in i (förstå) rutinerna på dagis, språktrappan har bestigits lite etc.

Fredag kväll var ju Alessandro barnvakt, från 20.00. Barnen var förväntansfulla och sa lugnt hejdå. Alessandro är så go och en vän redan känns det som. När vi kom hem sa han att de var som två små kompisar på kvällen och när han sa ”andiamo a letto” (nu går vi och lägger oss) hade de gått till badrummet, borstat sina tänder och sen hade de läst Mowgli på italienska. 10 minuter senare sov de. Dessutom sa han att våra barn förstår bra mer än vi tror, han sa att de svarat på allt han sa, inte med ord men med gester och genom att göra som han sa!
Denna kväll snöade det som aldrig förr, TV:n slutade att fungera, träden ramlade, här är varken italienarna eller naturen eller elverket vana med så mkt snö, eller att det kommer snö före jul…

Lördag: Äventyrsbadet såklart, då O missade det på sin födelsedag. Vi njöt alla 4, jag och make av alla dessa massagepooler och våra vattenbarn av att ta av sig puffarna och dyka! H simmar perfekt under vattnet och några tag över ytan innan hon dyker under igen. O dyker som en delfin från kanten, börjar simma under vattnet han med. Hans ovilja att ha huvudet under vattnet är helt borta. Vi såg på Disneychannel, en riktig barndag, make och jag somnade i soffan, barnen väckte oss 22.00! Vi alla gick och la oss i sängen, snacka om trötta föräldrar.

Söndag: Vi bestämde oss vid frukosten att åka till alperna, närmare bestämt Mádesimo som ligger precis invid S:T Moritz, men i Italien. Mádesimo tar man sig till på 1.40 timmar och ligger mellan Schweiz och Schweiz sas, en liten strimla Italien högst upp med Schweiz på vardera sida. När vi kom dit snöade det rejält och sikten var usel så när vi tagit bergbanan upp (tunnel rätt igenom berget över 1000 m på typ 4 minuter!) pep vi in på en lunchrestaurang invid. Vi tog en kortpromenad och konstaterade att vi såg många barnfamiljer, det var det vi hört att det var mindre folk där och mer barnvänliga backar, men så mycket mer såg vi inte. Lilla H var lite besviken att vi inte kunde åka skidor idag, vilket är bra då vi tänker åka på torsdag och fredag om det är lite bättre väder. Ska bli mycket roligt att lära våra barn åka skidor!

Ikväll har vi pratat med bror T och svägerska C på MSN och deras nya Webkamera, fler och fler runt om oss skaffar en dito, mycket roligt! Make H nattar barnen, huset luktar pepparkakor, nu hänger 11 pepparkakshjärtan i köket med namn på alla som kommer hit över julen på :)

Andiamo= vi går.

Första fotot på vår blogg....

Så här ser det ut nere från sjön, 3 minuter från huset, längs ut med lekparken i ryggen. Så att ni kan se alperna (bergen) snöklädda och husen inunder :) Från denna brygga tar vi båten in till stan!

Feberfri kille och stolt syster!

H är en modig tjej, en stolt tjej och en väldigt trött tjej. Idag var det inget snack, man kan ju inte missa gymnastiken! Så hon pep iväg med sin pappa imorse och meddelade O att han inte får gå idag :) Igår kväll var hon trött, men dagen hade gått bra. Men vi såg att hon var tröttare än vanligt. Ingen fredad zon sas som jag antar att syskonen kan vara för varandra. En paus i italienskan och ”jobbet” i att fatta rutiner, instruktioner, kultur och vänner. Idag torsdag hade H lekt med tjejerna ute på gården, faktiskt första gången så vi är glada för att hon gått själv. Hon har knytit an, för att hon blivit tvungen. Inget ont i att gå själv alltså, snarare väldigt bra! Sabrina sa att hon varit lite spänd men lekt på bra och varit mer med andra barn än annars.

Här är så vackert! Snön lyser vit på bergstopparna i horisonten, solen står som en propp och här ”nere” är det 8 grader och soligt. Tittar man ut genom fönstren ser man de vita topparna och framför dem grönska (japp gröna berg här) och sen kommer husen som ”hänger” på väggen. Italienarna är verkligen bra på att bygga hängande hus, har hört förut att de är suveräna på tunnlar genom berg och nu vet jag att de även behärskar att bygga på "klippor" :)Vi bor ju "nere i dalen" (100 m ovan vattenytan), invid Comosjön och i stora delar av norra Italien så ligger dimman tät under vintern, men hos oss är himlen blå och molnen stockar sig någon annanstans.

Måste berätta om musiken barnen har på sitt dagis. Först blev jag förundrad när jag såg att de tittade på tecknad film, Fantasia. Men efter någon minut stängdes filmen av, barnen tittade inte, de lyssnade på musiken i filmen! Ett stort långt papper låg framför barnen och när musiken stängdes av ritade de ”hur musiken lät”. Underbart sätt att lära sig höra toner på! Barnen ritade höga toppar när musiken var intensiv och hög och låga dito när den var låg. Nästa år i skolan kommer de att lära sig noter, men jag gillar pedagogiken att först lära sig lyssna in, de lär sig så mycket utan att de vet att de gör det. Jag är imponerad av pedagogiken. Gymnastiken är fantastisk bra den med. En stor gymnastiksal med en utbildad gymnastiklärare där han gjort en hinderbana, kullerbyttor, klättra på ribbstegar, hoppa över hinder, krypa under dito etc. Barnen fullkomligen njöt. Sen var det bollekar.

O var hemma med mig idag, nu feberfri, vi har slagit in 25 små presenter med lera och litet ler-verktyg i att ta med imorgon. Jo galet nog är det så att man ger alla barn i sin klass en liten present när man fyller år… Även om jag inte gillar det så gör vi likadant. Nu bor vi här och vår son som kommit hem med diverse olika små saker ska precis som de andra barnen få dela ut en gåva han med. Vi hade iaf kul när vi slog in dem. Här finns guld och silver lera, mycket coolt tycker våra små .*S*

Imorgon har vi barnvakt! Alessandro, bror till Sonia, ska vara barnvakt. Första gången vi har barnvakt sen mannaminne :/ Någon gång i juni typ, minns inte. Vi är bortbjudna, men är i krokarna. Både vi och barnen ser fram emot det. Jag och O köpte Mowgli på italienska idag så att Alessandro kan läsa en bok för barnen, men de ville höra den redan ikväll. Jag läste på i och o språket i typ 15 minuter och de var helt tysta. Jag fattade typ var sjunde ord, undrar om de förstod något…