tisdag, januari 31, 2006

Kommenterar orden "ovan"

Jag har fått många kommentarer om "Man minns förvisso några av dem man växlat kloka ord med, men man minns bäst de man skrattat tillsammans med". Det är inte mina ord, jag har snott en författares "sanning" (en vis man hehe). Orden känns så träffande för mig just nu, jag skrattar klart mer nu, jag växlade eventuellt klart fler kloka ord när vi bodde i Sverige och då jag heltsidsarbetade. Fast egentligen undrar jag om man inte växlar flest kloka ord med sina barn. Barns visdom är rätt slående när man lyssnar till vad de säger :)

Hemmamamman har talat. Slut. Anche Buona Notte.

Ps. Jag är inte "bara" mamma för att jag inte är på ngns payroll, jag har heller inte tappat mina gamla värderingar. Jag har fått nya friska och är tacksam för tiden just nu.

Kommentar från lilla H...

Vid hämtning. Hon hänger alltid sin jacka på huvudet och gärna sin "libro" med och balanserar sakerna ut ur rummet. Från under jackan hör man: Ciao Mamma, jag har faktiskt haft det lite bra idag. Ibland bättre ibland lite bra.

Själv tyckte jag den kommentaren var döskön att höra....

Lille O:s fröken Monica, som vi tyckte var så sträng och fyrkantig i början, har visat sig varm och omtänksam. Hon sa att lille O är så go och glad och likaså mot sina vänner. Härligt med lite beröm också, hon var ju så krass i början.

Barnen ser på film efter ha ätit oliver, röd paprika, foccatia och färsk tortellini. Snabbt gott och enkelt. Jag är rätt less efter att ha lagat mat lunch och middag 5 dagar i rad. Fantasin får sig en törn efter 10 varierade rätter. Ibland önskar jag att det fanns mer än kött, fisk, fågel (ja allt är ju kött iofs) som jag kunde tillaga... Hur gör man en god veggorätt för barn?

Funderar på att fota mina inköpskap för skojs skull. Imorgon tro det eller ej, ska jag vara modell för accessoarer, HA HA, riktigt komiskt.

Is i magen...

Kan man väl kalla det. Var supercool superglad och relaxed vid dagislämning. Inser att en del säkert sitter hos mig fast jag inte vill se det.

Lille O kubbade in själv, sa inte ens hejdå först. Sen kom han ut igen och höll Vosloo i handen. Då kom han och gav mig en puss sa ciao Mamma io veni a psycomotorica con Vosloover! (mamma jag ska gå till gympa med Vosloo (som de har ett smeknamn på). Två små 4 åringar tågade mot den stora salen. Glada och pratandes. Lilla H sa ok mamma dai och gjorde en gest som inte gick att missförstå, dvs gå gå. Log lite snett, ciao mamma a doppo. Första italienska meningen från henne som jag hört... Så det gick ok, men inte supersmidigt. Pga av en liten incident som lite tog bort hennes leende. Murphys law helt enkelt... Men ändå, hon gick in frivilligt och sa själv hejdå.

Is i magen med för tro mig denna lilla vackra stad har så fanatiskt mycket snygga kläder. Superdyrt så jag handlar sällan där. Men is i magen för igår började 50% rean och ner till 70% på vissa ställen. Så jag har inte varit nere på rean ännu i väntan på den stora rean. Jag hittade en svart klänning som är mer cool än vacker, lite etnisk, vinterklänning, super snygg med brett skärp och av min favvo designer som jag aldrig har råd att handla av. 50% och jag har en klänning jag aldrig kommer kasta. Superkap! Ett par gröna rundtåade skor med en liten rosett. Fantastiskt fin grön färg, 70% på rean. Kap 2. Sen var jag mer än nöjd men hittade barnkläder på Monsoon som jag älskar men tycker är för dyrt om det inte är en speciell anledning att handla där. Lille O fick en djupblå höst/vår jacka i manchester med luva med päls. Underbar. Lilla H fick en cardigan, ljusblå med änglar på, hon kommer att älska den. En kjol i turkos sammet och en joggingoverall. Allt till minst halva priset.

Våra barn älskar när jag köpt kläder till dem. Speciellt lille O. Ska bli roligt när de upptäcker dem liggandes på deras sängar.

Förstå "inlåsta" morsan ska till Milano på glaej imorgon kväll. Och möta upp min saknade make på dito party. Det får bli den nya svarta klänningen, ett brett snyggt skärp till och mina svarta mockastövlar. Min nya väska inköpt i Thailand som jag älskar. Ett långt halsband får ge färg.

Dags att hämta de små söta nu. Idag är det fågelkvitter i mass, underbart men väldigt intensivt kvittrande. Solen strålar, inte ett moln, detär 10 grader och helt klart vårkänslor tillskillnad mot i helgen.

Vet ni (ja du!) det är i snitt 75 unika besökare här om dagen, vilka är ni? :)

måndag, januari 30, 2006

Det ÄR härligt...

när vänner från Sverige ringer och säger hej! Såklart :) Jag ringer gärna och ofta med. Helst via Skype numer (tack Skype för att det funkar så bra nu med videosändning och ekot är borta!).
Det är extra härligt när en vän ringer ytterligare en gång samma dag för att säga något som stärker ens självkänsla/ego/brahetskänsla. Bara för att hon ville att jag skulle veta om det. TACK, jag är fortfarande så glad, du vet vem du är :) *kram*

Lille O har haft vänner på fika idag, han är en ypperlig liten värd som visar allt han äger och har. Lilla H har klättrat lite på sin mamma idag, ny fas helt enkelt. Vi klappar lite på hennes talisman, imorgon är det ju "skola" igen. Jag vet inte om jag ska kalla det skola eller dagis, det är ju något mellanting för henne med lektioner (men fritt vad man vill lära sig) fram till lunch för henne. Hon är nog beredd. Men säger att talismanen nog kommer att hjälpa henne. Men ibland när hon går fram till andra barn vill de ändå inte leka med mig säger hon. Lilla hjärtat. Vi kom överrens om att hon skulle försöka lyssna på massor imorgon och att ett nytt ord om dagen är superbra och fullt tillräckligt. Håller mina tummar hårt att det går enklare för henne imorgon.

A domani.

söndag, januari 29, 2006

Vi är utskottade och lite Clooney,Pitt, Jolie :)

Grazie, grazie grazie snälla Michael, nu kommer vår Volvo ut. Bjöd på brunch och blev bjuden på middag, underbart. Barnen lekt hela dagen med Nina och lilla busiga Ciara. Och vi kom ut med, fantastisk känsla efter några dagar i huset :)

Imorgon är skolan stängd pga "snökaoset". Imorgon kommer Vosloo och leker med lille O. Sen ska vi till "Cecilia med de svenska barnen". Längtar efter att träffa henne och som alltid kul för våra små att leka på svenska.

Det bästa med att inte känna någon när man flyttar utomlands är att man verkligen kan välja sina vänner med största omsorg. Det behöver inte vara många, många kära har man hemma som inte försvinner för att man är borta några år, utan ett fåtal "handplockade" som man gläjds av att umgås med, och som man även kan anförtro sig åt. Lustigt men ärligt, de kvinnor och män som vi lärt känna här känner vi redan väl, efter så kort tid. Det finns liksom inte tid för ytligheter. Alla är här tidsbegränsat. För så är det, att vi nästan hittills bara umgås med andra familjer som kommer från andra länder än Italien. Fast lite integrerade är vi, och det är jag verkligen glad för. Jag tror att ordspråket "vi sitter alla i samma båt" bidrar till att man lär känna varandra fort. När H är utomlands på jobb vet alla om det, det dimper in sms om bjudningar och barnaktiviteter och om hjälp kan behövas som idag med t ex skottning. Kanske för att ingen har sin nära familj på plats så blir man lite "fadder" till varandra.

Måtte dagis vara öppet på tisdag trots att vår dotter just nu är så glad för att hela skolan är stängd... Jag vill skriva, har ärenden i Como och behöver storhandla i Schweiz. Saker mina små inte uppskattar att vara delaktiga i och vice versa.

Fick en länk av en väninna att Brad Pitt och Angelina Jolie gifter sig denna vecka. Och att det bröllopet hålls 3 minuters gångväg från vårt hus. Om detta nu stämmer ska jag vara den första att leka paparazzi haha. Stället de ska gifta sig på är sagolikt vackert men inte spektakulärt. Men de önskade sig ett mindre bröllop enligt "gossip" och platsen är magisk tycker jag :)

Måste ringa vår favoritrestaurang där jag och maken och barnen brukar luncha vissa lördagar. Vår dotter älskar detta ställe. En servitör har förlorat sig i henne (på skoj hoppas vi *S*) och han har lovat mig till min makes delade glädje (ehm) att han ska meddela när Clooney planerar att komma. Dvs. om jag råkar ringa samma dag. Nu ska jag ringa varje dag. Ytligt va :)

Ovaneutmaningen...

Jag har blivit utmanad av Thinkerbell och av Sarachella. Där det står så här:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande.

Men det blir så trist för mig att berätta detta för mina barn(...) då denna blogg är till för att de ska få läsa detta när de blivit stora och undrar över denna tiden. En mamma har väl inga ovanor ! :)

Ville helst inte skriva dem på näsan att jag:

1. Alltid betalar räkningarna sent, för att det är det tråkigaste jag vet att göra.
2. Jag skriver aldrig shoppinglistor, hemskt enerverande att springa fram och tillbaka
3.Jag är jäkligt glad även fast jag ibland inte känner att jag vill vara det mot "just" den människan. Svårt för att vara avståndstagande.
4. Ändar min 4 nu hehe. Jag har en "crazy foot dance" som är lite pinsam. Mina fötter dansar runt runt i cirklar (ja vad annars) i takt, när jag hör en bra låt. Ofrivillig foot dance...
5. Startar för många projekt, är för rastlös för att vänta tills projektet innan är helt klart.

Jaha jag har ju sett att de som jag "känner" som bloggar är utmanade samtidigt som mig, så kedjan skickas vidare till enkom en. Utmanar henne på hennes "sida".

lördag, januari 28, 2006

La cucina...och snökaos...

La cucina. Köket. Där har jag varit hela dagen, nästintill. Som en "riktig" italienska inbillar jag mig. Jag är ingen köks älskande människa, ej tyvärr heller någon matlagerska a la Tina. Men jag börjar så smått kliva över tröskeln till köket och trivas bra. Förut gjorde jag bara det när en bakmaskin stod synlig och ingredienserna som skulle i den var inhandlade. Nu slamrar jag i skåp och lådor och söker och letar efter nya smaker och recept. Bara för att maken och jag verkligen sa till varandra på skarpen att börja laga roligare mat. Och hitta nya recept.

När man ändå är insnöad med två små barn och inne på sin 3:e hemmadag så känns köket rätt lockande efter att ha besökt lekrum och sovrum och badkaret i badrummet en hel del. Även vardagsrummet och de älskade legolådorna blev trist idag. Vi började med att diska och blåsa bubblor på varandra. Roligt men nu har vi slut på diskmedel och maskinen är ju trasig och vi kommer ingenstans. Nu får disken stå tills måndag. I vår by är inget öppet på en söndag.

Efter disken bakade vi chokladbollar igen. Det fick utgöra lördagsgodiset. Havregryn och pärlsocker lät som en Thailändsk melodi i mina öron när de sögs in i dammsugaröret efteråt. Sen lagade jag lunch medan barnen lekte med legogubbarna och som alltid radade upp dem i en lång lång parad. Tur att gubbarna får lämna paraden och göra sina utflykter i lekarna:)

Lilla H gillar inte barnmat. Eller annat som många barn älskar, såsom bullar och sylt. Hon gillar räkor, oliver, bresola, starka ostar och annat som jag inte gillade förrän jag var rätt gammal. Hon bad om att få annat än pasta. "KAN vi inte laga kött och potatis, snääällla" Potatisen skulle helst vara stekt för det var så länge sedan och majs skulle stekas i olja och sen en liten olivsallad vid sidan om. Ett stekt ägg med beställdes. Hon är verkligen glad i maten på hennes förskola men primi piatti är alltid pasta, den skulle hon lätt vilja hoppa över. Smakar så lite mamma, bara pesto eller parmesan. Sonens favoriträtter ratar hon :) Lille O som avskyr potatis och bara älskar pasta och all typisk barnmat (utan korv) önskade istället pasta (och han får bara integrale då man äter så lite fiber här) och röd paprika och ketchup såklart. Ja de är sjuka och jag hade inget bättre för mig så jag lekte kock och serverade fint som en servitris i stora vardagsrummet. Mycket uppskattat blev min "teater" och de dukade sedan av.

Sen blev det animal planet där läskiga krokodiler visades. Jag somnade i soffan och blev snart väckt av liten kille som hade ont i magen. Som syrran hade igår. Ja är man ändå insnöad kan man ju lika gärna passa på att vara sjuk.

För att distrahera och behålla värmen i köket började vi med bullbak. Vips tog de över. Kavlade ut degen medan jag mixade kanel, smör och socker. De bredde på det, bad om vispat ägg och pensel och pärlsocker. Vips var de klara. Jag skar inte ens längderna. Förberedde middagen istället fast ingen nog var hungrig. Basiliska och vitlök blev smakerna i en köttfärsås. Inte nämnvärt svåra rätter tillagade idag men gott blev det för allas smaklökar. Det behöver som tur är inte vara komplicerat för att vara gott. Nu skyr jag köket igen, trots att det varit så inbjudande tidigare idag :)

Meddelande på sms från barnens skola damp nyss in "LE SCUOLE, LUNEDI RESTERANNO CHIUSE CAUSA NEVICATA!!!" Ja det var stora bokstäver i sms:et. Som betyder att skolan är stängd på måndag pga snön...

Små söta barn sover och jag ska kolla in kommande vädret nu när TV sändningen fungerar igen i casa XXXX. Lite sol skulle rädda min rygg som värker efter att dag två skottat upp den smala ynka gången till lilla cancellon (grinden) och skottat fram bilen något sånär. På måndag måste vi ut, så är det bara. Lustigt, maken sa att man i Sverige inom media pratar om att det fallit massor med snö i Grekland med dessa dagar. I Italien talar man bara om hur mycket snö det fallit här :)

fredag, januari 27, 2006

Brighten up!

Mina väninnor är insöade. Jag var så otroligt sugen på väninnor, italiensk bakad pizza, rödvin, ostar och choklad (och en cigg, jag erkänner). Javisst kan jag äta och dricka detta ändå men det var mixen jag var så sugen på. Därför kände jag att jag måste göra något jag gillar och min största passion är lampor! Jepp, ljuskällor i olika former och material. Jag "investerar" hellre i en lampa än tja vad nu andra väljer. En fond kanske :) Som tur är börjar maken nästan dela min passion.

T. ex var det han som verkligen inte ville kliva ur en outlet här utan denna "monstrorösa" men för oss vackra coola lampa! Måtte vi ha högt i tak med i framtida huset/lägenhet!
Här kommer en halvtaskig bild av den tänd med hemma hos oss.
Det tog 2 dagar att sätta dit alla handblåsta glaskupor. Det syns kanske inte men det är två blåsta bubblor i varje kupa, och då de är handblåsta passar de bara på vissa ställen. Det var en hel del pusslande innan alla hade fått en given plats. (och lite krossat glas, tur att där fanns ca 10 extra!)

Sen visade Husmusen denna lampserie som jag med fastnat för och "investerat" i. En bordslampa och en golvlampa. Har ni inte besökt Husmusen ännu så är det värt varje besök man gör! Sen önskar jag mig hett denna (länken verkar gå tillbaka till första sidan igen ibland, vill man då verkligen se lampan är designerns Antonio Citterio och lampan heter XXL, golvlampa). Tycker sååå mycket om att se på den.

Sen är jag kär i "min egen" lampa (och lillebrors!) som döpts till "En light me". Den kommer jag göra reklam för senare. När produktionen är helt klar. Det har tagit tid. Så är det när man ger sig in på ett område man egentligen inte behärskar. Men det är grymt kul att ha lärt sig så mycket om produktion. Och hey jag kan inte mycket om design heller, men den som ger sig fan på något kan ju klara det. ROLIGT har det varit, trots att det varit en lång historia som ännu inte är helt klar :O Nu är mitt gräsliga skissblock (nej jag kan inte rita) väldigt fullt och en ny idé pockar på uppmärksamhet. Men det känns som en svårare nöt, fast det inte har med el att göra. Få se om jag tänker försöka knäcka den med...

Jaha, TV:sändningarna pallar inte snön, nu får jag väl äta lite ostar dricka lite till rödvin och läsa ut MajGull Axelssons "Den jag aldrig var". Inte heller helt fel. Också ska jag låtsas om att jag inte ser att min gång jag skottat upp inte längre syns, och att jag inte ser att det fortfarande snöar och att himlen är helt grå och gömmer ett ton snö till.

Landet Narnia här. 40 år sen sist.

Overkligt. Vi har ju flyttat IFRÅN detta väder :) Det har nu snöat konstant i 2 dagar och det är stora stora flingor som faller. Fantastiskt vackert men ack så svårt att hantera i detta land. Lilla H som är av tufft kaliber pulsade ut först och fullkomligen försvann! Lille O mer försiktig gick bakom mig. Jag hittade en trädgårdsspade. Skyfflade mig fram till grinden, den lilla, den stora kan vi glömma. Bilen står där den står tills solen kommer fram.

PRONTO senora hörde jag. Alessandros gamla pappa på 85 år står på skidor på andra sidan grinden. Jag lyckas öppna en bit av den. Han vill låna mig ett par långfärdsskidor så jag kan gå ut. Jag visar honom 2 små rödkindade barn och en kälke. Han ler. Säger att det bara är jag och hans fru i denna by som vågar sig på att pulsa i snön. Han och hans fru är gamla EM mästare i störtlopp. Väl ute vinkar och ler folk och kommenterar att en mamma är ute och drar barn i kälke. En mamma är ute för att betala räkningar på banken så att inte värmen stängs av. 879 Euro i månaden just nu för att värma detta hus. Overkligt galet och ruinerande.

På vägen hem blev jag tillfrågad av TV om jag bodde här, japp sa jag. Jaha vi letar turister. Sen såg jag att de filmade "den galna mamman" i alla fall. Måste titta på nyheterna ikväll haha :)

Väl hemma igen med två tappra barn som med fick pulsa vissa bitar (här skottar man inte annat än sin egen uppfart då OM man har en spade) rödkindade och pannkaks sugna.

Undra om vi kommer ut imorgon. Efter 1 timmes skottning är jag helt slut med min trädgårdsspade till hjälp. Jag har gjort en gång och grävt fram hjulen på bilen, sen rasade massvis med snö från trädet, jag blev nästan knockad och gick resolut in.

Kära H kan du komma hem! :)

Vi är insnöade!

Instinktivt bad jag lille O kika ut ur fönstert när vi vaknade (jag är halvblind utan linser). Han utbrast WOW IDAG BLIR DET SNÖÄNGLAR!! Och lite till tänkte jag när jag fått på mig linserna... Hur ska vi komma ut!? Efter samtal med maken som är i annat land så trodde han att vi hade en snöskyffel med oss, men vart den är visste han inte. Och jag vet inte bättre jag, har liksom inte trott att det skulle behövas, ehm.

Jag ser vår bil, men bara en tredjedel av den. Jag undrar hur vi ska komma ut ur våra grindar... På med skidutrustningen på oss alla tre blir det. Jag ska försöka få tag i en granne med spade utifall att vi inte har en. Lite snöänglar och sen måste vi pulsa till bykärnan. Måste betala räkningar på banken idag, måste även köpa lite sallad och bröd. Trots att de är hängiga och snoriga. Gasen stängs av om man är sen, skulle inte vara roligt i dagsläget! Tänk det är mörkt högst uppe i huset där det alltid annars är så ljust. Takfönstern täcks av ett tjockt täcke snö.

Ikväll kommer Cristina och Cara på middag. 21.00 då barnen sover. Jag älskar mina små söta men ack så skönt med lite vuxentid med när man är ensamförälder!

Buona domenica di tutti! Håll en tumme för att jag lyckas få ut oss med :)

torsdag, januari 26, 2006

Kan inte låta bli















att lägga upp en skön kusin bild från i sensommras. Inte uppradade eller medvetna alls om att jag var där och klickade. Slappar laget :)

Den bullätande och den sovandes i bakgrunden är våra små. Den lilla i vaggan är min lillebrors söta.

Modiga leken och en talisman

vad mycket roligt dagispersonal måste få höra. I alla fall när barnen är lite äldre. Jag har fnissat här hemma i soffan stirrandes på snöflingorna som faller ute (!) medan barnen leker med barbie och dinosaurier samtidigt. En dino är Barbie Lisabeths bebis (jo likheten finns). En dino svimmar efter dansen då han blev så snurrig i huvudet att ett stenregn träffade honom. Han såg inte att "regnet" kom. Bebisen hade lärt sig att man inte får slåss, men ena Barbien var inte överens med den andra i fall att man fick slå tillbaka eller inte. Alla dumma hamnar i fängelse när de blir stora sa en dino. Sen gick de alla på en promenad för att sedan komma tillbaka och gå i skolan. Skolan var tråkig tyckte Barbie Lisabeth, stora dinon Emil tyckte det var kul. Fast ingen av dem fattade vad fröknarna sa...
En hemmadag kanske var bra lekterapi ändå :)

Sen har vi lekt "modiga leken" eftersom lilla H säger att hon inte är modig (hon är verkligen det, fast det inte är viktigt tycker jag). Hon säger att hon blir ledsen för att hon inte vågar prata italienska, idag har hon sagt att hon förstår en del och säger till lille O i leken " Io sono questo" och pekar på en dino. Lille O frågar efter äpplejos på engelska eller italienska nu. Svenskan utgått helt där.

Barnen stod i kö men H först, jag frågade om hon vågade luta sig bakåt utan att titta bakåt och att jag fångar henne. Tredje gången vågade hon helt och hållet. NU är jag modig igen, sa hon! Små knep funkar ibland. En stund iaf. Lillebror var som vanligt livsfarlig och kastade sig bakåt så jag nästan missade att ta emot honom...

En talisman har vi pratat om idag då jag känner mig lite mer kreativ igen (ehm efter snack med mamma Brittania). Lilla H har fått mitt allra käraste halsband med en liten flicka på, som vi köpte när jag var gravid med henne. Vi gav den krafter, hon har den runt halsen. Den kommer att hjälpa henne våga prata, när hon vill. Vi tror nu stenhårt :)

Hemma med sjuka barn innebär att det blir bråk om disken. Jag som längtat efter den nya diskmaskinen som väl kommer nästa vecka istället då (suck) inser nu att jag längtat i onödan. Lille O vann lunchens disk. Och stora jag som avskyr disk har lovat bort middagens till dottra!

3 veckors inkubationstid...

på vattkoppor. På semestern fick lilla M vattkoppor, olyckligt såklarti värmen och långt hemifrån. Men hon var med mycket ändå, mådde bättre än många andra vattkoppsbarn. Våra barn har blivit utsatta för vattkoppor ordentliget flera gånger men aldrig fått det. Idag vaknades det med feber. Kan det vara så att lilla H:s bakslag på dagis denna vecka beror på att hon inte mår bra... Vi får väl se om det finns några koppor på kroppen ikväll eller om det är någon annan historia.

Vår dotter har alltid varit "mångalen" sen ett års ålder. Vi läser mycket om planeter och rymden. Igår vill lille O ha en bok om rymden han hittade när vi letade matematikböcker som de ju gillar så mycket just nu. DEN ville han ha. DEN var väl typ för 14 åringar. Jag kan inte utläsa ett enda ord i den heller. Men han propsade och då fick han välja den denna gången. Nu sitter han och "läser" och "läser" i den, bläddrar kommenterar. Visar stolt upp vilken av dessa planeter som är jorden. Jag hummar bakom datorn och surfar in på Aftonbladet och läser det här . Barnen kom rusande till mig och sa WOW -220 grader! De är 4 och 5 år gamla, jag kan inte annat än skratta, VET DE hur kallt det är *S*

Sjukhus här idag alltså. Själv dras jag med en huvudvärk så vi lär softa och vara inne hela dagen...

onsdag, januari 25, 2006

Oh no

Långt ifrån glad tjej lämnades imorse. Jag måste hålla mig stark fast jag inte känner att jag riktigt är det just nu. Hemsk känsla eller iaf jobbig, känns som jag lämnar min dotter i "ett fängelse" eftersom hon inte vill vara där. En liten kris är det och jag längtar tills den är över. Eftersom vi aldrig har haft ledsna barn någonsin, inte ens vid inskolning, vid lämning står jag lite handfallen för vad jag ska säga henne. Funderar nu på då jag själv ryckt upp mig lite att låta henne få kortare dagar ett tag. Att jag hämtar henne efter lunchen och vi gör något mysigt i 2 timmar innan hennes bror ska hämtas. Sen leker på gården. Men ändå förklarar att fast det är jobbigt nu så måste man gå på dagis. Men jag vet inte om det är en bra lösning eller gör den svåra fasen längre.

Italienarna här i norra Italien visar inte sina känslor öppet. Jag är stolt för att jag kan det men med språkförbistringen mellan mig och dem just nu var det svårt att säga något "överslätande" när jag idag gick snyftandes till bilen. Jag gissar vad snacket på kaffebaren blir idag......"jo den där svenskan hon..." Skönt att sånt inte bekommer mig iaf. Fina vänner här, som idag berättat om deras barn, när de började här och hur deras kriser sett ut. Men bäst att höra är ju när det släppt och att de nu är precis lika glada som innan de flyttade hit och ett språk rikare med såklart.

tisdag, januari 24, 2006

Bubblande skratt...

kan man kalla det när en liten femåring som blåser såpbubblor på gården utanför skolan hoppar till och häller såpa över hela sin blonda lockiga kalufs :) Sen stod håret rakt upp efter det att jag torkat av håret så gott det gick. Hela skolgården skrattade och lilla H log stort och frågade hur tokig hon såg ut på en skala. 10 svarade jag. Bra sa hon leendes!

Bättre dag helt klart för lilla H. Själv har jag skrivit förmiddag, lunchat och handlat i Schweiz med Cristina. Haft det urmysigt. Deeptalk. Köpt en duk och färg. Ingen aning om jag köpt rätt typ av färg. Eller penslar. Har aldrig målat i hela mitt liv på duk. Tror inte heller att jag ska bli någon konstnär bara för att jag bor i Italien. Kan egentligen inte måla heller. Har faktiskt ingen kris heller eller försöker komma på nya saker att göra. Anledningen till den köpta duken är att maken och jag i Thailand såg en tavla med ett enkelt motiv vi verkligen gillade, på ett fik. Vi fick inte köpa tavlan så jag fotade den. Tydligen vill jag ha motivet till varje pris och detta var den enda vägen kvar att gå. Slutar dock eventuellt med att duken kastas, men då har jag iallafall gjort mitt yttersta för att få "den tavlan"...

Anmält mig till Italienska kurs som nu börjar redan på torsdag! 2 timmar 3 gånger i veckan i en månad blev det. Det blir en bra början.

Mat ska jag i fortsättningen bara handla i Schweiz och i de små butikerna runt om oss. Måste lära mig det. Kvaliten är 10 gånger bättre. Och priserna destamma.

Poveretto...(stackare)

H sitter fast på Malpensa. Vi tittar nästan aldrig på nyheter, mår bättre så och lättare att låta bli utomlands. Men igår såg jag att Alitalia strejkar, men de sa inte vart. Självklart gick maken upp i ottan i onödan. Flyger istället 15.00 och är i Sverige 21.30. Snacka om mellanlandningar, bara för att komma fram. Datorn hade han lagt i resväskan denna gången och sen plastat in väskan som man iaf här ofta gör om man är rädd om innehållet. 10 timmar till Sverige. Som vår restid till Thailand. Utan dator.

Fick ett samtal att han kanske kommer hem emellan (vi saknar varandra efter 11 års förhållande REDAN, komiskt. Men härligt.) Men det är ju en verkligen jobbig extra resa. Så nu stannar han kvar. Äter lunch med ett par från Sicilien som stod bakom honom i kön vid incheckningen. De var trevliga och han skulle samla på sig bra information då vi gärna vill dit tidigt italiensk vår. Han är så social, själv hade jag dykt ner i en bok eller några tidningar sippandes kaffe och latte/cappu skum :)

Åtta dagar

Är det jag lilla H och lille O. Stora H dito make pussade oss hejdå i ottan. Flyger bort till Sverige, som vi börjar säga.

Lugn morgon då jag fortfarande är morgonpigg sen Thailands resan (läs har inte ställt om mig helt) och hinner göra mig helt i ordning innan barnen vaknar. Fantastiskt skönt måste det vara att vara född morgonpigg. En jumpstart på dagen!

Lilla H suckade lite och ville inte gå till tråkiga dagis som hon säger. Jag viskade strategiskt i lille O:s öra att det är SÅ ROLIGT att han trivs bra nu och att han hjälper sin syster. Mycket mycket fint mantrar vi. Han lyser som den klaraste stjärna. Lilla H:s ljus är svagt men börjar nog bli starkare det med. Lille O gick in till sin classe, log, Cameron som börjar bli en "bästis" frågade om han ville giocare O svarade si. De spelade memory. Super tänkte jag då lille O säkert lär sig en massa ord när han vänder på bilderna. Dvs. Cameron lär ju säga vad det är på bilderna.

Lilla H som numer lämnas sist, tvärtom från förut, tyckte det var lite kul att få ha på sig sin guldjacka inomhus då strömmen var av idag. Alla barnen satt med sina jackor på. Skulle inte hända i Sverige inbillar jag mig. Men barnen tyckte det var roligt.

Lilla H`s fröken frågade lilla Sophie om inte hon ville leka med lilla H. Lilla Sophie satt med en tjock lärasigbok där man kan rita av saker eller skriva dem eller räkna. Allt fanns i den. Lilla H kände sig obekväm men jag gick med henne och hon satte sig bredvid. Lilla H ville leka sa hon, inte skriva. Hon tog min hand och gick mot pusslen (leka ehm, ja det är ju 6-års, leksaker finns inte på förmiddagen). Tog törnrosa, satte sig vid ett eget bord. Jag viskade att tänk om Sophie kanske blir lite ledsen nu när hon frågade om de skulle leka att hon satte sig vid ett annat bord. Lilla H tänkte lite, satte sig bredvid Sophie igen. Måste man inte skriva här mamma frågade hon? Nej man får göra vad man vill vart man vill, det viktiga är inte vad man gör utan att man ändå är med tycker jag. Då fick jag en puss på munnen, vi sa hejdå. Igen påminns man om hur svårt det är för dem att känna till regler, skrivna som oskrivna. Självklara saker. Kanske därför det är lättare att vara själv. Kommer någon och pratar med dem vet de ju inte om det de gör är rätt eller fel där, eller om de bara säger hej vad gör du?

Hon log lite med ögonen iallafall. Och fick sin mamma att lova att baka chokladbollar ikväll med dem. Fast jag gillar att baka och att vara med mina barn så det känns som ett bra löfte.

Jag har kommit in i en skrivarfas igen. Mycket roligt. Jag har en väninna som är superbra på konstruktiv kritik, en spark i baken som jag är mycket tacksam för. Jag har med fått en förfrågan om att driva ett bolag med en annan tjej här. Fantastiskt kul att vi hittat varandra och har helt olika kompetens och komplementerar varandra. Vi klickar med, vilket är roligt när man är lite äldre (ehm) att hitta vänner man helt är sig själv med. Det bästa är att jag kan bidra med sånt man kan göra när som, hon är den som blir mer uppbunden. Jag ska meddela längre fram när allt är klart om hur mycket jag bestämmer mig för att vara med. Bolaget registerat och klart nu iallafall :) Det vore urkul att tjäna pengar igen och få gnugga geniknölarna lite. Visst har jag hållt den här hemlisen länge *S*

måndag, januari 23, 2006

Mungiporna lite uppåt

*pfffuuu* säger mitt mammahjärta. Maken ler lite, han tycker nog jag är lite hönsig. Han är ju lika tuff som lilla H brukar vara. Idag var mycket bättre. Inte fantastiskt men mycket bättre. Om det redan är framgång känns det som om min ramsa gjorde underverk *S*

Stor liten bror...

Lite hängande axlar på lilla H i morse före dagislämning. Lite krokörad uppsyn.

Glad lillebror som fick extra stora mod muskler då storasysters plötsligt krympt.

-Jag skulle behöva en kikare med mig mamma sa lille O. Så jag kan se om min syster är ensam i trädgården på la scoula! Jag ska boxa alla som är dumma mot henne, om de är det (spände musklerna som pop-eye).

-Ingen är dum min lille vän, hon känner sig ensam och att det är tråkigt.
-Jaha, då ska jag leka med henne hela dagen.

Syskonkärlek är ovärderligt.

Lilla H började gråta lite när jag skulle säga hejdå. Lille O följde med in till hennes classe för det ville hon. Jag stannade kvar en stund, givetvis. Pratade med Sabri och Laura, fröknarna. De sa att de ser detta varje gång. Först glad och social om man har den läggningen, sen plötsligt vill man inte vara med, ledsen. Sen blomstrar språket. Måtte måtte de ha rätt. Super känslomänniskan till moder fick tårar i ögonen när jag pratade om det. Så har de lärt känna mig med bättre.

Kära goda godhet måtte min lilla flicka ha en bättre dag idag. En rolig dag. I sin nya guldjacka från sin kompis Nina. Är man inte troende får man dra till med en egen ramsa. Godhet tror jag stehårt på. Goda gärningar och att ägna tid.

söndag, januari 22, 2006

Som 2 brev på posten!

I morse ringde Nina. Hon har saknat lilla H. Hon och H har lekt hela dagen. Två glada 5 åriga tjejer. Som pratar olika språk men ju längre dagen gått har de övergått till den italienskan de behärskar. Kom, titta, lek, min tur, hjälp, är de orden jag mest hört.

Vi blev bjudna på lunch av Ninas föräldrar, underbar colombiansk "peasant food" som de förklarade måltiden. Cristina berättar då att hon fått reda på att det kommer att börja en svensk flicka i H´s klass till hösten. H´s och Ninas klass, då de blir ettagluttare. En svensk flicka som gått på internationella skolan, som pratar engelska, italienska och svenska.

Det ringde en klocka emellan de goda tuggorna. Hennes mamma och jag har jobbat på samma projekt i Milano för 8 år sedan. Världen är liten ibland. Dags för mig att bjuda lilla Sylvias mamma på en lunch. När jag tänker efter har jag en del att tacka henne för. Sammanträffanden tror jag som alltid stenhårt på.

Efter regn kommer sol heter det väl :) Det känns som om det börjar bli soligt igen!

fredag, januari 20, 2006

Liten flicka i tårar....

Hämtade en väldigt glad son idag. Hans fröken Monica sa att han haft en toppendag och varit urgo hela tiden. Det var honom jag kände mig lite orolig för så här efter en månads ledighet.....Han har flera gånger talat om för oss på semestern att han inte vill tillbaka till dagis. Han var ju heller inte helt bekväm där innan vi for heller.

Lilla H har inte direkt sagt något. Hon är ju så kavat och självständig, man behöver sällan oroa sig för henne. Men idag hämtade jag en ledsen tjej. En mycket ledsen liten filcka. Hennes fröken sa att hon varit ledsen en stund på morgonen men att det sen blev bra. Hon var glad när jag kom so far so good tänkte jag.

Hon började sen gråta i bilen på väg hem, jag ville gråta jag med. Så hjärtskärande! Hon som är så poppis och glad hemma är ensam och ledsen här, just nu iaf. Hon sa att hon suttit själv på bänken ute, att hon frusit, stoppat händerna i fickan. Att ingen kom och ville leka med henne. Hon har "tappat" lite framåtanda och väntar väntar väntar. Hon sa att ingen lekte med henne inne heller. Nu såg jag ju Jacomo bli urglad när hon kom men hon höll ju i mig då. Så hon var ledsen både för- och eftermiddag. Så sa hon när vi satt i bilen - Mamma jag hör inte hemma på detta dagiset, jag hör hemma här i Italien, med er och vårt nya hus men ingen vill leka med mig på dagis. Mitt svar blev efter ett tag: - Du vet ju varför det är så just nu, för att de inte förstår dig och du inte dem. Jag vet sa hon. Vill du att jag ska lära dig lite bra ord? JA! svarade hon. Vad vill du kunna? sa jag. Lek med mig vill jag kunna! Gioca con me upprepade jag typ 8 gånger. Hon svarade:Och om de säger no då säger jag dai dai (kom igen kom igen). Så helt tafatt är hon ju inte iaf....... Hon berättade vidare att hon inte hittade lille O eller Nina ute idag. O sov och Nina var inte på dagis. Hon sa att hon letade efter dem med ögonen hela tiden. Lilla tjejen.

Det känns skitjobbigt men jag hör ju vad alla andra utländska mammor säger. Att det ändå gårså lätt för oss. Mitt hjärta ömmar något oerhört och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Om jag ändå visste när det lossnar så att jag kunde berätta det för henne.

Antar att semestern full med svenska barn fick henne att inse hur lätt det är "hemma" i Sverige att knyta kontakter. Tennisen ville hon inte missa trots alla tårar. Där är hon nu. Och där är bästisen Jacomo och Nina med. Och hennes ögon glittrade som vanligt innan hennes pappa körde henne dit. Hoppas det blir en rolig timme för henne!

Ska försöka prata med Sabrina hennes fröken på måndag. Om inte de kan uppmuntra på något sätt, andra barn att ta med henne i leken. Är förvånad att de "låter" hennne sitta där själv.

Vad kan man göra mer än stå tiden bi? (säger man så? hemskt att vara tvåspråkig ibland, blandar ihop ordspråk).

Ps. Ni som kan italienska, ge mig tid att lära mig, mina stavningar är säkert uppåt väggarna :)

Undran...

Packade nyss upp sista resväskan och undrar vart vi ska nästa gång den packas. Kände mig för att lägga en liten lapp i den med min gissning om vart den ska fara härnäst. Men det kändes för knäppt :) April eller maj kanske den få äran att flyga igen. Antingen till bröllop eller för att titta på liten nyfödd syskonbarn. Längtar till båda. Samt till min väninnnas första bebis kommer samma månad. Nu har jag fått 3 stora saker att se fram emot, det är jag glad för!

Det är stökigt här. Det är ok med mig en liten stund. Men inte oordning. Det är inte samma sak. Började systematiskt och har därför engagerat maken mellan sina samtal att sätta upp en hylla som legat på golvet sen vi flyttade in. Så bra det blev! Ordningen nästan återställd. Ett bord vreds i 90 grader med, då blev balansen bra. Tänk vad lite gör mycket. En våning av 4 avklarad...

Nu saknas garderober, klädsituationen här är ohållbar.

Ser att grannen har en trädgårdsmästare i sin trädgård igen, Mamma Mia. Har varken lust att fixa i vår förrän det är varmare eller lägga pengar på den....

Ska strax hämta de söta små. Hoppas de har haft en bra första "tillbaka dag"!

Landet annanstans

Jag hade ingen aning om att jetlagen var så svår att hantera för mig. Jag har sovit från och till från 16 tiden igår till 06.00 i morse! Barnen och maken verkar knappast påverkade...

Barnen och jag steppade upp före solen imorse, de lekte sin ensamtimme som de alltid gör. Jag låg i sängen och såg solen klättra upp bakom bergen, lysa på husen som hänger längs bergsryggen och till sist nå vårt fönster. Då klev jag upp och funderade över när jag sist tagit mig tid till att se en soluppgång. Det ger energi och eftertanke. Jag hade tid i badrummet, så skönt det är, har glömt bort att det är underbart att få göra sig i ordning ifred och ha tid på sig :) Efter frukosten packade två små brunbrända barn sina skolväskor med varsitt par tofflor och varsinn pepparkaksburk att bjuda de andra barnen på under tetiden som de har varje dag. Båda meddelade att de inte ville gå till dagis men det kändes som om det kom mer slentrian mässigt. Så jag sa inget mer än att kom igen, har ni med er det ni behöver :)

När vi parkerade bilen frågade jag om de hittade till dagis, inte för att jag inte trodde det utan för att få dem att tänka på annat. Väl inne fick de sådant härligt mottagande. Det är alltid en kvinna som tar emot alla barn och föräldrar i dörren och hon kan alla barn vid namn (350 stycken!). De sa -Thailandia i kör som svar på hennes fråga varför de var så bruna :) Sen till deras klassrum där både jag och de fick kindpussar. Lilla H:s bästis som är en kille blev så till sig när han såg henne att han gav henne en stor puss, alla skrattade vänligt. Han blev lite generad. Lilla H klängde lite vid mig men sen kom gymnastikfröken och då gick hon med, efter en sista kram. Men hon log hela tiden, glad över "uppståndelsen" men den som behövde mest tid på sig helt klart. Lille O väntade med sin pepparkaksask tålmodigt, sen öppnade vi dörren till hans "classe". Monica blev jätteglad att se honom och ställde tusen frågor, han svarar som alltid bara si, på allt. Jag var lite orolig för att han skulle känna sig obekväm igen men han gick och la sina kära små riddare i sin cassetto (låda) och sen tog Monica upp honom i famnen, gav mig en hastig kram.

Det är så skönt att det gick så bra. Jag längtar än tills de börjar prata. De längtar tills de börjar prata. Jag hör diskussionerna hemifrån Sverige från föräldrar med jämnåriga barn som väljer 6-års och vilken skola deras barn ska börja i, kan de börja tidigare etc. Alla befinner sig ju i olika situationer och man kan ju bara utgå från sin egen. Själv tänker jag på lilla H som börjat 6 års ett år tidigare och i ett annat land och på ett annat språk. Och det går bra, hon är inte på samma våglängd som alla andra små 5 åringar här, men jag ser att hon börjar skriva på italienska med, nästan bättre än på svenska, eller mer iallafall. Lilla H kan inte skriva på svenska men hon kan ljuda sig fram, det kanske är samma sak, jag vet inte.

På så sätt är Montessori så bra, det finns ingen tävlan mellan barnen, man väljer sin egen takt. Det är jag glad för då våra barn inte kan språket deras skola talar ännu.

Jag har under semestern sett hur vår lille halv vilde halv lugna O har utvecklats med. Han ritar länge länge, han vill lära sig siffrorna och skriva sitt namn. Han kan bara skriva sin första och andra bokstav och hans namn har bra fler bokstäver. Men han tar det med ro men visar på en ny "jag vill lära mig" anda jag inte tidigare sett hos honom. På Montessorit har han lämnats helt ifred med att bara vara, han har inte alls uppmuntrats att sitta vid alfabetsbordet etc. Nu börjar han så smått dra sig dit. Den allra största skillnaden jag ser är vad och hur han ritar. Det kommer tigrar, monster och det var inte länge sedan han gjorde sin första huvudfoting. Han är som sin far smått pedantisk, varje liten vit fläck i målarboken ska färgläggas och det tar god tid. Har han målat något för "frihand" klipper han ut det maniskt noga. Från det lugna kreativa blir han sen en fäktande liten riddare som leker närapå för hektiskt. Det finns inget mellanting. Han lagar så mycket energi på de stunder han sitter stilla. Under semestern har han liksom hans syster alltid gjort, visat sig vara urkavat. Han tar kontakt med alla, gamla farbröder till unga tjejer. Visar upp sina saker och berättar massor med saker för dem. Ibland får vi rycka in och motta bort honom :)

Idag känns det bättre, igår var jag inte tillfreds med att vara "hemma". Träffade Majorie på skolan som lämnade lille Vosloo, hon var hemma i sydafrika i 2 månader och känner sig inte glad här just nu. Längtar efter en kaffe med henne, så vi kan prata av oss om hur det känns att sakna sina vänner och sin familj. Platsen är inte alls det primära, jag saknar inte Sverige då jag vet att jag lätt tar mig dit för ett besök. Det är värre till Sydafrika såklart. Jag är glad för att email finns, att Skype finns och att så många kommer hit till våren. Jag längtar efter en kaffe med Majorie som befinner sig i samma båt. Även fast båten är vacker så gungar den till ibland.

torsdag, januari 19, 2006

"Jetlagen" känns inte så farlig idag

Vi lyckades hålla oss vakna till 20.00 igår. Lille O somnade i sin pappas knä strax före. Vi bäddade här uppe, H lilla H och jag i dubbelsängen och lille O som gillar bäst att sova själv på en madrass bredvid. Lilla H lycklig att somna emellan oss. Nu är man ju van att sova i samma rum och jag tycker det är mysigt så sista semesternatten blev det för oss, fast här hemma. Lille O var förvirrad när han vaknade och sa givetvis att han gärna imorgon vill sova i sitt rum.

Nu är värmen fördelad över hela huset, väldigt skönt. Det är 8 grader och sol men köket är som alltid lite kallt. Vi ska baka bullar lite senare så kanske köket blir varmt en stund. Det tar verkligen tid att packa upp, det är ju bara 3 väskor, hur kan de rymma så mycket som ska ställas på olika platser? Ändå tyckte vi att vi tvättade upp det mesta i Bangkoks ena tvätteri. Superskönt och bara lägga ner kläder i resväskan, bättre vikta än någonsin. Men så ligger det ändå ett berg i tvättstugan som väntar på att tvättas upp. Konstigt.

Diskmaskinen måste vi nu byta. Det går inte att vänja av sig, abstinensen är stor just nu. Bara att diska undan frukosten tar ju 40 minuter. Senior D som äger huset var på telefonsvararen, likaså Alessandro som sa att vi är välkomna att hämta vår post närsom. Likaså två nära väninnor till mig, så underbart att även de är lätt förvirrade ibland, nog visste de väl att vi var bortresta!? Snart är januari slut och det är 16 grader och sol i Genoua idag, 2 timmar härifrån. Längtar tills dte är 16 grader och sol här hos oss.

Imorgon är det dagis för barnen, de är inte helt lyriska men börjar bråka lite med varandra, de är nog less på varandra trots allt. Hoppas morgondagens lämning ändå blir positiv. Lilla H har iallafall full koll på att det är tennis imorgon kväll och ser fram emot det. Lille O ska ju få börja han med men på en annan skola med "min" tränare. Allt är inte bra att göra tillsammans. Vi får se när det blir hans premiär, han är iallafall mäkta stolt över att vara stor nog. Han vill helst av allt på denna jord vara lika stor som hans syster, fast hon präntar i honom att hon alltid kommer att vara 1 år äldre än honom. Men när han blir ledsen säger hon även att han nog kommer att bli större än henne :)

onsdag, januari 18, 2006

"Hemma"

"Hemma" igen. Batterierna fulladdade. Semestern 1000 poängare. Hotellet perfekt på alla sätt, beläget i ett oturistiskt litet ställe utanför Hua-Hin och Cha -Am, precis vid havet. Massage varje dag, även barnen älskade att få massage. Vi lärde känna massörerna rätt väl :) Singha till de vuxna, coca-cola till lilla H:s förtjusning som aldrig får läsk hemmavid, äpple jos till lills O:s lycka. Skål och salute till ditten och datten varje måltid, barnen riktiga kreatörer om vad man kan skåla för. Inget fanns det att anmärka på, om man hade velat. Vi försökte nästan hitta på något :)

Lilla H har lärt sig att simma och att ligga flytandes på ryggen. Mäkta stolt liten tjej och givetvis föräldrar! Lille O påminner mig om min lillebror. Vill inte ha puffar, simmar länge under vattnet, korrekta armtag men sparkar med benen. Plockar man upp honom, eftersom han nu inte kan simma över ytan, får man en utskällning om att luften inte var slut :)

Lilla H fått "banning" om att sluta ha fingrarna i munnen hela semestern. Tills vi kom på att fråga varför hon hade det *smart*. Hon visade upp sin första lösa tand :) När den k0mmer till att ramla ut vet kunde jag inte ge svar på men hon ropar "I do I do belive in fairys" om och om igen :) Efter Peter Pan som hon avgudar. Efter det att jag berättade om tandfén.

Goda vänner, guddotter, lekande barn. God bok, sol och sist men inte minst en spontan idé fick maken och jag, då våra vänner lämnat hotellet för att resa vidare i Thailand, att ta de två sista dagarna i Bangkok. Låter skumt kanske att man lämnar paradiset vid poolen och havet frivilligt. Men vi gillar storstäder och äventyr. Vi blev lite mättade på att sola. Bodde fantastiskt för samma summa pengar och upplevde ett Bangkok jag gärna återvänder till. Inte första gången i den staden men första gången jag upplevde den på riktigt.

Hemma. Eller hemma här. Men det känns bra. Men inte riktigt hemma än. Iskallt stenhus. Barnen har en fantastiskt förmåga att aldrig bli "jetlagade". Maken och jag somnar om vartannat. Våra barn sover så fort de reser. Världens enklaste barn att ta världen runt, de bara sover tills man är framme, vare sig man byter flyg, bil eller vad det är. Vi trycker nu högst upp i huset, framför en varm härlig brasa. Maken vågade sig ner i kylan och har lagat en god pastasås, snart ska vi alla sova här uppe. I det härligaste sovrummet men dit vi inte har flyttat in än. Då det bara är ett sovrum på detta plan. Men i natt sover vi där alla fyra. Här finns det iallafall lite värme.

Kap khun ka till alla vänliga thailändare. Det är inte bara klimatet, landskapet och maten som lockar oss att resa tillbaka ytterligare en gång. Thailändarna sätter pricken över i:et och förgyller alla intryck.

Imorgon när jag har mindre jetlag kanske jag kan skriva en blogg utan felstavningar och syftningsfel :)

tisdag, januari 03, 2006

Sagan om det rosa stenhuset

Vi började vår husjakt redan i Sverige. Hittade mäklare via internet och tack vare en suverän mejling lista för svenskar i Italien. Vi fick en hel del bilder och beskrivningar skickade till oss. Dessa bilder mailades mellan maken och mig frenetiskt innan vi åkte. Vi bokade in att se en del av dessa hus och lägenheter. Vi lämnade barnen med sina kära morbröder. Vi flög till Milano. Vi stoppade först vid A:s kontor, min gamla VD. Där bjöds på kaffe och en del ”catch up” med gamla kollegor. A gav oss lite namn vi kunde ringa på icke asfaltsbarn, som han själv är, för tips på områden. Han sa att vid Lago di Como vill ni bo om ni inte ska bo i Milano. Det är ingen idé att åka någon annanstans. Lät rätt karskt. När vi kramades hejdå sa A att han hade en kompis som bodde vid Lago di Como men som skulle flytta hem till Sverige, kanske skulle vi titta på det huset. Vi skrattade, så lätt är det faktiskt inte att hitta rätt. En polare, ett hus.

Våra planer var att se dessa hus vi hittat via mäklaren. Ingen av dem låg vid Lago di Como. Men då jag litar på min gamla kollegas omdöme bestämde maken och jag oss för att köra till Lago di Como och sova där första natten. Vi blev hänförda, det var vår och mäkta vackert. En lagom stor stad, en sjö, berg, båtar, bergbanor, palmer. Och nära bra kommunikation då maken reser mycket.

Vi vaknade tidigt nästa morgon i ett unket hotell till hutlöst pris, körde hela dagen efter en mäklare som visade oss det ena gigant huset efter det andra. Alla helt fel för oss, väldigt isolerade kåkar. Vi ville bo mer integrerat, helst i en by, invid en stad, med grannar. Helst ett hus med en liten trädgård. Lagom nära en bra skola för våra barn. Men vi insåg att vi inte skulle få allt det. Men det stod på vår önskelista. Inget hus uppfyllde någon önskan, förutom att det fanns trädgård.

Tredje dagen ville maken inte mer. Vi hade varit inne hos många många mäklare i Como stad efter att inte ens kunna tillfälligt välja ett av de hus vi sett tillsammans med mäklaren. De var hemskt stora och låg väldigt isolerade, allihop. Vi hade lärt oss massa ord om att hyra, dubbelgarage och en massa dito ord blev först i vårt vokabulär. Alla marknadsförde just dubbelgarage, vi letade personlighet och eventuellt ett enkelgarage. Vi promenerade i staden, vi hade kommit utanför murarna och var lite vilse, skulle vända tillbaka, ta en kaffe och fylla på med ny energi. Då såg jag en liten söt mäklarbyrå, maken tände en cigarett i protest, ville inte kliva in. Jag propsade och klev in.

Guido, mäklaren i den lilla söta mäklarbyrån var minst sagt välputsad från topp till tå. Han sa med italienskbrytning på engelska ” I awe thi peerfect ouse for you”. Han visade oss ett rosa stenhus på bild. Sa att att det låg mitt i en by invid Lago di Como, 5 minuter från skola och staden. Vänta sa jag, är det så att det bor en svensk familj i det här huset som heter familjen M? Mindes att A sagt ett rosa stenhus. ”Ow you know???” sa Guido. ”Tis is a meaning, you must go and see thi ouse”! Det var huset som min gamla kollega A berättat om. Sammanträffande tyckte jag med. Guido följde inte med till huset, han tyckte vi kunde åka själva. A hade ju gett oss numret till familjen M, nu var det dags att ringa. Vi ringde och välkomnades direkt.

Vi klev in i det gamla rosa stenhuset, gick runt, sa hejdå och tog den korta lilla promenaden till vattnet. Satte oss på en bänk, såg ut över det glittrande vattnet omgiven av de gröna bergen. Såg på varandra. Ring sa jag, maken log. Ringde Guido och sa att vi tar huset. ”Good you call, other family want too, but you were first, its your ouse”. Done. Sammanträffanden är inte att förringa. Detta huset är unikt och alldeles underbart. Ligger invid sjön (utan sjöutsikt), mitt i en by, nära skola och stad och har en alldeles lagom trädgård. Huset har karaktär, karaktären känns så rätt i magen.

I vårt hus får man förälskelsekänslor, är det inte lustigt att ett rums närvaro kan vara så stark?Eller ett hus närvaro? Ja någon närvaro är det iallafall. Nu är vi fyra som upplevt samma sak, och flera gånger var. I vårt hus får man kondition. Det är 4 våningar högt, men bara 70 kvm på varje plan. Inte så bara kanske, men man måste upp och ner hela tiden, allt finns inte på samma plan. Vi tycker det är charmigt och har fått bra kondis och möjligtvis med bättre ”kom ihåg”. 40 trappsteg, upp och ner x gånger om dagen. Pilates släng dig i väggen :)

Hörs igen kring den 18:e januari. Bacio!

Vårkänslor och resfeber...

Väskorna är packade. Lite överdriver jag. De är NÄSTAN färdig packade. Men vi åker först imorgon kväll så det känns lungt och skönt. Ikväll ska jag ta ett bad och titta på TV, det var länge sedan jag gjorde det. Hoppas på en bra film. Barnen säger att de ska på sommarlov, ja de är lediga och vi ska till sommaren så...

Lille O myntar ständigt nya ord som vi anammar. Kanske inte alltid bra. Saxa, skida, svärda/pinga, jäga (en jägare jägar) mfl. Sen vänder han på meningarna som jag med ofta gör, och som är halvengelsk. Tankarna och språken går liksom åt två håll samtidigt. Lilla H har istället full koll på vad som betyder vad. Lille O blandar och byter ut svenskan mot italienska. Pinga/svärda har han sagt sen han var 2 år, nu mer heter det att "spada". Spada betyder svärd. Han satt och lekte här när min ena bror lyssnade på leken som en fluga på väggen. Han lekte att den ena lille riddaren hade en pistola (pistol) den andra en spada (svärd) den tredje hade en pilobaga (eget ord för pil och båge). Mest leker han på svenska men ibland även sina fantasilekar på italienska. De ord han inte kan på italienska gör han om, det blir oftast ett långt a och ett o på slutet :)

Det blev hela 11 grader här idag, och sol hela dagen. Våren är ju inte här än det vet jag men jag fick genast vårkänslor. Kanske på grund av kontrasten att vistas i minus 5 och massivt snötäcke till plus 11 och bar backe och sol. Första dagen i alperna hade vi sol. Då åkte vi upp på toppen, men inte till glaciären, det kändes övermäktigt med barnen. Andra dagen snöade det och var dimmigt och då åkte vi i riktig barnbacke. Första gången för våra barn, i barnbacken då. Då lärde de sig åka själva, så stolta. Men jag tror att de fick känslan av att åka i "riktiga" backar mellan våra ben först. Åtminstonde blir de inte rädda nu för att byta från barnbacke till "stor" backe.

Själv spanade jag in skidlärarna vid barnbacken och härmade dem. Så blev barnens skidlektion lite billigare :) Möter svenskar i alperna hela tiden, vi svenskar reser verkligen mycket slår det mig hela tiden. Vi är ju bara 9 miljoner men sen vi flyttat hit har jag mött en massa svenskar. Som liksom jag, blir så där glad av att träffa en annan svensk på "annansmark". Komiskt.

Två kabinväskor storleken större än att faktiskt få åka i kabinen är packade. För fyra personer. Inte så illa tycker jag. Jag har inte lagt t-shirts i en hög i väskan och byxor i en annan. Jag har lagt den tshirten som jag ska ha med den kjolen, det linnet lilla H ska ha med de shortsen etc. Då var det lättare att skala bort. Också den traditionella finaste t-shirten till barnen, den som blev förstörd första dagen de hade den på sig. Den får bli badt-shirt nu så blir det någon användning av den, trots tröjans tidiga missöde. Fläckborttagning har aldrig fungerat för mig. Men jag har gått på att köpa flera produkter. Sverker borde testa dem och kasta dem i soptunnan.

Nu börjar vår sommarsemester, som år 2005 bestod av arbete och att packa ner ett helt hus och den "modesta" administrationen det var att flytta utomlands *ironisk*.

Snodde väninnan A:s Läckberg böcker trots att A hade med sig 5 pockets till mig. Jag är en sann bokmal och lider av att Adlibris och Bokus inte får tummen ur och skickar bokförsändelser utomlands. A måste väl komma tillbaka i början av februari nu, eller köpa en ny pocket :)

Arriverderchi!

Arriverderchi darling...

Bästa väninnan på väg med maken sin till Venedig, för en sista romantisk dag på tu man hand innan deras bebis kommer till världen. Så rätt tänkt. Men jag saknar dem redan och kanske kanske kommer min väninna A hit igen första helgen i februari då hennes man ska åka skidor med sitt jobb i Italien. Allt hänger på om hon får flyga då. 8 veckor före BF. Själv flög jag i vecka 36, men på nåder nästan och faktiskt till just Italien. Jag håller nu tummarna för att hon kommer tillbaka hit då. Då har hon och jag 4 dagar helt själva då båda våra makar är bortresta samtidigt. Barnen kommer gå på dagis. Det vore underbart att få den tiden tillsammans innan hon dimper in i bebisfasen :)

Solen lyser, den är 8 grader varmt och solen värmer gott. Lite vårkänslor efter att ha sett snötäcke i flera dagar i alperna. Vi ska tvätta, leta upp sommarkläderna och packa ner dem i små väskor. Lite ska vi ha med oss. Jag packar alltid för mycket...

Julledigheten blev intensiv men underbar. Vi har haft gäster sen den 23:e december till idag. Men även varit gäster i 2 dagar i alperna under den tiden. Skönt. Nu har vi idag och imorgon själva. Sen möter vi upp goda vänner i Thailands Hua Hin. Planet lyfter 19.00 imorgon. Just nu är jag otålig. Som alltid inför en långflygning långt bort känns det overkligt. Det var länge sedan vi flög till Asien, eller långt bort överhuvudtaget. Första gången för lille O. Lilla H var så liten när hon reste långt med oss så hon minns det inte.

Jag hoppas ni som läser här får en bra start på år 2006 och har en god fortsättning. Själv ser jag min 5 åriga dotter knäcka simkoden kanske, när hon får bada varje dag. Kanske tom lillebror som har bråttom här i livet. Jag ser mig läsa en bok, min favorit syssla och förhoppningsvis är jag lite kreativ även på semestern.

Ciao!!

måndag, januari 02, 2006

Vad man når...

mycket livskvalité härifrån. Vad vi tycker är livskvalité då.

Har bevittnat det mäktigaste fyrverkeriet någonsin, från första parkett. Extra kul när det är oväntat. Har bott på 1700 meters höjd. Fått reda på onödigt vetande men som jag tycker är kul att veta. Det snöar 12 meter om året i Verbier. Att man på den höjden måste koka äggen två minuter extra, ja det gäller ju inte bara ägg såklart. Och en massa mer som nog är rätt ointressant *S*

Vi har "skidat" som barnen säger. Lilla H skidar allena efter blott 4 dagar sammanlagt i sitt liv på skidor. Hon stannar och plogar själv, super. Lille O vill att det ska gå fort fort fort men börjar ploga han med. Störtgrät när han inte fick ta knappliften själv. Det var första gången vi åkte knapplift...

Morbror T vann tävlingen om att vara bäst skidpartner för barnen. Barnen röstade då. Själv tycker jag att jag är superbra på att ploga nu:) Först avancerar man i skidåkning, sen är det svårt att sas redrigera. Att ploga med ett barn mellan sina egna skidor är tungt, annan teknik och man får lätt ryggont efter en heldag. Hur oergonomiskt som helst antagligen. Men så roligt att lära sina barn "skida". Det är värt krämporna. Även barnen hade träningsvärk idag, så allt jobb gör jag tydligen inte själv :)

2 urhärliga dagar och året kunde inte ha börjat så mycket bättre. Nu tar vi ut all vår semester och åker inom kort till solen. Just nu är jag lycklig över att vi inte hade semester förra året, fast det inte är önskvärt att göra så ett år till.

Lille O och lilla H tittar på Madagaskar på italienska. Jag tror det faktiskt är så att sen vi tog julledigt har italienskan "trillat på plats" en del. Båda använder mer och mer italienska fast de inte går på dagis just nu, utan är hemma med en massa vuxna svenskar.

Själv blev jag helförvirrad i alperna då vi var i franskspråkiga Schweiz, jag kan ju franska rätt bra, men hörde mig själv blanda franska och italienska i samma mening. Min hjärna har svårt att pussla ihop det fjärde språket, helt ärligt. Men jag känner att jag förstår det bra nu. Det är iaf en skön känsla. Talet får komma senare. Men jag kan ju iaf betälla 6 män :)