Settimana Bianca!

Ciao di tutti, nu åker vi för att bo på en alptopp 2 timmar bort i en vecka!

A presto!

Desperate housewife...

Bakade frukostbröd (det var slut, jag missade det) dukade frukost till 8 hungriga magar.

Mer på min To Do list: Fixa tvätten inför imorgon (ni vet vika, para ihop etc), paniktvätta skidkläderna jag trodde var rena. Redigera två kapitel på 2 timmar, visa vännerna como stad och äta lunch. Köra bilen till däckverkstad då vi fått punktering, bilen ska ju upp till alperna imorgon. Köra gäster till skiduthyrningen i Como. Maila C det jag lovat men ännu inte fått ner på ett bra sätt. Packa för en veckas semester i alperna för mig och barnen. Gå igenom månadens räkningar och betala. Eventuellt måste jag då med gå till banken och betala vissa. Knacka på hos grannen och fråga om de kan ta in posten nästa vecka. Baka aperitivosaker till vår aperitivokväll ikväll då vi blir 8 vuxna och 5 barn. Köra Hannah till tennisen och sen till sin kompis för att sova över där.

Låter inte det som en lugn skön fredag?

Bungy jump!

Den där navelsträngen. Den som är osynlig men så påtaglig har gjort sig ordentligt påmind sista veckan, eller kanske veckorna... Den som binder mig samman med lilla H. Hon är så självständig, bryter sig naturligt bort ifrån sina föräldrar. Antar att sånt går i vågor igenom hela livet. Som att hoppa bungy jump, man far hastigt neråt, bouncar uppåt och sen neråt igen om och om igen. Lika kittlande och nervöst är det när den osynliga navelsträngen sträcks ut. Hon far neråt nu lilla H, jag når henne inte alltid, eller så ofta som jag är van vid i alla fall. För henne är det nog bara kittlande. Precis som det ska vara. Allt är precis som det ska. Det är bara positivt. Men en vrå i mig suckar tyst men stolt. Det är svårt att vara stolt och tyst samtidigt. Föräldraskap är svårt.

Flera dagar denna vecka har lilla H kastat sig ut i den italienska barnavärlden. Hon far runt med kompisar och deras mammor. Hon vill vara med där det är som mest spännande. Hemmavid är hon fullt upptagen med sitt. Hon pratar ett nytt språk, hon verkar behärska italienska bäst i denna familjen just nu. Hon ska sova över fredag till lördag hos en kompis. Hon tjatar om att få gå i den där skidskolan varje dag i alperna. Hon får det men kommer nog bli besviken att det bara är 2 timmar per dag. Hon är 5 år och stark och lycklig. Jag älskar henne så högt och är stolt och tyst samtidigt. Allt som händer är naturligt och ska inte påpekas. Jag låter henne hoppa och finns där om hon ramlar. Men just nu känns det som om hennes hopp är väl genomtänkta och att hon inte tänker ramla. Jag får hålla mig på min kant och finnas där. Bara finnas där. Det är underbart, men att släppa dem fria i en "ny" värld där de tidigare varit beroende är ett pussel, rent känslomässigt.

Det dras så mycket i den där osynliga navelsträngen, att jag ville skriva om den. Lille O:s och min sträng är just nu oförändrad. Skönt att det inte dras i dem samtidigt, då kanske den tysta stoltheten hade varit i behov av kleenex.

Italiensk TV...

Zornkvinnan påminde mig om att blogga om det italienska TV utbudet. Jag kan skriva flera bloggar om det tror jag. Men såhär under OS har jag insett något. Italiensk TV suger och roar samtidigt, men när de lyckas med bragden att inte lyckas med att sända OS direkt utan små tekniska missöden titt som tätt TROTS att OS hålls i Turin skriker jag italienska svordomar högt. Det blir iofs samma ord hela tiden. Måste utöka mitt ordförråd.

Att vi inte är i Turin och hejjar på våra landsmän beror på att vi hämtar och lämnar andras barn, det vill säga, vänners barn som är där och hejjar i vårt ställe. Biljetter är inte svårt att få här, kanske är det så att vi är soffpotatisar eller så är det så att vi inser att vi kommer att skrika ännu fler svordomar i bilen i dessa köer och sen trängseln och försöka hitta en lucka för bilen någonstans. Att engagera andra att hämta och lämna barnen med. Nej kalla oss soffpotatisar, Turin ligger knappt två timmar bort. Fast personligen köper jag mina argument för att softa i soffan med hull och hår :)

Början till tvåspråkighet

Det är så mycket som händer nu med barnen och deras "omställning". Främst med språket.

Lille O vänder ibland meningarna fel på svenska och lilla H uttalar vissa svenska ord på italienskt vis. Jag har tänkt rätt mycket på detta att deras språkcentra måste vara "överhettat" ibland. Och att de "reagerar" olika på väg mot tvåspråkighet. En vänder på meningarna på svenska (lille O), den andra har svensk meningsbyggnad på italienska (lilla H). Lilla H uttalar ibland svenska ord på italienskt vis. Lille O gör istället om vissa svenska ord till italienska.

Igår hade lille O en kompis här efter dagis. Han sa när det var dags för mellanmål:-Veni Eli a mangare mellanmåla! Om nu mellanmål hade varit samma ord på italienska så hade det nog hetat mellanmåla :) Merenda är det på italienska älskling sa jag,- jaha veni Eli a mangare mellanmenda! :)

Lilla H var hemma hos en kompis igår efter "småskolan" och hade alltså hört italienska och pratat såklart, hela dagen. Kom hem till sen middag och sen var det dags för sagor. Lilla H sa: Mamma berätta istället en "histåria"! Berätta en saga istället för att läsa? frågade jag. -Ja eller en histåria, det är samma sak mamma. Mmm en histoooria upprepar jag övertydligt....

Så fick jag igår med lära mig att språkcentrat i hjärnan "agerar" som så att när man kastas in i ett nytt språk som våra barn har, så lägger det språket sig först. Sitt modersmål kommer tillfälligt sist. Så allt filtreras igenom det nya språket. Fast man inte behärskar det.

Jag råkar veta att det finns i alla fall en språkintresserad läsare här, berätta gärna för mig om du lärt dig att det fungerar så!? Själv upprepar jag svenskan som den ska vara för barnen idag om de säger fel (fel som de tidigare inte gjort) som jag gjorde när de var toddlers och precis började prata. Samma taktik. Det känns som en bra taktik, berätta gärna med om det är det!?

Åhh nu är det dags för att baka mer yoghurt bröd och matmuffins med oliver och soltorkade tomater i. Ikväll kommer goda vänner som stannar i 12 dagar. 7 av de dagarna åker vi slalom tillsammans, mycket roligt! Dags för att bädda sängar och tvätta och skriva och packa. Denna dag kommer nog inte helt att räcka till inser jag. ..

Ps. Jag som själv är tvåspråkig sen jag var barn är fullt medveten om att jag använder fel prepositioner mm titt som tätt :)

Är du en madonna-morsa/farsa?

Eftersom mitt tidigare inlägg delvis handlade om att jag inte tycker att de italienska barnen jag ser är speciellt väluppfostrade, så handlar det ju självklart om föräldrarna. Disciplin är ett fult ord för många, men det behöver det ju inte alls vara! Testa dig själv här :)

Själv hade vi en massa ja, sen får man ju ta allt med en nypa salt och tycka vissa saker är viktigare än andra. Men att uppföra sig runt bordet är jag stenhård med, att man måste smaka med på allt, utan att be dem äta upp allt, fast man får inte stöka kring bordet och inga leksaker på bordet, god forbid *S*. Båda barnen smakar nu på allt och då har vi en liten kille som tidigare blivit gnällig bara han sett mat. Nu går det bra, vi har trevliga middagar alla fyra! En i taget pratar med, lilla H påminner oss ofta om det, exilmamman och exilpappan pratar gärna i mun :) Sen mäter sig barnen mot varandra och oss och så ser de om du vuxit. Ska nog sätta upp deras mätsticka i köket :)De dukar alltid av sina tallrikar och in i maskinen. Hjälper ofta till med dukningen och matlagningen. Men leker de som bäst när vi lagar mat så får de vara. Hänger de i kjolarna får de hjälpa till. Lilla H bäddar sin egen säng på morgonen och det är inte ok att kasta sina kläder på golvet, de ska läggas på sin stol. Lille O fick böta veckopeng häromdagen då han för 5:e gången stoppat toan full med papper och det blev stopp. Rörmokaren fick 2 euro av honom. Det sved. De har äggklocka bredvid datorn. De städar sitt eget rum men med viss hjälp ibland. Fan vad sträng jag låter! :O Tur att det är en massa bus och kramar däremellan :)

Ciao!

Lilla H = Italienska

Vår dotter kanske inte pratar italienska som en dito, men hennes kroppsspråk är fenomenalt underbart! Jag ÄLSKAR folk som pratar med kroppen, det blir så mycket mer levande och intressant då kan jag tycka.

Lilla H förklarade igår för mig att hon inte tycker det finns leksaker på dagis, det finns inte så mycket att göra sa hon. När hon sa detta svarade jag att ute i stora hallen är alla leksaker det är väl bara att gå dit, i klassrummen är ju pyssel och "skola". Hon slog ut med bägge armarna drog dem in och ut snabbt, samtidigt som hon med allvarlig röst pratade fort fort och sa:- Men mamma (armarna dras in och ut, handflatorna vända uppåt) JAG VET INTE hur man säger för att gå dit ut, hur kan jag det då, va, när jag inte vet (nu dras armarna tillbaka och armarna sätts i sidorna, på höften, hakan åker ut och ögonen dramatiskt uppspärrande , lutar sig liksom lite framåt för att få svar haha).
-Gioca kan du ju säga, sa jag och så pekar du ut mot hallen. Hela kroppen slappnar nu av, hon stirrar en sekund på mig, ler och säger "jaha, ja det kan jag ju!"Sen springer hon upp för trappan... Mamma Mia, man får verkligen mer power känner jag, från dottra, när kroppens alla delar med uttrycker sig. I Sverige hade man nästan blivit osäker om någon uttryckte sig så starkt :)

Nu kanske jag får en massa italienare på mig men italienska barn är verkligen inte väluppfostrade i mina ögon. Jag generaliserar säkert, men av det jag ser. Visst kan de uppföra sig exemplariskt på en restaurang och i andra sammanhang, de är disciplinerade när de har vuxna omkring sig, men de har dålig respekt för andra barn. Retas, knuffas och trängs, är tom arroganta mot barn de inte känner. Jag har dagligen lust att ta vissa barn i örat. Eller att säga till deras föräldrar att lära barnen hyfs. Och dagligen förklarar jag för mina barn att det lönar sig att vara schysst. Att jag är stolt över dem som står lydigt i kö på tennisen medan de andra trängs. Säger att de ska försvara sig verbalt istället (och det är ju inte lätt för dem nu...). Nu när dottra, som är alldeles för snäll i mångt och mycket, kan prata så bra med kroppen kanske hon kan värja sig bättre...

Italien har inte hört talas om curlingföräldrar, inte här i snobbiga norra delen i alla fall... Här får man lappar hem där det står att man ska lära sitt barn att ta ett nej (då är det rätt illa tycker jag om barnen inte kan ta ett nej)..... Jag trodde jag med min dåliga italienska missförstod lappen. Tänk er vad som skulle hända om man fick en sådan lapp i Sverige från dagis.

Kultur krock 1 &2 ...

1. Kom ihåg att inte servera kallt flaskvatten till en italienare, de tror att de blir sjuka om de inte dricker rumstempererat vatten.

2. Kom ihåg att det är bra när det regnar i Italien (klaga inte), då sköljs nämligen alla sjukdomar bort och folket blir friskare.

Bröd och kaka att baka...

Efterfrågas recept i inlägg. Min blogg handlar ju titt som tätt om bröd och kaka. Så här kommer 2 recept på bröd och dito på kaka jag gärna bakar.

Lantbröd med honung och yoghurt - lite sött av honung och lite syrligt av yoghurt

50 g jäst
2 dl mild yoghurt
3 dl vatten
2 msk olivolja
2 tsk salt
3 msk honung
4 dl grahamsnjöl
10 dl vetemjöl

Smula jäst, häll i yoghurt och kallt vatten, rör om tills jästen löser sig. Tillstätt olja, salt, honung och större delen av mjölet. Arbeta ihop i assistenten till en smidig deg. Låt jäsa 1 timme. Arbeta degen på mjölat bord, själv gör jag små limpor, en för varje dag typ. Så man slipper kasta eller äta torrt bröd :) Grädda i 250 grader i ca 15 minuter. Men stäng sen bara av ugnen, låt brödet vila i eftervärmen i hela 20 minuter, annars blir det för kladdigt. Ett saftigt matbröd vi alla 4gillar. Enkelt att baka.

Frukostgifflar (inte lika feta som croissanterna)
100 g jäst
5 dl ljummet vatten
50g smör
2 tsk salt
1.3 liter vetemjöl

Smula jästen i bunke. Tillsätt vatten, smält smör, salt och 3/4 delar av mjölet. Degen ska vara blank när den är färdigarbetad. Låt jäsa 30 minuter. Knåda på mjölat bord, tillsätt mer mjöl. Forma till en rund boll, platta till den och snitta iett stort kryss i den. Dra ut flikarna och lägg smöret i skivor i mitten och för ihop flikarna igen. Vänd degen i mjöl, knåda den och kavla ut den till en fyrkantig, ganska tjock kaka. Vik den omlott i tre delar-som när man viker en servett. Låt degen ligga i en timma. Kavla ut degen tunt till en avlång längd som jag delar i trianglar. Pensla med smör, forma till gifflar och lägg dem på smord bakplåt. Låt dem jäsa till dubbel storlek. Grädda gifflarna ca 10 minuter i 250 grader. Mums :) (jag vet inte smalmat men gott)

Fransk Citrontårta

Fräsch tårta för alla som älskar citronsmak i sötsaker.

2 dl vetemjöl
75 g kallt margarin
2msk socker
2 msk kallt vatten

Lägg mjöl och socker i skålen, sedan smöret. Blanda, tillsätt vattnet när degen är som smulor. Stanna maskinen när degen börjar likna en boll. Lägg degen i minst 1 timme i kylskåp. Kavla sedan ut den och lägg den i en form med löstagbar botten gör jag. Ställ den i kylskåpet ytterligare 15 minuter.

Citronkrämen:
2 dl florsocker
100g smält smör
3 ägg
saft av enstor mogen citron

Blanda socker och smält smör som svalnat. Häll i ett ägg i taget och sist citronsaften, blanda till jämn smet. Lägg i smeten i det förgräddade skalet och grädda ytterligare 15-20 minuter.

Kaneläpple i kräm, på enkelt och tycker jag supergott vis:

4 äpplen
1 del socker
2-3 tsk kanel
1 msk smör
150 g robiola ost (Philadelfia går nog bra)
1 äggula
rivet citronskal

Vispa äggulan och socker lätt och blanda i robiolan och citronskalet. Ställ i kylen. Stek äppleklyftor i kanel och smör tills äppleklyftorna blir mjuka. Lägg äppleklyftorna i små glas och häll över såsen. Servera. Jättegott och lätt. Jag sticker gärna ner ngn garnering med, som en kanelpinne eller så. Kanske ngr lingon. Toppar alltid med lite citronskal, rivet då.

Ikväll blev det oxfilé pyttipanna, jättegott och enkelt. Tack vare att C berättade att hon gjort det häromdagen! Till lunch enkel pasta pomodoro. Lilla H ligger med nattlampan på och läser om brandbilar, eller knäcker läskoden, länge läser hon en och samma bok i alla fall. Idag skrev hon sista första ord på svenska som jag sett! Lille O sover. Exilpappan äter upp det sista av citronpajen.

Berätta gärna om ni testar något av recepten om hur ni gillade det, eller inte!

Buon Appetito!

Svensk söndagsfika...

Ja inte fika hela söndagen, men nästan om man räknar in tiden i köket. Jag verkligen ÄLSKAR att vara i köket nu, mest när jag bakar eller gör efterrätt men även när jag lagar ihop en god måltid. Medellätt måltid kanske jag ska tillägga :)Min tidigare fiende, köket, är utmanad och jag tror att jag har vunnit. Eller är det jag som har kapitulerat?

Kanelbullar, fransk citrontårta (som inte växte som den skulle), chokladbollar, stekta äppelklyftor i kanel och socker i glas med sås av robiolaost, citron, socker och ägg. Bröd blev det med. Har helt slutat köpa bröd förutom en sort till barnen. Vår bakmaskin går varm hela veckan och jag hoppas den fortsätter slitas på i samma takt.

Blanda kakorna ovan med 4 svenskor, 2 svennar och 2 italienare och 4 halv svenskar halv italienare så blev det en riktigt härligt god söndagsfika!

"Kwast"

Jag skrev om detta med i går kväll. Att precis nu händer "det"! Språkpusslet läggs och våra barn håller på att bli två-språkiga. Det känns urhäftigt som förälder att höra hur det fullkomligen exploderar. Precis den tid som vi fått höra från andra "invandrar familjer" att det hände dem med, eller deras barn. 5-6:e månaden, det är DÅ det exploderar och hela meningar kommer. Senare går de ofta över till att leka uteslutet på italienska. Nåväl, vi får se.

Att jag skriver om detta nu på förmiddagen med är för att vid frukostbordet i morse sas det flera korta italienska meningar. Samt för att svenskan är lite "rolig" just nu, främst för lille O. Jag rättar och anmärker (ehm), han vänder och vrider på meningarna. Har inte alls märkt detta hos lilla H. Men så i morse så sa lille O att i en film han sett så flög barnen på en pinne. "-En kvast"? frågade jag. "-JA JA mamma, sa lilla H, en kwast var det! Eller hur säger man nu då en kwast, nej en kwast, nej jag kan inte" log hon. Jo klart du kan, v uttalas "ve" på svenska. Ja på italienska säger man inte så mamma. Hon log och försökte tyst en gång till, men uttalade ordet som om det vore ett italienskt ord. Hm.... Ja lite "språksoppa" förstår jag att det är i deras huvuden just nu. Men att orden naturligt uttalas på italienska, då det är ett ovanligt ord de inte sagt förut, så blev det på italienskt vis! Så intressant tycker jag detta är. En otroligt spännande tid nu, då barnen är glada på dagis, har kompisar, har aktiviteter som tennis och kompisar där med, och börjar prata på ett nytt språk. Tror jag kommer blogga en hel del om detta.

Mitt hjärta ropar JA UNDERBART men mitt huvud säger även "shit" tyst.... De springer om med hull och hår och jag kommer att bli rättad 1000 gånger till, jag kommer behöva fråga dem om vad vissa saker betyder. De kommer att växa vilket är underbart. Jag kommer att få sota för att jag "retat" min mamma så länge jag kan minnas för hennes svenska. Mamma, nu får jag igen. :)

12 grader ska det bli idag, inga 18 som de lovade... Med handen på hjärtat känns det som knappa 8 grader. Men det är sol och vi är skonade från mörker. Här är oftast soligt och inte en enda gång i vinter har jag tänkt på att det blir mörkt tidigt. Fast solen gått ner strax före 18.00 i december, så kändes det ändå som sent för en svenska....

"invandrarmorsan"

Det är jag det. Nu har det börjat........

Lille O 3 gånger idag: "Nej mamma så låter det inte, buuuuuuoooono, SÅ låter det!" Vänligt men bestämt. Jag försöker igen låta så där "fint" när jag säger buono, men hör själv att jag misslyckas varje gång. Min lille son på 4 år tar mig 10 år tillbaka i tiden när jag satt i fonetik klassen på Sorbonne i Paris. I ett bås med hörlurar och upprepade vackra franska ord. Då en kvinna "hoppade in" i mina lurar och skrek "NON ECOUTE MOI MADEMOISELLE, VOURDRAIS!!!". På något underligt sätt får vår 4 årige son mig att känna mig lika misslyckad. Fast hans ton är mycket vänligare :O

Vår lille son har ett gott öga för detaljer och vackra ting. Det har han alltid haft och berömmer det som är vackert med hela sin kropp och stämma. Ser direkt om man flyttat något i ett rum etc. I morse hade jag trätt på mig min svarta "etniska" yllleklänning med ett brett skärp som bröt av så där lite nonchalant på höften. 2 sekunder efter det att jag lyckats få honom att vilja vakna sa han med rosslig röst "ÅH, mamma vad vacker du är idag! Jättefin!". Min son kommer att bli en dröm man :)!

Lilla H och exilpappan har idag gått till öronläkaren tillsammans igen. De stackarna har båda katarr i varsitt öra. NU tänker vi fajta varje liten bacill! En till i detta hus så får vi flytta till ännu varmare breddgrader !!! :)

Livet i en gränsstad 2 och en sann saga...

För rätt länge sedan skrev jag en blogg om hur det är att bo i en gränsstad. Bloggar lite mer om det.

Det slår mig att jag flera gånger i veckan får sms med texten "Benvenuto en Svisseria!" och med texten "Benvenuto en Italia!". Och då inte för att jag kör över gränsen, nej tom på väg "ner" till Milano tidigare idag damp det in ett välkomnande sms till att jag befann mig i Schweiz :)

Det slår mig att jag numer handlar i två länder för att fylla upp kylskåpet med nödvändigheter. Att jag inte gillar mjölken i Schweiz (fast de har så snygga kor på sina reklamskyltar...) utan handlar den hellre i Italien. Att jag handlar mjöl, bröd och kött i Schweiz. Att det ena landet erbjuder biologiska och ekologiska varor nästan uteslutet. Att det andra inte saknar det men erbjuder socker i varannan produkt.

Det slår mig att jag åker skidor i bägge länder. Att när vi åker till simhallen är det till Schweiz vi åker. Att den delen av Schweiz talar italienska och att jag inte hör någon skillnad på dialekten där och "här". Átt folket på ena sidan känns rätt fyrkantiga och på den andra sidan långt mer livliga.

Att vi aldrig tankar bilen i Italien om vi är hemmavid. Att i Schweiz jobbar Rapuntzel, men jag har inte hittat henne i Italien, fast hon är italiensk :)

Sagan om Rapunzel:

På en bensinmack i Chiasso i Schweiz, som också är en gränsstad, jobbar Rapunzel. Det vet våra barn och jag. De som har barn vet kanske vem Rapunzel är, vare sig man träffat henne eller inte :) Hon är annars en prinsessa med mycket långt hår.... Den Schweiziska Rapuntzeln är 66 år (ja italiensk men bor numer i Schweiz) och jobbar på bensinmacken jag gärna tankar på. Hon har långt hår som hon gömmer under en stor mössa. Men när barn sitter i bilen och hon kommer fram för att tanka ens bil tar hon av sig mössan och ut faller en lång fläta som når ända ner till hennes rumpa och lite till. Barnen tittar storögt och hon säger att hennes namn är Rapunzel. Hon undrar om man vill veta hur hon kan ha så långt hår och alla barnen svarar alltid ja. Jo hon berättar att hon klipper sitt hår tre gånger varje vecka. Men bara 3 mm åt gången. Detta har hon gjort varje år så länge hon kan minnas. Men hon klipper sig inte vilken dag som helst, nej det måste vara samma dag varje vecka. Hon klipper sitt hår söndagar, måndagar och onsdagar. Sen behöver håret vila från saxen 3 dagar. På den korta tiden växer håret det dubbla. Dvs. mer än vad hon klippt den veckan. Detta säger Rapunzel, som jobbar på en bensinmack i Chiasso i Schweiz. När tankslangen klickat till och man gett henne tillräckligt med pengar för bensinen sätter hon på sig mössan igen. Att tanka hos Rapunzel i Schweiz är alltid lika spännande och udda....

En sann saga jag ville dela med mig av. Tänk vad udda, öppna och varma människor kan berika ens bensinstopp!

Så har jag fyllt på med lite information om hur det kan vara att bo i en gränsstad!.

Gästschema....

Jaha så kommer kanske våren hit på fredag. 18 grader och sol utlovas till helgen! Imorgon är det andra gången sen vi flyttade hit som jag åker in till Milano. Men första gången som jag åker in med maken. Vi ska på en lunch med ett italienskt par maken känner sen länge, men som jag aldrig haft möjlighet att träffa tidigare. Ser mycket fram emot att strosa förmiddagen i Milano med maken för att sen äta en god lunch!

Med våren kommer inte bara fint väder utan hos oss kommer resväskor att avlösa varandra. Gästrummet kommer att bäddas upp och om många gånger. Nästa vecka är det Settimana Bianca (Sportlov) och då kommer goda vänner och vi kommer gemensamt att åka upp till alperna för en veckas skidåkning. Åh som jag längtar dit, jag älskar alperna med familjen. Våra små barn är inbokade i skidskola 2 timmar om dagen med, ska bli spännande att se!

Ja om våren börjar redan Settimana Bianca så har vi gäster då i två veckor. Sen i slutet av mars kommer en annan familj vi ser fram emot att träffa. Efter dem kommer svärmor, efter henne kommer goda vänner i 8 dagar. Efter dem åker jag på blixtvisit till Stockholm (familjen utökas!). Efter det kommer min "gamla bästis" (ja vi tar samma plan!) och kort därefter kommer exilmammans pappa med fru. 2 veckor senare kommer tjejligan och hälsar på! På så sätt upprättades ett gästschema hos oss...

Vi ser fram emot varje besök mycket. Och trots att det ser ofantligt hektiskt ut så har vi lyckats få in barnfamiljer på skollov och vuxna andra tider. Våra barn måste gå på "skolan" innan sommaren, för att italienskan ska ramla på plats samt för att ha en vardag. Fast nästa vår får vi ta det lite lugnare tror jag :)

Hur ska jag kunna jobba. Men det är bra att ha disciplin och vika samma tider till det varje dag. Det måste få fortsätta och gästerna får helt enkelt känna sig som hemma :)

S:T VALENTINO...

Ja en sådan dag ska man ju få beröm det första som händer. Det stod Elena för när hon "knackade" på dörren 07.45. Vi förde en enkel konversation och sen utbrast hon COMPLIMENTE för din italienska. *stolt som en tupp* Fast den är ju långt ifrån bra, jag har en granne som lärde sig italienska på 6 veckor. Fast vem har 6 veckor till att vika till att enkom lära sig ett språk!? Men han i alla fall, svensk, höll ledningsgruppsmöte på italienska efter 6 veckor.... Vilken ragazzo! (som även kan betyda pojkvän, men inte för mig då!).

Jag uppe först, alla snusade länge idag. Jag hann både duscha och göra mig i ordning samt duka fram frukosten. Maken kom ner och sa happy valentines till oss alla. Dottra som ska få ta hem en tjej i sin klass idag var glad att hon nu är så pass frisk att det går att gå till "småskolan". Numer är det inget problem att lämna henne, så skönt, så underbart. Lilla H har längtat efter att lilla Sophie ska få komma hem till oss, lilla Sophies ögon lös när hon såg mig och lilla H imorse och berättade att hon gärna vill följa med i eftermiddag. Jag lovade valentines muffins mitt i all glädje. En tjejkompis var nog viktigt för lilla H att finna.

Lille O hemma fortfarande. Vi två ska ta en kärleks promenad denna kärlekens dag, kanske kan vi "lura" ut maken med, om han kan slita sig från datorn. Valentines i Italien MÅSTE väl vara amorinernas favvoplats!?! :)

Il tempo non basta...

Kan man skriva så månne? Lite för lite tid ska det stå i alla fall. Skriver affärsplan, mycket roligt. Är nöjd med kapitel 1 sas so far när det handlar om "boken" och redigerar nu kapitel 2, nu är det kul att redigera när jag kommit en liten liten bit. Sjuka barn hemma, eller rättelse, för friska barn hemma. Imorgon "skola" igen. Lite för lite tid till bloggande idag.

Ur barnamun.
Lille O: Mamma varför heter det eftermiddag när det är eftermiddag före middagen? Det är bättre på italienska. Pomeriggio, det betyder ingetting. (!!!???)

Lilla H sjunger: "Mamma är så fiiin, så underbaaar och så sööööt, hon är världens bäääästa (om och om och om igen).

Snacka om en liten amorina, rätt in i mammahjärtat! :)

Happy Valentines!!!

Söndag, veckans första dag!

Ja det känns skönare att tänka så tycker jag. Inte den sista dagen då man får lätt ångest över alla måsten som måndagen och resten av dagarna kan bringa fram. Ja nu har jag inte så tunga måsten längre, som jag hade innan vi flyttade hit. Kanske därför "tänket" om veckans första dag ändrats. Men det känns bra att den första dagen är en tillsammans dag där man planerar veckan, städar lite och även lyckas ha ute tid i skidbacken.

Jag har sagt det förut, exilpappan är grymt bra på att göra frukost. Frukostmannen kan man kalla honom. Varje dag serverar han latte, färsk jos, skummad mjölk till barnen. Kluven frukt, äggröra och kokt ägg, nybakat bröd (fast där är jag ansvarig, phu!), ostar, prociotto och grönsaker. Vi konsumerar lätt 5 paprikor i veckan som går åt till frukostbordet. Nu mer med linne servetter på bordet är det så extra gott att kliva ner i vårt kalla kök med en filt runt om sig och både lille O, lilla H och jag är förväntansfulla när hans stämma ropar FRUKOSTEN ÄR KLAR! Dagens bästa måltid. Världens bästa exilmake och pappa.

Vi plockar nu mer ner de 3 kokböcker som vi har som det står BRÖD på under frukosten och väljer ut två till tre olika bröd vi ska baka under veckan. Barnen älskar att göra degen med mig och jag känner att de uppmuntras att ta blickarna från de vanliga trista vita bröden vi fastnat i här. Italienarnas brödutbud är vitt, vitt, vitt. Av det jag sett i allafall. Mysig tradition att börja veckan med att välja vilket bröd vi ska baka med. Det tar 10 minuter att blanda till och en timmes vila och sen 3 minuters utbakning att baka bröd. Världens enklaste köksuppgift. Varför har vi inte alltid tagit oss tid till detta!? Lukten i huset och värmen i köket är härlig bonus med.

Barnen städar sitt rum på söndagen med, sen utdelas veckopeng, på hela 1 euro :). De leker under städningen, det tar tiiiid. Men det är rätt positiv tid, vi slipper uppmana och uppmana. Positivt att ha ett rum tillsammans med märker jag, man har sällskap under "arbetet". Lilla H bäddar alltid sin egen säng på morgonen efter ha hört mig uttala mig om att jag inte gillar att bädda sängar. Lille O vill med kunna, hans säng ser härligt stökig ut efter han kämpat i 30 minuter :)!

Skidåkning brukar vara söndagens nöje, men vi är allt för krassliga för det. 13.00 försöker vi vara i backen annars. Trots att antibiotikan nu börjar verka uteblir det denna söndag. 3 av 4 äter antibiotika, jag hoppas mitt immunförsvar inte sviker mig. 2700 kronor på läkarvård räcker för en månad!!!

Buona Domenica.

Flygande virus

När exilpappan och lilla H nu samtidigt har en jobbig öroninflammation som slog till plötsligt igen igår, och då jag sitter och tänker på om vi orkar ta oss ner till vattnet och mata de söta gråa svanarna denna lördag, så blir man inte gladare av att läsa det här . Jag som surfade runt på SVD efter svenska nyheter...

NEJ! Det där viruset känns så jobbigt oundvikligt i alla länder snart...

Kära goda godhet kan familjen xxxxx få bli helt friska snart?

Den där middagen på "stan" jag längtat efter i glada vänners lag = inställd. Shit happens...

Jaha, bagat ny deg i min "aid" och snart luktar det iaf anis och kummin. En nybakt smörgås kan ju liva upp lite i alla fall. Typ lika kul och gott som en middag på en italiensk restaurang i Italien, hm... *not*

Nya tårar och torkade tårar

Lilla H gick till småskolan själv igår. Lille O fick vara hemma efter att hostat hela natten. När lilla H hörde mig berätta för lille O att han nog fick vara hemma tystnade hon. Jag väntade. Sen kom hon fram till mig och la armarna om mig och log. Vet du mamma jag tror jag vågar gå till la scoula själv idag. Mitt leende var oundvikligt, hon verkar ha hittat sin inre styrka igen. Som varit på rymmen ett tag. När vi gick hand i hand utanför skolan sjöng vi på en italiensk julsång. Lilla H gav mig en puss på nästippen som jag brukar ge henne och tittade i kors med ögonen samtidigt, som jag brukar göra :) Ciao mamma, hon log och vände sig om och stängde dörren till sin "classe" efter sig.

Vid hämtning sa hon inget om att hon varit där själv, förrän vi satt i bilen. Mamma, jag har kompisar nu, det känns faktiskt så. Tårarna mina brände. Ute på gården innan vi åkte hem lekte hon kull med de andra barnen, något hon älskar. Jag hör henne säga flera ord och någon mening här och där till någon. Tänk våra barn är snart tvåspråkiga, de där tårarna brände till igen. Tur att det nu är glada tårar som triggas och inte stora ledsna droppar. *pust*

Igår följde jag min dotters exempel och ställde mig på gården mitt bland italienskorna och inte i den mer internationella klungan. Efter 1 minut var jag indragen i diskussioner om våra barn som blir förstaklassare i september, och om skolan. Jag förstår mer nu, kan hänga med i vad de säger ganska bra. Men får svara på engelska. Även jag har lekt "modiga leken" nu. Det roligaste är att det bara är jag som verkar intresserad av att "integrera mig". Bättre än en italienska kurs och roligt att komma in i deras tänk och kultur, kring barnen främst. Lärde mig snabbt igår att val av skola säger mycket för dessa mammor. Att det är ett stort huvudbry.

Det är så vackert här nu, solen står som en propp, utsikten är ögonbedövande, det är nu 12 grader och solfläckarna inomhus värmer gott i stenhuset vårt.

Jag har nyss kommit hem från en svensk väninna som har bott här i dryga 10 år. Tänkte lite på det hon sa mig under min lunch, att här lär man sig läsa och skriva på en termin. Innan jul ska alla förstaklassare kunna skriva och läsa. Här kan barnen 1-10:ans multiplikationstabell när man i Sverige hunnit till 3:ans. Här har man betyg i uppförande från 1:an. Ja det är med blandade känslor den informationen tas in.

Jag har bett henne gästblogga. Om hur italienarna är att bo hos för en svenska. Själv tycker jag det ska bli jättekul att ha en gästbloggare om Italien och italienarna /italienskorna, då vi ännu bara varit på kortvisit här. Och mina intryck fortfarande är det där osäkra "första intrycket".
C kallar vi min väninna, hon är vass, krass och döskön. Ha, nu sätter press på hennes inlägg ! Få se när C hinner vika tid till "Exilmammans memoarer" :)

Okontrollerat

Hur känns det nu februari 2006 i ett nytt land nytt hus nya omgivningar och nya människor omkring oss. Jag tror att jag har skrivit 3 bloggar om det i huvudet, i kön på ”Ica”, med huvudet på kudden bredvid hostande son och bakandes gott bröd (det är dessa ostar i som gör det, ricotta, mascarpone, ngn ost yoghurt jag hittade med!). Mental error såklart i skrivande stund, en diktafon har jag men där pratar jag bara med Pjirr och Pjorr. Några trular som en gång berättades av min pappa som nu lever vidare på ett band i en diktafon. Jag låter hel knäpp ser jag när jag läser detta och det är ok med mig :)

Summan av de tre bloggar jag diktade ihop i huvudet är nog kontroll. Nu är allt okontrollerat. Förut var allt kontrollerat. Vi visste allt om dagis, om barnen där, om fröknar och föräldrar. Inte allt men så mycket. Vi visste vad vi bodde i för område, vad vi hade för typ av grannar och vilka skolor som hade bra rykte. Vi visste hur vi tog oss in till stan bäst, hur vårt jobb skulle hanteras och skötas och vilka man bäst pratar med för att få bäst information. Vi visste hur man gör när sitt barn är sjukt, eller om vi blev sjuka. Vi visste hur man betalade räkningar och hur man kontaktar en rörmokare. Ja listan kan göras lång. Vi hade full kontroll.

Här börjar vissa pusselbitar falla på plats, men det kommer alltid att vara relativt okontrollerat. Vi hade ingen aning om vilken typ av by vi hade valt att flytta till. Vad skolan hade för rykte som vi valde, hur man betalar räkningar, vilka andra som bodde här, hur man drar in bredband etc. Och det har varit så positivt att släppa på kontrollen. Istället för att gasa vidare och växla mellan 2:an och 5:an som vi gjorde i Sverige har vi kopplat ur. Bilen kör sig själv, vi puttar på då och då, växlarna börjar haka i men vi tänker innan vi växlar. Nej vi känner. Går bilen bra, måste den köras fortare, denna hastighet är rätt skön, vi hinner se vad vi kör förbi. Ja SÅ känns det. Vi hinner SE vad vi kör förbi. Och själva välja destinationen. Autopiloten urkopplad.

Flummigt? Instämmer nog. Men att släppa kontrollen är rätt flummigt i sig. Med skönt. Jäkligt skönt. Kontroll kräver ytterligare kontroll över kontrollen om jag tänker tillbaka på mina tankar feb 2006. Att växla ner och ur kräver känsla och taktik. Båda sätten stimulerar hjärna och hjärta. Men hjärtat är mer röstberättigat här än det var ”hemma”. För oss då.

Mental notebook error

Jag gör "mental notes" hela tiden. Inte sådana som jag gjorde när jag satt på jobbet för ca 8 månader sen. Då inget annat fick plats i mitt huvud utan jobb relaterade "viktigheter", tider och måste ringa ditten, inte glömma datten, hinna dit och hit i tid. Roliga "mental notes" gör jag nu, sådana som berikar mig, får mig att tänka på världsliga och stora ting. Barnen sa något roligt "mental note" barnen tycker det är kämpigt och en tanke på hur man kan peppa kommer "mental note", går i affären och har en lååång lista med mig hittar allt utan färsk chili "mental note". Kör bilen kommer på en idé till manuset "mental note". DÅ blir det error. Konstigt. Sitter nu framför datorn och idag skulle jag blogga om mitt nya vardagsliv igen. Skrev en skitbra blogg i huvudet i kön på "ICA" som precis beskrev hur jag kände. Sitter nu här och min mental notebook säger bara error. Så då blir det ingen blogg om det jag hade tänkt just nu. Fast egentligen gör det mig inget. Jag är så mycket lyckligare nu, som kan göra mental notes på annat än "viktiga möten" trots att det blir error.

Ska skriva på mitt manus istället, det var nog det som var meningen med dagens error, vik tid till det som drar dig framåt mest.

"Mental note" som gjordes igår: Lilla H hade lilla Nina på besök efter dagis. Lille O följde med lille Elias och lilla Ciara hem till Ciara. Lille E snodde något från lille O och två mammor (jag var inte där, de berättade detta vid återlämning sas av liten son) sa till honom att vara extra snäll mot lille O som inte pratar italienska. IO PARLO ITALIANO!!!! Skrek en skitsur liten O. Ha! :) Så kom den anekdoten ner i print precis där den ska vara, i min dagbok om våra fram gångar (blev tvungen att dela på ordet med tanke på min tidigare blogg...) efter att ha sparkat bort stora och små stenar på gången. Nu kan han försvara sig, mot vuxna *S*

Buona giornata! (kanske ett ord? 4:e språket blir bara "soppa" i mitt huvud när jag skriver...)

Utmaning 2

Jag har blivit utmanad igen, jag har varit tråkig och inte svarat på utmaningar förut men ok, det verkar höra till bloggandet (men detta blir min andra) J Här kommer mina svar (fast makens svar hade nog varit roligare inser jag nu, men håll tillgodo!)

Fyra jobb jag haft:
*Brevbärare (sommarlov)
* Au-pair (efter gymnasiet)

*Researcher

*Headhunter

Nu lyxmorsa á la hobbietreverska

Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Jag fick utmaningen av Neonglitter och hon har 2 av mina absoluta favoritfilmer på sin lista, ses nedan här med.
*De röda/vita/blå filmen (jag ser gärna om alla 3 ytterligare några gånger)
*Il postino (den är underbar!)
*Pulp Fiction (sett den typ 15 gånger, varje gång ser jag nya saker…)

*Vår bröllopsfilm med alla supertal haha! (Vi har sett den några gånger iaf och njutit, kom inte på flera filmer)

Fyra platser där jag bott:
*Richmond
*Södermalm
*Melbourne
*Paris

(svårt att välja fyra när jag typ flyttat 21 gånger…)

Fyra TV-serier jag gillar:
*Desperate Housewives
*Vita huset

*Vänner
ser inte så mycket på TV, ngn kväll i veckan bara.

Fyra platser där jag varit på semester:
*Västindien
*Thailand

*Bordeaux och Rivieran, de hänger ihop i min ”semestervärld”
*Alperna, franska, italienska och schweiziska (ofta nu på helger, så nära och piper ju hem igen kvällstid…)

Fyra sajter jag besöker dagligen:
* Google
*DN
*TV4 (nyheter, jag är ju ytis…)
*Och några bloggar

Favoritmat:
*Pasta i alla dess former men helst med pomodoro stekt i vitlök och olja och mozzarella i sen om det är skinka eller vitt eller mörkt kött spelar ingen roll. Gärna pesto med J
*Chicken Korma (samt all indisk mat)
*Pannkakor (ha!)
*Planten (heter det så? Släkt med bananen som man steker i olja, ÄLSKAR!) som jag nu har till många måltider, är ju ingen måltid i sig men ett gott tillbehör jag inte vill vara utan…

Fyra plaster jag vill vara på just nu:
*I alperna, framför en varm brasa om det är kväll eller i solen i backen med barnen och H.

*Cha-Am poolside…. Barnen i poolen, drink i handen på maken och mig *S*
*Orlando going shopping and visiting Universalstudios J!

*Visit i Sverige, mamma, pappa, bröder och väninnor, en långhelg.

zzzaaappp ! (som en blixt)

slår det mig att jag och maken har flyttat utomlands med våra två små barn. Till ett ställe helt obekant för oss tidigare. Där vi inte känner någon. Till ett land där vi inte behärskar språket. Att jag sagt upp mig från min "karriär". Att barnen nu smått börjar kommunicera på sitt nya språk, att vi med börjar kunna föra enklare konversationer. Att vi fyra bor här, i detta charmiga hus, i denna sockersöta by i detta parlande land. De svenska katterna bland hermelinerna börjar anta "hermiska" former. Häftig känsla. Jag har ju vetat om detta sen september, att vi bor här nu. Men idag kom wow känslan på riktigt. WOW!!!

Jag 33 ett tag till har bott här i snart 6 månader, packat ner allt vi äger och har i 43 kartonger, och skickat det med lastbil till norra Italien. Sålt huset vi trots allt verkligen gillade. Satt mig själv och barnen på ett flyg och sen dess har det varit äventyr och utmaningar. Två tankar slår mig samtidigt. Varför gjorde vi inte detta tidigare!? Att vi vågade! Tiden var väl mogen och vi med antar jag, barnen mognar dagligen och snart är våra barn italieniserade, det vet jag händer. Men den svenska touchen kommer alltid att sitta i och den dagen vi blir hemvändare kommer den italienska touchen alltid att sitta i. Det vet jag av erfarenhet och det är berikande att veta.

Idag är jag trots influensan i kroppen stolt, glad och förundrad. Över vilka vägar man faktiskt kan välja att följa, och att vi följt en okänd väg. Den har visat sig vara vacker men småsten har vi fått sparka bort. Men våra benmuskler har nog egentligen bara mått bra av det, trots att vissa stenar i stunden kändes tunga och knepiga att flytta på.

En mental note: våga om det känns genomförbart och spännande, om du tror på att den eventuella vinsten är berikande.

Med blixtrande glittriga ögon for hon..

ner helt själv, helt sonika. Lilla H. Utan dubier på om hon skulle klara av det, eller någon uns av rädsla. "Jag tänker inte sluta åka nu bara för att Paolo inte kan åka mer med mig!", svicsh, två gapande föräldrar, men vi bytte ut gapet mot varsitt leende. Lilla H åker slalom själv i backen 5:e gången hon står på skidor. Hon har åkt vissa heldagar och vissa 2 timmars "pass" tidigare. Men att svänga och åka solo i backen är något annat än att stå emellan sina föräldrars ben, eller ha en förälder som åker baklänges framför sig.

En timme med skidläraren Paolo, självförtroendet i topp och efter att ha fått utförsåkningens teknik pedagogiskt utlärd så far hon själv. Kavat som hon är. Det var bara att stå och glo på och hoppas att hennes självförtroende bar henne ner och upp. Vilka fina svängar, vilka bra stopp, hur kan man lära sig så fort, tänk om man var barn igen, vad mycket jag skulle vilja testa då :)
Och hur kunde hon förstå all italienska som skidläraren kläckte ur sig? Vi ligger verkligen efter jag och maken...

Vi bokade in sportlovs veckan direkt, inte för att vi med vill åka just den veckan, men våra barn har samma skollov som de barn som går i skolan. Här gör man inte skillnad på dagisbarn och skolbarn när det handlar om lov. Inte vår skola i allafall. Skidskola till lilla H varje dag i två timmar, lille O är inte lika kavat och vill eventuellt hellre åka med oss, han får bestämma på plats.

Barnen på dagis, det gick ok för H, lille O väntar entusiastiskt på eftermiddagen, närmare bestämt klockan fyra då han ska spela tennis för första gången i sitt 4 åriga liv. Så spelar vi allihop just nu, få se om lille O tycker det är roligt. Han är en dansare i mina ögon, har den där härliga rytmen i blodet.

Jag har blåslampa (superbra för disciplinen och väldigt roligt) på skrivandet som jag är lite "rädd" för att nämna här, det är verkligen ett högst personligt projekt och utan att jag tror att jag ska få en ny framtida titel av det. Men det är roligt. Det är väl det viktigaste. Att få skapa och njuta av skapandet. Italienska kursen är lidande, det blir senare, tyvärr. Jag är verkligen i behov av den och viljan är stor. Men sjukdagarna blev för många, eller priset på kursen blev för högt för så få gånger. Vem vill betala för självstudier? Så i väntan på nästa corsi d´italiano fortsätter jag lyssna på mina Berlitz kurser...

öronvärk, linne servetter och nakenfisar

Bloggar fort idag. Båda barnen hemma, tittar på Ronja Rövardotter som deras pappa kom hem med från Sverige resan, till deras lycka. Två barn med fyra öron tillsammans kan innebära att två till fyra öron värker samtidigt, tydligen. Ena har ont i vänsterörat och den andra i högerörat. Det tvistades vid frukostbordet om det var samma öra eller inte. Lilla H försökte om och om förklara för lille O att de hade ont i olika öron. Fast lille O tyckte det örat som var närmast lilla H var samma öra, ja snurrigt blev det. Sen sa hon att "buongiorno" handen (de skakar ofta hand här) är den högra och så fortsatte det. Tillslut blev hon matt, logiken är annorlunda för en fyraårig pojke och en femårig flicka hos oss. Hur kan din högra vara "den" när vi står mitt emot varandra och min högra "den". Jo, lilla H förstår, lille O försöker verkligen :)

Cecilia skrattade när vi körde in till Milano härom kvällen när jag berättade att barnvakten såg så förvånad ut när jag dukade fram middagen åt henne och barnen. Vi ses nog som bohemer här insåg jag... I Italien har man linneservetter, frukost lunch och middag, tydligen. Undertallrik varje måltid, duk (linne då antar jag..) och om man är extra fin även silverbestick även till frukost. Jag ställde fram 3 djupa tallrikar på kalt bord och papperservetter.

Cecilia säger själv att hon är helt "italieniserad" eftersom hon bott här sen hon var 22 år och när hon är hemma i Sverige förvånas hon över hur lite tid man lägger på dukningen. Ärligen, det är nog rätt mysigt att äta så fint (fint för mig iaf) varje måltid och jag ska försöka duka fint. Inte för att man ska, utan för mysighetsfaktorn. Bara ett problem, jag har ca 8 tygservetter, så då skulle jag behöva tvätta dem varje dag, ja efter lunchen då ha ha. Nä, men undertallrik och tygservetter till frukost som är vår mysigaste måltid hemma kanske. Man kan ju testa seden dit man kommer...

Barnvakten ringde mig en gång i onsdags kväll. Hon var lite bekymrad, lille O vägrade ha på sig pyjamas. Inget problem sa jag, han sover alltid naken, det är helt i sin ordning, svarade jag. Det blev tyst ett tag och jag la till, han är varm av sig och vi svenskar har vikingablod ha ha. Hon skrattade till lite. Cecilia satt bredvid mig när jag fick samtalet och hörde vad vi sagt. Hennes kommentar var, "du vet att italienska barn sover med undertröja och typ fleecepyjamas, nu fick nog barnvakten slag att det var ok" :) Jaha, igen, vi är tydligen konstiga vi.

Hittat en kvinnlig läkare som inte skriver ut hästkurer (som de gärna gör här) och som pratar flytande engelska. Servicen är så hög på läkarvård, kanske för att det finns 10.000 arbetslösa läkare i Italien, att de frågar om vi vill komma till hennes kontor eller om hon ska komma hem till oss! Första läkarbesöket för oss sen vi kom hit. Här betalar man 900 svenska kronor per barn och besök, vi är verkligen skonade i Sverige. Skulle vi gå till en statlig läkare har vi en tid om ca en månad, dvs det alternativet finns då egentligen bara om man ska kolla upp något som inte gör ont kan man väl säga...

Podcasting, italienska kurs, tenniskurs, grönt te, hosta och kändis bröllop

Tänk vad lätt det är idag att ha bra kontakt med Sverige när man bor utomlands. Idag läste jag en blogg om Podcasting skriven av Marmelad. Tack vare henne kan jag nu enkelt prenumerera på de radioprogram jag vill följa i Sverige, och lyssna på dem när jag vill. Det tog mig 3 minuter att prenumerera på "mina" program. Nya trender i webvärlden är nästan alltid lika roliga och matnyttiga. Nu kan jag antingen lyssna på programmen i datorn eller ladda ner dem i min iPod och istället välja att lyssna till t ex Spanarna under en joggingtur, promenad eller bilfärd. Härligt!

Idag har jag anmält vår lille O till tenniskurs som startar på måndag. Han är väldigt entusiastisk! Även jag har anmält idag att jag kommer hoppa på intensivkursen i italienska trots att den pågått i två veckor. Jag känner sånt behov och tänker att har jag studerat 4 år på universitet borde jag väl klara av att läsa i kapp två veckor (12 timmar)... Får väl försöka åtminstonde! Så då blev min tennis "lidande" men med den hostan jag dras med kanske februari blir en återhämtningsmånad med grönt te som jag börjar gilla efter att ha shoppat det här. Kombinerat med promenader. Siam Paragon, där man kan köpa allt, var det mest fantastiska shoppingcenter och restaurangcenter jag någonsin sett. Där ska man nog shoppa kläder helst men grönt te gick bra det med, fick långa råd och utvikningar om vilket jag skulle ta:)
Så snart jag känner mig i form igen ska jag börja jogga längs den vackra Comosjön.

I helgen sägs årtiondets bröllop hägra här i vår lilla by. Jag har laddat batterierna i kameran och hoppas på ett scoop :=) Detta blev ett samtalsämne igår på aperativoklubben i Milano och några föreslog att vi skulle klä upp oss och försöka smita in i kyrkan. Fantatiskt naivt men samtidigt, mirakel händer *S*. Om inte annat lär vi få se lite papparazzi, kanske ska jag fota dem istället, det kan bli nog så bra bildbevis!

Det går framåt...

tycker jag. För lilla H. Det är ju knappast så att hon helt plötsligttycker det är superkul på småskolan, men hon verkar ha landat lite. Hon har senaste dagarna ställt massor med frågor om hur länge vi blir här, hur går det för de som bodde i detta huset före oss och nu är i Sverige osv. Hon börjar också prata om att man inte "bara" lär sig ett nytt språk, man måste träna med. Hon vill ha sin italienska fröken på lördagarna, då hon kan ställa frågor om hur man säger ditten och datten. Hon är så "stor/mogen" här...

Igår kom Roberta, barnvakten. Hon ringde på porttelefonen och lilla H stack ut huvudet -ÅH vad fin hon är mamma, ropade hon :) 20 år fantastisk utstrålning och barnen var "sålda"! Det gick hur bra som helst och Roberta berättade sedan att barnen förstår mycket, jag var hemma 1 timme med henne innan jag blev upphämtad och hon lekte med barnen och de hade roligt. Jag hörde dem prata, vilket är underbart. Här är barnvakterna så "på jobbet" med att hålla snyggt i huset, diska, laga mat etc. Jag sa att hon skulle ha kul med barnen och inte nia mig. Ok, sa hon sen när vi kom hem var köket (jag hade förberett mat) skinande rent. Min väninna körde hem henne till hennes förvåning då hon sa att hennes mamma annars kunde hämta.

All in all en kul kväll för oss alla. Själv hann jag med två goda drinkar, mingla med massa trevligt folk och träffa maken som ramlade in sent pga "som alltid" sent plan... Men det var härligt att ses igen och att han nu är hemma.

Sol, sol ska det vara i en hel vecka. Idag hade jag minst sagt lång sovmorgon och nu måste jag storhandla och den där sista räkningen som jag inte hittar måste fram :) (här travar man till banken som "ytis" då man inte är betrodd med internetbanken om man inte är resident...)