lördag, april 29, 2006

Förtrollande och förtroliga ögonblick

2 bebisar har kommit till jordelivet som jag redan håller kära! Min käre storebror och hans fru har fått sitt första barn, välkommen "William"! Ett förtrollande ögonblick när de ringde och berättade om deras stora nya gemensamma kärlek... Sen att jag precis landat i Italien igen och precis lämnat Sverige är väl Murphys lag.

Välkommen med lilla Saga, ett till förtrollande ögonblick när min kära väninna ringde och berättade att hon och hennes man fått sitt första barn med och tack för att jag fick se lilla skönheten under min minisemester i Stockholm. Och dig vännen min.

Lilla Tyra, min brorsdotter på 9 månader, vi med hade några förtrollande ögonblick ; )

Mina kära barn och make hämtade mig och min fina härliga väninna på flygplatsen häromdagen, när dörrarna utanför tullen öppnades hördes ett -MMMAAAAMMMAAA!!!! Underbart. Det var första gången vi fyra pussades samtidigt, det var med förtrollande *S*

Sen har jag och min fina härliga väninna haft både förtrollande och förtroliga ögonblick dessa 3 dagar hon har varit här. Att prata in persona ger så mycket med gamla vänner. Att ha gott om tid att prata och sen att återknyta till olika samtal utan att bli avbrutna. Så otroligt mycket. Ja gammal vänskap rostar aldrig. Känner mig klokare och starkare efter mina 3 dagar i Stockhom och 3 dagar här med L!

lördag, april 22, 2006

På resande fot.......

Vaddå på resande fot!? Både knopp och kropp följer väl med ! Hur som haver tar jag bägge fötter med mig till good old Svedala och Stockholm imorgon förmiddag!

Ser fram emot att krama om min familj, att se in i min brorsdotter ögon, att få snusa på min bästa väninnas lilla Saga.... Att få skratta och babbla med mina vänner och ta en promenad genom Stockholm och känna hur det känns att vara "hemma" i några dagar.

Exilbarnen och exilpappan ska ta bilen till Schweiz och åka bergbana högt högt upp. Kanske ser jag dem från planet om jag har riktigt riktigt tur....

fredag, april 21, 2006

Kultur utan krock...

Idag var det ingen kulturkrock utan ett kulturellt besök. Tänkte att det är alltför sällan och när utställningen pågår nedanför gatan är man ju dum som inte passar på. När det dessutom är Magritte som är rätt surrealistisk och som jag tror barnen kan antigen gilla eller fnissa åt blev det ett morgonbesök här i vackra Villa Olmo.

Det är varmt och skönt och hela 25 grader mitt på dagen. Vi blev bjudna på lunch hos Lilla H:s väninna, lilla H och hennes lilla väninna bestämde senare att de skulle sova över hos väninnan. Intressant att se hur det går men lilla H kan vara väldigt kavat så jag antar att det bara blir kul.

Lille O sitter och ritar monster som han ansåg att även René Magritte gjorde! Fick man lägga upp Margittes målningar skulle jag göra det men jag gissar att lille O tänker på tavlan med svartmålad beklädd kropp utan huvud...


torsdag, april 20, 2006

Svensk sommar

Fast i Italien. Här är 23 grader och strålande sol, sol som bränner. Svettpärlor tränger fram på våra nosar, vi drar filten vi ligger på i trädgården till skuggan. Vi har picnic på samma filt och vi badar i vattenspridaren. Vi tar en cykel promenad till parken och vattnet, vilket betyder att ett barn cyklar och den andra håller mig i handen. Två cyklande barn i denna trafik säger jag nej till. Vi tar en toast och barnen gungar när jag dricker cappucco. Solglasögon är ett måste.

Cafét nere vid vattnet är exilfamiljens hak. De ler stort när de ser oss numer, säger cioa senora e bimbi. Det känns härligt. De bjuder barnen på gratis glass. Idag på vårt café berättar en av servitörerna att han bor i vårt grannhus. Han lät mig inte betala vår lunchnota. Jag vet inte hur jag ska bete mig när jag blir bjuden oväntat. Jag kan inte den italienska traditionen kring detta, om det nu finns någon.

Vi gick vidare till Nina, Cristina och Chiara. Där fylldes poolen med vatten, tjejerna i likadana bikinis, sur liten O som fick vara nakenfis. Han var mest sur för att alla är tjejer. Hm, ny fas.

Efter snabb middag med barnen sitter de nu och tittar på en film som heter Kiriku. En lugn snäll film om en liten kille i en by någonstans i Afrika. Om alla djuren han möter dagligen. Varför gör inte pixar samma typ av filmer. Barnen tittar storögt och tempot är superlungt. Att den är på italienska har de inte ännu kommenterat.

Påsklovet är dryga 2 veckor här. När barnen är lediga är ju jag med det. Vi började dagen med att köra exilpappan till snabbtåget. Mitt lokalsinne är inte det bästa. Men jag ger mig ändå ut. Trodde faktiskt på tillbakavägen att jag enkelt klarade att hitta tillbaka till motorvägen, och till och med köra åt rätt håll. Vilket för mig är en bragd. Men av en oförståerlig anledning så hittade jag inte tillbaka till motorvägen utan kom ut på småvägarna bredvid den hur jag än försökte. Fast jag håller mig numer lugn, sjunger med i melodifestivalens låtar och intygar för barnen att vi faktiskt SNART är hemma. Lilla H hjälper mig med att "upptäcka" blåa skyltar som det står Como på med. Barn kan sina föräldrars svagheter väl...

Att reta mig på usla schlagers samt mig själv i trafiken har jag lyckats bota mig ifrån. Den förra är lika mycket en för mig behövlig försvarsmekanism som den andra...

onsdag, april 19, 2006

Invandrarförälder

Insikter. Flera. Lappar på obegripligt språk, många och många flersidiga. Jag tror jag fattat, tror. Man försöker så gott man kan. Det är inte lätt. Det är en utmaning.

Det gäller stora saker som skolval och mindre stora som skolutflykter. När dottra börjat läsa vet jag att jag kommer att kontrollfråga henne om det som står. Om jag förstått rätt. Hoppas hon inte kommer ta skada av det. Jag kämpar jag med. Fast min motvind är mindre stormig, hennes har varit konstant, som gått på italienskt dagis sen vi kom hit. Jag har kunnat vila från språket om jag velat, till viss del. Orättvist egentligen men jag hör belöningen barnen får, främst dottras. Ikväll pratade hon konstant med Roberta som var här, jag förstod det mesta men inte allt.

Dags att hoppa på ett löpband i italienska språket, springa järnet, fort fort tills jag inte får in mer.

tisdag, april 18, 2006

Solig vänskaplig påsk

4 små glada vänner fulla med lek och äventyr har pressat ut varje sekund av dagen i 8 dagar nu. Påskharen har varit på besök och lagt ut chokladpengar som barnen fick följa trappan ner och ut i trädgården. Bakom bilen tog spåren slut, ovanför hittades 2 Spindelmannen ägg och två Winxägg. Mäkta populär hare i år men känning för den "rätta" trenden för 4 åriga killar och snart 6 åriga tjejer.

Vänner, Gardaland, strand, bergbana, restauranger, solstol, middagar ute, prosecco och mat mat mat kan väl summera påskveckan väl.

Imorgon skiljs de små vännerna åt, men de känns väl förberedda för det. Min väninna åker givetvis med sina barn och på torsdag morgonen åker exilpappan iväg på jobb. Barnen och jag går från fullt hus till några få dagar med totalt lugn när inget är inplanerat. Tänk att kontrasten känns lika välkommen som motsatsen.

på söndag ska exilmamman förvandlas till svenskamamman. Eller bara svenska. Svensk kvinna i Sverige utan barn på besök strax efter att storken berikat min umgängeskrets och min närmsta familj. Jag är inte ovan vid att resa själv, eller att resa utan barn. Det har jag gjort i jobbet före vi flyttade hit, det har jag gjort innan jag fått barn, och som mamma. Men denna gång känns det bitterljuvt, just därför bör jag åka själv. För egentligen vill jag packa in våra barn i min väska och ta dem med mig. Ha dem nära. Så fick jag ur mig det erkännandet ; ) Barnen är givetvis oberörda av att deras mamma ska bort i 3 dagar, exilpappan är ju här med dem. Dags att resa bort själv och skaka av sig hönsnätet!

onsdag, april 12, 2006

Buona Pasqua

Från exilfamiljen! Inte så varmt som utlovat men lilla H:s glädje och lättnad över att få leka på svenska när lilla F följde med och hämtade på dagis i tisdags värmde upp mitt hjärta flera grader.

Det ÄR inte lätt att vara snart 6 år och flytta utomlands. Det är det inte. Fast vi hör hur hon berättar, mäkta stolt, för sin lilla väninna om vad saker och ting heter på "det nya" språket. Snart är tvåspråkigheten en verklighet, då är kampen över! Hang in my darling, hang in!

Lille O sätter fortfarande en vokal i slutet på ett svenskt ord och "gör det italienskt" när han inte kan ett ord på italienska. Mellanmåla, knappo, regno etc :) Han bryr sig föga om de han pratar med fattar eller inte. Han pratar på. Han har bra gehör den lille med, tänk om jag kunde lika bra!

måndag, april 10, 2006

Vad betyder det?

Det är så ballt. Mer och mer för varje dag börjar barnen prata italienska, även med varandra. Ibland hör jag dem fråga varandra vad ett ord betyder som den andre använt, de lär sig olika ord och utbyter kunskap :) Det är så jäkla ballt att höra!!!

Tänk till hösten börjar lilla H precis 6 år fyllda första klass. Lille O har ett år kvar av dagislek. Lille O kommer vara helt flytande vid sin skolstart. Lilla H kommer nästan ha samma förutsättningar.

Imorgon kommer familjen A på besök. Barnen längtar tills tisdagens dagis är slut och påsklovet och vänner tar vid. Jag instämmer i deras längtan.

söndag, april 09, 2006

Prodi eller Berlusconi?

Avgörs imorgon. Lördagen var eftertankens dag, då inga kampanjer hölls. Imorgon 15.00 stängs val lokalerna. Mmm, mina åsikter är inte intressanta i sammanhanget, och jag har heller inte tillräcklig kunskap om de olika utfallen för att göra en lång intressan utläggning. Många pratar dock om att flytta till italienska delen av Schweiz om Prodi vinner...

Jag upplever att många italienare är trötta på landets "icke utveckling" nu, men att alternativen suger. Summasumarum av de italienare jag känner är Silvio ändå att föredra, fast de bojkottar de bolag han äger. Kanske Silvio vinner "trots allt".

fredag, april 07, 2006

Shhhvvvvvvvvvish

Så fort går tiden just nu. Jag hinner inte tänka, än mindre skriva. Kalendern är fulltecknad och oväntade sjukdomar och allergitestningar fyller upp eventuella luckor. Sen är det påsklov och gäster. Fram tills dess får vi se om jag hinner skriva en blogg till.

Påsklovet är ju till för att äta praliner på, vi ska med till Gardasjön och tivoli. Vi hoppas på sol och inte ett enda moln. Sena kvällar och god mat kan vi garantera.

A presto!

onsdag, april 05, 2006

Hur är den kopplad?

Dagens citat/monolog av lilla H (det underfundigaste hittills): - Mamma jag kan inte låta bli att gråta lite ibland när jag är på dagis, fast jag inte vill. Ibland. Hur är tårarna kopplade egentligen?

Dagens 2:a citat av lilla H: Mamma jag går ner och kissar istället, den här toaletten kurrar. Jag gillar inte när toaletter kurrar, det skrämmer mig.

Citat av lille O: - Jag tänker aldrig ta bort plåstret i pannan, aldrig, jag tänker aldrig somna heller, jag tänker aldrig em, jag tänker aldrig em, ehm, vad var det nu mamma?

Dagens förvåning: På dagis vid tidigt hemgång 14.00, exilmamma med barn ensamma i lilla H:s klassrum. -Mamma titta i min "casetto" vad jag gjort idag som var jättekul! Hon öppnar sin låda och tar ut 4 ark med egenskrivna siffror på, eller additon för att vara korrekt. 9+6=15, 8+9=17 osv läser jag. -Lilla H har du gjort detta, frågar jag förvånat. -Ja mamma, jag tycker det är jättekul!

Så fick jag reda på att vår dotter adderar på dagis, ganska stora siffror för en 5 åring tycker jag. Själv lekte jag nog bara i den åldern.

Happening månad

Mycket roliga besökare, sommarväder, stora planer. Detta är en happeningmånad!

Nu måste jag plugga inför italienskakursen, vi lägger manken till nu exilpappan och jag. Ännu mer motiverad blir jag när jag hör lilla H främst, men även lille O, söka kontakt med italienare själva för att växla några ord. I förrgår berättade hon spontant för en kypare att de andra barnen inte förstod italienska men det gjorde minsann hon. Att hon kom från Sverige och nu pratade två språk. På perfekt italienska. Det är första gången jag hört henne prata spontant med någon annan vuxen. Hon log sen stolt åt mig, jag blåste pussar som verkade missa hela tiden, fick blåsa flera men ack vinden tog dem sa hon. Då fick jag istället ta henne i famnen och pussa 28 gånger. Sen frågade hon varför vi hade pusskalas. Stoltheten visar sig ibland så sa jag. Jaha sa hon :)

Lille O sover och håller sin Power Ranger i handen natt som dag. Nu har han tappat bort den och frågar oss 12 gånger per dag om vi kan hjälpa honom leta. Vi letar. Ingen hittar hans älskade present. Vart är lille O:s Power Ranger blu? :)

måndag, april 03, 2006

Sommar och en olycka kommer sällan ensam

Det räcker nu. Nu ligger min mamma med på sjukhus, även hon har åkt igenom CT maskin... Under omständigheterna mår hon ändå bra. Fast inlagd i några dagar med trolig diagnos. Det är när sådana saker händer jag känner extra mycket av att jag bor långt borta. Att skicka blommor är inte samma sak som ett besök, ta i handen och utbyta "fan vilken otur" och sneda/menande leenden.

Lugna gatan hos oss. Vi tog serpentinvägarna till Menaggio och stranden. Det kastades obegränsat med stenar i vattnet och när vågor kom så sprang barnen ner för att möta dem och sekunden efter upp, för att väja för dem. Kasta sten i vatten och lek med vågor är verkligen en lek man kan beskåda världen över. En lek som ger ro att beskåda, en lek som, för dem som leker den, ger upphov till leenden och koncentration. Barn som kastar sten i vatten har ett fantastiskt minspel värt att beskåda och framför allt, fotografera.

Picnic är fest för barn, mackor och kakor och frukt och vatten i lass. Just ordet FEST ropade barnen när picnicen dukades upp. Vi gick efter kanske 2 timmar för det blev för varmt, det var helt vindstilla. Vi tog en cappuccino på torget, barnen en dricka och glass.

Serpentinvägar får mig att tänka på livet. Upp ner höger vänster upp ner höger vänster. Fast man får sätta "random" på ordningen. Ingen vet vad som är runt hörnet. Om det går upp eller kanske åt höger?

söndag, april 02, 2006

Balansgång och akutmottagning

Käre lille O har ramlat från 2 meters höjd. Rätt på vänsersida av pannan, på en vass sten. Jag har aldrig sett så mycket blod, jag har aldrig varit så uppskakad av ett barns olycka tidigare. Ärligen brukar det vara jag som slår mig i vår familj.

Det var ett långt dygn igår, CT scan, näringslösning och dropp. Väntan och forsande blod och stängande av sår. Men mest minns jag en liten olycklig kille.

Lille O var tapper, han var livrädd för röntgenmaskinen men låg ändå helt stilla. Han förstod allt barnläkaren sa och svarade artigt mitt i all misär. Själva fick exilpappan och jag flera ord översatta. Men lille O förstod precis. Han grät mycket, höll sig lugn ändå och ville bara somna. Han mindes först inte vad som hänt. Sen mindes han som tur var. Närminnesförlust är inte att leka med.

Han har hjärnskakning och ett djupt sår som nu läker fint. Han bearbetar gårdagen med små utlåtanden om vad som hände, titt som tätt. Han vet mycket väl att han inte får springa hoppa eller se på TV. Han tar det som en prins, sin hjärnskakning.

När blodet forsade så att jag fick kupa mina händer så att han inte skulle få blodet i ögonen tystnade han och sa bara, stoppa blodet mamma, stoppa blodet. Tårarna föll och jag skrek på hjälp. Vi fick fantastisk hjälp ända från lekplatsen till utskrivningen. Akuten och exilpappan fungerar excellent i krissituationer.

Lille O påtar just nu i vår trädgård med sin fina present han fått, lungt och stilla pratar de om sjukhus. Solen skiner som tur är och t-shirt är allt han behöver idag. Han som inte gillar att ha mycket kläder på sig sken direkt upp imorse och sa, bara t-shirt väder!